Senaste kommentarerna i forumet

Min sega förkylning ger vika dag för dag- men jag har verkligen behövt sova mkt i veckan när jag börjat på kontoret. Förutom det har jag grejat runt och räknat på olika pensions-alternativ, min nya hobby 👵🏼
Har ju svårt att gå ner i tid, men lutar allt mer åt en tidigare pensionering och mer tid till allt som jag gillar att göra men inte hinner med för att mitt jobb kräver mycket - beslut och många människor- och är ofta väldigt trött när jag kommer hem. Men vi får se! Det känns iaf inte alls lika främmande som för ett par år sen- att växla ner, inser också att ett billigare boende skulle lösa en hel del, så jag har kikat runt även på sånt.
Jag vill ju inte sluta jobba för gott men önskar en lite mindre krävande miljö/roll? Det är säkert åldern, men jag har under mina nyktra år fått ytterligare två barnbarn och ett till kommer i sommar. De betyder mer för mig än vad jag kunde tro, är liksom centrala människor i mitt liv.
Bearbetande av rätt så stora livsval pågår.
Fint att kika in här och läsa ikapp hos er alla 🙏🥰

Hej @flarran
Tack för att du kikar in hos mig! Ja men frön och sånt tycker jag förgyller den här tiden, och sätter man de utomhus, eller på en balkong behöver de inte mycket passning förrän det är dags att sätta plantorna i krukor. Jag började odla när jag slutade dricka, har lärt mig bit för bit- misslyckats massor och lyckats minst lika ofta. Jag odlar mest blommor! Grönsakerna mognar ofta i ”fel” takt och jag är inte så bra på att syra och lägga in… googla på vintersådd - eller bara peta ner några frön i en kruka och ställ i fönstret.
Ser att du börjat koka kaffe 😊 Det är min drog, älskar första koppen på morgonen!
Jag har friskat på mig, man kan säga att jag har sovit mig pigg. Skönt att bara låta kroppen få bestämma! Nu ska jag läsa runt lite på forumet och kolla hur alla har det! Kram kompis (ar) 🌷🥬🌱

Det kommer att lösa sig! Var glad att bli av med honom, och lycka till med ditt och dotterns egna boende .
Jag har fått en hel del pepp av dig tidigare men har farit fram och tillbaka här på forumet med anledning av perioder med okontrollerat ”kontrollerat drickande ” Då jag är i startgroparna ( dag. 4 ) kopierade jag något jätteklokt som du skrev efter fyra månader … så här skrev du:
” Jäklar, sov till 11 idag! Jag ÄR nog väldigt trött helt enkelt! Bara att ta hand om, inte ignorera men inte heller överanalysera.
4 mån!! Så skönt. Jag har faktiskt lagt märke till en längtan efter vin de senaste dagarna. Men ni kan vara lugna som läser, jag kommer INTE agera på det. Jag vet ju att alkohol inte fungerar för mig. Jag är en beroendepersonlighet i läkning och detta är bara min kropp o knopp som signalerar att jag behöver....vila? Uppskattning på jobbet? Bekräftelse?
Vill inte vara rädd för känslan av längtan efter vin. Man får känna den. Den står för något!”

