Senaste kommentarerna i forumet

Det blev visst inte jobb idag. Väckte barnen och en av dem hade feber. Så nu ligger jag i sängen bredvid mina sovande skatter och dricker en till kopp kaffe. Katten bäddar och spinner intill mig. Det knakar i sovrummet. Älskar det ljudet för det låter som att det skulle vara små tomtar på taket som grejar här hemma. Kanske en liten familj ?

Min man har åkt till jobbet. Han hade alldeles röda ögon. Han drack i förrgår med grannarna till sent in på natten. Jag deltog inte men hörde alla därute.

Igår på kvällen var det festligheter ute igen. Jag stängde in mig på toaletten och grät en stund. Jag orkar inte se folk som har bjudit min man på sprit kvällen innan. Hade de inte gjort det så hade lördagkvällen varit en familjekväll utan alkohol. Vi började grilla själva och mitt i det hamnade min man hos grannarna. Jag blev ensam. Gick in och tittade på serier på hbo. De förstörde kvällen helt. Och sedan ska jag se dem på dagarna och vara glad och trevlig. Jag orkar inte riktigt. Orkar inte med allas lättja.

Han var så bakis igår. Jag tog barnen och åkte och badade. Vi hade en helt underbar dag. Alltså jag njöt varje sekund. Min man låg hemma och sov.

Tänkte på det igår också. När man lever och levt som anhörig till nån som dricker för mkt eller på ett destruktivt sätt... då är det faktiskt ett trauma inom en som då och då väcks till liv. Man kan liksom inte se på alla drickande sällskap på baksidorna utan att må dåligt. Det handlar inte om att acceptera att andra vill dricka och tycka det är okej trots att man själv är nykterist. Det är nåt djupare som finns inom en som faktiskt gör ont på allvar.

Jag gick med soporna igår ganska sent. Passerar alltid flera baksidor till radhus då och det är i princip alltid folk som dricker där på sommaren (särskilt denna?? Pga värmen?). Ett barn sprang runt och jag hörde ljudet av en ölburk öppnas (avskyr det ljudet). Jag kände då att helvete alltså. Jag orkar inte. Jag orkar inte respektera och acceptera att det dricks såhär. Jag vägrar tänka att alla dricker måttligt och kan hantera det för det är lögn. Det räcker att passera 15 baksidor en söndagkväll på semestern så ser man direkt att alla har alkoholproblem. Varenda en som sitter där och dricker.

Jag kan nästan lova att denna varma sommar som är underbar för många, inklusive mig, kommer att ha skapat många trauman hos både barn och vuxna. I spåren av sommaren 2018 kan jag garantera att "nya" alkoholister har skapats. Förhoppningsvis har ännu fler nykterister skapats. Men jag är helt säker på att det kommer finnas ett gäng som även i höst forsätter dricka som om det inte fanns en morgondag. För det är så de gör nu i värmen på altanen. Måttligt eller ej. Alkoholen vet vad den gör...

Vi som inte dricker har redan ett försprång. Varelse vi varit nyktra en vecka eller ett år. Vi är redan på rätt sida av vägen. Vi har tur! Vi missar ingenting. Det är de som dricker som missar nåt. Igår till exempel undrar jag om mina barn var de enda på hela vår gård som fick åka och bada. Och jag var den enda vuxna som fick bada. Resten hade förbrukat söndagen redan på lördagen. Inte barnen då men det hade ju föräldrarna gjort åt dem kvällen innan ??

En sak som är positiv för mig nu egentligen är ju att jag ens har möjlighet att tänka på andras drickande. Det handlar inte så mkt om min egen kamp längre. Jag är i land och jag är nykter och kommer att fortsätta så. Så på det viset är det ju faktiskt fantastiskt att jag kan bry mig om andra såhär. Förut när det handlade om mig var ju ångesten och paniken verkligen i mitt bröst hela tiden. Nu kommer den av andras drickande ibland istället och det är förstås inte roligt. Men den är ändå utanför mig.

Det är jag tacksam för.

Jag är tacksam för den fina söndagen vi hade igår. Utan min nykterhet hade den inte blivit så underbar.

God morgon ?

Tack Ler för uppmuntran ❤ och ja visst är sommaren underbar. Och som du skriver, att uppleva den utan att vara bakis eller berusad ??? kram till dig med!

