Senaste kommentarerna i forumet

Ja, tänk vad det skulle hjälpa andra om det kunde finnas en öppenhet i samhället kring problemet. Jag skulle inte känna mig helt misslyckad om jag bara kunde peka ut någon fler "vanlig" person med samma problem.

Dag 22 idag och ångesten äter upp mig. Vad har jag gjort???!!!! Kan jag bli förlåten om jag berättar? Kan kroppen förlåta mig eller har jag skadat den för alltid? Får man en levertransplantation om man supit bort sin lever? Är andfåddheten och den dåliga konditionen jag haft under våren ett tecken på alkoholrelaterad hjärtsvikt?

Gaaah!!! Jag vet inte om jag fixar detta!!!!

Hejsan
Jag är ju visserligen inte mamma och under 40 år. Men jag kan lova dig att det finns massa mammor och pappor som smygsuper, pimplar vin och dricker för ofta och för mycket. Som har familjer, där inte deras omgivning vet och sköter sina jobb klanderfritt.
Du är verkligen inte ensam ❤️.
Men vet du vad ? Du kan inte ändra på det som varit, men jävlar vad du kan göra skillnad för dig och dina nära och kära framöver. Try it you will like it, its non alcoholic ??.
Kram S69

Är lite orolig för nästa lördag.
Exet kommer vara där, han kommer hålla i den (mer eller mindre). Han kommer synas och höras mycket, för det är sådan han är. I mitt minne hör jag hans skratt. Jag är orolig, för jag vet inte hur jag kommer reagera.
Jag är orolig för att han kommer ignorera mig.

Jag är orolig för att mina nyktra dagar inte är tillräckligt. Men så tänker jag tvärt om igen och ifrågasätter mina egna tankar. Tillräckligt för vem? För honom?
Ja antagligen. För honom är det nog inte tillräckligt. Men rent krasst spelar det egentligen ingen roll. Jag känner hur jag slår ner på mig själv igen. Tankar som "vem som helst kan vara nykter en månad", att jag inte är tillräcklig (igen). Men grejen är ju den att jag har nog aldrig varit nykter såhär länge förut.
Så jag borde känna mig stolt.
Men så ser jag mig ur hans ögon och känner mig bara patetisk.

Nu vet ju inte jag hur han tänker eller hur han känner, så det är ju här det blir lite farligt. Att jag tror mig veta hans känslor. Och därför påverkar det hur jag känner mig. Det är ju ingen sanning. Det är "bara" en tanke och känsla. Hur jag väljer att agera på detta är helt upp till mig.

Jag tror det är bra att jag tänker, rationaliserar, bollar med oron och osäkerheten. Det känns lättare nu när jag fått ut mina tankar i text. Jag är orolig att se honom, men jag kan faktiskt lämna kalaset om det blir jobbigt. Kanske känner jag ingenting när jag ser honom och har svinkul i stället? Eller så blir det jobbigt och roligt samtidigt, Det vet vi ju inte.

Nu ska jag fortsätta med min dag som jag tänkt den. Nu blir det mat (för utan mat mår man kasst).
Sen blir det träning (för det gör mig glad) och sen blir det filmmys med exmannen och vovven i kväll. Grymt bra underlag för att ha en bra dag.

Jag är inte patetisk. Jag är inte en dålig människa. Kom igen nu hjärnan, bättre kan du.

Fridens ?

Funkar det så funkar det, placebo eller ej! Testa igen. :)

Söker du hjälp, behöver du inte vara orolig för ngn transportstyrelse. Det är värsta sekretessen. Så om det står ngt i din journal, tror jag inte du behöver oroa dig för att ngn annan ska se.
Så våga be om hjälp, det är inte farligt, jag lovar.
Kram S69

Tack för svaret Sigge69. Har läst din tråd och tycker att du är stark och inspirerande.

Du verkar ha haft tur i mötet med sjukvården. Själv oroar jag mig mycket för att få en diagnos i journalen eller att bli anmäld till Transportstyrelsen. Vågar inte riktigt ta hjälp. Inte ännu i alla fall.

