Senaste kommentarerna i forumet

och önskar dig en trevlig, och NYKTER, söndag.

Så svårt med såna som dricker för mycket! Jag blir så irriterad! Man kunde tycka att vi som vet hur svårt det kan vara skulle vara lite förstående men inte! För mej funkar det inte så. Min man har svårt att sluta när han dricker. Jag vet precis hur det var men ändå blir jag så irriterad och säger ibland att du kan väl spara lite!! Han blir sällan berusad, har väl fått ökad tolerans förstås. Men nog skulle det vara skönt om han också slutade.

När det kommer till AA och inblandningen av gud i deras filosofi. För mig handlar det mer om ett motstånd mot allt som är sektliknande eller andas fanatism. Tyvärr lever det gamla kvar i AA genom att textena inte ändrats.
Trots att jag förstår att de grupper som idag finns lokalt i sverige knappast består av religiösa amerikaner ;) och trots att man lagt till ”så som vi uppafattar en högre makt” är det svårt att ignorera något som upprepas i var och varannan mening.
Det var nog 25 år sedan jag var på ett AA-möte så hur det ser ut lokalt idag vet jag ju inte. Antar att de flesta som sitter på ett AA-möte idag är icke-troende eller iallafall inte särskilt religiösa. Gemenskapen och att kanske hitta en sk sponsor för lite extra stöd är ju det viktigaste. Skulle aldrig avråda någon att gå på AA-möten för det har hjälpt många.
Den högre makten finns inom dig själv, Studenten. Kanske det är möjligt att se ordet Gud som ”min inre kraft”
Kram

Jag har hört många som går på AA och inte tror på Gud utan på en andlig inre kraft.
Jag tror att alla har sin inre sanning inom sig och det blev är den man ska lyssna på.
Önskar dig och alla andra forumvänner en skön söndag???

Hej ironwill! Tack så mycket för lästipset. Vet du om den finns på svenska? Vet inte varför jag har så svårt med begreppet Gud, kanske för att jag i flera år muttrat "Gud hatar mig". Kanske har jag gett upp hoppet på att det ska finnas en större kraft?
Sen tror jag ju på ödet, att allt händer av en anledning.

Ödet kanske är min "Gud"?
Vem vet :)
Nu kaffe!

Miss lyckad, vi har Faktiskt allt mindre gemensamma vänner. Det var mer förut. Våra intressen har gått isär lite på senare år. Jag umgås faktiskt inte nästan med någon Som dricker utan det blir när det är min egen släkt som jag kommer nära det. Och då och då om min man dricker öl med nån vän här. De vi drack med tillsammans förr har jag sagt till att jag är nykterist nu och mår toppen av det. Jag väljer nog mitt umgänge nästan som om jag vore singel faktiskt. Men min släkt som jag ändå får säga oftast dricker väldigt måttligt är de enda jag sitter med när de dricker. Alla andra, inklusive min man, går jag undan ifrån om de dricker. Men min släkt vill jag ju vara med på högtider etc så då stannar jag kvar trots att det finns alkohol med i bilden. Men det blir ju som sagt inte helt problemfritt för mig eftersom jag tänker så mycket på alkoholens negativa följder när jag är i närheten av den.

Jag är så fruktansvärt lycklig och glad över att jag varit nykter så länge. Skulle vilja skriva ännu mer för jag är inne i en sån period nu igen.... jag vill reflektera och skriva. Men snart är det dags att sova. Men för mitt eget minnes skull; såg åter igen på foton av mig genom åren och jag kan åter igen så tydligt se när jag hade en nykter period eller inte. Det är både uppmuntrande och sorgligt. Sorgligt att jag slösat på mitt liv men glädjande att jag ändå varit nykter ofta också och att jag kan se skillnaden.

Och idag såg jag för första gången några av mina grannar berusade. Det var sent och allas barn var ute. Det var skönt att gå ut och känna att jag kan möta allas blick. Förvånande dock att jag såg att de druckit. Och jag kände hur de försökte hålla ett nyktert sken uppe. Den känslan minns jag. Och jag avskyr berusade ögon. De ser så frånvarande ut. Så inåtvända. Och jag minns hur jobbigt det är att vara berusad och vilja dölja det (det är ju nästan omöjligt egentligen? Jag tycker man ser direkt på folk att nåt är fel liksom).

Godnattkramar ??

