Senaste kommentarerna i forumet

Tog en irish coffee (utan alkohol), på en uteservering när jag var till Sverige och hälsade på för två veckor sen.

Smakade faktiskt bättre och kändes riktigt fräscht efteråt. Är utan tvekan en ren illusion att just alkohol är uppfriskande i solen. Kroppen blir uttorkad och sinnet bränns.

Jag är i samma ålder som du och hade en liknande upplevelse, plus släktingar med alkoholproblem. Jag slutade dricka för 15 månader sen! Du är grym som vågade göra denna förändring, det är modigt och en stor omställning. Normen är oerhört inbiten i samhället och jag har tex blivit irriterad på bloggar, speciellt nu denna fina vår, som romantiserar alkohol utan dess like. Det tar tid och ställa om och sommaren kan vara extra jobbig!
Tips är att umgås med människor kring andra saker än alkohol. Fundera över vad du tycker är roligt att göra eller om det är något du velat testa, någonstans du velat åka :) Som Ellan sa så blir det som att bygga upp en helt ny identitet.
Jag försöker tänka att folk får umgås med mig för den jag är. Och att det tar tid för folk att lära känna mig och att det får vara så :) Övergången för mig blev nog enklare för att jag umgåtts i kretsar där alkoholen inte varit i centrum utan intressen eller religion, tex. Och det går faktiskt att ta en kaffe eller läsk i solen också! Men kanske hellre välja ett café och inte en uteservering, speciellt den första tiden.
Men pepp till dig! Jag är så stolt över min nykterhet och det ska du vara också!

Vad fina ni är som tar er tiden att peppa mig, det gör mig så glad! Det är nog lite det också, det känns som jag tar förgivet att jag inte ska dricka och det ska vara självklart och enkelt. Jag ser liksom inte alltid hur grymt bra arbete jag gjort som
Lagt om mitt liv helt, trots att jag bara är 26. Så när ni skriver så varma ord om hur duktig jag är blir jag verkligen lycklig av att höra? jag måste lära mig peppa mig själv mer, för jag känner att det dalar neråt. Om jag slutar påminna sig själv om att jag faktiskt gör ett himla bra jobb känns det som man glömmer det och alkoholtankarna kommer tillbaka.. kanske helt enkelt behöver nya utmaningar!
Tack till er??

Även om det kan vara svårt att sova ibland. Ångestattack just nu.... Vill verkligen ha jobbet jag var på intervju hos.

Och i såna här lägen är antabus det som hjälper mig. Tänk om jag inte får jobbet? Då skulle jag säkert druckit utan antabus... Det skulle i sin tur lett till ångest över tomt bankkonto, sprucken telefon etc.

Jag orkar fan inte med att börja om igen. Nää antabus tills jag fått ordning på livet och mår bra. Då blir det lättare att hålla sig nykter på egen hand.

Jag tycker du har gjort ett bra val att välja nykterhet.

Jo, händer verkligen underverk när man slutar dricka. =)

Känner mig rastlös, på ett positivt sätt och längtar verkligen till att jag får ett nytt jobb (gått arbetslös första gången i ett halvår). Var på en intervju i fredags som kändes skitbra, väntar på besked nu i dagarna. *Hoppas* *hoppas* jag får det, kan verkligen leva in mig i hur det skulle kännas att jobba där närmaste åren.

Ha en trevlig kväll du med, o starkt jobbat där!

Härligt att höra att det knallar på i rask takt åt rätt håll för dig!
”Bara 22 dagar”?
Det är ju helt fantastiskt!

Är också nyfiken på hur länge man kan köra vidare på Antabus. Jag fick för 48 veckor på mitt recept.

Ha en härlig kväll!

