Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kommentaren! Dagarna är bra. Laddar mentalt inför helgen. Imorgon är min stora utmaning. Fest. Vi bjuder på fest. Som tur är har jag en stöttande pojkvän som inte gillar alkohol. Börjar förstå vad han menar när han säger att han är glad över att jag inte ska dricka för då slipper han känna sig underlig och utanför. Hoppas att jag kan hålla honom/mig det löftet. Idag är jag säker. Men Imorgon är första erfarenheten.

Jag ska skriva mer i era trådar. Men detta är så nytt nu så jag bara ”super” in era texter...
hoppas att du får en fantastisk fredag!!! ?

Du tolkade det rätt för jag måste ju dock till sist ändå se mig själv som det perfekta även om det inte är en objektiv sanning. Jag måste ju vara den där äkta varan - den jag är. Åtminstone så vaknar folk till om man delar ut en smocka först, istället för att lite försynt stå och viska. Det är ju inte den jag är även om det oftast fungerar bättre på de flesta människor men då har jag likväl inget att utbyta med dessa ändå.

Apropå det du skriver om att acceptera att vara sig själv men hitta rätt format bara, det är en viktig sak för mig också. Jag har alltid gått mina egna vägar. Alltid gillat att stå i centrum. Att leva ett tråkigt liv ala Svensson är inte den passionen jag är ute efter. Tryggheten är en viktig bit i det hela för att ha någon form av balans men så länge linan inte brister så mår jag bättre. Efter att ha jobbat för att försöka anpassa mig mer till samhället och dess normer och struktur insåg jag att det mådde jag inte bra av. Så jag accepterade att jag har en liten obstinat jävel inombords och så länge den inte tar överhanden och agerar på 100% så får jag känna mig levande.

Sen har jag väl insett att leva som förr inte fungerade fullt ut. Tanken om att, hellre hittar jag kärleken och bor i en grotta, än att jag inte hittar kärleken alls och bor i ett slott är väl kanske inte så enkel att leva efter - eller har jag inte bara hittat en som också är som mig. Så rädslan att anpassas mer än jag behöver är väl något oroväckande. Annars har jag tidigare alltid väntat till deadline innan jag gör något. Dragen finns dock kvar än i dag. En mästare förr på att skjuta upp saker men nu inser jag att allt kan inte bli det där kaoset på slutet hela tiden. Att ständigt stå i den stormen du pratar om - till sist blåser jag bort där eller börjar jag dricka för att kunna stå kvar mitt i ögat.

Tempot att det hela tiden måste hända saker är också en fara för mig eftersom jag inte hinner återhämta mig och vad var lösningen på det förr? Jo, att dricka, och så körde jag vidare men bakslagen som följde med var ofta inget vidare. Nu kan jag köra på i högt tempo - ha kontrollen i stormen och välja att lägga mig ner och ta det lugnt istället. Det är väl något jag ofta känner att jag behöver - återhämta krafterna i ensamhet då det ofta kan slita att umgås med människor. Det gäller åtminstone när min introverta sida dominerar.

När jag var liten snackade alla om att de inte hittat sig själva etc. Jag fattade aldrig vad de snackade om för då visste jag vem jag var och levde på det sätt jag ville typ. För mellan fem och sju år sen tappade jag mig själv helt och hållet och efter det visste jag definitivt inte vem jag var och vad jag ville. Först på senare efter att jag slutade dricka, som jag hittat tillbaka till den jag är. Nu är jag på rätt väg även om jag kanske aldrig når fram så är det jag åtminstone. Det är inte jag som försöker vara någon annan och det känns skönt. Jag slipper vara påverkad av alkohol och vara stormen istället för att kanske stå i den. Största skillnaden mellan oss är kanske att du alltid har ett tempo medan jag måste ladda mina batterier då jag tydligen inte har solceller i pannan!

Utöver det så är jag fortfarande den (eller om jag blivit med åren) som sätter enorma krav på mig själv (och även omgivningen ibland). Tidigare hade jag ett enormt kontrollbehov men det har jag jobbat med att bli av med även om det idag finns en mer rimlig balans där. Jag kan nog inte släppa det helt men att ständigt alltid göra sakerna för att jag vet vad resultatet blir är inte hälsosamt. En halvt förvirrad varelse fortfarande, som ständigt söker mig framåt i outforskade områden. Det är bara att acceptera den man är och jobba på att bli en bättre människa.

