Senaste kommentarerna i forumet

Bra med att ha en ”målbild” av sej själv. Det försöker jag också med; att se fräsch, pigg och utvilad ut. Det är också bra med strateger i alla lägen, och du är ju så medveten om din strävan till ett nyktert liv. Vi måste tro på oss själva ? Kram ?

Idag har varit jobbig (ej a relaterat). Känt mig överkörd av en buss, trötttrötttrött.
Gråtit flera gånger. Tårar rinner nu. Snart får jag äntligen somna.
Hatar att må såhär. Ringde exmannen som kom över med hemmalagad spagetti med köttfärssås och glass. Vi såg serie hela kvällen. Och för det är jag så tacksam. Han lämnade vovven här. Jag är inte ensam, jag vet det. Men min kropp skriker efter närhet. Min hjärna saknar honom så jävla mycket.
Det gör ont. Herregud vad ont det gör.

I morgon är förhoppningvis en bättre dag. Och jag checkar av en till dag nykter, även i ångest så är jag trygg i mitt beslut.
Hoppas innerligt att ni haft en bättre psykisktstabil dag än mig.

Kram ?

Till ett bra val i livet!
Hur går det för din son?

Du gör kloka val, baserat på att du känner dig själv. Grattis!

Underbar känsla! Jag unnar dem den - och längtar efter den...

För mig är det viktigt att se, att alkoholen är farlig för oss alkoholister. Att ett glas eller två inte är farligt för ”vanliga” människor, inte behöver gömmas eller skämmas. Att det kan vara en del av att göra livet lite lättare varannan lördag. Inte till ett helvete varje dag.
För mig är det viktigt att mitt eget perspektiv på alkohol, som grundar sig i min egen fallenhet att dricka för Mycket varje gång jag dricker, inte blir min ”allmänna” syn på alkohol.
Så många människor som kan dricka med måtta. Så många som avstår bara för att.. Så många som inte ens tänker på alkohol.
Jag avundas dem. Jag ör glad att de är i majoritet.

Tillbaks igen
Nu tillbaks igen
igen nu tillbaks.

Ingen sprit idag.
Idag idag idag.
Ikväll - inget.

Dags att göra nåt annat.
sov gott, och sånt.

Att vara konstruktivt arg ger energi..Betydligt bättre än att alltid vara ledsen.Den energin kan du använda till mycket. Vad härligt att du är ute och springer..Håller med om att folks fyllegrillfester bara är patetiska..Vi grillade också mycket förr för att då ”hörde” det till mycket alkohol. Blev jätteglad över ditt inlägg.Nu har du kraft att använda i ditt liv, och få mer som du vill..Varm kram?

Det var den här veckan jag var borta som jag tillät mig att dricka lite, då jag var rädd att jag annars skulle börja smyga och halsa starksprit inför folk jag inte träffat på många år och bli full. Som sagt, litade inte riktigt på mig själv. Nu har jag ambitionen och målet att vara helt nykter, men tar som många andra en dag i taget igen.

Och som vanligt när jag blickar framåt några år ser jag mig alltid som en pigg, fräsch och nykter tjej/kvinna/tant. Det finns helt enkelt inget alternativ. Sådeså!

Ahhh skrev ett långt inlägg som försvann. Var arg redan när jag skrev så nu är jag ännu argare.

Var iaf ut och sprang idag. Hade en del tankar kring det och folk som har skräniga grillfester med alkohol. Hur jag hatar dem. Och deras sätt att stå där bland alla barn i området och spä på alkoholnormen. Sätt er i källaren istället för att så där i klunga och skrattskrika.

Blev provocerad och har tänkt mkt elakt. Samtidigt blir jag peppad. Tillåter mig att tycka att jag är bättre (det måste jag få göra faktiskt). De står där utan insikt eller intention att förändra sig. De lever för vinet och skränet och det falska skrattet de pressar fram i onormalt hög volym. Sminket som ser hemskt ut runt de dimmiga ögonen.

Jag ser det som att det finns de som dricker utan ett se nåt fel i det hur mkt det än påverkar dem själva eller andra och så finns det "vi" som skriver här eller läser. Som kanske dricker men faktiskt försöker sluta. De människor som dricker utan en extra tanke äcklar mig. De fördärvar. De spär på alkonormen när de öppet står och halsar öl på baksidan och gärna hörs genom hela kvarteret när de skrattar. För de har det ju så kuuuul och det ska alla veta.

Jag har mkt elakt att skriva men jag ska låta bli.

Jag ska istället peppas och motiveras av det här. Jag är nåt mer än det där. Och mitt liv är nåt mer. Ett liv som är värt att vårda. Och jag ska vara en motpol som förebild till den nya generationen som ska bli vuxna efter oss.

