Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att du tagit beslutet. Att registrera sig här är ett stort steg tycker jag. Det visar att man passerat förnekelsestadiet (till viss del i alla fall).

När jag var i din ålder drack jag ofta alldeles för mycket de gånger jag drack. Fullast på släktfesten, fick ledas hem av min man efter några glas vin hos grannarna o.s.v. Då erkände jag för min man att: "ok, jag har dåligt ölsinne och tål inte alkohol". Jag lovar att ta det lugnt". Vissa gånger lovade jag: "Nä, nu får det vara slut. Det här var sista gången!!!"

Men eftersom detta bara hände då och då och jag typ aldrig drack alkohol på vardagarna så var jag ju såklart ingen "alkoholist". Alkoholister tar ju återställare och sitter halva dagarna på en parkbänk. Jo, tjena! Idag 9-10 år senare har mitt askalas-drickande slutat men istället är jag en skåpsupande alkoholberoende 38-årig 2-barnsmor. Har slutat dricka på offentliga tillställningar men dricker hemma i min ensamhet istället.

Jag tycker att ditt beslut är toppen men vill som alla andra poängtera att du inte får vara för hård för dig själv om du skulle vackla någon gång. Det är många gånger en process. Jag har själv "slutat" många gånger men trillat dit igen när jag känt mig stark. Tänkt att, nu minsann har mitt beteende förändrats. Nu kan jag dricka normalt. Det har jag INTE kunnat!

Jag vet inte vilket socialt skyddsnät du har men jag ångrar att jag inte tidigt gick ut och berättade om mina problem. Vågar du göra det så tror jag att det vore jättebra. Vet de om dina problem så kommer ingen att truga på dig ens den finaste Amaronen. Men jag har full förståelse för om du inte vill vara öppen. Det har aldrig varit ett alternativ för mig tyvärr...

Önskar dig all lycka till! Du kommer att fixa det här på ett eller annat sätt men det är inte säkert att vägen blir spikrak. Kram!!!

Jag har resonerat precis som du Tjejen91. Aldrig mer dricka. ALdrig för jag vet att det är ett gift som ger massor med dåliga konsekvenser. Målet har jag brutit massor med gånger. Inte för att jag vill. Utan för att målet är för högt ställt. Missar man målet så blir man besviken. Vad gör vi då? Jo då tar vi till alkoholen igen för att döva den ångest och besvikelse som kommer. Mitt råd till dig. Säg till dig själv "Nu tar jag en vit månad! När du uppnått detta, belöna dig med något du tycker om. Kanske ett biobesök med din kille. Sedan sätter du upp ett nytt mål. Nu ska jag vara nykter ett kvartal. Sedan ett år, två år, hela livet.

Det svåraste/mest problematiska är att det anses onormalt att inte dricka men normalt att hälla i sig ett gift. Första tiden undvek jag ställen där det fanss alkohol. Efter ett tag så kunde jag sträcka på mig och säga att jag inte dricker för jag mår inte bra av det.

Lycka till med att sluta dricka. Du har gjort ett bra val. Säkert kommer du stöta på motgångar men låt inte dessa störa dig.

Dagen startar med att jag vaknar tidigare än larmet. Sådant är väldigt skönt, när det bara gäller 30min innan. Kunde ligga och dra mig länge. Dricker min kaffe och filosoferar lite, han dök up i mitt flöde idag. Ny profilbild, skitsnygg. Såklart.

Jag är inte samma människa riktigt som jag var när allt sket sig. Ska försöka hålla huvudet högt, utstråla trygghet och säkerhet. Glädje och lugn när jag ser honom på lördag.
Jag vet att jag ser annorlunda ut. Hyn är finare, jag ser solkysst ut, inget mörker i mina ögon (eller under för den delen). Igår när jag såg mig i spegeln så sa jag högt "daaaaamn", för Damn vilken lyster min hy har.
Tror jag kan ha fått ner ett kilo till. Kroppen blir starkare för varje dag.

