Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Blir det inte stressigt m larm och to-do-listor? Förmodligen inte för dig eftersom du verkar ta göra vad som krävs av både larm och listor. Jag tänker att det ändå krävs vilja, motivation och ork t att göra det. Risken för mig är att jag skulle nonchalera det hela iaf i den sinnesstämning där jag befinner mig nu.

Kram🤗

@Se klart Så gott att du tittade in igen. Jag trodde nog inte att du hade tagit återfall och definitivt inte på ngt sunkigt ställe för vad du skriver om är att du är mycket stabil i din nykterhet fast alkoholismen är en lömsk sjukdom! En del som har skrivit ett tag i "Det vidare livet" och är stabila i sin nykterhet försvinner ju bort efter ett tag. Vi vet aldrig varför hen slutar skriva men hoppas ju alltid att det går bra. Du är den som alltid har skrivit och därför blev jag orolig kanske inte för att jag trodde att du hade börjat dricka igen utan mer för att du skulle blivit sjuk utav kanske utmattning. Så som du beskriver här på forumet är min upplevelse att du har ett intensivt liv där det hela tiden pågår ngt och du ska räcka till för så många före jul tex skrev du listor med allt vad du skulle hinna med. Ja, jag behöver ju inte berätta för dig....jag tänker att du vet själv...fast i och för sig så vet man inte alltid för det är full fart i ekorrhjulet.
Du skriver om att du kanske inte längre vill vara anställd...du nämner att du inte kommer att bli fattigpensionär men du vill inte heller rulla tummarna....Min känsla är återigen utifrån vad du har berättat....att det kommer kanske inte hända...men hur ser du dig själv som pensionär? Vad är viktigast? Jag tänker att hur vi ser våra liv som pensionärer beror mycket på vilket liv vi har levt när vi var yrkessamma. Tänk att så småningom kanske bara bo ute i din stuga, odla växter, plocka svamp, äta croissanter, mysa med dina katter...Skulle det vara ett för lugnt liv eller skulle du kunna njuta? Jag tror att jag själv kommer hamna väldigt nära gränsen till fattigpensionär men så länge vi är två så tänker jag att jag kommer klara det. När jag blir pensionär vill jag öva mig på att trivas i mitt egna sällskap, åka på retreat, bo i en stuga nära havet en natt, bli volontär...det är inte säkert att det kommer att hända jo, att bli volontär tror jag kommer att hända...samt att äta lunch på mysiga ställen ute på naturvänliga restauranger.

Krya på dig! Varm kram!

PS. När hunden flyttade in i somras hade jag larm för att komma ihåg och rasta honom x antal gg/dag. Jag ville inte behöva komma ihåg det, jag påmindes av larmet och då kunde jag släppa det aktivt ur tanken. Likadant när jag skriver ner saker som ska göras. Då står det där. Jag behöver inte aktivt tänka på det just nu. Hundkisspaus-larmet behöver jag inte längre 😊

@Varafrisk Tricket är att börja i liten skala. En god vana i taget, helst sådant som görs varje dag oavsett om det är helg eller vardag. Som att borsta tänderna och äta frukost. Till min hjälp ställer jag larm i mobilen och skriver to-do-listor på ett block som ligger på köksbordet. Ställer larm för allt som måste göras. En period hade jag larm för fmfika, lunch, emfika osv för att inte bli sittande framför jobbskärmen. När en vana sedan sitter kan jag ta bort det larmet.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tänker att det är din styrka det här med att skapa vanor. Jag tänker särskilt på vanor som är viktiga för hälsan och går av sig själv så bra det är!! När är ledig har jag varit väldigt bra på att gå upp äta lite lättare frukost, ta en promenad antingen med hund eller utan, för att komma tillbaka efter en halvtimma en timma och då ta en kopp kaffe och en knäckemacka något som jag har mått väldigt bra av. Tyvärr, så får jag inte riktigt till det som tidigare...mycket pga min trötthet, fastnar i tankar el sociala medier...jag behöver verkligen bryta den ovanan. Du är klok som en bok!

Kram!