De ska inte bara ha fyllegrillfester i juli att påverkas av.

Jag var som på moln när jag sprang i alla fall. Jag var stark och snabb och kände mig oövervinnerlig. Träning slår allt när man behöver ändra sinnesstämning.

...och fortsätter att läsa alla vardagsskildringar ur det nyktra livet. Vad roligt att det verkar gå bra med ditt nya jobb. Vilken förändring du har gjort även där.

Önskar dig stort lycka till! Hoppas att du fortsätter uppdatera oss då och då. Du inspirerar! ♡ Kram

desto bättre. En del måste sluta tvärt, andra trappar ned den första tiden. Bara vi är medvetna om vad vi gör. Det är lätt att lura sig själv till mindre genomtänkta beslut. Tycker dock att du verkar uppmärksam på dig själv. Tror på dig. ♡ Kram

Det blev inte så mycket den här veckan.

Det är lätt att glömma saker, hur det verkligen såg ut med mitt och exets supande..Har inte så mycket foton från dom åren..Men har en film från en campingplats där jag och sonen spelar airhockey..Jag var berusad, sonen skämdes lite, fast han bara var 8 år..Många föräldrar var fulla på campingen och det såldes alkohol på många ställen..Jag tittar på filmen..Jag i cerise top med uppsvälld buk..Rödmosiga kinder av alkohol..Det stora fylleflinet över hela ansiktet..Exet står brevid och hejar på..Den filmen är jättebra att ha kvar..För att aldrig glömma hur det har varit..Så tacksam att jag faktiskt lyckats bli en nöjd nykterist..Går ombord på mitt nya båtjobb imorgon..Där det är 0-tolerans på alkohol i besättningen..Sonen hos sin pappa Där pappan går i sin trädgård med massor av växter, och ofärdiga projekt..Ser mer alkoholiserad ut än tidigare..Tror jag vill lämna hela trakten såsmåningom och flytta närmre havet och mitt nya jobb..Det är planen om sådär 1-2 år..

Det var en riktigt trevlig kväll!
Inser att jag haft två intensiva kvällar på raken, och förstod inte varför jag var så himla trött... tills jag kom på att just det; jag är ju sjukskriven för att jag är trötttröttuttmattad. Dagens planer inställda, blir viloläge hela dagen.
Orkar knappt resa mig och det är okej. Veckan som varit har jag orkat mer än vad jag gjort på flera månader. Får INTE glömma att vila bara för att jag har energi. Då är väggen där snart igen.
Nu bigarråer och bok. ?

Men hejar på i bakgrunden ☀️??

Vinäger, du är en underbar och trofast forumvän och det var väldigt skönt att du hörde av dig igen..?

Nu kämpar vi vidare tillsammans???

Det låter som du hade en toppen trevlig kväll?. Kul!

Vad gott det låter, Loka Crush med lime, måste testas ?

Ha en skön söndag!

Jodåsåattserru sickan!
God morgon/förmiddag allés?

Igår var jättekul! Skrattade mycket, hade fina konversationer och jag är (till min förvåning) jävligt rolig på fest även nykter.
Skojade, stimmade och flörtade som vanligt. Njöt av sällskapet och av maten. Det var inte så svårt, Fasten jag fick stå i baren några gånger och Fasten de andra undrade varför jag valt att köra A-fritt, så var jag trygg i mitt beslut. En gång fick jag påminna mig själv om att jag ska till läkaren för tester, och en gång tänkte jag att ett glas rött hade varit gott till det grillade köttet.
Men alltså, Loka chrush med is och färsk lime?
Det mina damer och herrar (och ickebinära), det var väldigt gott.

Var två andra som också var nyktra igår, ena var en bartender och han gjorde en riktigt god afri drink till mig. Den var god!
Vid 00 kände jag att det var dags för mig att gå hem, för då slog saknaden till med råge.

Det är lite svårt att se lyckliga par, inte för att jag missunnas dem. Det gör mig lycklig på ett plan men avsaknaden av honom blir så stor. De var några som undrade vart han var igår, och då sa jag att det var slut och att jag inte ville prata om det. Så vi släppte det. Jag grät lite när jag kom hem, på grund av honom.
Men jag har läst att gråta är läkande, så jag gråter när kroppen vill. Ingen idé att låsa in de känslorna.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Chilla, kanske träna och jag vill gå på ett AAmöte. Får så mycket energi av att höra andras historier.

Hoppas er lördag var fin ?

Och som vanligt, tack för all omtanke. ♡

Valde bort forumet under veckan då jag kände att jag inte kunde leva upp till mina förväntningar på mig själv här. Kanske inte i första hand att jag sviker mig själv och andra, men känner mig ändå lite ryggradslös. Varför då?

