Senaste kommentarerna i forumet

...

... sover man aldrig drömlös!! Försöker hotta det som ett citat men inget kommer upp; är det ditt eget Miss_blondy?

En stund i taget och en dag i taget. Jag har ändrat hur jag dricker till att inte dricka alls för tillfället så jag flyttar min tråd hit istället. Jag kanske får flytta tillbaka den sen men just nu är jag här för att jag vill det. 26 dagar.

Så öppet skrivit.Du reflekterar och är ärlig emot dig själv.Du ser dig själv och situation som den är och det är nog det viktigaste som man måste göra för att göra något åt allt vare sig vad det är..Den där fasaden som många ink jag själv har och även visar gör så det är omöjligt att se vem man är. Ingen är perfekt och de är okey.Man gör misstag och fel men även det är okey. "Men när man väl har vaknat så sover man aldrig drömlöst "

Heja dig ❤️

När jag slutat snusa (10-15 ggr) så har jag perioder använt nikotinfritt snus. När jag slutade något år så användes de flitigt. Men jag upptäckte att de underhöll vanan även om de inte gav effekt. Steget till riktigt snus var lättare eftersom läppen och psyket var vana att ha något där.
Jag passar mig för öl och vinsmak och 0,5 % Men det kommer säkert gå ner någon när det tryter för det är ju väldigt väldigt mycket bättre än den riktiga varan. Men mestadels för att träna bort vanan, sen kanske det blir enklare.
Men i den här solen så vetefan...

Edit: Jag har en tendens att häva i mig ölsmakande dryck i ett omänskligt tempo också. Antar även att det gäller alkoholfritt. Hörde om någon sorts utmaning på nån pub där man fick ölen gratis om man hann med x öl på x tid. Blev lite skraj minns jag för det kändes som att det var mitt normala utekvällstempo...

Det är kanske så att man bara lurar hjärnan att det är smaken man gillar men de är egentligen endast effekten man söker ? Ölen var nummer ett för mig pga smaken.Vin oxå men oftast inte dom med hög A-halt men ändå köpte jag dom pga den högre A-halt.Så jag drack något som jag egentligen inte gillade.Så sjukt egentligen!! Jag skulle ju aldrig äta något som jag inte gillar som ex lever ? Men som du skriver så länge man är skör och reparerar hjärnan och kämpar med sin motivation så ska man inte utmana ödet tror jag..

De du skriver på slutet låter ljuvligt.Kag kan se det framför mig och även känna de i munnen.Det blir nog något sådan efter jobb ink en stor glass ?

Det går inte så bra för mig heller, tre vita dagar på tre veckor och jag känner så igen mig i det du skriver... Jag dricker mycket mindre än förut, men ändå. Jag vill inte vakna varje morgon med ångest och känna mig trött och ful för att jag druckit. Vi vet ju hur skönt det är när vi skippar A. Så varför är det då djävla svårt att låta bli????

Jag börjar också om idag... Vi kan väl hjälpas år och peppa varandra? '

Stor kram till dig!

"Jag duger som jag är. Jag gillar inte alla, alla gillar inte mig."
Den snor jag rakt av!

Tror det kommer gå bra. Du är ju så medveten!

Hejar på dig

Det där med smaken ... Jag älskar smaken av både vin och öl! Tror jag. Eller jo, det gör jag ju, men det är ju inte därför jag dricker. Hade det enbart varit för smaken hade jag kunnat smutta på en burk eller ett glas under en hel kväll och så hade det varit bra. Ibland köpte jag hem ett sexpack 3,5:or i tron om att jag bara skulle ta en för smakens skull. Det har aldrig slutat med att jag druckit mindre än 4 st, oftast alla sex. Så gör man inte om man bara vill ha det för smakens skull. Man köper heller inte hem en BOX vin, för två personer, en fredag kväll bara för att man tycker det är gott. Ja, det kanske är gott men i så fall hade en liten flaska räckt.

Någon gång kanske jag provar med alkoholfritt. Just nu (dag sju) känns nykterheten för skör. Tills dess njuter jag av iskall Loka. Du vet sådär iskall så det bildas kondens på glaset, med bubblor så de fräser, med smak av hallon eller päron, mmmm :D

Har nu läst och kommenterat i massor av trådar. Så olika livsberättelser och ändå innehåller de samma gemensamma nämnare - Alkoholen. Vilka kämpar alla är, var och en på sitt sätt. Och så måste det få vara. Heja er!

Själv har jag insett att jag sakta men säkert är på väg dit jag var innan jag började skriva här i oktober. Precis det som inte fick hända.