Jag vaknade 5.15 idag. Helt för tidigt för min smak. Drack ett glas äppeljuice när jag klev upp. Och jag fick en sån flashback. När jag drack förr kunde jag bara dricka apelsinjuice på morgonen om jag vaknade bakis. Det var min värsta stund. Att vakna i ett sånt läge där jag inte kunde dricka vatten utan att må illa. Såna här detaljer och minnesbilder gör mig såååå tacksam över att jag aldrig nånsin är bakis längre. Aldrig. Jag behöver aldrig stå vid kylskåpet och hoppas det finns apelsinjuice. Tack gode Gud.

Minns en morgon när jag var bakis och hittade päronfestis i kylskåpet. Och hur en sån liten egentligen inte räckte för att släcka törsten. Men jag kunde bara dricka den för vatten gick inte. Usch, det var en mardröm att vakna sån där. Inte konstigt jag kände att jag behövde sluta dricka alkohol helt och hållet.

Ha en fin dag allihop. Nu ska jag iväg och jobba strax.

Kramar!

"Lovade att min dotter ALDRIG skulle få ha det som när jag växte upp"
"Jag har av egen kraft bestämt mig för att inte dricka mer."
Nu vet jag inte om du lovade inför dig själv eller någon annan men tydligen bröt du det. Att då säga att du aldrig mer ska dricka igen är en risk att du kommer svika dig själv i framtiden. Då menar jag ovan att det är bättre att du slutar men att du kan ta nya beslut i framtiden!

Aldrig mer är oftast rätt ointagligt för oss människor när det kommer till alkohol. Men du väljer så klart helt vilken taktik du tror är bäst för dig. Oftast finns det bättre vägar att gå än att se resterande liv som ett liv helt utan alkohol. Mycket enklare att då ha tagit ett beslut idag om att inte dricka mer, men samtidigt veta att om jag vill dricka imorgon så får, kan och gör jag det.

Följde planen, mått helt okej. Lite medioker dag. Haft lite ångest. Men inget som direkt tagit fokus.

Käkade skitgod sushi till middag, var och tränade, såg klart serien och hängde med exmannen. Blev en promenix runt sjön. Lugn dag. Skönt ?
De bieffekter jag märkt av medicinen är; ökad tinnitus på kvällen och att mina händer skakar lite. I övrigt funkar denna dosen bra på mig, märker att jag har mer energi. Känner mig gladare överlag. Och har blivit mer handlingskraftig. Tar inte 4h att ta en dusch. Det tar inte dagar att diska. Tanke till handling går snabbare. Kan vara placebo, men det verkar fungera för mig.
Ångrar inte en sekund att jag startade med denna. Känns som att jag startat om mitt liv.

Ni vet när man tvångsstänger av en data genom att trycka på knappen, sen startar datorn om igen och måste uppdatera sig. Där är jag. Lite buffrande, men med nya uppdateringar. Och ett nytt antivirusskydd.

Natti ?

Ursäkta men varför skulle jag inte kunna ta in det när de har gett mig så ödsliga konsekvenser? Är det inte meningen man ska stötta varann här inne och inte mena på att man inte klarar av att kunna vara nykter?

Hur går det .. Vinäger , följer dig o din resa även om jag sällan kommenterar .. Hoppas du är ok ?

Lim .. tittar in o säger Hej , vad duktig du är som kämpar o jobbar i värmen .. Och den som spar han har ..Du har din härliga ledighet kvar ? Vilken sommar vi har fått .. skönt att ta vara på den och inte vara lullig eller bakis .. Stor kram till dig ?

Det är en (ovanlig) ärftlig neurologisk sjukdom. Så initialt börjar man med "neuropatiprover", vilket jag tagit de första redan via VC. B12, folat, homocystein var normalt. Sköldkörtel likaså. Eller på gräns till överfunktion snarare. Röda blodkroppar inte normalt. Leverprover togs inte men kommer väl att tas när jag kommer till neurologen.