Har varit hos gamla barndomsvänner i flera dagar. Absolut ingen skulle ha reagerat negarivt om jag berättat om mitt problem eller helt enkelt bara avstått A. Men jag litade inte på mig själv. När jag bestämt mig för helvitt, som är mitt mål, tänker jag på A stor del av tiden. Risken är att om det då, som under veckan som varit, finns alkohol tillgängligt, smygdricker (-super) jag och det blir mycket mer än om jag "tillåter" mig att ta lite. Så pinsamt att riskera att bli kanon om jag sagt att jag inte tar något. Fegt, men så var min känsla.

Berättade för M om hur jag tänkte kring veckan och han sa som vanligt att det är mitt beslut, han stöttar oavsett vad jag väljer. Dock tycker han att när vi nu är hemma så tar vi inget alls. Tack för det!

Hela resonemanget är förstås en dålig strategi i längden. Kanske helt enkelt måste låta bli att åka bort till platser där A finns tillgängligt. Restauranger och pubar är ok för mig, det är när BiB och öppnade spritflaskor står framme som jag har svårt att låta bli. Fram till en OP eller en Whisky och klunka lite när ingen ser.

Ska landa i mig själv nu och fundera ut hur jag ska göra inför nästa gång jag ska i väg. Jag måste bli starkare i mina beslut och våga tro på mig själv.

Har uppdaterat mig i de flesta trådar sedan jag kom hem här nu på morgonen. Tryckt små uppmuntrande hjärtan här och där. Så många kämpar här finns! ♡ Blir så glad över gemenskapen och känner att vi återigen är ett stort och starkt gäng som kan peppa varandra, gamla som nya. Själv blir jag så inspirerad av att höra att så många klarat en av våra största festhelger helt nyktra. Bra jobbat!

Jasmine, Emma, FinaLisa, Nurture, AlkoDHyperD, Vaniljsmak, Gamlahäst, Granit, Sisyfos, Berra58, Ironwill, Mary, Morgondag och alla andra, tack för att ni finns. Vad vore kampen utan era kommentarer och kloka resonemang...

I dag är jag nykter!

Kram

för både dagens och ditt tidigare svar. Jag bara instämmer och känner varm gemenskap i och bortom orden❤️ / mt

Och djupa inlägg mulletant..Dom flesta av oss människor har varit med om svåra och jobbiga saker både som barn och vuxen..Själv vill jag prata om det svåra, men kanske inte det allra svåraste som kan vara för självutlämnande vissa gånger. Det finns vänner runtomkring mig som inte vill prata om jobbiga saker utan vill komma vidare..Jag tror att ju mer vi har ventilerat och förstått andra som gjort oss illa, eller accepterat händelsen, desto lättare kommer man vidare..Jag tror inte på meningslöst ältande, utan just accepterande och förlåtelse..Ibland känns detta omöjligt eftersom den som gjort oss illa kanske inte lever, eller väljer att inte prata om det..Då får vi ändå försöka acceptera händelsen och försöka förlåta om det går..Att leva och umgås med människor som vill varandra väl, utan fasader är läkande och hälsosamt..Tack för din/er historia, den ger hopp för många..Kram?

Läser frågan i ett inlägg: finns det några solskenshistorier här? Vi är väl ett fåtal på 'båda sidor' som kan passa in i en sådan benämning.... även om det ingalunda är solsken hela tiden och jämt. Mitt mantra har blivit möjligheten att ta makten i mitt/sitt eget liv. Jag har gjort det, min man har gjort det och tillsammans jobbar vi på i vårt gemensamma liv. Med varierande framgång men i önskan och vilja att respektera varandra som de vi är. Det är inte lätt alla dagar ?⛈? Men den goda viljan hos oss båda är avgörande och den bär.

Just idag firar min mullegubbe sin sexårsdag som nykter. För min del blev han nykter 1 maj samma år då han han vaknade från sin sista fylla. Kampen för ett fortsatt gemensamt liv började redan 6 december 2010 när jag vände tillbaka hem efter att - som jag då trodde - ha lämnat honom för alltid. Jag skulle inte ha kommit ihåg denna dagen, hans årsdag, om han inte själv fört det på tal igår. Nu, när jag blev påmind, känner jag i hjärtat att jag vill fira! Honom, mig och oss!

Vägen, vår livsväg, har varit lång och slingrig och inte utan motgångar. Även nu i nykterheten möter vi förstås utmaningar. Livsfrågorna, olikheterna, såren och ärren försvinner inte i och med valet att leva nyktert. Vi har alltid haft gåvan att kunna tala med varandra. Vi har båda mycket kunskap om relationer och på senare år har tolvstegsprogrammet tillfört en hållning, blivit en vägvisare, i våra liv. På sätt och vis har missbruket i och med att det förde oss till 12-stegen fördjupat vår relation och gett oss nya möjligheter.