Har läst ikapp din tråd nu sen jag har varit borta från forumet. Du kämpar så extremt och lyckas ofta. Varje vit dag är en seger. Det är uppenbart att du verkligen jobbar på dig själv och ditt missbruk även fast det kan kännas skit pga av externa situationer. Stolt! Varje gång du vänder framför SB så skapar du ett nytt beteende, och det blir lättare tills nästa gång. Att vi kan förstå att vi kan utstå vad som helst, utan att döva med alkohol, är viktigt tror jag.
Även om vi faller så har vi lärt oss, än en gång, att det inte är värt det... och upp igen!

Jag ska skriva mer här hos dig, du inspirerar mig.

Kram!

Livet går vidare. En dag i taget. Idag AA. Min man skall ut med en kompis. Han dricker varje dag/kväll. Utom när vi träffar barn o barnbarn. Ibland tänker jag, att om han inte hade druckit kunde vi gjort resor tillsammans, seglat tillsammans, promenerat tillsammans osv. men jag vill inte göra saker tillsammans med en berusad man. Vi har druckit tillsammmans i 40 år. Och nu har jag varit nykter i mer än 2 år. Så nu gör vi olika saker. Han accepterar detta. Men jag kan tycka att det är sorgligt emellanåt.

Många använder FB som bekräftelsekälla. Visa upp sig så som man vill uppfattas av andra, som en förstärkning av en identitet man vill ha. Feelgoodinlägg får många ’likes’ = mycket bekräftelse.
Inget av detta är fel i sig. Men visst är det lätt att falla i jämförelsefällan.
Så kan det ju även vara i verkligheten. Hur ens hem ser ut, vad man kör för bil, och som du nämnde, resor mm
Om alla människor bar sina livserfarenheter, dolda svårigheter och lidanden i en plastpåse skulle vi förmodligen inte vilja byta påse med någon.

Vill bara säga att du gör det så bra! Att vi lyssnar och tänker på dig... har tyvärr inga råd att komma med, men skickar en kram...

Kloka ord från Sisofys som vanligt.
Jag kan bara instämma. Det är många som har svårt att hantera sociala medier på ett sunt sätt.
Själv valde jag medvetet bort FB för flera år sedan då jag insåg faran med för stora stresspåslag för egen del.
Instagram öppnade jag först i höstas då jag tyckte jag ville hålla lite mer koll på vad vänner och familjen har för sig.
Lite kul att lägga ut sina egna bilder ibland också.
Men förminska inte dig själv Lim, tro på att du är den fantastiska mamma som du är! ?? kram

Jadu, dessa grubblerier om att andra har det bättre, är roligare, att deras barn har bättre föräldrar, roligare liv. Säkert finns det någon som har det bättre, men många som har det sämre också. Det jag kan känna med insta och FB är att det finns några av mina "vänner" som hittat sin "grej" i tillvaron och som publicerar bilder från det. Ett intresse, ofta samma typ av bilder. Dem kan jag numera bli riktigt avundsjuk på. Jag tror att de lever i harmoni med sig själva.
Och det är nog det som är viktigast ändå. Barnen mår bra när du mår bra. De kan säkert också ibland bli avundsjuka på andra, men du får se det du gör. En utlandsresa behöver inte bli det roligaste i världen, bara man åker utomlands. Vissa dricker sig igenom det. Hur kul är det? Vissa föräldrar vill bara vila - inte heller så kul. Nej, se på det du gör för dina barn. Du är närvarande, du hittar på saker, du tar dig tid med dem. Det blir lättare när de blir större. Då får du mer tid till dig. Jag känner så väl igen det där grubblandet över om andra har det bättre, roligare etc. Men man får helt enkelt se till vad som är viktigt för en själv. Och stå för det. Hade du velat prioritera utlandsresa så hade du gjort det. Var stolt över dig, Lim!

Ibland sviktar mitt självförtroende. I mitt föräldraskap bland annat. Fastän jag egentligen vet att jag är en bra förälder.