Tänk så långt du har kommit !
Kram

@Varafrisk bra att du har en lista med dig till läkaren på tisdag. Har du med på den att du blir arg och arg på din man? Som jag ser det bör du vara halt sjukskriven eller max 25 % jobb så du hinner med det du ska för att bli frisk. I att hinna ingår att du behöver vila mellan alla besök. Du kommer inte orka med det du vill förrän du har vilat/återhämtat dig till att bli frisk. Det tar tid. Men det tar längre tid om du pressar dig till jobb (eller någon annan som det är i ditt fall). Så himla bra återkoppling du fått från Sattva! Det är svårt att acceptera att man inte orkar. Tror aldrig jag har kommit till det läget i min utmattning. Kan bara konstatera att jag nu 4 år senare äntligen jobbar heltid men med en hel del kvar fortfarande. Jag pratar tvärtom till exempel. Häromdagen pratade vi om energiförsörjning och då sa jag konsekvent vindkraft när jag menade kärnkraft - och tvärtom. När jag häromveckan pratade med min chef och skulle säga "onsdag" kom ett "röd" i stället. Och, jag hör inte när jag säger fel förrän någon påpekar det! Fattar inte varför det blir så men att hjärnan inte är helt återställd ännu är ju helt självklart.. Är fortsatt trött och har svårt med fokus men kan inte göra mer än det jag gör nu tänker jag (träning och kalla bad och allt det där). Jag var ju sjuk under Covid och då hade jag i princip alla möten över telefon eller digitalt. Gick utmärkt att göra övningar på det sättet också. Så jag tänker att fundera ett varv till på det Sattva säger, om du kan försöka ha fler möten så. Resan i sig tar mycket på krafterna när man är i ditt läge Varafrisk. Du behöver all tid du kan få till att vila!
Kram!

@Sattva ❤️Jag tror att jag har mycket svårt att acceptera att jag mår som jag gör. Min hjärna tänker på aktiviteter som jag vanligtvis tycker om att göra men eftersom jag inte orkar blir jag ledsen. Fast här hemma är jag väldigt arg tills jag kapitulerar och gråter. Vill inte vara så arg och otrevlig mot min man…men han finns kvar🙏🏻

När vi åt lunch satt vi och pratade om hur min/vår träning sett ut genom åren. Min man har alltid sprungit förr deltog han i olika tävlingar. Numera springer han m en förening i staden där vi bor samt går på spinning och gym.

Jag har aldrig varit ngn sporttjej men före jag flyttade t stan så var det mest promenader och cykelturer. När jag flyttade ihop med min man tränade jag på Korpen började även springa. Sprang en del tävlingar men de korta distanserna. Fick problem m benhinnorna och slutade springa. För 30 år sedan kom Friskis t stan. Hade ingen egen lokal utan passen var i en gymnastiksal numera har man en egen lokal. Gick på pass regelbundet tills jag började på högskolan. Två barn på 3 och 7 år. Pendlingsväg på fyra timmar tur och retur. Slutade träna och slutade sjunga i kör. Familjen först och därefter studier. Så mycket stillasittande! Där ngn gång kom de första extra kilona och de blev fler. Gick dock ner 10 kg åt gången vid två perioder för att därefter gå upp dem igen när min man blev sjuk i cancer.
Tränat i korta perioder men perioderna har blivit kortare för att inte finnas alls knappt några promenader heller. Men jag har träningskort på F & S…har bett själv om fysisk aktivitet på recept vilket jag har. Kort på badhuset. Och ja… jag tycker om att träna men nu är det så svårt att få till det…sa till min man att jag kanske bara ska gå ut en runda på tio minuter för att få t ngn form av rörelse.

Tänker att min terapeut jobbar med fysiska möten vilket jag också vill även om det tar kraft m resor. Vi gör även en del övningar. Men tack för förslaget och att du bryr dig om mig 🙏🏻❤️

@Varafrisk
Ps. Kan du ha terapeutsamtalet online? Eller på telefon? För att spara din energi. Många med utmattning kränger sig själva ut o in utan att ens reflektera över vad det kostar i mående/ ork. Det är del i problematiken.

@Varafrisk
Hej igen! Såg det när jag hade postat, att det blev väldigt mycket insatser om man jobbar 50%. Men på jobb 25% harjag många pat med det upplägget. Sedan upptäcker många att de mår väldigt bra av den fysiska träningen o stödet att ta sig an vardagen stärker framåt. Att komma till oss blir en viktig pusselbit i rehaben o något som prioriteras av pat.
Jag vet ju inte i ditt fall, men gymträning iaf 1 gång i veckan ovanpå det du redan har skulle säkert föra dig framåt. Det händer väldigt positiva saker då man liksom tar grepp om sitt mående. Genom att acceptera, som du säger, men också genom att ta emot hjälp. Och låta effekterna ha sin gång, små små steg framåt o återta sin vardag.
Du kommer komma på fötter igen! 😊🤗

