Senaste kommentarerna i forumet

Tittar på mina siffror och konstaterar att de inverteras på onsdag. Detta måste vara rekord för mig i antal lc-dagar utan alkohol. Nykterheten har jag kunnat hålla mycket längre, men dagar på medveten eller omedveten diet, inte. Min hjärna har en osund relation med mat och det har varit så sedan barndomen. Vad är det som händer ?

Människor är vanedjur men det tar sin lilla tid innan vanor sätter sej. I min vanligen så speedade hjärna finns det sällan rum för vanor. De måste manas fram genom yttre påverkan. Således är jag driven av att passa bussar och mina ungars morgonvanor. Jag har aldrig velat jobba hemifrån så detta med att åka till kontoret är en vana. Att inte dricka är just nu en vana, och jag är väldigt nära 30 dagar utan alkohol. Tänker inte egentligen på dagar utan alkohol längre. Jag har aldrig haft något fysiskt sug, utan alltså rätt noggrant planerat för en kvälls fylla ( för att stänga av hjärnan ) som till viss ( begränsad ) del spiller över till dagen efter. Och däremellan närmast slentriandrickande som ibland eskalerat upp i missbruk och riskbruk.

Men just maten.. där har jag alltid brakat igenom.

Min kropp är förvirrad. Min själ är glad ?

Det var längesen jag var inne i det här forumet nu, känns bra att uppdatera mig lite på nya och gamla bekantskaper. :)

Jag fångades av din beskrivning av allt du gjort för att må bra... Känner igen mig själv. Jag fullständigt hatar att vara låg och vill gärna belöna mig själv på olika sätt för att må bra. Så långt kan jag förstå mina behov. Men vad jag ännu inte lyckats knäcka är VARFÖR jag mår dåligt. Jag har, som du, varit helt fri från alkohol länge nu, och det är inga problem. Och maten har jag heller inga problem med. Men jag skulle säkert lätt kunna få, likväl som shopping eller spel om jag tillät det. Jag grubblar mycket (typ hela tiden), det känns som jag behöver veta vad PROBLEMET är, inte bara lösa/bemästra symptomen (=div. missbruk i olika former). Jag förstår verkligen inte varför jag mår dåligt och behöver belöning/tröst/avledning eller vad det nu är ? Det är så himla frustrerande!

Erat fina stöd och ord.
När ångest slår till låter jag orden flöda. Sätter ord på min känsla. Med orden ute, kan jag även andas ut.

Gick ut och tog en promenad, den var bra. Jag mer var i mitt huvud änni omgivningen. Missade att titta ut. 2 varv runt sjön och hög musik.
Därefter åt jag mat som gör min kropp glad.

Sminkade till mitt fejs och tog på mig lite finare kläder (fejk it till jo make it) och drog in till stan för att möta upp bästis. Konserten var bananas bra. Som att ta en spruta med glädje rätt in i hjärtat.
Tack Oskar Linnros för din musik ♥️

Nu blev det en protteshake, ansiktsmask och en kopp te. Snart kommer mina piller börja verka och jag får sova.
Trotts att jag är rädd ibland så känner jag mig ändå mer hel än vad jag någonsin gjort.
På riktigt alltså.
Han förstörde inte mig. Ingen har riktigt lyckats förstöra mig, fasten det finns dem som velat. Fasten situationer varit minst sagt svåra. Den enda som kan förstöra mig är jag, och jag är klar med den skiten nu.

Loggar av med en till nykter och tobaksfri dag. ✊️

Fridens?

Var är du??? Kramar!

för att slippa må dåligt.
Slippa vara där jag är.
Slippa vara i mig själv.
Kanske blev jag överkänslig mot att må dåligt i ung ålder och det är därför jag har så svårt att stå ut med det idag.
Man vill ju må bra, liksom.
Men det fungerar verkligen inte alls med dom kryckor jag tagit till för att försöka få balans.
Balansen sitter i mig själv, inte i yttre substitut.
Dags att göra det dom tjatar om, alla de vise.
Know thyself.

Om du var min vän hade jag såklart inte tvekat en sekund! Jag hade följt med dig dit, antecknat allt de sa, tagit med dig hem till mig, gett dig mat och bäddat ner dig i min säng och klappat dig på huvudet eller så hade vi kunnat gå hem till dig om det hade känts bättre för dig.. Jag lyssnade på Katarina Wennstams sommarprat idag. Det handlade bl.a om hur offer reagerar vid en våldtäkt. En rekation är att man bara blir helt apatisk och liksom inte kan säga ifrån- tror det hette frozen syndrome eller något liknande. Det är tydligen en vanlig reaktion vid en "katastrof". Med andra ord, inte alla KAN säga ifrån vid en våldtäkt...