Är hemma från jobbet idag. Är ju mer eller mindre alltid trött men i söndags och igår så knockade tröttheten dessutom min IBS-mage. Ska ha samtal med min rehabkoordinator på torsdag om hon inte har en tid till läkaren då kommer jag inte ge mig förrän jag hon har gett mig en tid före veckans slut, en tid som jag behöver snarast. Min chef ordnade ett trepartssamtal hos företagsläkaren...första tiden 12/4. Men hallå??? Vart är vi på väg?!?! Hur patientsäkert är detta? Hur som helst den här gången tänker jag inte ge mig...man kan ju alltid vända sig till patientnämnden. Den energi som jag har den går åt till att bry mig om min dotter. Många säger till mig "vilken tur att hon har er föräldrar". Ja, men eller hur fast ingen tänker på hur länge ska vi orka. Jag förstår absolut inte att man kan ha så dåligt med uppföljningar med en patient som har varit så svårt sjuk som vår dotter har varit och så som hon mår nu. Man pratar om boendestöd och samtalskontakt men när hon säger nej så blir det ett nej. Nu försöker jag på ett fint sätt försöka få henne förstå att hon behöver dessa kontakter. Anledningen till att jag gör det "fint" är hela tiden med tanke på vår relation och med respekt för hennes integritet och självbestämmanderätt.

Idag avbokade jag faktiskt massagen känner att jag orkar inte åka iväg någonstans. Ska ta mig ut på en promenad (hör du vad jag säger Onkel F ...jag säger inte försöker utan ska...haha) även om den inte blir lång så ska jag ut. Har understället på mig. Ska ta ett varmt bad efter det och därefter bara softa...se min serie...som inte kräver ngt av min hjärna och inte heller sätter några spår eller förresten jag kanske hittar ngn gammal feelgood film som jag har sett tidigare och faktiskt kan se om. Men innan dess ska jag rensa bort energitjuvar....har några vänner som jag vill ha kvar i mitt liv...men som tar energi från mig...jag är inte deras närmaste vän..så det är inte så noga med att svara på sms el höra av sig...och jag försöker underhålla kontakten..kanske ngt mindre när jag är så trött....men de finns i min hjärna och de tar energi....de får banne mig vara slut med det. När det gäller jobbet så har jag två saker att förhålla mig till....antingen hoppas att människor ska fråga hur jag mår...lite mer bjuda in till samtal...eller annars utgår jag ifrån mig själv...och pratar som vanligt, bjuder in och bryr mig...för det är sådan jag är...det andra förhållningssättet går jag sönder av fast jag lägger mer energi på kollegor som ändå ger ngt tillbaka..Och när det gäller mitt team ja där handlar det om att vara professionell...då vi ska teama runt våra patienter.

Ibland känns det som om den här resan till att få tillbaka energi och må bra är längre än vad jag vill acceptera men jag behöver göra det för annars kommer jag inte vidare. Jag behöver att det här med "att jag vet att jag vet att jag vet" inte stannar endast i mitt huvud utan sjunker ner till hjärtat till själen.

Ha en fortsatt fin tisdag! Kram till er alla var ni än befinner er på livets stege!

Tack @andrahalvlek och @vår2022
Ni har båda rätt.
Jag behöver dra ner för att hinna njuta och vara här och nu- inte sen och eventuellt.
Fröna vill jag inte ska vara ”bocka av” utan njuta av. Middagarna likaså.
Och så behöver jag aktivitet och vila i en bra cirkelrörelse. Och jag inser att om jag inte aktivt ser till den balansen- då fungerar den inte. Balansen uppstår så att säga inte av sig själv- när det gäller mig iallafall.
Det som har varit oerhört skönt när jag varit sjuk (och ledsen) är att min man lagat mat till mig- varje dag. Fisk och grytor och vegolasagne. Har känt mig rörd över det, och att han bara låter mig vara som jag är- lite skruttig.
Inatt när jag inte kunde sova började jag (igen) fundera på att sluta vara anställd.
Med en ordentligt mindre lägenhet och uttag av tjänstepension redan nästa år skulle det inte bli så många resor till Rio. Men det skulle nog gå. Jag skulle förstås kunna jobba på konsultbasis om jag behövdes- men jag skulle inte vara tvungen.
Det är förstås ett stort beslut för det bestämmer/minskar min pension ”livet ut” en del men vi pratar inte om fattigpension och dessutom är vi två.
Ska räkna vidare. Har ju med flit maxat boendet pga bra sätt att investera när man har råd/jobbat mycket. Men vid någon punkt vänder kurvan ner- maxkurvan.
Att jobba till 67 som ”min pension” föreslår känns som en omöjlighet. Jag jobbar i en väldigt ”ung” organisation, är redan äldst på jobbet.
Men bara tanken på all den tid som skulle uppenbara sig känns ju nästan berusande. Men man ska ju ha råd att göra något mer än att rulla tummarna också… tack för kloka ord mina forumvänner, betyder mycket! 😍🙏🏅

