Senaste kommentarerna i forumet

Det är mycket som runt händer runt dig nu. Händelser ur det förflutna har hunnit ikapp dig. Ibland orkar inte kroppen. Tänker att du ändå tagit tag i en massa saker. Det kanske räcker så ett tag.

Däremot måste du du se till att få samtalshjälp. Kan det skyndas på genom att du nyss varit på förhör angående våldtäkten? Att du tvingats återuppleva det i minne och tankar igen. Tryck på detta och säg att det är riktigt akut så kanske det går lite snabbare.

Håller tummarna för att det börjar ordna upp sig för dig, du fina, omtänksamma och känsliga kvinna. ♡ Kram

Blir förstås ledsen för din skull vad gäller ditt mående. Vi har ju en gräns för vad vi orkar med. Är dock bra att du är medveten om hur du faktiskt mår och har möjlighet att kanske hitta en hållbar väg ut ur just detta. Att alkoholen inte är det vet vi ju, men det är lätt att tankarna kommer.

Samtidigt är du stark på ett plan. Att må så pass dåligt och utsättas för så mycket inre stress och press och ändå kunna avstå från att dricka är strongt. Men än två månader dessutom, förutom vin vid ett enda tillfälle. Ett plus att du inte mådde bättre av den.

Dammråttor och tvätt kan vänta, men vad kan du göra för att orka med dagen i övrigt?

Har du någon samtalshjälp? Om inte, kontakta vc eller annan instans. Du behöver ju inte berätta om A om du inte vill, det känns som att du har mycket att bearbeta ändå. Försök att orka ta kontakt med någon innan du brakar ihop helt.

Kramar i massor ♡

Sitter och super nu.

Det smärtar mig att ni känner igen er. För det är inte jättekul.

In other news.
Bölat hela dagen, Jupp hela dagen. Fulgråter så ögonen svider. Vafan är det för fel?
Somnade vid 05 i morse.
Har huvudvärk.
Känner redan nu att jag inte vill gå tIll jobbet i morgon.
Funderar på att färga håret rosa.
Kommer inte upp ur sängen dock. Det mesta känns meningslöst. Fortfarande förkyld. Nyser och har ont i halsen. Läste på om ptsd, känner igen mig.

Woopifuckingdooo ✌️

?

Jag önskar att min tråd kom upp när jag loggar in. Jag är trött, jättetrött och irriterad över att behöva bläddra bland sidorna för att hitta tråden. Eller har jag missat hur man gör? Upplys mig i så fall, snälla.

Jag är som sagt trött, oroväckande trött och behöver sätta klackarna i backen och bromsa ordentligt. Just nu gör jag bara det som jag absolut måste. Dammråttorna får virvla omkring och tvätten får växa på hög. Jag behöver sova, vila och vara i stillhet för att inte återfalla i tröst med vinflaskan. Det är lite mycket just nu med jobbiga beslut som påverkar mig mycket. Långvarig oro och stress över de gamla sjuka alkoholiserade föräldrarna som tappat greppet totalt. Jag träffar inte mina föräldrar så ofta, men det är kontakter med olika handläggare, sjukhus, beslut om God Man, inkasso, kronofogden....
PUH!

Jag försöker verkligen ta hand om mig själv, men nu orkar inte min kropp och knopp mer. Kroppen gör ont och minnet sviktar. Risk för utmattning, panikatacker, depression knackar på. Jag har svårt att finna mening med min vardag just nu. Tankar på a kommer, tankar på flykt....

Idag är det 73 (-1) dagar utan a. Jag drack en flaska vin för 2 veckor sedan. Konstaterade att det inte alls var så gott eller mysigt som jag föreställt mig. Jag blev präktigt bakis och sabbade en hel dag.

En dag i taget...

...och oj vad jag mofflat i mig godis! Verkar ha utvecklat ett sötsug istället och jag gillar det inte men just nu får det vara så.
Har även utvecklat ont i halsen och det suger fett, fan jag är ju aldrig sjuk!
Nu kan jag inte springa idag, vi ju, men äta snask det kan jag! Och dricka te...Och titta på Netflix efter middagen ikväll.
Känns rätt ok ändå!

... var den att hon har gett upp mer än du? Kommit till en annan gräns där vi inte är ännu även om vi inte vet hur långt borta det är?

Åh, den där berättlesen gick rakt in i hjärtat..