@Sattva Tack🙏🏻❤️Förstod nästan att du arbetade på en rehabmottagning. Jag tänker på alla de insatser som ni erbjuder är patienten sjukskriven 100% då för det var ganska mycket. Eller det är kanske så att man har en insats åt gången? Jag var på rehabmottagningen igår och hade ett bra samtal m sjukgymnasten. Tänkte först avboka för jag kände att jag orkar inte med fler tider men gick ändå. Vi bokade inte in ngt nu mem hon ska ringa igen om några veckor. Anledningen var att jag är för trött, orkar inte med massa tider fast ni kanske bokar in ändå på er mottagning? Denna vecka som kommer har jag eftervård, massage och terapeutsamtal (det tar tre timmar två timmar på restid).

Det är svårt att komma med förslag men jag ska ta mig en funderare. Min chef har sagt att ingen får prata patienter m mig. Min kuratorskollega gör en del av mitt arbete och en annan kurator som tillhör en annan mottagning gör en annan del fast vi pratar aldrig m varandra. Jag kan prata m chefen om hur jag känner/tänker men skulle jag säga ngt som inte är t fördel för vår mottagning då går hon i försvar. Hur som helst jag ska fundera…

Kram🤗

Det är så underbart att vakna en pigg och fräsch en lördagsmorgon!

Lördag igen. Sovit länge, lördagar är min sovmorgon o jag njuter varje gång!

Maken tittar för fullt på boenden i staden 40 mil bort. Jag har landat i det nu. Tror ärligt talat inte att vi kommer kunna få ett fungerande särboskap. Har senaste veckan börjat se honom som en bitter människa, med klagomål på allt och alla. Vi har just inget att prata om. Och han hatar min dotter. Nej, att fortsätta över tid ser jag som osannolikt. Jag o han har utvecklats åt olika håll. Kanske vi inte hade fortsatt tillsammans oavsett, vem vet?

Jag känner hopp. Det kommer att lösa sig.🌸🌸🌸

PS. Lillprinsen hälsar att koltrastar är väldigt retfulla och roliga att jaga 🤪

@Varafrisk
God morgon!
Har läst ditt inlägg, och hör att du kämpar. Fick du nån insats av rehab? Hade du sökt hos oss, hade du nog blivit erbjuden/ föreslagen mediyoga 1gång/v (för att få lugnat nervsystemet, aktiverat lugn- o rosystemet, varit bland andra med psykisk ohälsa, blivit omhändertagen i en tillåtande miljö). Troligtvis även individuell träning 1-2 ggr/v med fysioterapeut på mottagningens gym. Individuell behandling med arbetsterapeut där man hade jobbat med struktur i vardagen och också plockat upp konkreta svårigheter i vardagen o provat olika praktiska lösningar. Eller så jobbar du o din terapeut redan med det?
Det är lika bra jag säger, jag jobbar alltså på en rehabmottagning som arbetsterapeut i stort sett uteslutande med just detta. Så hos oss fungerar det såhär. Jag träffar mina pat ofta i början, 1ggr/v eller varannan vecka, så man brukar behöva mycket stöd!

Detta med arbetsuppgifter på deltidssjukskrivning är verkligen olika behov från individ till individ. Många vill att chefen har strukturarat upp ens arbetsuppgifter så att man inte behöver lägga energi på det. Berätta för chefen hur du önskar ha det! Bolla med din terapeut. Kanske ni kan bena upp en lämplig plan ihop till din chef? En del chefer uppskattar färdiga lösningar som medarbetaren kommer med.
Men stående möten tycker jag absolut att du ska ha med din chef. Detta att du känner dig osedd förstärks ju av att hon tittar in till dig när hon hinner då o då i förbifarten.