Grejen är att jag inte tror att mina symtom är alkoholrelaterade utan vill på fullaste allvar utredas för vår släktsjukdom. Däremot kan ju utredningen avslöja mitt drickande eftersom de prover som ingår innefattar leverstatus. Finns det något som skulle tyda på sjukdomen blir det ju mer omfattande undersökning med kontroll av organen med biopsier och liknande. Är jag sjuk i den neurologiska sjukdomen så är alkoholen mitt minsta problem...

Ärligt? Om du berättar, vad tror du ska hända? Du vet ju? Vad pratar du om för differentialdiagnos? Familjen måste inte veta om du inte vill ♥️

Att aldrig mera dricka kommer du aldrig kunna ta in så den tanken borde du släppa. Bättre att tänka att du slutat dricka nu. Om du sen tar andra beslut i framtiden får tiden utvisa.

Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt våra likheter.

Jag har tidigare funderat på läkemedel då jag velat behålla det sociala drickandet. För mig känns det inte aktuellt längre då jag känner att jag måste sluta helt.

Ska om en månad påbörja utredning för en (ej alkoholrelaterad) sjukdom. Kommer att bli massor med undersökningar och provtagning och jag är livrädd att bli avslöjad. Det enda jag kan tänka på är att alkoholmarkörerna bör vara nollade innan dess då det gått 6 veckor. Vet inte hur jag ska förklara MCV och leverenzymer dock. Kanske GGT sjunkit men det är inte helt säkert.

Kan inte lägga korten på bordet för någon just nu då jag inte vill att familjen vänder mig ryggen. Om jag är sjuk i den andra sjukdomen behöver jag dem mer än någonsin.

Har du testat några tillskott som du tycker fungerar Märthan? L-Glutamin har man ju hört men har själv aldrig tyckt att det fungerat mot sug.

Bra att du har insikt! Har du gjort någon förändring eller är det bara tankar än så länge?

Är en ”hälsoguru” för alla som inte kommit mig in på skinnet, lowcarb, tillskott mm mm mm mm... utbildat mig utöver inom näringslära mm... ändå som du där, tokigt...

Kan inte heller söka hjälp inom generell vård, för ”känd” och Big NoNo, det går bara inte. Yes jag vill hitta tillbaks till balans, Campral var en tanke men jag tror jag säger nej där ändå, ogillar allt som läkemedelsindustrin pysslar med...

Vad är Din lösning för Dig?

Jag är 27 år och dricker alldeles för mycket och har ett barn på 1år. Det finns alltid hopp❤️

Mjo...håller med till viss del vad gäller forskningen.

Tror dock att alkoholen är ett av våra största hälsoproblem.

Ganska komiskt att jag ätit LCHF/lowcarb, tränat, tagit miljoner med tillskott och i övrigt levt ett på ytan hälsosamt liv samtidigt som jag förgiftat kroppen.

Med tanke på mitt yrke/position så blir det dessutom väldigt svårt att söka hjälp inom sjukvården eller socialtjänsten. Omöjligt skulle jag nog säga om jag inte vänder mig till ett annat landsting.

Om jag inte uppfattat fel när jag läst dina inlägg så vill du inte sluta, utan försöka dricka "normalt"? Har du testat läkemedelsbehandling, Campral eller liknande?

Är medicinare... har haft 5v som längst ett par ggr under dessa år... Har stor koll över vad skiten gör och inte och allt däromkring, mycket sk fakta är ifrågasättbar ur flera synvinklar, forskning är mycket fuffens....

Så underbart att höra att det finns fler. Missförstå mig inte, det är förstås fruktansvärt att alkohol förstört så mycket för så många.

Jag ska leta upp din tråd och läsa den direkt. Det kan inte vara för sent!

Jag har en medicinsk utbildning i bakgrunden så jag kan tyvärr inte gömma mig bakom ”det är extremt ovanligt med bestående skador”. Jag vet allt för väl vad alkohol gör med kroppen. Jag har bl.a tidigare arbetat med att bedöma intyg och alkoholmarkörer.

Så komiskt att jag satt där själv som alkoholberoende och diagnosticerade andra.

Hur ofta kollar du dina värden Märthan? Har du några längre vita perioder?

Skulle du bli rädd eller av någon annan anledning bestämma dig för att sluta så stöttar jag dig gärna.

