Senaste kommentarerna i forumet

Livet krumbuktar sig som vanligt och nästan inget blir som jag tänkt men det är ganska roligt ändå. Sist skrev jag att det var skönt att slippa ha alkoholen flåsandes i nacken, så är det tyvärr inte jämt men det gäller inte min egen konsumtion iaf. Det är ju positivt fast ändå inte.
Alkohol är i långa loppet som ointelligents på flaska. Och nä, min man reglerar inte sitt intag på ett värst vidare intelligent sätt... när jag skrev det sist vet jag inte hur jag tänkte.
Nåväl, jag har rutit ifrån på ett sätt jag inte tidigare gjort så vi får se vad som händer även om jag nog innerst inne vet hur det kommer sluta.
Jag håller mig upptagen, har inte mycket tid att tex skriva och läsa här även om jag så gärna vill. Saknar er och tänker på er ofta, känner ibland att jag behöver läsa era stöttande rader men snart lugnar nog saker och ting ner sig... Vill finnas kvar här för jag behöver er och hoppas att ni alla blir fria och får leva som ni själva vill❤️❤️❤️
Kramar??‍♀️

Tack DetGårBättre och Märthan för att ni svarar. Det betyder mycket eftersom jag går igenom detta i hemlighet för både familj och sjukvården.

Jag är helt nojig och kan inte tänka på annat. Borde glädja mig åt 3 veckors nykterhet utan minsta sug men kan inte flytta fokus dit. Vågar inte tänka på hur min lever mår med tanke på att min benmärg (blodkropparna) tagit stryk. Läser att levercirros inte behöver ge några symtom och kan uppstå redan efter 3-5 års drickande.

Hur mycket och hur länge har ni druckit?

Och känslan gick över. Vet fortfarande inte riktigt vad det var.
Men det var inget farligt iallafall.

Läste lite bok och gick ut på min kvällspromenad. Saknar exet litegranna i kväll.
Hade velat veta hur han mår. Hur det går för honom. Kanske kan vi bli vänner i framtiden. Kanske är han borta för alltid. Fortfarande inte helt över honom. Undrar om han tänker på mig ibland, eller om han bara gick vidare.

Försöker lita på att allt händer av en anledning. Att allt kommer bli bra.

Funderar också på att skaffa en tatuering och bokade in en ansiktsbehandling till augusti. Tänkte köra en riktig sådan lyxbehandling med aha/pha syra and shit. Sett att jag fått ytliga rynkor och förstorade porer.
Så attack på det ?
Alkohol/rökning/stress/depression måste ha slitit som fan på hyn.
Ska bli gött iallafall.

Fridens ?

Hej adhd!
Jag känner riktigt att du LEVER ??! Inte en endaste dag till spillo, inte en dag till trolldryckens berusning och inte en jävla dag till att vara bakis!
De ska va gött & leva ????
Kram Sigge69

Den är en fantastisk manick... levern är det allra bästa organet på att reparera sig om man ger den tid. De flesta prover likaså, ät bra, stressa lite och andas....

Ingen ursäkt att dricka alls... men cirros vågar jag mig på att säga svårt troligt.... oreparabla skador även det nästintill osanniolokt men det har med övrig livsstil att göra...