Tanken slog mig att tänk om jag blir en tråkig förälder för att jag är så ordentlig hela tiden. För att jag inte dricker och släpper loss med andra vuxna. Förut brukade vi dricka vin med grannarna och spela musik osv. Jag saknar det inte eftersom jag inte vill dricka. Men blir det tråkigt för barnen? Alltså ni hör ju hur sjukt jag resonerar. Men det är för att jag är i nåt läge där jag ser ner på mig egen förmåga. Jag anstränger mig så oerhört mkt för att vara en bra mamma och ju mer jag gör desto högre blir mina egna krav på mig själv. Jag stressar upp mig!

Jag vet att jag inbillar mig att barnen skulle ha tråkigare bara för att vi inte festar med grannarna. De skulle förmodligen bara skämmas över mig om det skulle hända nu.

Jag hatar när jag tänker såna här negativa tankar och föreställer mig konstiga saker.

Jag vet att jag är den bästa versionen av mig själv när jag är nykter.

Okej jag festar inte loss speciellt ofta men jag är heller aldrig nånsin tråkig och bakis. Jag är nästan alltid pigg och glad och orkar mycket med mina barn.

Jag måste fokusera på det som är bra.

Jag känner mig ju ofta som ensamstående så jag tror jag känner överdriven press på mig själv. Jag vet ju att om inte jag hittar på saker med barnen så blir det liksom ingenting. Det gör att jag nog gör alldeles för mycket istället. Men samtidigt har jag ett behov av att göra mycket. Så har det blivit i mitt nyktra liv. Jag vill inte bara sitta hemma och glo. Det kunde jag ju vilja göra när jag drack.

Men jag måste nog försöka hitta en balans. Just nu går allt i 180 hela tiden och jag tappar vad som är sant och falskt.

Ibland känns det som att jag försöker bevisa nåt för både mig själv och andra. Visa att jag kan ge allt och göra allt. Men det slutar med att jag känner mig helt tom och värdelös.

Jag måste försöka släppa känslan av att jag ständigt måste sträva efter mer av allt. Jag orkar inte med känslan av att vara materialistisk och vilja ha mer och göra mer. Så var jag aldrig förut. Varför har jag blivit så nu? Jag begriper det inte.

Jag hade inte instagram förr och har aldrig haft Facebook. Men för några år sedan skaffade jag instagram. Jag slapp det under mina graviditeter och första åren av barnens liv. Slapp jämföra mig. Och nu undrar jag om det inte är instagram som bidrar till den här jobbiga pressen. Bara idag har tre stycken visat bild som räknar ner till en utlandsresa, femtioelva personer har visat presenter de fått på morsdag (jag har inte fått nåt, inte ens en kopp kaffe. Och jag bryr mig inte egentligen men alla andra gör ju det så då borde jag det med?)..... sammantaget ser det ut som att alla gör allt samtidigt och har underbara makar och vänner osv. Och jag blir helt tom FASTÄN jag har det så bra. Men tar jag bort mitt konto missar jag ju massor av kontakt med folk. Men jag tror att det är jättedåligt för min inre ro att alls ha med sociala medier att göra....Det passar inte mitt psyke alls. Jag är för ömtålig.

Nåväl. Jag inser ju att jag måste göra nåt. Jag kan inte ha det såhär pga en löjlig fotoapp.

Haha det blev som en terapisession här i min lilla monolog. Och jag tror jag kom fram till nåt som kan hjälpa mig. Gäller ju bara att bli av med beroendet och bekräftelsebehovet som vuxit fram dessa år med instagram ? kanske svårare än att sluta dricka?? Men snudd på lika viktigt.

Godnatt!

PS. Jag ska inte kolla instagram alls imorgon bestämmer jag nu!

Att livet är värt att leva. Gemenskap och tillhörighet är livsviktigt, vi är ju flockdjur. Och hur relationen till en själv är. Förmågan att bara vara. Insikten att det ibland kan räcka med att finnas till.
Jag känner ofta en existentiell ensamhet trots flera barn, ett stort socialt nätverk och en fartfylld vardag. Den är en riskfaktor som jag försöker minska genom att bli vän med den. Ensamhet kan kännas sorglig och överväldigande och det är en känsla bland andra känslor. När den kommer över mig nu kan jag låta den f8nnas, kanske till och med gråta en skvätt och tänker att det är en gåva att äntligen ha tillgång till tårar.