@Se klart Krya på dig från mig också❤️. Vad sorgligt med din bästa vän❤️. Ibland ger man så mycket av sig själv och tar in så mycket att energin inte riktig räcker till en själv. Då skulle det vara skönt att även själv att få bli lite avlastad hos någon. Livet kan vara så oerhört tufft och orättvist ibland, men man måste bara orka ändå. Hoppas du kan vila lite från allt och återhämta dina egna krafter. Kram❤️

@Andrahalvlek Jag trivs också med rutinartade vanor. Det blir ett bra ekorrhjul då😁. Saker blir gjorda och utförda. Det blir inte så mycket funderingar kring lust eller så, det är bara att göra utan att tänka så mycket. Det blir också så mycket roligare, och är väldigt tillfredställande efteråt. Jag har en tendens att stapla på för mycket, men har lärt mig hur mycket som ska få plats för att vara möjligt att göra och inte ta slut på mig. Det kan kännas motigt ibland att tex städa, men när man väl börjar så går det av bara farten. Ruckas mina rutiner för mycket så känns det inte bra, för i dem finns det även tid för vila. Men med en god plan så kan det få ruckas lite och då fungerar det också😁.

Lycka till med din nya rutin med hundfrissningen och ha en bra tisdag!❤️

@Se klart Kryakramar och styrkekramar i massor till dig ❤️ Finns det något av för-mycket-sakerna som kan strykas från to-do-listan? Färre frön/plantor? Färre familjemiddagar? Jag vet att det ger dig energi, men ibland kan man minska från 10 till 5 åtminstone. Inte avstå helt, men skapa lite mer luft mellan sakerna. Den viktiga ställtiden ❤️

Kram 🐘

Crazy! På nivån crazy-dog-woman-nivå 😉

Jag har ju lyssnat på boken ”1%-metoden” av James Clear flera gånger. Små förändringar - stor skillnad i slutändan. En sak har jag verkligen anammat för att få till nya vanor: Att stapla nya vanor ovanpå redan etablerade vanor. Tex gå ut med hunden så fort vi har vaknat, styrketräna direkt efter frukost osv. De dagliga vanorna blir då en nästan oändlig radda olika vanor.

Värre är det med sällansaker. ”Visst ja, det skulle jag ju göra också.” Jag brukar tvätta varannan söndag, det är en etablerad vana. Jag brukar också bada min hund i samband med det eftersom han efter badet älskar att rulla runt och gnida sig torr i mina sängkläder. Den glädjen vill jag inte ta ifrån honom. Så då får han göra det en bra stund - och sedan bäddar jag rent.

Nu behöver jag addera ytterligare en hundvana eftersom hundfrissan kräver att han blir duktigare på ”hantering”. Så min plan är att några timmar efter badet, då han har torkat, så ska jag klippa hans klor och trimma pälsen på hans tassar. Det får bli innan kvällspromenaden, eftersom han behöver vara ren om tassarna när jag ska trimma pälsen, annars blir trimmern snabbt kajko.