Kram och ta tillskott av vitaminer

Inte förlora en enda dag i berusningsdimma eller bakfylla. Jag vill leva så mycket jag bara kan.
Nästan precis ett år efter min svåra infektion som angrep hela kroppen inklusive hjärta och lever, som tvingade mig acceptera en helt annan fysisk förmåga än jag varit van med - drabbas jag åter av en medicinsk knockout och ännu en gång tvingas jag ändra mina förväntningar på framtiden. Och ännu en gång tankar om livets villkor. Jag som levt i en föreställning om odödlighet har nu dödsångest för andra gången på ett år.
50% lungkapacitet. Rökning har ingen preskriptionstid. Straffet kan komma till och med nitton år senare. KOL. Förmodligen. Ska göra spirometri inom kort. Kommer även kräva vidare utredning. Lungcancer? Tanken dyker upp. Igår kändes den sann, idag tror jag lite mindre på den. Men KOL skrämmer mig. Känns orättvist. Jag har det så tufft ändå just nu. Behöver min fysiska styrka.
När jag var ung ville jag inte leva. Jag försökte ta mitt liv många gånger.
Idag vill jag inget hellre än leva.
Jag trodde innan att viljan att leva var villkorad. Om jag inte kan träna, eller röra mig ute i det fria är livet inget värt.
Så är det inte. Jag vill leva så länge jag kan.
Idag, med en ny medicin som lyckligtvis verkar hjälpa lite, har jag varit en runda på tempocykel och en liten sväng med mountainbiken. Det går. Om jag andas genom näsan, lite som att snorkla, fast på cykeln. Hostan sliter inte tarmarna ur mig idag. Det finns hopp.
Skulle aldrig falla mig in att slösa bort en enda timme i alkoholdimma. Slösa bort krafter i onödan. Finns inte på kartan.
Uppmanar er alla på forumet - LEV
Kramar

Bra jobbat?

Jag kontrollerar nästan aldrig något. Men hade sjukt ont i höger sida vid nedre revbenen. Gick med ångest, kollade upp det och allt normalt. Hade antagligen ramlat på väg hem och det var anledningen till smärtan. Men känner man efter och tänker efter om man är sjuk blir det ju sju resor värre. Har annars tagit vanliga prover vid avgiftningar och allt har varit normalt. Kroppen är väldigt tålig och reparerar sig fantastiskt. Sen tål den ju inte evig misshandel. Gå och kolla upp det om det plågar dig mycket och du behöver lugn.

Hur har det gått för dig?

Jag tror att du har helt rätt att det finns risk att man trillar dit igen om det visar sig att att allt är bra och den enda anledningen att man slutade var för att man blev orolig över sina värden.

Just nu känns det helt osannolikt att jag någonsin ska dricka igen men jag vet vilket fruktansvärt gift det är och vad det fått mig att göra så jag är väldigt ödmjuk just nu. Känner bara ett enormt behov av att få bekräftat att jag är frisk för att kunna gå vidare. Vet inte hur jag ska kunna få bekräftelse på att allt är lugnt? Kan du berätta om hur du kontrollerat din hälsa?

Det är nog ingen fara faktiskt. Det är standard men om du tillhör de där promillena vet ju ingen. Vi är många som haft dödsångest och kollat upp sig etc... Oftast är det helt normalt. Su behöver inte massa hjärnspöken ovanpå allt. När allt lagt sig och du är helfrisk och mår toppen, då finns risken att du negligerar de tankarna du har nu och dricker det där glaset.

Tack snälla för hejarop! Det gör mig så glad ? Ni är grymma ?

Just nu har jag en sådan där känsla i kroppen. Jag saknar något. Min första tanke var att höra av mig till någon av de män som vill erbjuda "närhet". Eller tindra lite, kanske gå på en Spontandejt med en främling. Men det är oxå ett sätt att fly från en känsla jag inte riktigt kan sätta Fingret på. Är jag hungrig? ?

Min andra tanke var en minneskedja av hur det tidigare varit när det känts såhär. Ibland köpte jag vin utan att ens tänka på det. Kom hem, öppna flaskan. Dricka direkt ur, så slipper man diska. Och pusta uuuuuuut.
De kvällarna blev oftast väldigt oproduktiva. Lyssnade på hög musik, låg i telefonen mest. Kunde ju inte läsa eller fokusera på en film. Jag bara var, excisterade i berusningen. Somnade alldeles för sent oftast. Pausade livet. Och denna känslan av något son jag inte riktigt vet, försvann.

Det är inte rastlöshet, inte ångest.
Jag är inte ledsen.
Kanske har jag tråkigt?

Eller så är det för att jag skulle träffat en kompis idag, men han ställde in.

Kanske är det en ensamhetskänsla?
För just nu umgås jag ju bara med mig själv. Brist på stimuli? Dopaminkick?

Ingen aning. Hur som, jag tänker inte springa ut i någons famn eller dricka vin. Så jag får la helt enkelt finurla vidare på vad jag känner.
Och det känns helt okej :)

Fridens ?