Nu ska jag iväg och fixa fransarna, sen blir det tvätt hela dagen. I kväll ska jag få somna i nytvättade sängkläder ?❤️
Och idag är jag nykter ?
35 dagar har jag i bagaget. Booooojakasha!

Fridens ?

Jag förstår vad Du menar. Jag gör detta enbart för min egna skull, annars skulle det aldrig funka. Att sluta för någon annan vet jag är helt ohållbart. Min kropp klarar helt enkelt inte av A. Jag har dessutom ibs vilket förvärras såfort jag dricker.
Men jag förstår ditt tänk.

Tack Ellan!
Jag förstår att aldrig mer är ett tungt val, men som du skriver så känner jag också att min ranson av drickandet är över. Jag gör detta för min skull, inte för att någon Tycker det. Jag blev livrädd för mig själv förra helgen när jag var helt oförmögen att göra något. När jag låg där i duschen och var helt borta.

Tänk om något hade hänt? Om jag hade satt kräken i halsen, om min dotter hade slagit sig och behövt åka till akuten. Jag har inte druckit på 8 dagar nu. Det känns som en befrielse samtidigt som jag vet att utmaningen väntar runt hörnet. Men jag känner mig redo.

Förlåt för långt svar, bara skönt art skriva av sig.

Jag kan förstås inte veta om dina kollegor märker något Märthan, men har du varit ordentligt påverkad vore det inte osannolikt i alla fall.

Bakfull som i mitt fall kanske inte alltid märks även om jag är övertygad om att någon måste ha känt lukten.

Låter som ett väldigt bra steg mot ett sundare drickande att hålla dig nykter på jobbet. Men både du och jag kanske skulle må bra av att bli avslöjade? ?

Tack för att du delar din historia Ellan. Det betyder oerhört mycket att få veta att man inte är ensam.

Blir glad att läsa att du fått så bra hjälp och att familj och vänner hängt kvar.

Min mardröm är att bli avslöjad, både av familjen men även i arbetet. Samtidigt så har man ju ögonen på sig efter en sådan sak vilket borde underlätta nykterheten.

Det vore en befrielse att lägga korten på bordet men jag är inte säker att mannen skulle stanna kvar hos mig. Han skulle se det som ett enormt svek att jag har gjort detta i smyg i så många år. Han själv dricker knappt något och är den mest psykiskt stabila personen jag känner.

Trots att han hittade en kaffekopp med rödvin i sovrummet valde han att tro på min historia vilken det nu var. Minns inte ens bortförklaringen...jösses alltså.

Han har påpekat många gånger att jag luktar aceton, men har trott på mig när jag sagt att det beror på att jag äter LCHF.

Jag är uppenbarligen inte redo att lägga korten på bordet än men att registrera sig här känns som ett första steg. Tack för allt stöd!

Dagarna går. Det är varmt och torrt och man får pimpla vatten eller cola zero. Jag håller i min nykterhet och min träning. Har gått ned 23 kg sedan januari känns bra. Semestern i Kroatien var underbar men i Sverige var det ju bättre väder men vi hade bra. Jag är på min sista burk antabus sedan ska jag stå på egna ben och det kommer gå kanon.

Jag är alltså inte orolig för att dricka alkohol på lördag. Som sagt, jag har gjort slut med den delen av mig. Ångrar inte en enda sekund. Mår bättre, sover bättre och har fan så mycket mer energi och mindre ångest.
I morgon är det 5veckor ?

Sååååå jääääävla fett!! ?

Ja jag kommer har flera vänner på plats i lokalen, de vet om att vi gjort slut och så, så kryckor har jag gott om ?

Meeeen det var jävligt smart med damage control, kommer skriva till honom på torsdag. Dels vill jag ha tillbaka lite stuff från hans lägenhet. Och sen får vi la prata om hur vi ska hantera detta. Kommer med största sannolikhet inte vara en Engångsföretelse pga samma umgängeskrets. Så tack! Jätte bra idé ?

