Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Kreativt val att ta kontakt med en präst! Och varför inte? Jag tror att många som fastnar i ett beroende gör det för att vi på olika sätt "har ont i själen", och det är detta onda man måste ta itu med när man väl tagit sig ur själva beroendet. För att livet som nykterist ska bli ett liv i frihet, att vara fri från lasten och fri att leva livet opåverkad. Att sluta dricka handlar väl annars om två saker, att bryta den djupt rotade vanan där vi går från tanke till handling (alkohol) på nolltid samt att blicka inåt och se vad vi sökt och saknat som vi använt alkoholen till att ge oss. Antingen det handlar om att dämpa ångest och oro, få tyst på kritiska tankar eller ett behov av snabba kickar och göra livet ännu mer spännande. Vägen till beroendet är unikt för var och en, även om mycket är gemensamt. Liksom vägen ut.

Lycka till med din egen väg ut ur beroendet!

Hej! Jag har varit nykter i några veckor. Jag hittar mycket stöd hos prästen. Det är den hjälp jag har. Jag går inte i terapi eller så. Prästen är en äldre kvinna som nog har hört det mesta i sitt jobb.
Hoppas det går bra för dig!

Du har rätt lim..Utseendet förändras och man åldras av alkohol..Man struntar oftast i det, och märker inte så mycket förrän man slutar dricka..Annars går det bara utför om man fortsätter..Det är ju också skammen och skulden som syns på den som dricker..Jag träffade en kvinna för några år sedan som hade blivit jättefräsch, och som tidigare haft a-problem..Då berättade hon att hon slutat dricka.Vad bra gjort sa jag, du är jättesnygg sa jag..Efter ett tag började hon dricka igen..Hon dog förra året..Ett år äldre än mig..Hon blev 54 år..Så tragiskt..Lim du är en kämpe..Så duktig fast din man dricker..Hejja dig?Vi har massor av skäl att vara nyktra..Vilket skäl att vara full? Vad har alkoholen gjort för gott för våra familjer? Absolut motsatsen om du frågar mig..Bara en massa problem och oro..Skönt med 1,5 år..Bra jobbat!! Kram..

Tack miss lyckad och Jasmine ❤❤ ni värmde mitt hjärta oerhört med era svar. Jag kände mig liten och skör. Men det kändes så fint att läsa era omtänksamma svar. Tack!!

Imorgon är det min årsdag. Nykter 1 år och 5 månader. Räknade nyss och fick det till en månad mindre. Och löjligt nog kändes det inte så bra. För jag känner det som att jag borde vara nära 1,5 år nu. Min nästa mållinje. Eller mitt nästa delmål snarare. För jag är ju inte i mål, utan upptäcktsresan fortsätter.

Jag känner mig rätt så tillfreds. Det finns moln framför solen men det är saker jag inte orkar skriva så mkt om. Men jag kan ju skriva att jag är så tacksam åter igen över att jag är nykter med mina barn. Vad hade de haft för helgmornar egentligen om både jag och min man drack på kvällarna?

Jag har tittat på en dokumentär om alkoholism i olika former. Snacka om att man blir avskräckt. Och allra helst eftersom att två av beteendena som representerades har varit jag i olika perioder av mitt liv. Det börjar med glada skålar och slutar i ångest och tårar.

Det finns en person, som jag ser ibland där jag bor. Hon har druckit flera av de tillfällena. Det syns på henne att hon festar mkt. Och det syns att hon egentligen ser bra ut... men ansiktet ser ut sådär som jag upplever att mitt ansikte kunde se ut förr. Fast lite värre... men det kanske är pga rökning också. Utseende är inte allt och jag är absolut inte ytlig. Men när jag ser nåt jag känner igen som en följd av alkohol så kan jag inte låta bli att titta lite extra. Och tänka att om utsidan avslöjar drickandet sådär... Hur ser då insidan ut? Organen men också själen... hjärnan och hjärtat. Och de anhörigas hjärtan....

Kan en person dricka ihjäl sig även om den inte dricker varje dag? Men om den dricker för mkt varje vecka minst en gång och oftast oftare.... Och har diabetes och höga blodfetter och nära familj som haft stroke? Och röker. Påverkar alkohol så mkt att kroppen kan ge upp? Finns det nån läkare här som vet? ? Jag som enbart har kaffe som en "last" och dessutom är väldigt fysiskt aktiv kan ibland tro att min kropp ska ge upp pga stress eller liknande. Så hur kan en kropp leva med alla de faktorer jag beskrev? Kan den det hur länge som helst tror ni?