Mina mest avgörande insikter hör ihop med medvetenheten om att jag är ett vuxet barn. Idag kan jag se hur jag som barn helt omedvetet lärde mig undvika, släta över, bortförklara, anpassa mina val till en verklighet jag varken förstod eller hade möjligheten att ta makten i eller över. Jag gjorde kraftfulla försök men de förde ju vare sig framåt eller bort från de destruktiva mönster jag var en del av och insnärjd i. Egentligen försökte jag bara hitta sätt att acceptera eller rättfärdiga det jag kanske ändå innerst kände att var fel... Alldeles nyligen kunde jag formulera hur en person har 'stulit' delar av mitt liv utan att någon vuxen i min närhet kunde skydda mig. Hur jag faktiskt som liten tillfälligt, i bästa välmening, fick bo hos välvilliga men 'tveksamma' släktingar. Hur jag som tonåring gavs utrymme till ett gränslöst liv. Såg de inte? Förstod de inte? Var det så det skulle vara på den tiden? Frågorna är många och kan aldrig få sina svar. Jag kan nu medan jag skriver tänka att de var maktlösa, var och en förälder på sitt sätt. Idag vill jag bara leva i försoning och framförallt förlåta mig själv för val jag gjort utan att kunna förstå att jag kunde handlat annorlunda.

Min forumberättelse är kanske en solskenshistoria i sällskap med några andra här. De flesta stiger av forumtåget när livet landat och lugnat sig, jag har kvar kontakten med flera så jag vet att vi finns. Jag läser här ofta och skriver ibland. Blir glad när jag möter nån 'gamling' som nyligen santorini. Adde och Berra var de första av de kvarvarande som gav mig hopp!

Livsresan är kantad av både storm, regn och hagel men idag överväger verkligen solen. Så innerligt tacksam att jag hittade detta forum då när det var som värst. Forumet som blev min livlina och gav mig hopp om förändring.

Till dig som läser önskar jag en härlig fortsättning på sommaren?
Ta hand om dig och kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv / mt

Snart inne på den hundraåttioförsta dagen, känns okej.

Tar kosttillskott för att se om det motverkar suget, det verkar inte så.
Det värsta av suget kommer sent på kvällen fortfarande, även om jag ett flertal gånger gått förbi systembolaget under veckorna det här helvetiska suget håller i sig så har jag ännu inte varit inne och handlat någonting.

Hälsomässigt är allt okej, även om jag fortfarande saknar direkt drivkraft till någonting annat än att bara existera.
Det får mig att tänka på en titel av Wallace Stevens, "Om Att Bara Finnas" - är det inte värre än så, så får det väl gå ett tag till.
Har länge funderat på om jag skulle göra en hälsoundersökning angående detta, men jag drar mig för att gå dit - det är antagligen bara psykiskt.

Sitter och beklagar mig så här nära midnatt, jag skulle inte vilja påstå att det är självömkan direkt, snarare självreflektion - men vem är jag att bedöma det?

Imorgon är det söndag, eller innan jag somnat kommer det att vara söndag, så när jag somnat och vaknat så gör jag allt på en söndag, verkligen inte illa pissat att somna vakna och bestyra under en dag där allt är stängt och igenbommat.

Kvalstermaränger - så, nu var det sagt. Vad nu det vill betyda. Varför svamla så här? - För jag kan. Vem är det till glädje? - Tillfälligt, mig, långvarigt, ingen - bara nåt cybergrus i tårkanalen.

I sommar har jag småsaker planerade.

Sov gott, trollungar.

Det känns fint nu..Att vara nykter har blivit en livsstil för mig..Tänker inte så mycket på det längre..Att sitta själv en lördag känns bara fint..Har vänner jag skulle kunna vara med, men valde mig själv idag.Jag är glad för alla som lyckas förändra sina liv till något bättre..Vare sig det gäller missbruk, relationer eller vad som..Livet är föränderligt hela tiden..Vi människor kan göra våra liv så bra som möjligt.Vi har betydligt större möjligheter till bra liv än tidigare generationer..Bara vi tänker på ledord som vänskap, kärlek, balans, glädje..Kram?

Vad bra att du kan känna dina äkta känslor och inte tränger bort dem.
Då blir ju förutsättningarna bättre för din inre själ att bli hel.

Vi är ju uppbyggda av våra minnen och relationer så dessa har vi ju alltid med oss genom livet.
Glädjefullt och sorgligt i en blandad kompott.
Det viktigaste är att fokusera på de goda minnena och försonas med de dåliga.
Inte bedöva känslorna med alkohol eller andra droger. Då kommer man aldrig vidare med sig själv.

miss lyckad, det känns som du verkligen kommit in på rätt väg.???