Idag körde jag ett pass i simhallen
(notering mest för mig själv nedan)
5x100 fri st2:00
4x50 ben st 1:10.
5x100 fri st:2:00
4x50 ben st1:10
400 avbad.
1800m

Sen blev det bokläsning i solen, köpte en bulle och kaffe. Kändes megalyx ?
Ligger och funderar på om jag ska våga mig på lite löpning i kvällspromenaden, eller om jag bara ska promenixa.
Den som lever får se. :)
Mår bra idag, skönt med egentid ?

Fridens ?

Det där var oerhört peppande för mig, tack! Fy f*n för att bli påkommen på jobbet ? min mardröm! Har varit onykter på jobbet i stort varje dag detta året, ibland riktigt överjävligt och ingen märker, men de gör de nog men vågar inget säga då jag hittills skött allt jag ska med bravur. Mitt allra första löfte till mig själv är att ALDRIG mer gå till jobbet onykter, aldrig! För jag har nog tangerat gränsen.

Ny dag avklarad och semestern närmar sig.

Bra arbetskamrater underlättar en hel del. Har en kamrat som är oskyldigt snäll som jag gymmade med idag. Fick lära mig en del samtidigt som vi tröttade ut kroppen i 40minuter.

Det var så trevligt att jag bokade in fredagen som kommer med gym.

Var också iväg en snabbis på beroendemottagningen och fick mig en dos antabus.

Under semestern så får jag med mig antabus hem för fyra veckor. Har avbokat all psykiatri, boendestöd, mottagningsbesök för fyra veckor. Tror jag klarar mig galant bara jag håller mig nykter och jag har inget starkt sug efter alkohol. Även fast jag erkänner att det skulle vara gott att få i sig en öl. Men de dagarna är för någon annan månad, inte just nu.

Hej och välkommen hit!
Så klokt att du reagerar på ditt drickande och oxå agerar. Jag blev nykter vid 41 års ålder och har ibland skojat om (med underton av allvar) tänk om jag hade fattat detta tidigare!!!
Att leva som nykter i ett samhälle där alkoholen flödar är både enkelt och tufft. För mig har det handlat om att lära om och fokusera ”rätt”. Dvs nya saker blir roliga och gamla väljer jag bort. Kroghäng och långa middagar är inte roligt längre. Jag utsätter mig inte för det längre. Däremot har ett intresse för yoga väckts och jag är och nosar på att utbilda mig till något annat. Utmaningen är oftast när vi förväntas dricka. Men genom övning och åter övning så blir det alkoholfria alternativet en vana. Jag tror att vi själva gör det så otroligt stort i våra huvuden just detta vad omgivningen ska säga och tycka. Men om vi skiter i dem och fokuserar på vad som är bäst för oss och våra familjer så blir det något enklare.
”Aldrig mer” är något som jag undviker för då känns det så oändligt stort. Ungefär som när jag var barn och grubblade på var himlen och universum tog slut. Men det där är olika och vi har olika förhållningssätt. Jag är en person som inte dricker, jag har druckit klart min ranson, jag blir sjuk av alkohol, riktigt ordentligt sjuk! Dessa använder jag...
Så fortsätt skriv här och ta hand om dig!
Kram
Ellan