Idag är jag nykter, igår med

Russel Brands Recovery: Freedom from our addictions i stället :)
Han gör sin egen tolkning på det där som jag gillar skarpt. Men oavsett så är det vad du tycker gud är. Kan vara vad som helst som är större än dig själv. Man behöver hjälp är väl vad som avses. Jag är inte troende heller och har svårt för gud med men som sagt, ersätt med hjälp funkar bra för mig.
(Russel Brand är en komiker som varit drog och alkoholfri i 15 år)

Jag umgås med vänner som dricker måttligt..Väljer aktiviteter där alkohol inte förekommer i hög grad..Jag har bytt ut vänner som drack för mycket, även några som bara tog energi utan att ge något tillbaka..Det är ju lättare att välja umgänge som singel..Kan tänka mig lim att ni har gemensamma vänner..Du är tålig och stark som orkar sitta med fast vissa blir fulla..Ha en härlig kväll?

God kväll allihop. En midsommardagskväll.

Jag sov skapligt inatt. Haft en lugn dag och kom hem tidig eftermiddag. Började då må illa (pga mensvärk). Kände mig bakis och blev lite besviken över det. Att jag skulle behöva må illa helt oförtjänt. Men ett bad och lite vila ordnade upp det.

Trots att jag inte befann mig i värsta fylleslaget igår över huvudtaget så känner jag att det ändå påverkar mig negativt att vistas runt alkohol. Inte för att jag blir sugen utan bara ändå. All min kunskap om alkoholberoende... både genom mig själv och andra gör ju att jag hela tiden tänker på det negativa med alkohol när jag är bredvid det. Det är inte helt oladdat att spendera många timmar bredvid andra som dricker (varelse det är måttligt eller ej). Alkohol var ju "min drog"... så det är inte jättekul att vara nära den. Även om det var och är jättelätt att inte dricka för mig. Det triggar ändå deppiga känslor.

Men nu har vi ätit pizza (som jag först inte vågade beställa och få hemkört för jag ville inte verka bakis ?). Knäppt. Men sedan skärpte jag till mig och beställde.

Hoppas ni har en skön kväll och slipper negativa tankar och känslor.

Kramar!

Sitter och läser "stora boken" från AA. Och jag har så sjuuuuukt svårt för termen "Gud", jag tror inte på Gud.

Kommer jag behöva hjärntvätta mig till en tro för att hålla mig nykter?

Jag ogillar skarpt alla typer av religioner. No Me like, för mig är de uppståndelsen och orsaken till allt ont här i världen. Okej, kanske inte allt, men jävligt mycket.

Fan vad kluven jag är. Visst tror jag att allt händer av en anledning, men en Gud? Nej.

Nu promenix med vovve. Inte en bok man sträckläser, vill landa i varje kapitel. Tänka, filosofera.
Får lite panik över begreppet Gud.

Fridens!

Märker att även bakfulla personer i min omgivning gör att jag mår dåligt..Skulle träffa släktingar idag, som supit i midsommar..Jag avstod att träffa dom..Blev upprörd bara av tanken..Dom har supit och härjat och varit för fulla så många gånger hos mig tidigare..Kände bara att jag orkar inte låtsas att allt är ok, när jag träffar dom.Jag vet att det är jättesvårt att sluta dricka för många.Men på något sätt så tycker jag att man okeyar supandet om man inte pratar om det..Vet inte varför men nära anhörigas bakfylla och fylla gör mig förbannad..Inte bra för mitt blodtryck heller..Denna jävla alkohol..Undrar vad det var för idiot som uppfann den? Skönt att skriva av sig ilskan..Snart dags för ett bad och härlig musik till..Kram?

Med exet menar jag exman, inte expojkvän. Kanske borde kalla expojkvän för P.

Fridens liljor!

Det har gått några timmar till utan att jag tänkt på honom. Känner en frihet i sinnet. Åkt hem till min lägenhet igen efter att ha "kurerat" mig hemma hos exet.
Jag är så glad att jag har honom, Fasten han inte varit hemma så mycket har jag känt mig trygg.
Tänkte gå på ett möte idag, men fegade ur. Vet inte om jag bortförklarade det med att jag behövde städa hemma.
Men jag behövde verkligen städa hemma. När jag lämnade här så gick jag i ångest och gråt. Packade en väska och bara gick.
Nu ska jag slänga hans tandborste. Jag vill inte ha tillbaka honom. Det är slut även för min del.

Lyssnar på peppande låtar och fantiserar om framtiden. Kanske vågar jag mig på att ta ett körkort nu? Har någonstans alltid vetat att jag skulle ha kört rattfull om jag haft kunskapen och bil. Så jag har skitit i att ta det.