Vad bra att du fått tid hos din läkare!
Ta hand om dig Vara Frisk🤗

Usch, vilken vecka jag har haft. Ansvarig chef dagtid har varit sjuk hela veckan och han har inte ersatts. Om man bara är fyra som jobbar dagtid, efter en nyligen genomförd neddragning med 1,5 tjänst, så märks det om 1/4 är borta. Chefen är dessutom ruskigt snabb på sitt jobb, han är ju ändå chef. Vi andra tre har slitit som djur för att göra hans jobb också.

Men klara blev vi till slut. I rätt tid, igår kl 17.30, stängde jag av datorn och jag är förbannat nöjd med vårt arbete i veckan, inklusive mitt eget arbete. Jag börjar få upp tempot rejält. Man ska ju betänka att min storhetstid på just det här specifika området sträcker sig bakåt till 2006, därefter har jag jobbat med något helt annat fram till för några år sedan. Mycket erfarenhet från tidigare har jag nytta av, men tekniken och programvarorna är ju helt annorlunda. Jag tillhör inte stjärnorna, men jag gör ett jävligt bra jobb ändå.

I måndags kväll hade vi zoom-möte med volontärerna i tjejjouren. I tisdags kväll höll kommunen infomöte inför årets nattvandringar. I onsdags kväll hade vi ett halvt akut möte på gruppboendet om yngsta dotterns svåra cola-beroende, som ledde till rejäla restriktioner. Hon skrek och grät 😢 Missbruksgenen går tydligt vidare, med andra missbruk som följd. Hon har dock landat i att det blir som vi har bestämt, nu ska det bara efterföljas av alla inblandade.

I torsdags kväll var det kören, och igår kväll var det godnatt 😴 Två helger har jag dessutom antingen träffat min äldsta dotter hemma hos henne 20 mil norrut, eller hemma hos hennes pappa. Även roliga saker slukar energi. Tonårstrotsig storpudelvalp gör inte saken bättre heller om man säger så.

Idag ska jag ta en långpromenad med hunden på en för oss ny plats. Jag ska också köpa hundfoder (14 kg-säck) och fylla på förrådet med hundtugggodisar. Planera, handla och laga matlådor. Och sen ska jag halvdö i soffan framför mello-finalen. I mitt arbete ingår att göra nöjessidor, till åtta olika tidningar, så jag är jä….. trött på mello efter dessa veckor.

Samtidigt är jag mello-fantast - så givetvis kollar jag på alla deltävlingar och finalen. Utifrån andra proffstyckares gissningar och min egen point of wiew så ligger Marcus & Martinus mycket väl till för att vinna ikväll, tätt följda av den ”eviga tvåan” Danny. Själv känner jag mig lite wild and crazy och tippar att nykomlingen Jacqline skrällsegrar. Hon är min favorit 🤩

Trevlighelgkram 🐘

@Amanda L Tack för din omtanke! Nej, jag kom aldrig ut i tisdags. Veckan som gått har inte varit så bra för min del. Det är ju ganska lugnt här på "Det vidare livet" fast emellanåt blir det lite spurt. Det är ändå bra, tänker jag, att för min del använda forumet/min tråd som en dagbok såsom @Andra halvlek har beskrivit att hon gör. Just nu har jag mycket "brus" i min hjärna och jag måste sortera det. Försöka skriva om det och även om jag inte kan släppa det försöka låta denna lördag bli bra! Hitta ngt gott i denna dag!

Igår var en riktig skitdag! Så himla arg! Ilskan beror ju på trötthet, att jag inte mår bra, inte känner mig riktigt sedd, frustration. Mitt största arbete som jag jobbar på med bla hos min terapeut är att veta mitt egenvärde, att känna som jag känner och att det är ok...att inte hela tiden behöva få bekräftelse...att jag vet att jag vet att jag vet....fast det är så svårt...jag behöver också någon att spegla mig i...känner mig oerhört ensam.

Ska äntligen få träffa läkare på tisdag! Det är egentligen "min" läkare så har man iaf sagt till mig tidigare så nu äntligen ska jag få träffa honom. Jag har skrivit ner en lista gällande mitt mående min hälsa som jag vill prata med honom om. Jag känner att jag behöver vara fortsatt sjukskriven 50% men det är frågan om han kommer tycka detsamma. Jag får se på tisdag!