Hej,
Jag förstår din känsla... men du är långt ifrån ensam. Jag är dock inte under 40... fyller 44 i år och blev nykter vid 41. Har barn i mellanstadiet och levde, ett till utåt sett, vanligt familjeliv. Jag drev dock mitt beroende så pass långt så att det uppdagades på mitt arbete. Jag hade då gjort otaliga försök att sluta på egen hand och via VC. Jag ville inte för mitt liv att någon på mitt arbete skulle få veta något. Aldrig i livet! Jobbar i finansbranschen och aldrig att jag ville tappa ansiktet inför ledning och kollegor. Uppvaknandet blev brutalt. Men jag är nykter och är kvar på samma arbetsplats. Har tom blivit erbjuden ”bättre” tjänster och jag vet att flera kollegor ser det som en styrka att ta sig ur ett dåligt mående. Att blotta sig och visa sig svag, be om hjälp, har istället blivit en vinst. Nog om det.
Jag förstår din känsla av skam och skuld. Jag har många gånger tänkt; hur i helvete kunde det gå så fel?! Jag har unnat mig stunder av sorg och självömkan men jobbat på för att ta mig vidare. Att våga prata med andra om sin skit är inte lätt. Alla är inte helt bekväma med sanningen men jag är ”lagom” öppen. De som vet har fått veta av en anledning. Och jag har fått en enorm stöttning av vänner och familj. Trots att jag sårat och svikit dem när jag drack. Mina barn är en stor drivkraft i detta och av dem får jag oxå höra sanningen. Den är tuff och hård men oxå väldigt kärleksfull. Idag är jag en närvarande mamma (inte bara fysiskt) och behöver inte fundera på gömda vinglas, kaffemuggar med kvarglömda skvättar eller bli stressad av att hinna till bolaget.
Jag lämnade regelbundet prover på VC under ett års tid. Mina levervärden förbättrades snabbt och i övrigt så har mina magproblem och min ångestproblematik minskat nästintill helt.
Så ta ett djupt andetag och känn dig stolt. Du har fattat grejen, du har insikten och du har alla möjligheter att vända detta. Att leva ett liv utan alkohol är varken tråkigt eller grått. Och jag tror inte du skulle peka ut mig som alkoholisten om vi träffades och inte tycka att jag var särskilt tråkig.
Så kämpa på och lycka till. Du är värd det!
Kram
Ellan ❤️

Du har hittat hit till alkoholhjälpen och startat en tråd då du vill sluta dricka. Alkoholen har kommit in på ett sätt i ditt liv och nu har du flera anledningar som gör att detta är ett beslut du fattat.

Du reagerade lite på en av kommentarerna du fick som kanske handlar om ett försök till gott råd. Vi är ju alla olika och ibland fungerar något för en person som kanske inte fungerar för en annan. Precis som "DetGårGättre" sedan skriver finns det olika vägar att göra denna förändring på.

Du känner dig själv bäst och är expert på vilken väg som kommer vara bäst för dig, det märks att du tänkt på detta länge.

Fortsätt gärna läs och skriv här, hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har skapar en tråd som heter Nystart. Kanske är detta en nystart för dig då, att du hittat hit och tagit steget att skriva något på forumet. Bra gjort!

Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva några gånger, skriv gärna och berätta lite mer om du vill!

Varmt välkommen,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det brukar jag upprepa för mig själv varje dag.
Jag kommer ihåg när du berättade om din första sjukdom. Och nu KOL? Det verkar vara helt ologiskt konstigt.
Som vanligt använder jag din tråd att skriva om mig själv, men jag ser visa likheter...
Jag slutade dricka innan jag fick veta att jag har Cushing och det var himla tur, skulle vara jättesvårt att få sjukdomsbesked och vara i beroendestadium. Jag var och kände mig helt frisk. Efter beskedet om sjukdomen tog det långt att acceptera läget. Sen har de också hittat en cysta på bukspottkörteln.
Nu är jag nyopererad och full av nya erfarenheter. Narkosen, sjukhus, bearbetning av trauma från barndomen (hade njurcancer då).
Jag ser helt frisk ut, men jag har ingen njure, ingen binjure, ingen mjälte och 20% av bukspottkörteln är bort. Jag är liksom... tom på vänstra sidan, ha ha. Folk frågar: när blir du friskförklarad? Aldrig, typ?