... glad för att du verkar ha funnit ett lugn utan alkoholen. Jag blir inspirerad och tänker att så där vill ja också känna... och det gör jag ju efter en tid utan alkohol. Tack Lim för att du delar din vardag, det hjälper oss "vilsna själar". Du verkar var en så fin mamma och en så stark person.

Kram?

Nikita är en tjej, en fin tjej, som tigger på pendeltåget jag åker på.

Nikita är alltid påverkad. Hon sluddrar fram sin ramsa att hon är hemlös; med trött röst men med ett fint uttryck i ansiktet och en själ som skriker ”ta hand om mej”.

I somras plockade en blekt tonårstjej av Nikita från tåget på stationen där jag kliver av, och tog med henne till affären och handlade Nikita en matkasse - eller kanske två. Nikita var modest, men lät sej övertalas lite grand. Kåldolmar. Kakor. Godis.

Idag såg jag en tjej bakifrån som halsade något med skruvkork på perrongen. Snabbt. Tåget kom. Tomglaset ner i soptunnan. Alkopop.

Jag har gjort detsamma, fast med minivintetra, 25 cl, vit ( diskret tror man, det kan ju nästan se ut som en Mer fast det gör det ju inte egentligen, eller hur ?). På perrongen. En liten hutt innan kaoset och ensamheten hemma.

Nikita och jag klev på pendeltåget och hon satte igång. Hemlös. Slant till härbärget. Tror nog hon bor nånstans för hon är rätt hel och ren, fast alltid borta. Hon fick min slant; man måste vara snabb dock för hon är så van att inte få nåt i muggen så hon flyger förbi.

Jag steg av. Nikita åkte vidare.

Vad var skillnaden mellan henne och mej ?

Låter kanske självklart, men ändå något att fundera kring..Jag drömde inatt att jag drack och att flera närstående förstod att jag tagit ett återfall..Usch vad det kändes jobbigt.Hade bara druckit lite, så onödigt.Tänkte i drömmen att då kan man lika gärna dricka rejält, när det ändå var förstört..Tänkte också på vad jobbigt att börja på dag ett igen, och att tilliten från mina barn var förstörd..Usch.....Jag var mycket glad när jag vaknade och allt bara var en hemsk dröm..Jag känner en enorm tilltro till livet emellanåt.Nytt jobb nu och eventuellt nästa år igen ut på nya äventyr jobbmässigt..Ibland längtar jag efter en man, men stundtals så tänker jag att det kan vara svårt med mina planer på resejobb om jag ”binder” upp mig med någon..Vi får se..Allt blir precis som det är menat..så småningom och hela tiden..Kram?

Ja är i samma situation som du. Varför gör vi så här mot oss själva? Vem har lärt oss att bete oss destruktivt? Skönt att det är över för dig, vet inte om jag kan säga detsamma?

Kram?

Hetsätning... ja, förstår det precis... Jag har hållit på i veckor och det var min nykterhet som triggade ätandet, måste ju göra något destruktivt för att upprätthålla eländet?

Och den där relationen med exet.. shit vad jag känner igen mig... Jag är ju ingen bdsm person (tror jag iaf), men i min destruktiva relation ber jag om ursäkt för allt och känner mig helt undergiven. Och jag älskar honom ändå... trots att han inte alls är snäll mot mig?. Och jag förstår att du kände "äntligen fri" samtidigt som du vill ha honom tillbaka, att du vet att han inte är bra för dig (och att ens vänner påpekar det) men ändå vill en del av dig tillbaka. Jag kanske har fel, men så känns det för mig...

Kram??

...

Jag har sett dem, de normala. Min exman är en av dem. Han denna där gamerboi är oxå en av dem. På något vänster hittar jag dem ganska ofta. Känner ifs fler "icke normativa", så det finns många på spektrumet.