Varför bara vissa klarar sig..Tror ångest, depressioner har en del i det..Kan du bota psykiskt dåligt mående om du har det som alkoholist, på annat sätt, så finns det goda möjligheter att sluta..Förstår man varför man dricker och hur beroendehjärnan och psykiskt mående hänger ihop är prognosen bättre..Har du fortfarande nätverk som stöttar är det lättare..Finns det ingen som bryr sig, du har supit bort allt, är det jättetungt..

Det gör jag också då, och då..Jag kämpade emot att exmannen skulle dricka..Tills jag en dag förstod att jag är chanslös mot alkoholen om han valde den..Då fick han kämpa själv om han ville..Efter några år satt jag fast själv..Ser tillbaka på dom åren som att vi aldrig kämpade tillsammans..Han körde sitt sätt, och jag mitt...Det slutade med separation och en fortsatt kamp för honom, totalt nyktert och fritt liv för mig..Att vara lite naiv i kampen mot alkoholismen i början mulletant är nog sunt..Det är när vi utvecklas och får kunskaper om beroendet som vi börjar förstå..Kram..

känslan att jag får dricka om jag vill men att jag själv bestämmer det är obetalbar !
Att ha en egen fri vilja om jag vill, jag får !!, men inte vill dricka ger en sån livslust ! Jag har inga hinder idag utan jag styr min dag helt på egen hand och kan göra bra saker för min egen skull. En väldigt avslappnad känsla !

Och hittar du orsaken till varför vissa inte vill kliva av alkohjulet så är du miljardär !!

Min son har ett par gånger haft problem i skolan.En gång en äldre lärare som drog honom i örat..Då ringde jag rektorn, kollade upp skolinspektionen, åkte till skolan och satt med på lektionerna den dagen läraren hade sonens lektion.Det hela slutade med enskilt samtal med den berörda läraren och mig..Jag var tvungen att stå med ryggen emot honom, för jag var rädd att jag skulle strypa honom..Efter några minuters ”samtal” (UTSKÄLLNING) gick jag därifrån..Det hela slutade med att läraren såsmåningom fick sparken(han hade gjort många olämpliga saker). En annan episod var när en kille på skolan som har stora svårigheter, och även prövat droger (12åring) och har diagnos vred runt armen på min son, helt utan förvarning. Sonen var rädd för killen, vågade knappt gå till skolan.Då ringde jag rektorn, andra barns föräldrar som var utsatta och killens mamma.Jag sa till henne att hon måste be om stöd till sin son.Han kanske behöver mer stöttning i skolan. Jag sa till henne att inte ge sig och att gå till skolan så många gånger att dom lyssnar..Det slutade med att den killen fick elevassistent..Oftast är vi föräldrar som tigrar när någon gör vårt barn illa..Det gäller bara att lista ut vilka vägar man ska gå..Och försöka (hehe), behålla lugnet..Hota med skolinspektionen så brukar det lösa sig.Även mitt ex var värdelös på att ta tag i liknande situationer..Varm Styrkekram..

God kväll där ute.

Jag är nyss hemkommen från en lång dag i en nöjespark. Det var en konsert i slutet (kanske nån härifrån var där, vem vet). Det var så fint att vara där bland merparten nyktra människor.

Men på tåget hem och på väg till tåget såg jag en del berusade personer. Det var märkligt att se deras ögon. Fy vad läskigt det ser ut. Och jag kunde föreställa mig hur det kändes att vara dem. Därinne i den berusade hjärnan. Kanske försökte några bete sig nyktert. Några andra var högljudda och skräniga.

Jag älskar nyktra människor! Det är så skönt att se deras ögon och se att de inte liknar zombies i blicken.

Jag hoppas alla föräldrar där var nyktra eller åtminstone nöjde sig med en enda alkoholhaltig dryck. Det var mkt folk att tappa bort barn bland.