Hur som helst, jag lever och heller fattar inte hur kunde jag slösa bort min tid med alkohol. På något konstigt sätt känner jag mig lycklig. Jag har omvärderat. Slutade bry mig om detaljer. Prioriterar mig själv och mina upplevelser. Mitt liv och människor som jag uppskattar och tycker om.
Denna vecka får jag också besked om min cysta. Antagligen på torsdag. Vad det var för skit.
Och jag kan träna också, ha ha. Inte helt lätt med skuren mage, men det funkar ändå.
Människokroppen är en fantastisk sak. Anpassningsbar och stark. Människan är en underbar varelse. Viljan att leva och njuta av här och nu.

Lim .. Blir ledsen av dina rader ...så hemskt vad A gör mot oss och våra familjer .. och oskyldiga barn .. Kram kram kram till dig ❤️

Sommarflickan... nej jag tror inte de har alkoholproblem egentligen. Eller möjligtvis en av dem. Han har alltid massa sprit redo och tycker om att både dricka själv och supa ner andra. Då och då i förrgår ropade han på mig att ta in min man. Som att det var roligt att han var full och nu skulle frun få ordna upp det. Som en löjlig jävla fars. Nej tack sa jag. Och tänkte för mig själv att de kunde få behålla honom. Ja det är helt min mans egna val att gå dit och dricka. Avskyr honom för det. Att han väljer bort mitt umgänge så fullkomligt till förmån för alkohol och den säregna gemenskap den ger. Sedan blir det bara så att grannarna påminner mig om det när jag ser dem. Å jag håller med om att det är skönt att sommaren är så härlig (förutom bränderna givetvis... så hemskt). Men det gör allt lättare. Förra sommaren var min första nyktra sommar och den var rätt så regnig. Jag hade hoppats på mkt sol så att jag skulle kunna njuta av den istället. Men jag klarade det ändå tack och lov.

Anxiete jag kan se det framför mig. Det du beskriver. Hoppas de drack en öl bara men antaligen inte?

Jasmine, du är visst stark. Tro inget annat. Sedan går det olika bra eller lätt ibland. Men nog är du stark alltid! Du måste tro på dig själv ❤? Jag tänkte på mig själv som en vargmamma när jag tog beslutet. Jag ska vara lika naturligt fri från gift som ett rovdjur. Lika beskyddande mot mina barn. Lika klok och stark som en varg. Kanske låter löjligt men jag fick massa kraft av det. Som att det hjälpte mig att ta fram min urkraft. En varg med överlevnadsinstinkt behöver inte alkohol. Och eftersom att jag är varghona behöver inte jag det heller ? haha smart va?? Jag kände mig ensam i lördags men jag inser ju att alkoholen bidrog till det och jag vill ju inte ha med nåt sånt att göra. Men jag var rätt så ledsen. Men inte idag. Allt passerar.

Tack alla för era svar ❤❤❤

Hur mår du? Kram

Så psykiskt påfrestande att inte veta. Men jag tror du kan lugna dig ang leverproverna ändå, homocystinet var ju ok och även B balansen, eftersom du dessutom varit vit ett tag nu så oroa dig inte i onödan för att bli ”avslöjad”. Om du skulle bli det, vad är det värsta som kan hända, du har ju sadlat om ?

L-glut har jag i mitt saltsyratillskott, men har inte grottat in mig på ODI där än, får väl leta fram min bibel (Peter wilhelmssons bok).

Det gick som vanligt rakt in i hjärtat och jag inser att det där har varit jag... En mamma som sitter och dricker med grannarna medan barnen leker själva. Och det har hänt att jag inte orkat göra något speciellt med barnen dagen efter (ytterst sällan, men det har hänt). På min helt nyktra semester sa mitt äldsta barn att hen kommer ihåg att jag har varit full efter en del fester och att hen ibland var orolig inför en fest, orolig för att jag skulle dricka för mycket. Så sorgligt. Nu hände det ytterst sällan, men tänk de barn som upplever det varje helg (eller kanske flera gånger i veckan), en oro för att föräldrarna ska dricka för mycket. Så sorgligt....