Som jag skrivit tidigare gick de första månaderna så himla lätt. Kämpade sedan emot länge. Tog ett par återfall och visste att det är vanligt i början av resan. Nu när drickandet börjar bli mer regelbundet inser jag att jag omedvetet inbillat mig att de endast är återfall. Har inte haft någon mer vansinnesperiod sedan de två för drygt en månad sedan. På grund av det har jag nog tyckt att de senaste gångerna varit ganska harmlösa - och i jämförelse har de förstås varit det.

Men, som sagt, nu förstår jag hur det ligger till. Och för första gången på mer än sex månader är jag beredd att ta upp kampen från början. Självklart är jag inte på ruta ett, så mycket nykterhet som det senaste halvåret har jag inte har på mer än tjugo år. Så utgångsläget borde vara lite lättare...

Det går inte att se de senaste veckornas smådrickande som återfall. Jag har börjat dricka igen. Inte låtit det gå så långt - ännu! Men vet att det bara är en tidsfråga. Jag kanske inte klarar mig helt nu heller, men mentalt är det en stor skillnad. Jag är medveten om vad det handlar om.

Har också förlikat mig mer med livet på ett annat sätt, börjat acceptera faktum, så här ser det ut. Det enda jag kan påverka är hur jag vill bemöta allt som händer. Och det vill jag göra nykter. I helgen blir det garanterat inget, en bra start.

Mitt mantra just nu:
Jag duger som jag är. Jag gillar inte alla, alla gillar inte mig.

Kram

Ja det är precis så jag tänker.Just nu så kan jag hantera det.Men tänker framöver när det kommer bli svårt.För det kommer det garanterat bli.Men då får jag ta det då.Men fy vad jag saknar smaken.Men de är just det när jag kanske känner smaken av ölen så väntar jag kanske på var effekten tar vägen.Att det är något som fattas,något som kroppen väntar på..Men som sagt får ta det när det kommer ☺️

Detsamma till dig ❤️?❤️

Ja vinäger, det kommer du absolut vara! Det är jag övertygad om.

Jag drack halva afria ölen igår. Hällde ut resten för jag hade också köpt Pepsi och det är ju så gott med iskall Pepsi till maten.

När jag vaknade imorse tittade jag på min tavla (som representerar min nykterhet och mina goda val). Att jag lät mig själv vilja ha en öl igår var bra för då vaknade jag extra tacksam över att att jag bara drack en halv alkoholfri öl och ingenting med a i. Då kunde jag känna avsaknaden av bakfylla igen. Och hur härligt det är. Det var nog det jag behövde. Påminnas om vad skönt jag har det. När man inte varit bakis på 16 månader glömmer man ju bort lite hur det kändes.

Tänker tillbaka på när jag brukade kräkas med flit på kvällen om jag råkat dricka för mycket. Skräckslagen för att ha förstört morgondagen redan kvällen innan. Minns hur jag städat huset med darriga ben dagen efter. Haft ångest och räknat timmarna tills jag kunde antas känna mig frisk igen.

Jag läste att forskning kommit fram till att de som inte dricker alls har mer sjukfrånvaro än de som dricker ("måttligt"). Tänkte på att jag kan nog ha räknats som en måttlighetsdrickare även under mina dryckesperioder eftersom att jag sällan drack så mycket eftersom mitt drickande gick i skov. Jag utvecklade aldrig en stark tolerans eftersom jag alltid hade ett par månader nykter mellan varje "skov". Och när jag drack hade jag faktiskt full närvaro på mitt jobb. Även om jag var sjuk gick jag dit. För jag kände mg ovärdig vila. Behöver bevisa att jag kan ändå. Men nu när jag är nykter helt och hållet har jag varit hemma mer från jobbet eftersom att jag tycker att jag är värd att tas om hand. Jag behöver inte plåga mig själv som nåt slags straff eller bevis för andra att jag duger.

Dessutom vabbar jag lättare nu med. Är barnen trötta och ledsna kan jag stanna hemma med dem utan att de har feber eller så.

Och så behöver jag inga pengar till alkohol eller "mutpresenter" till mina barn så jag har lättare att förlora pengar på att vara hemma.

Så ja, för mig stämmer det nog. Jag är borta mer från jobbet när jag är nykter. Men det är på ett bra sätt tycker jag. Och i längden kommer det generera mer närvaro istället för att jag kraschar om några år.

Kram till er alla och trevlig helg!

Vad gäller A-fria öl, vin och vissa drinkar, typ GT. För mig är det inga problem med 0,5, det kan många gånger vara som du skriver ett substitut för att inte handla hem eller beställa in starköl. Det verkar dock vara väldigt olika vad var och en känner. Gör det som känns rätt för dig.