Oj vad du INTE är ensam Ångerfull 4-ever❤️ Jag började skriva här för snart ett år sedan, då var jag 37 och hade druckit dagligen sedan min yngste son slutade amma. I fem år alltså. Innan han blev till hade jag förstås också druckit för mycket, i alla år sedan jag var 16. Men jag är duktig, duktig på allt så ingen förstod vidden av problemet.
Jag har druckit innan föräldramöten, innan jag hämtat mina barn hos kompisar, innan jag handlat osv... Samtidigt som jag skött allt jag ”ska” har jag spytt för att bli nykter, gömt alkohol som jag druckit bara för att bli normal i umgänget med andra, jobbat och kört barnen till skola och dagis med skakande händer och bakisyrsel, bett till någon diffus övre makt att ingen märker. Hört mig själv ha problem att formulera vettiga meningar för att hjärnan är som trögflytande gelé...
Nej, du är inte ensam, du är inget freak, tvärtom tror jag att vi är många. Men hur ska vi klara oss när vi i verkligheten är allt annat än det vi förväntas att vara? Duktiga mammor som fixar allt. Grejen är att vi ÄR fantastiska men något gör att vi dricker, vi flyr från något. Min egen nykterhet var totalt stabil under de första ca 9 månaderna, jag var som min andra tråd heter ”Hög på min förmåga”. Jag var okrossbar. Men livet är som livet är och jag föll för att jag gick sönder och hopplösheten tog över. Men jag reste mig och det är det man gör, man ger inte upp utan man fortsätter framåt. Har man blivit fast i ett alkoholberoende kommer livet aldrig bli lätt, det har jag insett och ibland gör det mig förtvivlad men det jag vill säga är att vi är många och du kommer inte dö om 10 år. Hur vet jag det? För att jag är som du och jag är inte unik och alkohol dödar inte så snabbt, gör du något åt din konsumtion nu kommer du med lätthet se dina barnbarn växa upp❤️
Du är här och det innebär ett stort steg i rätt riktning. Kan jag så kan du, det vet jag!!
Många kramar till dig och om du vill kan du se om du kan hitta min första tråd som heter ”Allt dåligt i mitt liv är direkt kopplat till alkohol” den finns i forumet ”Förändra mitt drickande”. Där står det om min första tid i nykterhet, kanske kan det vara till hjälp. Önskar dig all styrka!
Kram Amanda??‍♀️

Mina röda har samma svar som dina, även övriga levervärden... men rädd, Nej inte på det sätt som du, återigen tyvärr. Men det är Bra att du reagerar och agerar, faktiskt. Varför har du inte berättat för någon om dina andra farhågor, vad de än må vara? Lufta dem här annars, där du är anonym, för prata är viktigt. ♥️

Hur går dina tankar Märthan? Känner du att du har ditt drickande under någon sorts kontroll eller dricker du inte sådana mängder att du tror att det är skadligt?

Jag fick svart på vitt att jag förgiftar min benmärg eftersom mina röda blodkroppar var förstorade. Det skrämde skiten ur mig rent ut sagt.

Fortsätter jag så kommer jag att dö, så enkelt är det. Förmodligen inte imorgon, eller kanske ens om 10 år, men jag kommer ju inte att få träffa mina barnbarn det är ett som är säkert.

Vi lever ihop, han har ett beroende han med men på ett annat sätt. Jag smygsuper jag med, även om jag inte ”måste”, konstigt egentligen. Ja vi har väldigt lika bakgrund utefter det jag läst, jag är dock inte lika rädd som du, tyvärr.

Tycker du gör ett bra jobb som avstår helt, var snäll mot dig själv ♥️

Jag riktade mig egentligen inte bara till kvinnor under 40. Tiden löper på och jag blir ju också äldre. Tänkte främst på någon i samma livssituation, vilket du verkar vara.

Önskar ibland att jag hade misskött något så att jag hade blivit avslöjad. Vad annars kan få saker att vända tänker jag?

Lever du ihop med pappan till dina barn?

För jag har fyllt 40 men jag har haft mina troll i kroppen sen innan 30... du är inte ensam... Jag har funnits här på forumet sen 3 el 4 år tillbaks...

Sköter mitt jobb perfekt, hög status. Inga vänner vet, jo en. Missar aldrig möten eller måsten. Utåt sett perfekt. 2 mindre barn.