Fram till nu har både kloklippning och pälstrimning blivit lite när det blivit liksom. Ofta för långt emellan. Ofta tänker jag ”just de ja, det skulle jag ju göra också”. Den just-det-ja-känslan är obehaglig, det känns som jag både tappar fotfästet en stund och slår på mig själv mentalt för att jag inte har kommit ihåg att göra det jag behöver göra.

Jag vet att jag är lite av en nörd på det här med att skapa vanor, men jag mår fantastiskt bra av goda dagliga vanor. Då går vissa saker nästan automatiskt utan att jag behöver ägna dem speciellt mycket uppmärksamhet. Borsta tänder och äta frukost är ju inget man tänker på speciellt aktivt tex, det går ju av bara farten. Ju mer sådant av-bara-farten man kan ha i sitt liv, desto mer energi kan man använda till att vara spontan och cracy. En stund då och då mellan alla vanor.

Kram 🐘

Hej @gullisar! Tack för att ni kikar in och efterlyser denna ex-alkis men jag tror inte ni för ett ögonblick trodde jag satt nere på sunkbaren och drack STÖL för 59 kronor- eller vad billig öl nu kostar?
Ja det var så länge sen jag skrev så det har inte hänt på alla dessa år. Dels hade jag en massa att göra så jag ryckte inte jag riktigt hann med att skriva - det blev mest ”rapport” och lite tråkigt. Men främst fick jag 2024 års fräscha och riktigt livskraftiga influensa som tagit mig en dryg vecka att resa mig från. Ni vet kapitulation- och den får man anledning att öva på.
Nu var det länge sen- november sist- jag var sjuk. Men när jag blir sjuk så blir jag så skul. Sover i timmar. Hostar, jobbar lite, sover.
Jag har väldigt svårt med den här biten att vara hjälplös och det påverkar mitt psyke förutom min kropp.
Men idag har jag försökt att tala förstånd med mig själv. Ja, ni vet kanske? Det gamla vanliga- hur man skickar hem snoriga medarbetare men själv, själv håller man på att förgås av tusen listor som inte hinner åtgärdas - men hur ska de kunna åtgärdas när man är sjuk??
Så länge jag varit nykter så kommer såna ful beteenden och nedtryckande tankar om mig själv. Jag vet dessutom vad som utlöser dem: för mycket! För mycket med bästa väninna som förlorat ett sjukt barn. För mycket med så-säsong som drar igång- för mycket med räkningar som jag såklart betalar men har inte riktigt koll.
För mycket med allt och jag vet kanske fortfarande inget annat sätt att säga stopp än att min kropp värmer upp mig till 39,7 grader- och då ligger jag still. Blir orolig.
Något kring detta ska jag ta tag i på ett mer genomtänkt- eller känt- vis så snart jag blir frisk.
Nu ska jag uppdatera mig hos er kompisar och se vad som hänt sen sist. Kramar 🥰

@aeromagnus Härligt att du mår så bra 🥰

Jag gick nyligen ner 16,5 kg med hjälp av att räkna kalorier i gratisappen MyFitnessPal. Jag hade två buljongdagar per vecka, tisdag och torsdag, och gjorde matlådor.

Det tog mig tre månader. Nu kämpar jag med att behålla den vikten. Det svåraste är inte att gå ner i vikt, det är att behålla den nya vikten. Precis som med nykterheten.

Kram 🐘

Försöker nu gå ned i vikt igen och börjat löpträna. Orkar knappt 7km men beror väl på vikten 117kg som ska dras runt. Ska ned under 110 till min födelsedag som är i maj. Målet 100kg till 31/12. Varit nykter i snart tre månader nu. Kemiska suget är borta. Mår prima egentligen. Tacksam för allt jag har.

Det är som om något förändrades för mig med det som hände i fredags. Jag känner mig väldigt neutral i känslan sedan dess, inte ledsen eller uppgiven. Eller tänker att det blir nog bra om några år som särbos. Han har liksom visat sitt rätta ansikte en gång för mycket. Det är som om han nästan utmanar hur grovt han kan uttrycka sig utan konsekvenser. Men konsekvenser blir det ju. Jag vill inte mer helt enkelt. Jag vet att jag faktiskt inte gjort nåt fel. Som en vän sa "Finns det ett enda djur i djurvärlden som inte sätter sina barn främst?? Att din dotter går först är inte ens förhandlingsbart".
Jag kan få sting av sorg när jag tänker på tex våra turer med båten eller med hundarna. Då hugger det i magen o jag får nästan svårt att andas. Men det passerar efter några minuter. Så som det har blivit går det inte att fortsätta. Då är det bättre att han flyttar dit han tror att han ska må bättre.