Självdestruktiv har jag alltid varit i den mån att jag drack. Om det var för att bara fly eller för att slippa misslyckas med de högt ställda kraven vet jag inte. Men just där och då i misären så hade jag självömkan och drack väl för att jag var självdestruktiv. Kunde kännas som det. Jag var inte värd något trots att jag visste att jag hade alla förutsättningar. Alltid haft bra självförtroende men oftast en självkänsla i botten. Ingen bra kombo :D

Rastlösheten var också en stor bidragande orsak till att jag drack. Då slapp jag ju befinna mig i rastlösheten och det hände saker inombords. Att det sen kunde "spåra ur" var väl priset jag betalade. Men det var ju inte rastlöshet åtminstone och då var bättre oavsett vad det var. Det är väl det jag fortfarande kan slåss mot. När en rastlöshet infinner sig - trots att jag har massor att skriva (som jag får betalt för) så kan jag ändå få den känslan inombords. Men idag får den vara kvar och så får jag ta mig ur den istället för att fly från den och se var chokladhjulet stannade. Oftast var det ju nitlotter även om en och annan bättre vinst också funnits med när kontrollen helt släppts :D

Nu känner jag mig lite halvstressad. Behöver skriva ihop en jävla massa texter inför VM i fotboll nämligen! Kommer att fixa det som vanligt men någon röst säger inom mig att allt borde varit klart idag så jag kan slappa i solskenet. Min lata sida som också finns :D Men jag får väl likt detta inlägg bara börja författa och så tar det mig vidare så hinner jag likväl bli klart med allt för det är lite för mycket för att vänta till sista kvällen just nu :D

Skriver gärna mer sen! Nu får det bli fokus på lite "viktigare" saker!

Så i denna stund så vill jag endast ha en STOR kall öl i de här underbara vädret ?..!Men pga de inte kommer endast bli EN öl så får det bli vatten..? Lite bittert men får acceptera läget och det är faktiskt helt okey..

Hoppas ni har det skönt i den tropiska värmen

Inte för att jag har gjort något olagligt, det här fängelset har en verkstad som tillverkar vissa detaljer till ett företag jag jobbar åt ibland, så jag var där på studiebesök. Det var en fin verkstad, de hade alla de modernaste maskinerna och internerna, eller klienterna som det heter numer, fick chans att lära sig ett yrke som kommer att göra dem mycket eftertraktade på arbetsmarknaden när de kommer ut. Jag fick också chans att sitta ner och prata med dem, eftersom företaget ifråga söker folk inom just det här kompetensområdet med ljus och lykta.

Det var intressanta samtal, men det var ett samtal med en helt ovidkommande person som fastnade. Han deltog inte i något program, han var klient men drev mest omkring och gjorde just ingenting. Varför han var där fick jag ingen tydlig uppfattning om, enligt honom själv hade han en LVM-dom på sig och var bara där tillfälligt; några dagar senare skulle han vidare till ett LVM-hem. Han såg inte ut att vara i bästa skick rent fysiskt men till en början tyckte jag han var helt klar i skallen och hans berättande var sammanhängande och logiskt.

Han hade inte så lång tid kvar innan han skulle bli utsläppt så självklart var det just den dagen som mest upptog hans tankar. Det som bekymrade honom allra mest var att han skulle bli utsläppt sent på midsommarafton och att bolaget skulle vara stängt då, så var skulle han få tag i sprit? I det här läget började jag undra om han kanske led av Korsakoffs sjukdom, men han var ju helt klar i övrigt så jag beslöt mig för att fråga rakt ut. Han berättade då att han har gett upp; han har varit på så många behandlingar och åkt in och ut på akuten så många gånger att han har klassificerat sig själv som obotlig; han har helt enkelt bestämt sig för att bara fortsättat supa; sedan fick det gå som det ville.

Jag får medge att jag har tänkt likadant mer än en gång i det förflutna, men då mer som en ursäkt för att fortsätta dricka lite till än som en verklig intention. Den här gossen var helt seriös dock, jag förstod så småningom att detta beslut var något som har växt fram under en längre tid och slagit rot i hans sinne så till den milda grad att han var orubblig. Jag ville förstås göra något, men insåg självklart att många betydligt mer kvalificerade personer än jag har försökt förut, och skulle komma att fortsätta försöka länge än. Jag kan bara hoppas att någon av dem lyckas.

Ha en bra dag alla!