När det gäller jobbet så är det verkligen sisådär. Att arbeta 50% men knappt vara involverad i ngt är som att befinna sig i en bubbla. Jag ska börja träffa två, tre patienter dvs föräldrar. Min chef har valt att jag ska arbeta med det jag tycker är mest givande men även det som kan ta mest energi ifrån mig iaf i nuläget. Ringde en förälder i veckan, hörde hur trött hen var och jag kände mig nästan lika trött och tänkte....hur ska det här gå??Jag tänker att det är bra för verksamheten om jag tar dessa besök för det är svårare för en annan kurator att gå in i . De besök som jag blir hjälpt med är egentligen de besök som inte är så påfrestande. Jag märker även att det är en stor utmaning för mig att andra kuratorer går in i mitt arbete kanske gör de på ett sätt som jag inte skulle ha gjort. Det gäller då för mig att ändå tro på att hur jag gör blir också bra. Där naggas mitt självförtroende lite grann...för en av kuratorerna har jobbat halva sin livstid på mitt jobb...fast å andra sidan..det behöver ju inte alltid betyda att vad man gör är det bästa. Min chef är SÅ upptagen!! Igår skrev jag ett mail till henne att jag önskar ha inbokade tider med henne. Som det är nu så kommer hon in på mitt kontor när hon har en lucka, vill stämma av med mig hur jag mår och vad jag gör, lika fort som hon har kommit in på rummet försvinner hon därifrån för då måste hon koppla upp sig till nästa möte. Jag har för mycket tid på jobbet som är "dödtid" vilket blir så trist och jag hinner tänker. Det känns som om hon glömmer av sitt ansvar...hur som helst få se om hon hörsammar vad jag har skrivit till henne. Något som känns konstigt men det är kanske så det ska vara är att min chef pratar med mig ensam om kuratorsarbetet, pratar om vad de andra kuratorerna gör men vi kuratorer pratar aldrig om vår arbete. Fast det är kanske så det ska vara ...jag vet inte men det känns konstigt..Jag skulle verkligen vilja byta arbetsplats men i nuläget är det inte aktuellt pga mitt mående dessutom finns det inga arbete utannonserade inom mitt område.

När det gäller min dotter så började hon att arbeta 50% i onsdags. Känns verkligen rörigt inom hennes område ingen framförhållning. Hon säger att det går bra men jag vet inte riktigt om det är sanningen, tror även att det är hennes önskan. Igår kväll skulle hon iaf träffa en kompis vilket hon inte har orkat med på väldigt länge så det kändes ju positivt. Men, jag har så svårt att förhålla mig till hur det förändras i hennes liv. Under en tid har vi kontakt varje dag, hon kommer till oss nästan varje dag för att inte alls så ha så mycket kontakt. Vad jag vill säga med det är att jag önskar naturligtvis att hon ska kunna leva ett så bra och fungerande liv som möjligt men det här med att det går upp och ner är ibland svårt att förhålla sig. Det känns som om vi aldrig på riktigt kan klippa navelsträngen eftersom hon alltid kommer att behöva oss men det är som om vi ändå klipper den gång på gång. Det är som att behövas till 150% för att sedan inte behövas mer än till 50%. Vet inte om det låter flummigt men jag ska prata med min terapeut om detta...få hjälp med att sortera.

Så ...jag känner mig väldigt ensam. Vill inte riktigt acceptera hur jag mår. Vill vara glad, njuta av att solen kommer men känner bara stress av solen...vill inte vara arg och ledsen...och när jag tänker att jag vill vara glad blir jag så ledsen. Jag tänker att i ledsenheten finns det mycket...trötthet, ond mage, ensamhet, min dotters sjukdom, jobbet..känner stress över min övervikt...Tänk om jag ändå kunde känna mig stolt över att jag är nykter...alla ni här på forumet vet ju att det är en bragd att bli nykter....Tänk..jag dricker iaf inte och jag kommer inte dricka...är det så att ordet för dagen heter ACCEPTANS.....ja...jag ska öva på det.