Ha en fin helg i värmen! ♡

Fina beskrivningar av dig, som vanligt. ♡ Åtminstone jag behöver dessa vardagsskildringar och tankar från er stabilt nyktra. Ni ger hopp!

En dag är jag där, det vet jag.

Kram

jag, från anhörigsidorna, läser på alla sidor Jag lär mej massor och jag blir så glad när någon lyckas hålla upp oavsett hur lång eller kort tid! Det andas en optimism och jävlaranamma från beroendesidorna !
Det är också dessa sidor som lärt mej I om mitt medberoende , ett beroende lika svårt att bryta som vilket annat beroende
Jag reagerade på att du skrev ”övergrepp” Ja, det har jag säkert också gjort ett antal gånger.... i min iver att få kärleken nykter. Nu har jag kommit så långt i mitt jobb med mej själv att jag har slutat hitta lösningar åt honom, Jag har lagt hans liv i hans egna händer och hoppas att poletten ska trilla ned nån gång.
Anhörigsidorna andas förtvivlan för vi är alla medberoende och kan inte göra ett dugg åt situationen , mer än att gå och det är en lång process ! För att kunna gå måste man först bryta sitt eget beroende- medberoendet!
Tack för att du ser alla sidor ?

Jag är inne och kommenterar i andras trådar då och då. Nu ville jag skriva något i min egen och tänkte att det blir svårt att hitta den, så länge sedan det skrevs något där. Och så ser jag din hälsning ?
Kanske är det ett gott tecken att inte hinna skriva egna inlägg. Nykter är jag iallafall. Alltid.

Läser på anhörigsidorna och retar upp mig på alla dessa stackars fylltrattar! Som aldrig tycks begripa att regelbundet, och vanligtvis stort intag av öl-vin-sprit etc alltid förändrar oss. Inte bara för stunden, utan mer eller mindre varaktigt. Och sällan till det bättre. Påverkar humöret, förståndet, orken och inställningen till livet helt enkelt. Hur kan man vara så fullständigt omedveten om det?
För all del. Inte tänkte jag väl annat än att jag "var mig själv" där jag satt i min egen lilla promillevärld. Fast jag visste att alkoholen förändrar sinnesstämning och personlighet. Eller rättare sagt, den kan ta fram och förvränga känslor man har för stunden. Därför föredrog jag att sitta ensam, ville inte ens tala i telefon. Mitt fylleri vill jag hålla för mig själv. Inte av skam, men mera av respekt. Respekt för vad alkoholen gör med oss, och respekt för omvärlden.

Det retar mig alltså. Detta aningslösa förhållande till sitt eget beroende som anhörigsidans partners verkar hålla sig med. Omedvetna om, eller likgiltiga för, att alkoholen gör det omöjligt att skapa en bra relation. Är drickandet en självklar del av livet, så får man leva ensam. Tycker jag, där jag surar bakom skärmen. Men, det är väl lätt för mig att säga. Som valde bort så mycket för att få sitta ensam med mina glas. För det var lätt för mig att välja bort. Gemenskap med andra är ju vad jag har svårt för. Det regelbundna ruset vad var jag tydde mig till för att uppleva någon slags ro i själen. Som så många andra, tyvärr.

Sedan läser jag här på beroendesidorna, och här är det då sannerligen få som håller sig med samma brist på ansvar som de anhörigas fyllon. Vilken skillnad! Och naturligtvis är det just den skillnaden som krävs. För att man ska kunna ta sig ur sitt beroende. Kanske har vi något annat gemensamt också? Att det vanligtvis är av egen fri vilja vi söker oss till det här forumet? För att vi själva önskar en väg ut ur beroende.

Min stackars man blev t.ex tvingad in i en nykterhetssträvan av sin förra arbetsgivare. Det slutade med en dryg femårsperiod av maktkamp mellan honom och närmsta chefen. Komplett med olika "kontrakt", regelbundna blodprov, mediciner, påtvingade stödgrupper m.m. Rena övergreppet, anser jag. Och så förbaskat kontraproduktivt - vem tusan vill bli nykter för att chefen ska känna sig lyckad som "alkoholterapeut"!

Oj, ursäkta så långt det här blev. Men det här väl ett forum för oss alla. De som skriver kort och kärnfullt. De som skriver långt och svamligt som jag. Här finns något för alla att läsa och ta till sig av. Det gillar jag verkligen! För mig är det en daglig rutin att läsa här. Bara för att minnas var jag kommer ifrån. Mitt eget beroende. Jag vet att jag inte borde reta upp mig på alla dessa obotliga fyllskallar, men man blir ju så frustrerad å deras anhörigas vägnar. Fatta! Typ. Samtidigt har den läsningen gett mig många insikter också. Det är värdefullt att se saker från flera olika håll. Och det får man här.