Hejsan
Välkommen hit till AF!
Jag la alla korten på bordet till en läkare. Fick en medicin som heter mirtazepin.Tog mig ur livets ekorrhjul och la in mig på en vårdavdelning i 4 dagar. Jag har kört mitt egna race utan ngn mer kontakt mer sjukvård. Jag har utöver detta, berättat som det är, till mina nära och kära, samt till mitt jobb. Är nu uppe i 81 nyktra dagar. Vill inte gå ngn behandling eller samtal. Hänger på detta forum, skriver om min resa, dag för dag. Så har jag lagt upp min plan.
Ha D gott
/sigge69

Finns det ingen som vill dela med sig lite? Är så ny och vilsen i allt.

Längtar tills jag har lika många vita dagar som du. Håll ut!

Hoppas du får kul i kväll! Kompisar som får en att skratta är guld ?

Idag var jätte najs. Träffade upp mina kompisar och några nya jag inte träffat tidigare för parkhäng. Vi gjorde enorma bubblor. Inga små fjösiga här int! Förstår inte hur det kan vara så kul och fascinerande med enorma bubblor. ?‍♀️?

Blev lite felplanering för mig med maten, så det blev bara en protteshake till lunch, så vid 18 drog jag hem för att laga middag. Insåg när jag satte mig i sängen att shit vad trött jag är. Så jag ställde in kvällen.
Nu efter en dusch och nedvarvning är jag så nöjd med det beslutet. Egenvald egentid, lite goddoftande krämer på kroppen och strax en film och glass ?
Känns bra. Stod och blundade i duschen och mådde bara bra. Log lite för mig själv.
Vilken jävla förändring.

Fridens ?

Men vilken ände börjar man i?

Kroppens organ har en fantastisk förmåga att läka sig. Bara se på dina blåmärken du haft eller såg på huden. Ta hand om din kropp så blir det nog bra. Sen finns det mängder med olika prover på levern ju.

Hej allihopa i den kvävande värmen.

Här är det full fart de flesta dagar. Jobb och sedan försöka ha lite semesterkänsla. Det går bra men nu längtar jag till ledigt på riktigt. Men lite till kvar. Har nog aldrig haft såhär sen semester förr. Jag blir galen snart ? Har måndagsångest redan idag tyvärr. Men ska försöka skaka av mig den.

Vi har gjort roliga saker idag och dagen gick så fasligt fort. Längtar så mkt till ledighet när jag kommer hinna göra saker jag längtar efter. Känner mig sjukt avundsjuk på alla lediga haha.

Jag vill måla om, ut och springa och bada ute. Sova länge. Sola. Titta på filmer halva natten. Plocka blåbär. Iof gör jag mkt av detta nu med men det blir jobbigt samtidigt som jag jobbar heltid ?

Fattar ärligt talat inte hur jag ska orka jobba ännu mer. Känns som jag jobbat flera år utan ledighet nu.

Imorse tänkte jag hur det vore med en öl eller så. Men vet ni, jag orkade inte ens tänka klart tanken för jag har ju massa annat att göra än att dricka. När ska jag ha tid och ork att ens dricka en? Förr tänkte jag tvärtom. Jag ville ha öl för att tänka att jag skulle orka med allt annat. Nu är tanken på alkohol helt utmattande. Tur det för annars hade det kunnat bli massa alkohol den här perioden. Varm sommar, sen semester, trött.

Nu ska jag greja lite hemma. Fast egentligen orkar jag inte. Det är så vansinnigt varmt här inne.

Kram på er!

Alla tuffa stunder som kommer så gäller det att hålla ut bara. Det går över. Men försök ha fokus på sig själv att det kommer bli bättre. Jag har varit ute och traskat i ren panik men det går inte att gå ifrån sin känsla. Ofta blir det upp från sängen, ner i sängen och upp igen inom loppet av sekunder. Men det blir bättre med tiden. Sen kan det vara jobbigt även om ett halvår men då får man bara försöka acceptera att det känns skit och gå med små steg framåt.

I en övergång just nu skulle jag själv rekommenderat stesolid för att få lite lugn i kroppen då det är en påfrestning för kroppen av att sluta tvärt med alkoholen. Så försök få tag i det via psykakuten t ex samt några zopiklon så du kan sova och återhämta dig!

Drick mycket vatten och fyll på med mycket b1 och b12 vitaminer främst. C-vitamin kan också vara bra men inget "livsviktigt".

Tack.