Det här inlägget blev kanske lite flummigt men det får vara så...Till er alla ha en jättefin lördag!

Kram!

@Denlillamänniskan "hur jag gjorde".
1/ Det har varit ett antal försök under rätt många år - där jag ibland hade längre o ibland kortare perioder. Längsta förra gången var i hmm... kanske 4-5 månader, tror att "suget" eller snarare problemen runtikring o innuti mig fanns kvar, så en kväll sprack det.
Det tog ett par månader i återfall innan jag kände, nä nu är det nog. så jag slutade dricka.
tittade inte alls tillbaka.
I början fanns det nog osäkerhet om att kommer det gå denna gång.
Men sen har ju tiden gått, och det är lääänge sen det faktiskt funnits något "sug"

så... egentligen lyckades jag inte på något särskilt sätt, annat än:
Försöka nyktra till -> sluta dricka helt! och om man faller, sluta ge upp och sluta tyck synd om dig för att du misslyckats (det kan ju ta tid) -> försök igen!
samtidigt, om det finns saker som får en att falla dit, undvik dem. eller om det är saker inom en som behöver bearbetas och dyker upp, prata om det.

@Vjlo Snart ett år nykter!! Vad roligt att höra. Jag har varit nykter i två månader. Det går bra, men utan att ha läst hela din tråd så undrar jag om du kan dela med dig hur du gjorde? Och vad som var svårt?
Tacksam för svar och trevlig helg!

Ännu en vana ska jag införliva i våra liv. Måndag, onsdag, fredag ska jag cykla 40 min med min hund springande bredvid. Har hittat en perfekt runda där nästan ingen går och han slipper trafik på sin sida. Mina knän får jobba, jag bli svettig, och han får sträcka ut och flåsa lite. Vinn-vinn-vinn.

Plus att det på min lunchrast alltid är ljust, det är det ju inte alltid om kvällarna. Även de dagar jag jobbar på kontoret har jag lunchrast på hemmaplan innan jag kör till jobbet. Jag har helt enkelt ersatt vår lunchpromenad med att cykla/springa. Och han får kissa, nosa och bajsa en stund innan och efter att vi cyklar.

Trevlighelgkram 🐘

350 dagar - 50 veckor
Inget nytt att förtälja under solen….
Förutom en udda känsla ”oj bara två veckor till ett helt år” 😍

@Varafrisk Hoppas du kom ut på promenad. Hos mig var det VÅR idag. Sol och fågelsång! Visserligen hade vi tvättdag men lyckades suga in lite värme mellan passen.
Hoppas du kan få till ngn bra återhämtning. ❤️Kram 🙏🏻

Buljong skulle jag inte fixa. Kör med matdagboken och färre kalorier. Problemet på kvällen när man vil småknapra framför tv:n. Köpt lite salta pinnar man kan knapra på. På två veckor har det blivit 3,5 mil i löparspåret iaf men det är tungt att dra runt på kroppen.

Hejsan! @Se klart, tänkte bara titta in och säga hej liksom. Hoppas att du är lite piggare och så. Solen skiner utanför köksfönstret här och borde väl gå utanför dörren på en promenad egentligen. Men känner mig ganska nöjd med att bara ta det lugnt. Har för en gångs skull på morgonkvisten tidigare idag kokat lite kaffe bara för kul liksom.

Har inte så stora krav egentligen. Haft nästan lite av en fest på varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar alldeles nyss. Kör som rutin med god bacon-mjukost på två och en med kaviar. Jag brukar tänka som så, att hur hinner folk med så mycket. Det verkar som att tiden verkligen är som gamle Einstein sade – relativ på nåt sätt, eller väl i alla fall upplevelsen av tiden kanske.