Grymt jobbat av dig!! Att inse och förstå att det behövs nolltolerans på alkohol är ett stort steg! Ett tips som funkade för mig var att efter några veckor nykter så började få mycket frågor om alkohol. Jag blev ifrågasatt varför jag inte drack. Det blir så otroligt mycket svårare att motstå alkohol när man blir pressad från omgivningen. Så jag ställde mig frågan hur gärna jag faktiskt ville sluta dricka och bestämde mig. Jag gick offentligt och till nära vänner ut med att jag inte kan hantera alkohol. För innan var det som att jag skyddade mig lite, som att en sida inombords hade en plan på att hoppas att dricka igen. Det var väldigt tufft för sidan inombords sa ”men hur ska du kunna få någon chans framöver att dricka om alla vet att du inte kan dricka?” På det viset slutade folk pusha mig, och man blir sedd som otroligt stark som delar med sig. Istället kommer stöd och kärlek.
Man tror att andra dömer, man ser sig som svag, tråkig, annorlunda, listan kan ju göras oändlig. Ändå får jag respons på att jag är så satans grym. För vi gör något inte många gör! det är ditt liv och det är du som ska må så bra du bara kan!
Du kommer fixa det här och otroligt starkt av dig!

Wow, grymt jobbat med 15 månader!! Starkt jobbat av dig som också går emot normen. För om det är någon gång jag verkligen känner igen det så är det nu på sommaren. Varenda grej som uppmärksammas på helgerna via nätet är ju glas som glittrar med alkohol i. Men jag försöker till mitt innersta, inte gå på den romantiska biten. Jag ser ändå bara ständigt efter nästa glas under tiden jag dricker ett.
Vad skönt att du har sällskap ändå som du kan hitta på andra saker med! Har du fått nya intressen sedan du slutade dricka?
Jag älskar ju träning så jag ger den ett helt annat engagemang nu när jag är piggare. Har en kompis som jag brukar gå ut och springa med i skogarna utanför staden på kvällarna. Då känner jag mig otroligt levande, en känsla jag inte kände under tiden jag drack alkohol?
Tack för din pepp och all styrka till dig!

DetGårBättre, du är väl för skön du? Väljer dock att inte tolka ”sämre kvinnlig kopia” som en förolämpning för jag tror inte det var det du menade, snarare tvärtom? Jag har faktiskt hittills inte mött någon som funkar så här, dock många som gillar när det händer grejer men när det kommer till kritan vill de allt ha ett kontrollerbart kaos och gamblar inte med trygghet. Det gör jag däremot, jag har alltid trott att jag varit destruktiv men jag har börjat tänka om där. Jag mår ju som bäst när jag står i stormens öga och vet att jag kan fixa det, lyckas. Då är man nog inte destruktiv, jag har ju alltid som mål att lyckas men vill ha den där kicken av att risken att allt går åt helvete finns där. Detta har säkert ett finger med i spelet när det gäller mitt drickande, på mer än ett sätt.
Men jag tänker att om jag lär mig att acceptera att jag är rastlös, att jag inte trivs med marginaler och att lagom inte är något för mig, så kan jag nog använda det som bränsle på ett bra sätt. Att driva mig framåt, inte till att bränna upp saker, andra människor och mig själv... Det funkar dock bara om jag är nykter så det fortsätter jag att vara nu. Alkohol gör min hjärna slö och då hänger den inte med i det tempo där jag trivs som bäst.
Jag tror faktiskt att jag är något på spåren, att tillåta mig att vara den jag är och hitta situationer där min personlighet funkar och jobbar för mig och inte emot mig. Och däremellan ska jag göra som jag gjorde idag: efter jobbet tog jag barnen och svärmor och drog till stranden där vi solade och badade till kvällen = jäkligt bra mamma, mindre bra städerska/tvätterska/hemmakock etc etc... inget svårt val nu när jag ser det framför mig?
Skriv gärna mer, DetGårBättre, måste säga att jag blev lite nyfiken på den bättre manliga kopian????‍♀️

Själv tagit 9-10 mån nu.. Fast varit lite si o så sen jag började administrera mitt intag själv.. Hursomhelst så så fick jag recept så jag kan ta själv hemma i april, mot att jag lovade att lämna leverprov månadsvis. På de viset har ju läkarn o du koll på läget, o vanligtvis påverkas inte levern särskilt mycket av antabus. Så nån bortre gräns behöver ju inte finnas.
Mvh

Länge men lämna leverprov en gång i kvartalet

Tack, IronWill, det där behövde jag höra just nu! ♡ Att kunna hjälpa någon är alltid den förhoppning jag har. Min aktivitet går lite i perioder, men oftast skriver jag regelbundet, både hos mig själv och hos andra. Gillar att välkomna, peppa och vara ett stöd. Men ibland tryter orken lite...