Livet va? ?‍♀️

Jag har funderat på det FinaLisa men jag är livrädd för att det ska trigga igång mitt beteende, suget och även ursäkterna som ex -Det är ju lite A-holen i dom så har jag har ändå förstört det osv.Jag har erkänt för mig själv till 100% nu att jag är en fullblodad alkoholist.Så om jag är rädd för att beteendet ska komma tillbaka även om det handlar om A-hol fri öl men jag gör det ändå så betyder det väl att ursäkten för att dricka finns där..Jag vet inte! ..Tids nog kanske när jag är starkare psykiskt.Så jag kan gå emot suget om det kommer med A-holen fri öl och gå vidare utan att börja dricka igen..

Många kramar

Har du prövat a-fria öl?
Jag har druckit ett par i går och de var faktiskt överraskande goda!

Triggade inte igång något sug efter ruset blev bara nöjd av smaken..?

Ha en fin dag?

Santorini ?

Så skönt att höra människor som lyckas hålla sig nyktra till slut.
Det är sådana berättelser vi som är i början av kampen behöver så väl.

Man får tänka att fördelarna med att avhålla sig från alkohol, är så mycket större på sikt än att gång på gång hamna i alkoholsugets grepp.

För min del funkar det inte att dricka 2 glas vin, jag vill alltid ha mer och det är då det går över styr

Så nu siktar jag på 21 vita dagar i rad, det har inte hänt sedan jag var gravid senast och det är 36 år sedan!!

Idag är det veligt i Hjärnkontoret.Vissa stunder har suget kommit upp väldigt starkt.Saknade av att få njuta av någon kall öl. De har inte varit ett begär det har varit en saknad.En saknad av känslan som ölen ger mig och öl smaken så klart.Att egentligen vara en alkoholist och inte en nykter sådan med "stress, rädslan och pressen" av att inte dricka.Att man dricker och skiter i allt annat.Men jag saknar inte ångesten som A ger mig - Nä fy fan det gör jag verkligen inte.Eller alla lögner och bakfyllor, eller tiden som går åt att planera när,hur och var man ska dricka ..

Så jag får gå runt här med min saknad tills A-jävulen släpper mina känslor och tankar.För jag vet att det är inte jag som saknar det de är alkoholisten i mig som prövar att lura mig.! Så det får vara en liten kamp idag..

Hoppas ni alla får en ljuvlig dag i blåsten ??

Dubbelpost

Hej FinaLisa,

Tack för ditt fina svar !

Det nuvarande drickandet är ett mönster jag följde både i 20- och 30-årsåldern.

Karriär, superpress på jobbet och allt det där..

Känner verkligen igen mig!
Sådana perioder har jag haft genom livet när påfrestningar varit för tunga.
På något sätt en självbevarelsedrift att stänga av hjärnan för att klara av allt praktiskt runt jobb och livet.

Precis som du säger så kom perioderna med 3 veckors mellanrum.
Det var som en tryckkokare i hjärnan som bara kunde tömmas av en rejäl fylla.
Dagen efter ett rejält bakrus men ändå lite lättad.
Med åren har mitt drickmönster förändrats, blir inte så berusad men smådricker flera dagar i veckan.
Detta försöker jag nu förändra för min oro och ångest blir ju absolut inte bättre av detta.
Satsar nu på 21 vita dagar i följd. Måste ju kunna fixa detta!
Är på dag 3 nu?

Har du druckit många år?

Vi hänger kvar bland alla nykomlingar och syns ibland. Jag läser ibland men skriver sällan.
Intressant det där du säger om att dricka för gemenskapen, så är det nog. Det är lite det jag kan sakna ibland när vi är utomlands. Lite trist att sitta där med mitt sparkling water istället för att dela en flaska vin. Men det är priset jag får betala. Maken dricker nog ensam, mera blir det till honom:). Han dricker mindre nu när inte jag är med på det. Han som sett konsekvenserna av mitt drickande är nöjd ändå och jag bryr mej inte om att han har hemma eller dricker. Men i sällskapslivet kan det säkert vara ett problem. Plus att man blir lite besvärlig då man kan observera allt och man kanske påminner om de egna problemen med alkoholen. Fast man inte bryr sej om vad andra dricker. Visst, nyårsafton t.ex som är en lång kväll, då blir jag nog trött på folk som hinner dricker för mycket. Vi har nog själva begränsat umgänget.
Tråkigt att ni blivit bortvalda men det var nog inga riktiga vänner. Det finns fördelar och nackdelar också med alkoholen men vi som druckit oss till ett beroende har inget annat val än att sluta. Visst kan jag erkänna att jag haft mycket roligt under alkoholens inverkan, man släpper loss och kopplar av på ett annat sätt. Synd att det gick över styr. Sånt är missbruket. Och man kan aldrig komma tillbaka till den tiden.
Nykterheten ger möjlighet till frihet och utveckling. Jag är väl inte glad att jag druckit mej till ett beroende men det här är en ny tid som är riktigt bra.