Tack för era inlägg❤️🙏

@vår2022 Ja, det är som om han anser att hela världen har kränkt honom. Han har vantrivts här sedan han flyttade hit, det har jag fått höra med jämna mellanrum i fem år. Jag har varit så förtvivlad o inte vetat hur jag ska kunna få honom att känna sig hemma och inte som "en inneboende". Nu fattar jag att inget hade hjälpt. Vad jag än hade gjort.

@Varafrisk Håller med, det är på riktigt låg nivå, så mycket han gjort och sagt här det senaste.

@Andrahalvlek Exakt, tror man att man är felfri och vägrar se något annat, så måste ju skulden ligga utanför en själv. Det sorgliga är att det finns ju ingen utveckling i en sådan människa. Enda sättet att utvecklas, som jag tror, är att våga rannsaka sig själv. Vara beredd att möta det som kommer. Att se vem man är, på gott och ont, och ha mod att förändra om det faktiskt stökar till det i ens liv.

Måndagmorgon och nya möjligheter….helgen kunde varit bättre men det var helg ändå! Jag märker el jag vet att jobbiga känslor hanteras med mat/snacks/sötsaker numera istället för alkohol. Detta är verkligen ett beteende som jag bör byta ut för min hälsa!

Jag lägger onödig energi på vänner…saker som inte för mig framåt utan just tar energi…under så många år har detta pågått.

Jag måste få in orden och känslan i orden som min terapeut säger t mig….”jag vet att jag vet att jag vet”… dvs jag är en klok kvinna med stor kunskap och erfarenhet om livet och att jag har rätt att ta min plats här på jorden utan att hela tiden bli bekräftad. Jag finns, jag vet och jag är!

Då tar vi oss an denna måndag👍🏻

Kram🌺

@vår2022 Haha ”När kriser kommer får man istället bli Sherlock Holmes och börja utreda caset”
Precis så!😁

Hoppas din helg varit bra❤️

@Varafrisk wrote:" Fy farao för gubbar som tror att de är don juan🤢" Ett knä i skrevet sänder en tydlig signal till honom och alla som ser på😆Du har all rätt att värna din integritet!

@Onkel F Tack❤️ Jag kan känna i min kropp saker som jag vet att jag mår bra av men så svårt att ta itu med. Det är verkligen som du säger att det handlar inte om att försöka utan att göra. Som en fd kollega som är KBT-terapeut sa ”Tänk inte bara gör’t !”. Och om jag ska komma till någon slags förändring så måste jag bara göra det fastän kroppen säger NEJ!!
Många kan ju känna sig obekväma att gå ensam, gå till gymmet el badhuset ensam . Fast nej det är inte där problemet. Det är motivationen…och min tunga otränade kropp som är motstånd…det handlar delvis om acceptans. Fast igår kom jag ut i regnet med hunden och med musik i lurarna! Jag har i min spellista låtar som ska spelas vid promenad, låtar med lite fart så man får upp tempot. Lyssnade inte på dessa låtar igår kanske skulle göra en ny lista.

När det gäller min dotter så är jag starkt medberoende i hennes sjukdom. Det är lätt att bli det när inte vården, socialpsykiatri är involverad på det viset som jag tycker att de borde vara. Min dotter säger nej t boendestöd och samtalskontakt, och eftersom de inte känner henne tillräckligt väl så försöker de inte heller motivera henne. Nu tar hon sin medicin men hon behöver annat stöd nu när hon är låg.

Hade tänkt söka ett annat jobb men gjorde inte det även om det var intressant. Kändes som mitt utgångsläge inte är det bästa utmattad 61-åring. Nej, behöver vara i bättre form.