Ja, FinaLisa, vad ska vi göra för att få det bättre? Till att börja med måste vi se de förändringar vi redan gjort. Precis som du skriver är alla vita dagar viktiga. Självklart ska vi inte ge upp tanken på ett helnyktert liv, vi ska dit, men vår väg är inte spikrak. Vi kämpar på tillsammans - dag efter dag. Tack för ditt stöd. ♡

Kram

Så det finns en sämre kvinnlig kopia av mig alltså ? Du har kloka ord i skriftformat! Skriver kanske längre en annan tidpunkt ?

Skönt att få ett livstecken från dig.
Jag förstår dig fullständigt för vi är lika i vårt förhållande till alkohol. (Fast du har en mycket längre period av nykterhet än jag någonsin haft.)
Jag håller också på fram och tillbaka som nykter en och två veckor sedan till systemet en dag eller två.
Tröttsamt men ändå bättre att hålla upp än inte alls.
Jag försöker tänka dag för dag och jag mår bättre av det än att tänka att jag aldrig ska dricka igen.
Så vi fortsätter kämpa och stöttar varandra när vi orkar. Det känns bra tycker jag.
Kram ??

Funderat mycket på det jag skrev om att vara duktig, det är något som skaver där. Något som inte passar in i den bild jag har av mig själv.
Jag är absolut ingen tävlingsmänniska, jämför mig inte med med alla lyckliga människor på nätet, ser inte vitsen med instagram och facebook intresserar mig inte så värst... Något har alltid drivit mig till att pressa mig själv, och mina prestationer, långt. Redan innan sociala medier tog över mänskligheten....
Jag har ett nytt jobb nu när jag har sommarlov. Och det är verkligen nytt, har aldrig jobbat i resturangbranchen men jobbar nu på en fin resturang vid havet. Tjatade mig till jobbet då stället är fantastiskt? Och jag trivs verkligen bra. Det är full fart i 8 timmar, alltid fullt och en smula underbemannat, och jag mår toppen! När allt är på gränsen till kaos men att man ändå lyckas ro det i hamn tillslut, där på den gränsen mår jag som bäst. Och jag tror det är det jag söker, när jag driver mig själv till att vara och prestera på topp och att balansera på gränsen i allt jag tar mig för, det är de snabba kickarna, det är de jag vill åt.
Det förklarar en hel del för mig....

att man måste inte stressa eller pressa sig att gå dit bara för att man har varit där någon/några gånger. Att man måste välja och tänka - Oj jag kommer ta ett återfall om jag inte varit där på 1 -2-3 v (osv) Att man går ditt OM man KAN eller VILL..

Jag behöver det sociala så det kommer nog vara en anledning för mig.När jag känner mig ensam

Hej allesammans.

Jag upptäcker ibland när jag läser nya inlägg på forumet att jag saknar att vara "nynykter" ibland. Alltså nu är jag ju stabilt nykter och det är ju det jag strävade efter i alla år så jag vill såklart inte tillbaka i tiden till då jag fick panik för att jag inte lyckades vara nykter mer än några månader. Men jag kan sakna den där tiden när jag hade nykterheten som ett "mission". Mitt uppdrag. Min hemliga kamp som jag klarade av och kände mig stolt över.

Självklart är det jag lever i nu lättare och tryggare. Men ändå. Kan sakna det lite ändå. Alltså den delen där jag kände mig stark och på rosa moln. Inte stunderna som var tuffa.

Det är väl det som gör att jag fortsätter skriva här trots att jag inte längre kämpar för att vara nykter. Jag gillar ändå känslan av att jag är på ett uppdrag. En speciell resa som inte alla är med om. Det är vi alla på det här forumet egentligen. På ett speciellt uppdrag som är viktigt att klara. År efter år.

En liten tanke bara härifrån min trygga vrå.

Om några dagar har jag varit nykter i 1 år och 4 månader. 16 månader. Det är fint det ❤

Vad härligt att du känner dig stark och redo att möta livet nykter med allt vad det innebär!
Du är på helt rätt forum, och huvudsaken är inte var du skriver utan att du skriver.

Hoppas dagen varit bra!

.. till AA! Gjort samma sak i höstas. Gick på 4 möten under en vecka. Sen inget, men kanske ska ja gå igen, får se.

Ha de bra!