Har jobbat idag. Ligger och tänker på energin jag inte har. Orkar inte ens sitta vid datorn. Jag tror det är min medicin, som jag behöver för att inte ha vanföreställningar och psykoser. Men den gör mig så trött.

Mycket annat gör mig trött, jobbet; jag har jobbat i ett par timmar idag. Människor; jag tål inte människor, blir trött av att prata och umgås.
Sjukdom; att inte vara helt frisk i huvudet gör mig trött.
Bostad; att inte ha något eget får mig att känna mig lite misslyckad. Det tar på krafterna.
Mottagningsbesök; att gå på/få besök upp till 4 ggr i veckan tröttar ut mig.

Jag är glad att jag klarar allt, men skulle vela skala av på listan.

Hur arbetar jag bort nervositeten, stressen, småirritationen? Hur finner jag lugnet när allt runt omkring mig är som det är. Måste jag finna min grej? Lite musik?

Jag beställde det efter att ha läst om det här på forumet. Väckte viss nyfikenhet från barnet när hon öppnade apotea-lådan och fann en burk full med vitt pulver. Inte för att jag nånsin sysslat med sånt.

Gjorde en ( för mej ) intressant observation: som fd bulimiker drar ångesten igång när jag ätit, speciellt när jag ätit nåt ’onyttigt’. Igår var det pizza. I vanliga fall hade hjärnan börjat sjunga att ’ nu har du sabbat den här dagen, nu kan du lika gärna äta en glass med. Eller 2 !!’ Men jag funderade lite och kände inget ångestsug alls. Om så effekten är placebo, så var den välkommen ?

Ett steg i taget, lägg pusslet eftertänksamt !

Kan även tillägga att jag under 2 års tid har stått på en väntelista på att få göra en utredning för ADD eller ADHD men psykosociala enheten i min hemort är överbelastad och urusel. Jag har haft som morot att när jag väl får en ordentlig utredning så jag sluta med alla berusningsmedel men den dagen har inte kommit ännu vilket får mig att känna mig ännu mer utanför och bortglömd.

Låter som du hade en fantastisk dag igår och att dagen ser ut att gå i samma härliga tecken.

Så himla skönt att vara nykter när det är sommar och fint väder tycker jag, det finns så mycket mer att göra. Jag tror att jag hade haft det mycket svårare om det varit en regnig sommar. Även om jag samtidigt tycker det är fruktansvärt med alla skogsbränder som härjar i landen pga av värmen och torkan.

Jag ska till en kompis idag och hänga. Det ska bli så himla skönt med sällskap och jag vet att jag kommer få skratta för hon är en av de roligaste människorna jag känner. Det känns lovande.

Ha en fin dag fina du

Ja men precis SM, lite den "jaha, och nu då?"... tror den kan vara nyttig ändå. Kanske. Om man kan hantera den och stanna i känslan.

Igår var så himla najs.
Var ut och tränade på förmiddagen. Vaknade utav mig själv vid 7 igen (weird).
Sen blev jag hämtad utav kompisen med cab, åkte och badade pool. Sen joinade bästis och helvete vad vi badade. 4h nonstop med lek, kullerbyttor, stå på händer etc. Var helt slut ?
Sen blev drt grillat och mys på altanen tills klockan slog 00. Fick skjuts hem igen och somnade utan sömntabletter vid 01:30.
Älskar sådana dagar. Fasiken vad kul det är, shit vad man skrattar. Har jag sagt att jag älskar sommaren? Jag älskar sommaren ?❤️☀️

Idag känner jag mig lite trött men vaknade ändå vid 9.
Ska vidare sen för att gå på ett såpbubbel event med ett kompisgäng. Ska bli jättekul!
Och i kväll tror jag (har inte bestämt mig ännu) att jag ska följa med till rockfestivalen i kungsan med några andra polare.