Så klart tankarna till alkoholfri öl har kommit upp - vare sig helt eller 0.5. Men vet inte riktigt om jag vågar att testa, är rädd för att beteendet ska triggas igång eller suget kommer med full kraft. Men samtidigt så kan det kanske göra så jag släpper suget efter öl smaken med alkoholfri öl.Att min hjärna nöjer sig med det...! Men destu längre det går destu osäkrare bli jag att testa, vill inte förstör/utmana min nykterhet.Men de kanske kan även hjälpa mig att hålla mig borta från stark öl..

Lite kluven..! Men tar det som det kommer..

Jag pressar också mig själv hårt och har strikt disciplin. Känslan av flow när man dirigerar känsliga och kritiska saker och de faller på plats är också en form av rus. Men jag är samtidigt en ”god soldat”. Står alltid redo för nya order och inbillar mig att jag njuter av att vara ”dependable” och en som löser problemen.
Men ofta drack jag för att lindra stressen och minska kraven (få chefen i huvudet att hålla käften). Nu måste jag jobba med orsaken. Så jag känner igen mig i mycket. Men sen led jag som sagt också mycket av att alla andra i sociala media också orkade jobba som jag men ändå verkade ha allt och vara lyckliga dessutom... utan sprit.
Tror att det är kopplat till min sociala fobi delvis. Jag lyder auktoriteter. Sen hjälper ju A mot social fobi också.

... jag köper ska enligt uppgift från tillverkaren vara haloholfri.

Hej hej i sommarvärmen.

Jag sitter ute i solen men min andra kopp kaffe. I kylen står en alkoholfri öl.

Jag och mina kollegor ska ha en aw snart. Vi planerar ställe men jag vill säga att ett kafé vore perfekt för mig. Men de vill väl ha vin?

Jag saknar inte att dricka vin vid sådana tillfällen. Känns inte som att jag missar nåt alls.

Däremot fick jag en känsla av att sakna att ta en öl för mig själv i lugn och ro. Nej jag vet att jag inte saknar det egentligen, så medveten är jag ju. Men just nu unnar jag mig själv att låtsas att jag vill ha det en stund. Som att låta känslan komma helt en stund och sedan låta det gå över. Jag lägger band på mig hela tiden och har alltid det klara och sunda resonemanget med mig. Men man kan ju få låtsas några minuter att man vill ha en öl fast man egentligen inte vill det. Åh, det låter väl helt dumt.

Känner jag mig själv rätt så står den alkoholfria ölen kvar i kylen imorgon och när jag postat detta inlägg vill jag inte ens låtsas vilja ha en öl längre ?

Ha en fin fredagkväll!

Tolkar det dock som att kombucha kan innehålla ca 0,5% alkohol om man googlar. Inget problem för de flesta men kan vara för vissa.

Hej,

Jag tycker att en kambucha med ingefära eller grönt te kan vara en bra ersättare för en kall öl. Har du provat?

Jag har ett favoritmärke, men det får man nog inte skriva i forumet.

Kambucha är te som är mjölksyrejäst på ngt vis. Helt alkoholfritt så klart.
Och uppfriskande, inte sött.

Wow! Vilken text. Tack Smae!!! Just nu har jag inte vågat säga till någon hur illa min relation till alkohol egentligen är. Bara till er. Men jag kan egentligen se hur starkt det kan uppfattas av andra att säga det du beskriver. Liksom stabilt och självkännedom.

Jag märkte när jag pratade med kollegor om att jag inte vill dricka ett glas ens så blev det negativ respons. En ganska frispråkig kollega sa till mig att det är rätt kaxigt att säga så som jag sa. Trots att jag endast uttryckte mina behov och var tillåtande åt andra att får dricka. Kan förstå att för många är alkohol ett känsligt ämne, mycket känslor. Ska fundera på hur jag ska förmedla min ståndpunkt på ett bättre sätt framöver. Det du skriver tar jag med mig i mina reflektioner. Ska bara våga steget... 6 dagen nykter nu....

Funderar sen på att återkomma med min livshistoria. Ett sätt att få ur mig och förstå varför jag landade här. Men det är en del, trots mina 36 år.

Tack fina för pepp! Återkommer sen i din tråd för att läsa. Hur länge har du varit nykter?

Nu ledningsgruppsmöte.... sen helg med hjärtat!