och så roligt med ett inlägg från dig. Jag tror att jag ’firar’ lika många år som du som helt alkoholfri. Jag tillhör kategorin som valt att inte dricka i och med att mannen valde sin nykterhet vilket i sin tur var avgörande för ett fortsatt liv tillsammans. Han är med i samma klubb som du. Han har gjort helt klart att jag kan dricka a om jag vill men för mig var nöjet mest gemenskapen, att ’fira och festa’ tillsammans och det nöjet tog slut när han började förändras på ett tråkigt sätt. Det hade säkert att göra med en betydande och ökande smygkonsumtion.
Just nu tänker jag att den bristande respekten för den som valt nykterhet många gånger beror just på önskan om gemensamt drickande, att ’släppa taget’ tillsammans. Och den som är nykter blir en icke önskvärd observatör.
Lyckligtvis verkar alkoholen bli alltmer öppet ifrågasatt och de a-fria alternativen ökar. Vi har dock blivit bortvalda av en del tidigare vänner vilket känns av så här vid storhelger. Då får man trösta sig med att tänka som mannen sa i början av vårt nyktra liv: om vi inte passar som gäster utan att dricka var det väl något annat än vår närvaro som var det viktig i gemenskapen. Kanske lite ’surt sa räven’ men något ligget det nog i det. Ärlligt är min känsla dubbel, jag kan känna sorgen i att vara bortvald samtidigt som jag inte längtar efter att umgås med mänskor som blir lulliga och pratar i munnen på varandra. Mixed femlings verkligen. Viktigast är ändå att vi har ett lugnt och bra liv idag och efterhand hittar vi nya gemenskaper där alkoholen är en icke-fråga. Skönt!
Önskar dig god fortsättning på sommaren☀️? / mt

Sommar är en tid med mycket alkohol för många, så var det för mej. Ledighet, sol och värme, härligt att förstärka känslan med rosevin i solstolen. Eller så är det regnigt och kallt, då kan man trösta sej med vin inomhus. Ibland väcks tankar på alkohol, såhär vissa helger som midsommar då det är självklart att det ska drickas. Om man ser till alla tips i tv och tidningar. Traditioner och förväntningar.
Rubriken kunde nu vara "Sex år sen jag slutade". Jag känner mej verkligen som nykterist. Finns inte på kartan att jag skulle dricka nåt med mer än 0,5% alkohol. Sällan ens det. Ändå finns tankarna i bakhuvudet ibland. Tänk om jag får för mej att det är säkert!! Att jag plötsligt tror att jag kan ta ett glas!! Därför är det bra att ibland gå in här på forum och läsa. Det påminner mej om varför jag inte dricker.
Det går vanligtvis alldeles utmärkt utan. Jag gillar verkligen att alltid vara nykter. Det bästa är att jag alltid är klar och vet vad jag gör. Mina galna beslut är tagna på nyktert huvud. Jag är pålitlig barnvakt och chaufför om det behövs. Jag är stolt över mej själv och väldigt nöjd. Som relativt nybliven pensionär skulle jag förmodligen supit ihjäl mej om jag fortsatt dricka. Med obegränsad tid och inga tider att passa. Det skulle inte ha gått bra och jag är varje dag tacksam för min nykterhet.
Ändå finns det lite reflektioner kring det. Jag har haft några tuffa år, nu har det lyckligtvis lugnat mer sej. Å ena sidan är jag så stolt att jag klarat det utan att döva med alkohol. Periodvis sömntabletter, det är det enda. Å andra sidan kan jag ibland sakna möjligheten att tillfälligt bedöva känslorna, oron, med alkohol. Min tillfälliga flyktväg, att gå in i dimman. Det skulle ibland vara skönt men jag vet också mycket väl hur högt priset var. Vilken ångest som sen slog till mångdubbelt på morrontimmarna. Så länge jag minns det finns det ingen risk och trots sex års nykterhet så minns jag allt sånt mycket väl. Skam, skuld, ångest, black outs. Nej jag klarar mej bra utan det tillfälliga ruset och den långa baksmällan. Ja den fysiska har jag nästan glömt. Ångesten och skammen var värre.
Så jag trivs bra med mitt nyktra liv. Det slog mej bara igår att egentligen har jag inte valt att bli nykterist. Jag skulle förmodligen inte vara det om jag kunde dricka måttligt. Jag är tvungen att vara nykterist och lära mej att gilla det. Och det går bra men det finns kanske en viss skillnad mellan att välja det som livsstil eller som nykter alkoholist? Skillnaden är kanske att jag aldrig kan ändra mej.
Det känns mycket bra att vara nykterist. Jag kallar mej inte så, jag dricker inte alkohol helt enkelt, och alla jag känner vet det. Ett livsavgörande beslut. Det vet alla som kämpat och kämpar mot beroendet. Det räddar livet att bli nykter. Och det går alldeles utmärkt att vara utan alkohol. Man hittar andra sätt att slappna av. Det är bara korta ögonblick jag saknar just den möjligheten. Och konstaterar direkt att priset skulle vara alldeles för högt.
Trevlig midsommar!