Såg att du skrev om frön och sånt. Ja, det är väl dags att köra igång med plantering snart kan jag tro. Påminner mig om att jag nog borde gå in i rummet och vattna mina två krukväxter som nog törstar efter vatten. Det är två kaktusar av något slag som väl min farmor gav till min far när jag var liten. Borde väl någon gång när jag får tid och ork kanske ge dessa plantor lite ny jord, och dela upp dem på åtminstone en kruka till, så man plötsligt, då har tre blomkrukor. Men det är ett projekt som nog får vänta ett tag tills man får lite mer energi tror jag.

Ha en fin dag kompis!

@Geggan Jag håller tummarna stenhårt!

Kram 🐘

Nu är det spännande. Nya visningar på min lägenhet o tom ett bud. Jag gick genast, fast efter moget övervägande, och lade bud i min tur. Nu får man se. Orkar helt enkelt inte dra ut på processen- det är litet men ligger bra, fin balkon, vid utsikt. Vad behöver en människa? Sin frihet, annars går det mesta att vänja sig vid. Det blir slängs ytterligare en container men det är lika bra. Saker bara står. Jag lever enkelt.

@Se klart Förstår att du gör listor mer än vid jul. Jag har inte själv barnbarn och kommer troligtvis inte få några. Jag kan ändå förstå känslan av att vilja umgås m sina barnbarn för sin egen skull inte bara för att kunna hjälpa till. Jag tänker att barnbarn skänker mycket glädje.

Eftersom detta är ett anonymt forum så kan jag inte berätta om var men någonstans har jag tagit del av små korta sekvenser av en annan människas liv som påminner mig om ditt liv. Det var sådär att jag kände….jag måste fråga vilket jag inte kan…eller jag ville berätta…

När jag läste om hur du önskar att ditt pensionärsliv skulle kunna se ut samt att du inte vet vad du skulle kunna välja bort i ditt liv just nu kom jag att tänka på en dikt som jag fick av en kurator (superlång mening). Vet inte om den är sann men det är en gammal kvinna fr USA som skrivit den..”Om jag fick leva om mitt liv”. Den har även dykt upp i flödet på Facebook. Andemeningen är att ta vara mer på livet…inte vara så försiktig…slopa en del måsten. Kanske du lever ditt liv men jag själv skulle behöva släppa på lite måsten och lyssna mer t hjärtat❤️Kram🌺

Det låter som ett mysigt liv @varafrisk 🥰 Det stämmer det där om att räcka till för många. Och jag vet inte hur jag ska kunna dra ner på det. Svårt. Listor är en del av mitt liv, inte bara på julen 😊 Har ofta långa och många olika att bocka av- jobb och privat.
Ja hur skulle livet te sig om jag inte jobbade? Jag skulle vara mycket mer med mina barnbarn. Inte för att hjälpa till utan för att jag gillar dem så mycket.
Om jag skulle sluta jobba så här tidigt då får jag verkligen omprioritera. Men jag tror inte det är omöjligt.
Jag kan längta efter frihet med min egen tid. Att göra vissa uppdrag men inte stressa iväg på morgnarna. Jag skulle skriva mer, träna mycket, promenera och laga mat! Min priolista.
Jag har rest jättemycket ”förr” så jag drömmer inte om jorden runt, det är ju heller inte så modernt. Jag skulle ta tåg med mina äldsta barnbarn till London och gå på Harry Potter Studios.
Jag skulle åka skidor med mina yngsta barnbarn, inte i Åre utan på något litet ställe. Jag skulle hänga mycket med mitt yngsta barn som ska bli mamma i sommar. Bo mycket på landet- men absolut ha en mindre lägenhet i stan.
Och så skulle jag ta lite jobb-uppdrag och dryga ut min pension med.
Ja. Det låter som ett ganska bra liv. Många OM emellan- sälja lägenhet och köpa ny. Avveckla mig på min arbetsplats under höst/vinter. Trippelkolla pensionspengarna… avstå en väldigt bra pension för en mindre bra.
Nånting i detta känns trots allt mycket spännande att fundera kring!
Kram på er allihop 🌷