Gick till AA nu ikväll inget jag hade planerat eller ens haft i tanken alls.Känner mig inte mottaglig till det programmet.Men kom hem och "planeringen" va att vara hemma och göra inget.Så då kom tanken fram -AA gick in på hemsidan och ett möte skulle börja om 45 min.Blev nervös av tanken- Ska jag verkligen gå ditt igen.Men tänkte -Varför inte..Satte på mig och traskade ditt.Tankar som -Jag kommer inte dela? hur ska jag säga det!? Eller - Ska jag dela ?'men om vad? och klarar jag de?.Jag kom in och de var inte många alls -5 män och en kvinna.Mitt hjärta började slå lugnare.Dom var trevliga men inte på och det va härligt.En efter en berättade (man märker att de kanske delar om saker som kanske är relativt till en nybörjare) och när det började komma närmare mig så hade jag bestämt -Jag delar inte.Sen blev det min tur och just i den sek så bestämde jag - Jo något ska jag säga. Jag sa bara något litet- Sa att jag hade bestämt mig att dela något pga jag märkte att det blev svårare för varje gång man inte delar när jag var i den andra gruppen i höstas och jag öppnade aldrig munnen.Och sen berättade jag att jag hade tagit ett återfall efter 1/2 år och det gick snabbt utför under 2 månader.Och nästan druckit i ca 7-8 år varje dag.Och att jag vägrar att gå tillbaka.Sen tackade jag för mig.

Jag förstorar inte upp det.Jag kanske går dit igen eller gör jag inte.Jag måste inte ta något beslut alls om det.Nu gjorde jag det-Jag mår inte bättre eller sämre.Men hade en trevlig stund med några främlingar och drack kaffe.Så mina "katastrofen tankar" jag hade innan va så onödiga..

Så idag gick jag emot en rädslan och en liten utmaning..! Vem vet imorgon blir det kanske fallskärmshoppning hehe ??..

Kramar till er alla..

Åh, vad jag har saknat dina texter medan jag har varit borta!

Hur är det med dig?

Tack för uppmuntran och glada tillrop! Alla här gör det bra som hittat hit och försöker. Jag mår bra och det går bra. Men det käns lite som när jag slutade röka för 20 år sedan, att ok nu har ja rökt min sista cigg och ska aldrig mer röka och sen i nästa sekund kom tanken att åh vad jag är bra som slutat röka det kan jag fira med en cigg:). Men jag har inte inte börjat om med röka. Jag tänker att jag kan röka en annan dag om jag vill men nu när jag mår så bra utan cigg så skulle jag aldrig komma på tanken att förstöra hälsan med rökning igen. Även om jag kan om jag vill. Och lite så känner jag med pimplandet just nu, att ja kan dricka hur mycket jag vill om jag vill. Massor! Jag kan ta ut all semester och dricka dygnet runt om jag vill men just nu så vill jag inte det. Jag vill må bra och hinna med annat. Och den tanken räcker just nu:). Aldrig igen och aldrig mer är kanske lite för abstrakt för en hjärna med ständigt belöningsbehov, just nu här och nu är mer konkret. Och det funkar för mig just nu och det är bra. Hittade en skoj app också, Sobertime som räknar timmar sen sista glaset och pengar man tjänar på att låta bli, och några nya tänkvärda ord varje dag på displayen. Hundratalstimmar och kronor gör att man känner sig lite duktig:)

(korta) tråd. Det uppskattade jag väldigt. Häng kvar, och bra att du inte straffar dig själv nu bara för att det är lite uppförsbacke ett tag. Jag läser det mesta och jag tror det är ett stort stöd till (oss) nykomlingar att många stannar kvar och visar ”en hel resa” med upp och ner och ner och upp och ändå fortsätter den smala vägen. Kan du hämta någon styrka i att du hjälper många andra så gör det, det är du värd. Motivation måste komma innifrån så jag hoppas du hittar din snart igen.

Tack, Manda, miss lyckad, Tofslan och FinaLisa! ♡ Ja, vart tog jag vägen? Har definitivt varit en av de flitigare skribenterna här under många månader. Vet inte riktigt, men luften gick ur mig lite. Inte bara för att många vänner av olika skäl har "försvunnit" härifrån, utan också för att min motivation och kämparanda har gått lite på sparlåga.

Alla som följt mig vet att jag inte ger upp i första hand. I mer än ett halvår har jag kämpat, ibland som en idiot. De första 50-60 dagarna gick som en dans, sedan satt jag på händerna med vita knogar under en period. Trillade dit, reste mig och fortsatte tappert resan. Om och om igen.