Kram på er!

Hej zara.p!
Är själv helt ny och bara varit nykter några veckor, då har inte så mycket att skriva ännu, mer än att jag är trööött.
Jättebra att du hittat stöd!
Själv väntar jag på en gruppbehandling som på en mottagning som kör KBT för div missbruk!
Välkommen!?

Tack snälla!??Ska kolla in din blogg!
Tack

Tänk om det faktiskt är så enkelt.
Tänk om det faktiskt är så att jag har en låg dopamingrej i hjärnan.

Kanske kan det vara därför jag jagat så mycket kickar i mitt liv.

Känner en typ av lugn av den känslan, kanske kan den typen av medicin ge mig en till grundsten till välmående.
Jag tror jag ska ge det en chans.
Har ju en månad på mig att utvärdera medicinen.

Åter igen känns det som att mitt liv tar en riktning åt rätt hålll. Fasten jag är nedstämd idag, så är jag hoppfull.

?

Min läkartid i morgon blev inställd, men fick en tid till idag istället. Så nu har jag varit hos läkaren, fått ny medicin och lämnat blodprover.
De säger att jag är deprimerad och har utmattningssymptom. Min sjukskrivning blev förlängd med en till månad.

Någonstans skrämmer det mig. Jag har varit borta sedan april nu.
Dagarna går och jag försöker hitta meningsfullhet med all min tid. Månaden som gått har ju varit tuff pga uppbrottet. Men också att jag inte har något att göra riktigt. Inte fått någon hjälp med samtal, så jag har mest känt mig som en levande paus.

Denna läkaren (en ny) skulle kolla upp samtalsterapi, de har en grupp där. Och det tycker jag verkar intressant. Jag vill ju bygga på min verktygslåda. Jag vill ju jobba snart igen. Nu är jag ju förkyld också så att träna går ju inte. Men kanske kan jag gå ut och promenera i kväll.

Det ska bli intressant att se vad blodproverna säger. Hur illa jag gjort min lever, eller om den mår bra. Det blir oxå intressant att se om resten utav kroppen mår bra.

Kanske borde sätta upp nått typ av månadsmål eller liknande för att skapa mening med tillvaron.
Idag, efter mötet, känner jag mig nedstämd. Lite ledsen. Vet inte riktigt varför. Vill inte må dåligt.

Kanske är mitt normaltillstånd deprimerat konstant? Kan man må bättre än såhär? Det måste man ju kunna. Han ville sätta mig på voxra, men jag har inte adhd. Sen såg jag att det blir som amfetamin i kroppen. Spontant känns det lite risky för mig eftersom jag har en beroendepersonlighet.
Men om det är dopaminet och noradrenalinet i min hjärna som är skevt, kanske det kan hjälpa mig? Ska skriva ber alla frågor jag har kring det läkemedlet innan jag vågar mig på att starta något nytt. Jag vill inte gå på piller. (Undantag sömn, för sömn är kritiskt).

Ska på ett kalas om 2 veckor där exet kommer vara värd mer eller mindre. Trodde inte jag skulle bli inbjuden, men det blev jag. Vettefan hur det kommer gå, bra antagligen. Försöker inte tänka på det. Mycket kan hända inom 2 veckor. Men jag saknar honom idag igen. Kanske för att jag har så mycket fritid nu utan jobb och utan honom. Vi hängde ju konstant förut. Dag som natt.
Behöver skaffa mig fler hobbys.
Men inget känns riktigt roligt eller Lockande, misstänker att det är depressionen som tar över där.

Ääääny hoooow! Långt inlägg. Ber om ursäkt för autocorr.
Behöver försöka få i mig mat och städa här hemma nu.
Ta hand om er ?

Vissa kan så klart få till det på tre veckor. Men ”myten” om 21 dagar för en ny vana är baserad på en gammal och ovetenskaplig studie (om amputering). 66 dagar är genomsnittet i en senare och mer vetenskapligt genomförd undersökning. Men vissa hade ända upp till 254 dagar. Så ge inte upp hoppet om det går tungt även efter 3:e veckan. Alla har sina förutsättningar.

Bra kämpat hur som helst!

Jag formulerade frågan lite konstigt och skapade en ny tråd. Det du skriver känner jag igen mig i och är nog helt med dig på den beskrivningen.