... av era hälsningar. Jag drack alkohol en dag den här veckan av pur ilska och förtvivlan. Men sen upp på den nyktre springare igen, den med den starka trygga ryggen, och där sitter jag stolt och belåten igen. Ni är ett sånt fint stöd, alla fina. Igår var jag på trevlig krog och drack mineralvatten utan sug. Tillsammans med en av de väninnor jag väljer att umgås med för alkohol är inte gott i hettan tycker hon och jag håller med.

Jag kryssar omkring i forumet och läser om hur vi alla kämpar. Vänd på orden - alla vi kämpar. Vi försöker iallafall och det är väl det som räknas. Vi får försöka ?

.

... är precis vad jag också har använt alkoholen till. Ofta somnat i soffan eller med TVn på. Inte roligt. Men, som ni beskiriver, ibland känns det som om hjärnan kokar över och det enda som kan lindra är alkohol...

... av att läsa att du fått förflyttning! Heja dig! Nu ahr du vunnit en kamp och har "bara" den mot alkoholen kvar;) Vilken som är svårast vet bara du..

Önskar dig en härlig vilodag idag!

Kram

När man har lite förtröstan till livet löser sig somligt alldeles fint och av sig självt. Inte allt, verkligen inte, men somligt. Det är vackert!

Grattis till månaden! Kör på! :)

Fina ord att läsa, jag önskar dig en härlig dag i solen och att dagen blir precis så fin som du ser framför dig att den ska bli.

Kram

Nåväl, vissa knutar i vardagslivet löstes upp, vänliga människor gav mej en hjälpande hand och min dotter dök upp. Så sitter jag i sommarsolen och intensivnjuter med kaffe och relax. Det blir en finfin dag ?

Fantastiskt Studenten. Du har fixat en månad, nu kör vi på en månad till tycker jag (som är några dagar bakom).

??????????

Det där med att avlasta hjärnan är inte dumt. Jag gör listor och skriver ned saker. Då behöver jag inte tänka på saker, har ju det nedskrivet. Det bästa med "Att göra idag"-listor är när jag gjort något extra som inte står på listan, då skriver jag ned det och stryker över det direkt! :D

Dina rutiner låter härliga! Jag var som du när jag var yngre, tyckte rutiner var "tråkigt". Sen råkade jag höra en bit av en gudstjänst på radion där prästen sa att "rutiner avlastar hjärnan". Jag har ofta tänkt på det efteråt och tycker att det stämmer. Om man har rutiner slipper man fundera så mycket på vad/hur/när man ska göra saker. Jag äter t.ex. gröt varje morgon med exakt samma tillbehör. Låter tråkigt, men jag slipper fundera på vad jag ska äta. Sen gör jag yoga när alarmet ringer kl 6, en sekvens om jag känner mig "pigg" och en annan om jag känner mig trött, alltid samma... så slipper jag fundera och kan använda hjärnan till annat.

Sen gissar jag på din tråd att du itne har barn... Med barn blir rutiner något som underlättar, ett "schema" att förhålla sig till.

Bom! Du vann över alkoholen! Bra jobbat!!! Du verkar må så mycket bättre. Kram till dig idag!!

En månad ?

Kaffe är klockers ?

Idag var en najs dag! Var ut och käkade lunch med exmannen, sen drog vi till blå lagunen och badade. Blev en stor hamburgare till middag och sen två avsnitt på Netflix. Älskar värmen vi har nu.
Vattnet var jätteskönt. Vågade bada ganska länge, och slängde mig ut med ett magplask ?
Sen låg vi på rygg i skuggan och tittade upp på himlen. Lätta samtal, lite minnen. Det är så skönt att han fortfarande är min bästa vän, fasten vi flyttat isär.
Jag älskar honom. Det gör jag onekligen.

Vilket som, en till sommardag har seglat förbi. Jag känner mig glad.
Har inget "sug" efter alkohol. Känns konstigt att tänka mig själv som onykter igen. Men jag vet att det räcker med ett glas, sen kan det gå åt helvete. Så jag skiter i det glaset. Ett glas är alldeles för mycket och alldeles för lite samtidigt. Jag trivs nykter, slipper tänka på när var hur etc med alkoholen. Det är fridfullt.

Fridens ?