Just nu räknar jag vita dagar. Tillgängligheten är fortfarande det största problemet. Bokar in extrajobb och annat som förhindrar. Men så fort jag får chansen (eller rättare sagt risken) så styr jag mina steg med automatik mot Systemet. Är så fruktansvärt less och känner att jag inte har någon karaktär, även om många här snällt har påpekat att det inte handlar om just det.

Ja, där framme ser jag mig som en självklart helnykter person, det finns inget att argumentera mot eller diskutera kring detta. Just nu tycker jag lite synd om mig själv och min livssituation. Farligt att ha den som försvar för att få dricka. Herregud, det vet vi ju vart det leder - allt blir förstås bara värre.

För att klara av och orka med mig själv försöker jag just nu tänka positivt och inte döma mig alltför hårt. Jag räknar fortfarande mångdubbelt fler vita än A-dagar sedan november. Måste dock vara på min vakt... Ska fortsätta träna på att vara snällare mot mig själv, att försöka att bara vara lite mera, att inte ge rött kort så fort jag inte lyckas hela vägen, att tycka om mig själv lite mera.

Jag är viktig för så otroligt många människor, både i min jättefamilj och genom min position på jobbet. Nu är det verkligen på tiden att jag ser till att bli viktig för mig själv också!

Kram på er alla kämpar. ♡ Vi är sååå värda att lyckas!

Vill börja med ett stort tack till er som svarat mig och med hjärta stöttar mig!❤️

ADHD- jag har en rädsla att vara tråkig, men vet att med rätt samtalsämnen kan jag diskutera i timmar. Älskar djupa och utvecklande samtal. Igår berättade jag för min väninna att det inte blir någon alkohol för mig i helgen. Hon bokstavligen skrek rätt ut på jobbet - ”neeeeej! Du MÅSTE dricka!!”. Detta för att hon själv vill typ supa sig redlös för att hon känner att hon behöver det. Diskussionen fortsatte idag i bilen till jobbet. Mitt nej blev inte accepterat. Men jag står emot. Det är som att folk skulle tvinga mig se på slakt, eller tvinga mig att äta lakrits istället för hallon. Helt sjukt märkligt hur accepterat det är att tvinga på någon alkohol och accepterat i kulturen!
Kram till dig adhd!

Tack för tipsen miss lyckad! ❤️ jag ska verkligen grotta ner mig i detta för att övervinna beroendet och få tillbaka min hjärna. Jag har ett enormt stöd från min pojkvän. Han kommer direkt med smarta motargument till de som vill få mig att dricka. Liksom så självklara till ett nyktert liv. Jag kör på ett totalstopp. Inget annat fungerar för mig... har provat så många år i min ensamhet och aldrig fungerat.

Hej Granit/Fredrik och tack för välkomnandet! ❤️ Jag kanske är inne i fel forum? Jag är inne på tredje dagen utan alkohol, men har bestämt mig för ett liv utan. Svårt att orientera mig här men lär mig snart ? Stort grattis att du kommit så långt att du slipper förhandla med dig själv! Längtar dit, men går förvånansvärt lätt än så länge. Beror antagligen på att min hjärna känns kraschad. Är rädd för att jag kraschade den för alltid i lördags. Men gissar på att hjärnan har en stor förmåga att återhämta sig? Igår var jag på klass/föräldrarträff med ena barnets klass. De flesta drack. Men inte jag! ? Var inte ens sugen! Så nu börjar jag bocka av mina dagar. Stor kram Fredrik!!

En rolig sak. Kom hem igår kväll och hittade en halv Festis i kylen. Öppnade den och skulle ta en klunk. Spottade ut allt och tänkte ”fy fan, vad är detta? Vinäger??”. Var tydligen rosévin! Passande i en Festis ? Men hällde ut allt. Idag handlar om att stå ut med tröttheten. Nya tag imorgon! Förhoppningsvis piggare ??

Kram till er!

För en input och era kloka ord.
Jag lyssnar på er och reflekterar.
Vi ser hur det går.
Tack ❤

Och det kommer kanske bli jättebra. Så bra att du längtar efter nästa tillfälle.
Känslominnet är starkt och sitter djupt.
Om du dricker måttligt och allt går bra, ingen bakfylla och ingen katastrof.
Om lugnet du vill ha infinner sig, om du njuter och dansar loss efter ett glas öl...wow, välbefinnande!
Skulle du då välja att avstå ytterligare ett år, eller skulle du väcka en längtan efter att få uppleva känslan igen?