Stor kram till dig med snälla Ler! Ja visst är drycken oviktig. Egentligen. Fast den verkar så viktig... Hoppas du också haft en fin alkoholfri midsommar! ❤

Miss lyckad, jag håller verkligen med. Det känns helt underbart att visa barnen att det är bra och positivt att inte dricka. Att man är en positiv förebild! ❤ Vad bra att fint att ni firar ihop när andra familjemedlemmar inte kan ha en vit midsommar. Tråkigt och sorgligt när någon väljer alkohol framför familj dock ? Men fint att du finns där då för dem.

Jag har haft en superfin midsommar. Jag lekte med tanken i förmiddags att tänk om jag skulle råka dricka nåt. Alltså lekte med tanken bara eftersom jag visste att de andra skulle dricka vin och så. Kom till min familj med släkt som vi firar med. De drack öl och rosé i solen. Vi satt vid vattnet. Barnen lekte med sina kusiner. Och från det till nu har jag inte funderat på dryckesvalen en enda gång. Jag har druckit läsk, kaffe och te. När de andra tog vin till samtalen på sena kvällen drack jag te och det var helt perfekt.

Dock upptäckte flera av oss att en familjemedlem har ganska stora alkoholproblem. Det har jag förstått egentligen i många år men ikväll var det så tydligt på många sätt. Jag blir ledsen för dennes skull och dennes nära och kära. Och samtidigt så lättad att det inte är jag som har suttit där och hällt i mig.

Är också lättad över att jag inte är direkt anhörig till den här personen. Alltså inte är den som ska åka hem med personen. Den rollen har jag också då och då genom min man. Men ikväll var det inte jag som behövde åka hem med en väldigt berusad person. Och det var en stor lättnad. Och att jag känner så visar ju tydligt hur alkohol påverkar de närmaste, inte bara den som dricker. Jag lider mer med sambon till min släkting, som har tittat på när hen druckit sig full under kvällen och som nu ska spendera natten och dagen med hen. Mer med sambon än min släkting faktiskt. För det är nästan värre att vara anhörig till en alkoholist än att själv vara en. På nåt sätt. Man är maktlös på ett sätt som är svårt att beskriva.

Men med det sagt... är jag oerhört tacksam och lycklig över mitt eget alkoholfria liv!!! Jag lägger mig nu bredvid mina sovande barn HELT ångestfri. Jag mår inte illa. Rummet snurrar inte. Jag känner inte oro över att må illa imorgon när jag vaknar. Det smakar inte illa i munnen. Jag kommer antagligen att sova gott inatt. Imorgonbitti kommer jag att vara ledig och kunna njuta av det hela dagen tillsammans med min familj och släkt. Jag behöver inte ha ont i magen och ha dålig aptit till frukost och lunch. Mina barn sover nära mig utan att få alkoholångor över sig när jag andas. Jag kommer inte vakna runt 3 eller 4 inatt och få panikångest. Jag har inte hjärtklappning. Jag kommer inte vakna torr i munnen och full av självförakt och sorg över att jag dricker.

Imorgon när jag vaknar är det ännu en dag i mitt liv som nykterist och det är fantastiskt.

Jag önskar detta liv även till min släkting. Hoppas hen en dag finner det här livet. Om inte för sin egen skull så hoppas jag hen kan skona sin familj från plågan man genomlider som anhörig.

Godnatt allihopa ❤