När jag mår som jag gör skulle det vara lätt att välja alkohol. Det snabbaste medlet till förändrad sinnesstämning men nej den här gången väljer jag inte alkohol utan ska välja medicin. Igår var min man och jag ute och åt före ett idrottsevenemang som han skulle titta på. Han drack en starköl t maten. Han skulle möta upp två andra personer före matchen. Vi hämtade upp dem för det regnade ute. De hade troligtvis druckit mer än en öl före matchen. Det blev prat om hur skulle de kunna göra rätt för sig eftersom jag körde dem. Den ena mannen föreslog att jag kunde få en puss el tom en kyss. Jag har ju träffat honom tidigare och han blir alltid sådär när han druckit. Han är tio år äldre än mig och jag blir alltid en ”lilla gumman” när han ser mig. Fy farao för gubbar som tror att de är don juan🤢Jag svarade bara att jag är glad om jag slipper få puss/kyss av honom!

Kram🌺

@Sattva Fy vilken tråkig utveckling. Den bitterhet som vissa (ofta män) dras med är verkligen smittsam i vår samtid. Missunnsamhet och gigantisk offerkoftan - allt är någon annans fel. (Ser exakt samma utveckling hos mina barns pappa, nyss fyllda 60.)

Du gör helt rätt som inte spelar på hans planhalva utan låter honom bete sig som en idiot mol allena. Du vet att det egentligen är han som mår allra sämst. Ångesten, sorgen och oron river inom honom, men eftersom han tror att han är felfri så måste det ju vara någons annans fel. Sorgligt att uppleva på nära håll 😢 Tack gode gud att din dotter slipper uppleva detta.

Fortsätt djupandas och låt tiden göra sitt jobb. Risken är dock stor att han blir sittande i soffan och bara kräks på dig med jämna mellanrum. Då får du kanske fixa en lägenhet åt honom, även om det sitter jävligt långt inne. En del män är så sällsynt icke handlingskraftiga att man blir helt bedrövad när det är 99,99 procent män som regerar i världen. Trippelsuck.

Varma styrkekramar till dig 🐘

@Sattva Så sorgligt att det har tagit denna utveckling. Jag tänker att vi alla har ett ansvar för vårt liv och anklaga dig för att bli lurad det blir på lite låg nivå. Människor har en tendens att sjunka i sitt sätt att vara när det blir en ”konflikt”. För många blir det hotfullt när någon håller sig lugn. Så all styrka t dig som kan behålla ditt lugn🙏🏻🥰

@Sattva Det var inte en trevlig eller positiv utveckling. Låter som ett manipulativt och narcissistiskt beteende där han känner sig kränkt och lägger all skuld på dig. Han vräker ur sig massor av skit till sitt egna försvar och för att förminska dig och din betydelse. Han har nog in det sista önskat att du ska vända, välja honom framför din dotter. Att du ska böna och be honom stanna kvar. Låter inte bra. Bra att du var lugn och att du inte drogs med i hans dans, det är precis det han vill. Det verkar vara hans hemmabana. Du är stark och klok. Lita på dig själv och din intuition, ta inte in hans skit i dig. Han kan få behålla det själv. Stå på dig! Kramar❤️❤️❤️

Missade att skriva igår. Vill uppdatera en gång i veckan.
Detta med makens flytt har tagit en ny vändning igen. Kom hem i fredags kväll och möttes av fientlighet, verbal aggressivitet och anklagelser. Han anklagar mig (o dottern, men hon har ju varit en demon i hans ögon länge) för att ha lurat honom på 10 år av livet (den tid vi varit tillsammans), hur jag förstört hans liv etc etc. När jag vägrade följa hans dans, vägrade dras med, hånade han mitt lugn. Förlöjlade min yoga. Gick på mig som person. Att jag sjunkit i hans aktning pga att jag väljer dottern framför honom.
Nu ska han flytta till hemstaden typ 35 mil bort, och inte hit i närheten. Och det är lika bra.

Även jag undrar hur du har det och mår. Längesedan du skrev❤️