Jag är helt slut i kropp och knopp. Nu ska jag ta en dusch och sedan krypa ner i sängen bredvid mina barn som fortfarande är vakna. Jag är så glad över att jag kan ge dem en hel lördag såhär ända fram till sena kvällen utan att känna att jag skulle vilja dricka. Jag har aldrig druckit på såna här ställen nånsin och skulle aldrig göra det men däremot skulle jag kunna längta bort från en rolig lång dag såhär... jag skulle nog förut i alla fall haft svårt att vara kvar i 10 timmar som idag. Men jag har inget att stressa hem till. Jo, tvätten kanske. Men den väntar snällt på mig till imorgon ?

Ha en god natt allihop.

Kram!

Att ändra beteende och lära sig nytt..Tänkte på det när jag satte i knappar i min kockskjorta för första gången på 17 år, och knäppa den igen...Det var klurigt och lite småjobbigt. För den vane går det fort och lätt..Likadant med att bli nykter..Känns ovant och jobbigt till en början, men när man lär sig knepen, så går det smidigare och lättare..Om man har slutat, snusa, röka eller annat. Så använd samma tänkande..Varför ska jag sluta? Vad händer när jag slutar? Vad får jag för vinster när jag slutar,? Vad förlorar jag om jag slutar? Osv..Kram på er alla duktiga människor..Bara att ha vilja är mycket positivt..

Hemma igen efter båtjobb..Sitter ensam och det är lördagskväll..Tänker på många som dricker idag..Konstigt att vi människor inte vill vara vid våra sinnens fulla bruk..Vi vill förändras och känna rus..Imorgon vaknar jag pigg och nykter..Många andra stackare önskar att dom aldrig druckit alkohol. Att försöka minnas gårdagen, önska att dom inte gjort bort sig, önska att ingen är arg, ledsen, sur på dom. Önska att dom inte supit upp för mycket pengar..Imorgon önskar jag bara att så många som möjligt mår bra, och att det blir fred på jorden..Kram

Att du är ”på banan igen”, och mår bättre. Jag har inte haft panikångest men får en slags ångest i samband med alkohol, både innan, när jag dricker och ännu mer dagen efter. Nu är det slut med det. Jag är på Dag 1 igen. Men jag vill tillbaka till nyktra och bakisfria dagar. Vet ju att jag mår mycket bättre och känner mej lugnare då. Nu tar vi vara på dessa dagar och kommer ihåg hur bra man mår, utan alkohol! Ikväll blir det läskande äpplemust att dricka, för min del.
Ha en fin fortsatt helg! ❤️ Kram

Fixar vi den är det två i morgon och sedan rullar det på... Låter enkelt, vilket vi ju vet att det inte är, men ibland är det lättare att tänka så, precis som du är inne på. Tänk om vi kunde få tyst på A-tankarna, vad skönt det skulle vara.

"I dag är jag nykter, i morgon tar jag ett nytt beslut."

Ha en fin helg! ♡

Blir så glad över alla kommentarer, även om det är tragik bakom en del. Tack!

"Söstra mi", där blev jag allt lite extra rörd. Men så är det, Sisyfos, vi verkar ha en hel del gemensamt i vårt lite komplicerade dryckesmönster. På ruta 1 kan vi aldrig vara igen, lite starkare blir vi för varje gång. Och alla nyktra dagar kan ingen ta ifrån oss.

Mellanmjölk, om du känner igen dig, häng på, så peppar vi varandra. Självklart kan vi hjälpa och stöttas av alla, men ibland känns det skönt att följa någon/några som fungerar på liknande sätt som man själv gör.

FinaLisa, nu är vi på gång. En dag i taget blir snart en vecka, som blir en månad... Vi behöver "bara" fixa dagen!

I dag ska jag fira ett litet barnbarn. Så stolt och tacksam över att vakna nykter - utan baksmälla - och kunna ägna hela dagen åt att vara en närvarande och fantastisk mormor. ♡

Ha en fin fortsättning på helgen!