Du är så stark som orkar leva ditt nyktra liv trots alla runt omkring dig som dricker. Jag är inte där ännu och jag skulle ha känt mig så bottenlöst ensam där inne när de andra satt utanför och drack. Jag är inte lika stark som du, men jag jobbar på det. För jag förstår att vinsterna är enorma, att alkoholen förstör så mycket som är fint. Många kramar och kärlek till dig!!!

I lördags kväll var jag ute och gick med hundarna. På vägen mötte jag ett par , de kom cyklande med varsin ölburk i handen. I barnsadeln på mammans cykel satt ett litet barn , 3 år max, jag blev så ledsen!! Inte säkert de har några problem, inte säkert de drack mer än en öl men...... kan man inte ut och cykla utan en ölburk i handen när man har barn med sej då är det ett problem! Samma på lekplatsen utanför vårt hus, nu på sommaren ser man dagligen någon, mest pappor, som har en ölburk i handen. Mammorna då? Inte så ofta , de är upptagna av sina mobiler istället. Barnen då? Tja, de påkallar uppmärksamhet allt vad de orkar....

Jag vaknade också tidigt idag och ligger sen en timme tillbaka i sängen med datorn och en stor kopp kaffe och läser och skriver på forumet. Jag är sjukskriven (iaf veckan ut) så jag ska verkligen passa på att åka till havet, havet och solen ger mig så otroligt mycket energi och jag är så glad över att det blev en solig sommar (även om jag samtidigt har dåligt samvete för att halva Sverige brinner. Kan det inte ösregna på nätterna eller iaf en dag i veckan?

Nu när jag är nykter så ser jag alkohol överallt, ser och hör hur ljudnivåerna höjs på uteplatserna runt omkring mig. Så skönt att jag inte är en av dem.

Förstår att det måste kännas som en stor besvikelse när din man går över till grannarna för att dricka, han påverkar ju inte bara sig själv utan er som familj. Samtidigt så är han där vi har varit och förhoppningsvis trillar poletten ner en dag. Grannarna må bjuda på sprit, det är ju så samhället ser ut, det är så man umgås men det är din mans val att dricka. Har de samma problem eller vet de att din man dricker för mycket?

Jag tycker i alla fall att du är stark och jag tror att dina barn mår så bra av att ha en stark och nykter mamma som hittar på roliga saker med dem. Det är något att ta fasta på och som de kommer vara så tacksamma för i framtiden, och även du.

Kram på dig mitt uppe i VAB:et.

Så skönt att ha en ex (eller ni är väl mer kompisar vid det här laget antar jag) att umgås med ibland. Verkar vara en fin man.

Funderar på den där festen nästa vecka, måste du gå? Kan du ta med dig någon som stöd? Även om du upplevs som superstark i din övertygelse är det där en situation som kan bli extremt bra, eller extremt jobbig. Ja, eller mellanmjölkig. Och jobbiga situationer kräver sina kryckor tänker jag.

Finns det en chans att du kan prata med honom innan, så att det inte blir så himla stort, stelt, konstigt när ni väl ses? Allt för att du ska kunna njuta av festen och inte behöva oroa dig för vad han ska göra eller inte göra, hur han kommer bete sig mot dig osv.

Damage control innan så att säga.

Dina nyktra dagar räcker till för DIG. Det är det viktigaste, vad han tycker är sekundärt.Ett av mina favoritcitat är:

"I'm selfish, impatient and a little insecure.
I make mistakes, I am out of control and at times hard to handle.
But if you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best."

Vi gör alla misstag och vi har alla våra demoner. Men vi är värda att älskas och bli behandlade väl och med respekt, SPECIELLT när man som vi tar sig upp från ett beroende. För mig är vi här på forumet som kämpar och håller oss nyktra dag efter dag Superwomen and Supermen som lyckas avstå från kryptoniten som finns överallt i samhället. Det är fan ta mig strongt.

Kram på dig denna soliga måndagsmorgon!