Hejsan
Välkommen till AF, här finns en massa sköna beroendepersonligheter med mycket erfarenhet som kan ge tips och trix. Jag har en "blogg" som heter beroende, den ligger under ämne: det vidare livet.
Jag skildrar min resa från risk - missbruk - nykterhet. Har skrivit 70 inlägg som nykter och beskrivit varje dag. Trötthet är ngt som jag kommer ihåg starkt, men det går över. Kroppen är fantastisk på att reparera sig.
Välkommen
Kram S69

Snart 3 veckor för dig Studenten??
Du är så grym!
Längtar så efter att komma dit själv!!!

Men den som väntar på något gott får dricka allt utom Alkohol?
(Låter nästan som ett nytt mantra)

Värt att upprepa dock är:
Man ångrar aldrig en nykter kväll!

Kramar ???

Tack så mycket för peppen ?
Vad glad jag blev, tack ^^

Känns rikrigt bra faktiskt. Ser fram emot när jag kan börja prata om månader, och år.
Tiden går så långsamt men ändå fort. Idag är det 19 dagar utan någon som helst typ av alkohol i kroppen ?
(Har en app som håller räkningen åt mig)

Liten det låter som ångest. Promenixer är bra skit mot sådant skit. Jag och mina vänner har en överenskommelse att det man vill skriva till sitt ex skickar vi till varandra istället. Då slipper du skicka till honom, samt får ut dig det du vill skicka till någon som förstår. Har hjälpt mig något så förbannat.

Kram?

Grattis studenten!!! Verkligen bra!!!!

Jag har haft / har en skitdag. Har tänk på min kärlek hela dagen och ångesten kommer hela tiden. Har ej hört av honom sedan torsdags kväll och har lyckats låta bli att skicka sms. Hjärtklappning, skakningar, kan ej andas, sticker i armar, händer, ben. Vågen sköljer över mig och rinner inte av, det vill inte avta. Ikväll får det bli två propp + atarax så jag kan få sova iaf.... möjligen kommer jag skicka ett sms till min kärlek när jag lägger mig idag, ett sms vi alltid skickar när vi lägger oss när allt är bra. Jag vet inte ens om han har bestämt sig, är det vi eller inte. Jag vill göra allt för att han ska stanna kvar....

Grattis till 3 veckor. Bra jobbat. Wow!!!

Hej liten!
Kul att du hittade hit :)

Idag vaknade jag med en mega monster förkylning. Har kännt att någor varit på g under veckan, så dragit ner träningen till endast promenader. Men det räckte inte. Så idag är jag sjuk :/
Och det suuuuuger så hårt.
Känner mig lite rastlös, och trött samtidigt. Funderar på att inte köpa nya cigg idag, eftersom mina lungor gör ont. Kanske är ett sign att nu räcker det även där. Vi får se.

Min nykterhet känns naturlig. Idag kom det inte automatiskt som första tanke, inte exet heller.
Snart har det gått 3 veckor, och de säger ju att det tar 3 veckor för en ny vana. Jag har tagit bort honom från instagram nu också.
Fortsätter att läsa på om nykterhet, kollar olika bloggar, böcker och podds om folk som valt att leva nyktert (av diverse anledningar). Är väldigt glad över mitt beslut. Igår drack jag en alkoholfri öl till tacosen, det var gott. Så det verkar funka bra, trots att Jag är lite skeptiskt till de alternativen.

Men nu ska jag och min sjuka kropp gå till tvättstugan och leka friska. Sen blir det glass och sängläge hela dagen.

Fridens ?

God förmiddag på er SM18 och studenten (och alla Ni andra). Jag är också mycket ensam, med mig själv, iaf varannan vecka, och det är både för och nackdelar. Man hinner tänka mycket och ibland är det inte alltid det bästa...

Blir glad av ditt inlägg..Att se fördelarna med nykterheten..Du känns fri, harmonisk och glad..Underbart för din familj också med nykterheten..Varm sommarkram?

Varje vit dag räknas..Det är dom dagarna som din kropp och din själ men även ditt psyke får uppleva frihet och återuppbyggnad..Det är otroligt bra..superbra jobbat! Kram på dig

Mysig middag, blev överraskad med paket av mina vänner?
Nästan inte tänkt på honom, kunnat lyssna på musik utan att relatera allt till honom och mig. Känt en frid i kropp och sinne. Varit lycklig överlag.

Loggar ut med en till nykter dag.
Fridens ?