Idag är jag yrslig och en ledsen liten pöl, lite mer än vanligt. Ifs första Gången jag är ensam och hemma på ett tag. Kan ju vara lugnet som gör det tilllåtandes. Och så vill min hjärna spela upp bilder på exet och henne tillsammans bakom mina ögonlock. Jag är inte svartsjuk, bara ledsen. Lite orolig för henne. Han är som sagt psykiskt farlig. Jag vet att hans ex före mig blev ganska fucked up (och jag vet ju hur jag var. Fortfarande är... vet ni jag är fortfarande lite rädd att säga något negativt som skulle kunna komma tillbaka till mig. Jag var så jävla mindfucked. Vi kallar det psykisk dominans i Bdsm-sfären, jag var och är väldigt osäker på om det var det eller om det var manipulativt beteende med sociopatiska drag. Vilket som var jag orolig även i vår relation, skrev dagbok om det då. Någor var väldigt fel, och ändå stannade jag. Mina vänner ville inte att vi skulle vara tillsammans. De tycker inte om honom. Min flickvän avskydde honom.
Allt jag gjorde i den relationen var fel, bad om ursäkt för allt. Frågade om lov för allt.
En gång blev jag utskälld i timmar för att jag drack ett glas vatten utan tillåtelse, tills jag gick därifrån. Då sprang han tillslut efter och lugnade mig. Slutade med att jag gick be om ursäkt om det med. Tror jag var ganska hjärntvättad i slutet. Och jag tilllät mig. Jag älskade honom. Ju mer vi bråkade, ju mer jag anpassade mig för att hålla friden. Destå mer älskade jag honom.
Jag var så jävla lost när vi gjorde slut. Jag fanns inte kvar. Tror att det var därför det gjorde så jävla ont, för jag var så beroende av honom. Han fanns där vid aborten och han fanns där vid förhören med polisen, han var den jag stöttade mig på. Jag gav bort mig, till honom. Jag vet att jag tänkte "äntligen är jag fri" samma tillfälle som han gick.
Och ändå är jag fortfarande ledsen, och ändå saknar jag honom, Fasten det var en typ sv psykisk misshandel i mångt och mycket. Jag blir så trött på mig själv). (Och att skriva detta offentligt gör mig rädd, för det skulle kunna sumpa ett "oss" igen i framtiden. Jag är nog fortfarande inte helt fri från honom)

Undrar varför jag inte fått någon samtalspartner eller psykolog att prata med. Insåg det nu att jag bara stått i kö. Ja förutom i början när det var akut och några samtal när jag hade suicidala tankegångar. Men inget där emellan. Tycker det är lite obehagligt egentligen.

Ensam stark? Kanske...
Ska ta upp det på samtalet med läkaren nästa gång,

?

Jag vill säga som Vinägermamman. Du är jättetuff. Hugg i och dra nu, vännen.

Styrkekramar ?

Tycker att du ska känna dig stolt över att du reser dig upp, borstar av dammet och fortsätter din nyktra resa efter dina återfall. Det är superstrongt av dig! Kram & kämpa på! ???

...och tack för att du orkar bry dig. ♡ Det betyder massor. Ha det gott! Kram

Önskar så att jag kunde säga för alltid, mitt självklara mål, men åtminstone för den här gången. Blev alldeles för stor mängd som vanligt, men gjorde inte bort mig för någon annan än mig själv.

Tack Nurture för stärkande ord, de bär jag garanterat med mig nu. ♡

Vet inte mer vad jag ska skriva, känner mig som alltid som en bluff. Jag mår ju så bra mellan "anfallen" och de senaste månaderna har jag inte ens behövt kämpa utan allt har gått så lätt utan A. Just nu vill jag iaf inte ha skiten.

Ta hand om er! ♡

Resa mot dag fylld av löften ?

Tänker att det nog är så att jag har lust att börja träna igen..

Var kom *den* tanken ifrån ??

Och jag är misslyckad i detta forum.... vet inte vad jag vill.... men jag lever, förlåt att jag inte uppdaterat...

Studenten... jag var i Amsterdam för jobb men ska snart dit igen för nöje, AMF, något du säkert känner till?

Älskar att få musik och lyrik i ’present’ - härligt ?

hur normala människor lever.
Jag vet inte om dom finns ens.

Men om man kan hitta sin inre okejröst till vem man nu än är.
Det vore inte så dumt.
Jag får vara som jag är.
Jag låter det vara som det är.
I resist nothing.
Kanske blir man inte så åksjuk i livet då?

Att känna sig nöjder och glader är för skönt.
Precis den här låten får jag upp i huvudet när jag läser dina rader. :)

https://www.youtube.com/watch?v=mCLbU1NxBhA

Åh sköna dag !! Hade finaste väninnan på besök igår, äldsta dottern satt med vid lunchen, min osso buco blev jättegod och allt blev jättetrevligt. Inte alls sockerfri men supermumsig. Faktiskt nöjd och jätteglad ?