Dack en alkoholfri öl igår, den var god. Den räcker så himla bra. För jag är nykter. Känns som att man får äta tårtan och ha den kvar samtidigt med afria öl.
Undrar om det kommer finnas det på festivalen i kväll, eller om jag får dricka en Cola istället? ?‍♀️ Den som lever för se ^^

Hoppas ni får en trevlig lördag!
Fridens ?

medan mannen ägnar sig åt frivilligarbete med ungdomar på festival. Livet är lugnt. Så här efter mer än sex år av total nykterhet är det tydligt hur mycket annat i relationen vi hade att lära oss hantera. Olikheter i behov och önskemål som drunknade i problemet alkohol. Nu har vi en grund som är långt mer genuin än nånsin innan och de utmaningar som uppstår hanterar vi oftast utan dramatik. Det är underbart vilsamt. En djup tacksamhet känner jag mot detta forum som var min livlina så länge. Lika tacksam är jag för att vi fann tolvstegsprogrammet som idag är en del av vår vardag på lite olika sätt.
Våra barnbarn som stod i centrum då jag hittade hit - och började skriva i samband med mitt uppbrott - har blivit tonåringar och vuxna. Ett par nya har tillkommit? Också syskonbarn som är till glädje. Jag kan fundera hur det skulle sett ut om vi varit skilda, levt varsina liv. Hur skulle våra sammanhang varit idag? Det får vi aldrig veta och jag är tacksam för livet som det är. Tacksam inte minst mot mig själv, att jag hittade kraften och modet att gå och att jag hade modet att komma tillbaka för en, säger en chans till. Tacksam för att jag därefter orkade hålla taget och stå kvar i kravet på total nykterhet. Jag är övertygad om att det var en förutsättning för det liv vi lever idag. En liten bonus är att även i vårt alkoholdränkta samhälle kommer allt tätare mediainslag om ökad efterfrågan på alkoholfritt och allt fler har modet att gilla när jag lägger ut sånt på sociala medier. Då känner jag mig verkligen som en vinnare!
Till dig som läser önskar jag en skön fortsättning på sommaren! Ta vara på livet? / mt

Det är så skönt och tryggt. Ärligt. Nykter, trött ( min trogne följeslagare tröttheten ), belåten.

Den iskalla saften ( light, passionsfrukt, m isbitar ) glider ner i strupen. Ungar och djur harmoniska. Hett som satan ute; håller mej inne. Snöar in på gamla filmer.

Fri från ångest och sånt som jagar/jagat.

Lite intendiv vardagslycka här i stillheten ??

Tack för ditt svar Adde! Är så glad att jag äntligen reggat mig på det här forumet.

Jag känner inte till din historia men det låter fantastiskt att din kropp förlåtit dig för en ganska brutal misshandel i många år.

Jag tror, precis som du skrev, att ensamheten lätt kan få en att tänka i fel banor. Lite "Jaha, vad ska jag göra nu då". Skönt att du insåg att det inte var något farligt och att du fick din promenad. Jag blir väldigt rastlös när jag inte har planer, när ingen hör av sig, när det inte finns något roligt att göra. Det är fallgropar jag är väldigt medveten om. Som tur var finns det inget systembolag där jag bor och jag måste isf ta mig med tåg eller buss till närmsta stad. Lite meckigt och inget jag öht är intresserad av. Så då får det bli annan tröst i form av kanelbullar, en glass, kaffe eller Cola

Idag är det fredag och jag hoppas du har något trevligt planerat. om inte så fixar du det ändå, det är jag övertygad om.

Kram

av min nykterhet var jag också smått nojig över hur det stod till i kroppen/knoppen. Kollade div olika saker men hittade aldrig några problem förutom efter ett antal år när jag var tvungen att hitta orsaken till en svår hosta. Då hittades det ett bråck på övre magmunnen som nog, NOG, är en sk krigsskada, dvs en effekt av misshandel av magsäcken med alkohol. På den tiden kände jag ju inte de skarpa magsyrorna som läckte upp och förstörde magmunnen. Jag hade ju lite annat att tänka på...
Jag drack i över 20 års tid och det mesta i flytande form hittade vägen ner. En period fixade jag hembränt själv och höll på med det tills folk påpekade att jag luktade aceton och då slutade jag med den smörjan och höll mig till ordentlig alkohol.

Kroppen är en oerhört stark och välutvecklad maskin som har en formidabel kapacitet till att ordna fel och brister.
Men alla har inte samma styrka inom sig så bästa sättet är ju självklart att inte dricka alkohol.

Jag saknar dig här! Sorgligt med din man, hoppas han kommer till "insikt". Det går ju inte att förändra någon som inte vill. Hoppas i alla fall att livet i övrigt är bra. Kramar till dig idag!