...välkommen och du är långt ifrån ensam med att känna så, inte heller att försöka hitta "svar/lösningar".
Själv brukar jag ibland känna "MEN DÖ DÅ tomtedjävel"...å som IronWill skriver, finns inget man kan göra
utan bara själv bestämma sej hur man skall leva sitt liv utan att räkna med den som väljer sin bbox eller vad
det nu kan vara. Jag hatar exakt samma saker som dej, dock känner jag mej aldrig som en idiot för att jag
har modet att våga lita på eller älska...visst får man skylla sej själv, för även vi har ett aktivt val att göra och
det finns ett uttryck som säger "fool me once shame on you, fool me twice shame on me...NOPE, shame om you
and ONLY you...jag väljer själv och visst känner man sej lurad, men slå inte på dej själv för att "vara lättlurad, eller
skylla dej själv" kärleken är enkel men inte lätt i alla lägen...man måste bara själv bestämma vart man själv står.
Styrkekram till dej....

Hur menar du? Tills det slutar vara jobbigt att vara utan?
Beror nog på om du är beroende fysiskt eller om det är mer av en vana. Jag har mer av det sistnämnda men även en liten del fysiskt. Jag tror att beroendet i viss mån är livslångt men att det lättar så att det till slut knappt tar upp någon del av ens medvetande. Men hur lång tid det tar är nog indviduellt. Men om du börjar nu så är det ju snabbare över än om du väntar? Lycka till. Det är det bästa jag gjort.

Planera inte, ta en dag i taget. Sikta på året. Låter som du har det tufft och jag kan tänka mig att det går lite upp och ner i perioder men jag tror att när du börjar komma upp i ett år och längre så har du skapat en sån distans att det bara blir lättare och lättare. Låter som att ADHD har en poäng? Har du någon att diskutera livet med? Du är ju en hjälte som bara radar upp pinnar, men försök fylla dem också med saker som gör dig glad. Annars är de ju just bara det, pinnar.

Finalisa, visst gäller det att hitta sin egna inre röst. Den som är snäll och vill en väl. För jag tror alla har en röst där inne som vill att man ska må bra. Djup där inne hos några, mindre djupt hos andra. Jag ser min röst som färg, kanske låter konstigt. Men det är som ett sken av ljusorange i mig.

Jasmine, vi är lite lika där. Jag tror att det är ett sätt att inte behöva lyssna på sig själv, genom att hjälpa/rädda andra. Alltid finnas där och bry sig lite mer om andra än sig själv. Det brukar ju resultera i att man blir validerad och uppskattad och rent direkt känner man sig betydelsefull av andra. På så sätt slipper man lyssna på sig själv. Kanske? ?‍♀️
Jag har upplevt att genom att ta hand om mig själv som jag skulle med en kompis så har jag faktiskt varit väldigt snäll mot mig själv, på flera plan än vad jag brukar vara i vanliga fall. (Just för att jag, likt du, bryr mig mycket om andra). Min inre dialog är förändrad, i morse frågade jag mig själv om jag ville ha kaffe och svarade högt ja tack ?
En gång kom jag på mig själv med att kalla mig för älskling, i huvudet då. Mer kärlek inåt.
Det verkar fungera, iallafall för mig.

SM18, förstår hur du menar med ensamheten. Jag känner mig ofta ensam också. Trotts att jag har vänner runt mig. Ibland känner jag mig ensam även i sällskap av andra. För mig har alkohol ibland varit ett sätt att undvika just ensamheten. eller känslan av ensamhet iaf.
Jag tror det går lite in i min fear of missing out kombinerat med att jag är rädd i nya sociala situationer. Världen mest introverta extrovert, bra komb... elleeeer inte ? Alkohol har iallafall fått mig att känna mig modigare, mindre ensam (men ibland mer ensam).
Jag tror jag är ganska modig utan alkohol också. Men jag har lixom aldrig provat det, typ. Vi får se :)

Oooooch där tappade jag min röda tråd ? Så jag släpper det for now...
Vi såg ocean 8, den får 5/5 toasters. Kanon kul! ?

Bra där Vinäger. Fokusera på det positiva. 200 nyktra dagar är ju fantastisk, ta vara på dem och se de andra som undantag. Och kanske kan du lära dig något av undantagen som du kan använda för att lägga fler dagar på den nyktra sidan och färre på den onyktra.

Jag ser fram mot att kunna ha 200 nyktra dagar. det är över ett halvår. Fattar du hur bra det är? Var snäll mot dig själv, du gör ett sjukt bra jobb och vi är många som stöttar, följer och inspireras.

Kram