Lilla hjärtat, du klarar det här, men be om hjälp och sällskap. Kärlek???

Nurture ?♥️ Jag lever i allra högsta grad, mår så himla bra just nu. Njutit av lite lagom med vin under fre lör, och njuter minst lika mycket av dagens nykterhet. Mina klor är vassa. Fattar int varför helgerna går så rasande snabbt bara, ett under varje gång.

Veckan är full av möten och kommer se nykter och fin ut. Det känns på något sätt som livet börjat om på nytt, på riktigt. När det gäller vinbiten så har jag verkligen reflekterat, fyllan är totalt ointressant! Det räcker med avslappningen och smaken, upplevelsen utan att hinka i sig totalt tanklöst. Det ska int få förstöra mitt liv igen, trött och tröstlöst, överdrivet och på flykt. Den ork och kraft man känner av att inte dricka sig redlös är så jäkla guld värd! Mitt tidigare överdrivna drickande har bara varit ett bedövat sätt att långsamt fly verkligheten med resultatet i total orkeslöshet och en personlighet som helt förtvinar. Aldrig igen!

Funderar på att börja med Yinyoga på söndagskvällar, måste bara köpa kläder till detta... vad man nu har på sig.

Varma kramar från en glad M ?

är ett otyg.
Aha, du har en plan! Den ser bra ut - tillräckligt tillåtande för vanlig mathållning. Hur funkar du och bär ihop? Det skulle kanske vara ett alternativ till frukt som du triggar på? Jag kan äta ungefär som du med extra tyngdpunkt på proteinintaget. Idag har vi den 26:e. Okej, från och med nu är det slutätet på nätterna och köpstopp på ostbågar och lösgodis. 180826.
Usch, det låter inget vidare med det där scenariot du målar upp. Min kropp funkar i stort sett som den ska, men jag håller ju på att äta mig till välfärdssjukdomar igen. Det är inget liv heller och jag har redan låtit det gå för långt. Men vet du en sak, rabbitgirl? Bevisligen har vi styrt upp våra liv tidigare. Det kan vi göra igen.
Hehe, kollade in mitt teförråd. Tror det blir en stor mugg Kvällro framemot åttatiden i kväll. Eller Pepparmynta. Eller Vanilla. Eller Blackcurrant eller kanske Green Tea eller varför inte Apple, Cinnamon & Raisin eller...
Det är bra med framförhållning. "If you fail to plan, you plan to fail." Grattis till dag 1, rabbit!

Hur tungt har inte du det då som går och bär på allt detta?
Kan du inte ringa jourhavande medmänniska eller kyrkans jourtjänst, bara för att ventilera med en annan människa?
Jag vet vad du går igenom, har själv erfarenhet av att bli våldtagen.
Det är för jävligt.
Jag lider med dig men ge dig inte.

Styrkekramar
???

och försöker. Min plan är följande: noll "konstgjort" socker, dvs. godis, kakor, glass osv.
Pasta, ris: bara fullkorn. Bröd: mest rallarhalvor, ibland surdegsbröd.
Potatis: ok, fast kokta, väldigt sällan pommes.
Grönsaker, fett, kött, ägg, ost, bönor. ärtor osv: utan begränsningar.
Yoghurt, smoothies, flingor: ytterst sällan
Och det svåraste. Frukt, jag älskar frukt. 1 per dag klarar jag inte av. Det blir fler.

Detta är min plan. Igår vid middagen stod det goda vinflaskan framför mig, gästerna drack, jag kunde lukta och det gjorde absolut inget. Men jag snodde tre skedar glas från min mans skål när han var borta... Jag får inte. Annars måste jag ta sprutor, förstör min kvarvarande njure och dör inom 10 år. Jag vill inte dö. Idag funkade det bra. Jag kan säga att jag håller på att avsluta dag 1 idag...

Winna, äta på nätterna är inte bra. Jag är hungrig på nätterna för att jag försöker hålla sockret nere. Kanske dricka mycket på kvällen skulle fungera? Jag dricker typ två te eller något sånt. Det är lite vanesak också, jag kämpade mer de första nätterna för att bli av med detta ovana.

Just nu drar tankarna mot en redig kalasfylla, kedjerökande och titta på stjärnorna i natten.
Moffa en jäkla massa mat med dipp och sova länge länge.

Jag är trött, jag är sjuk och jag orkar inte. Att behöva gå till polisen för ytterligare ett förhör gör mig ledsen. Det triggar ångest som tusan. Kanske vill jag fly, kanske är det därför jag börjar tänka mer på alkohol. Gammalt invant beteende vid olustkänsla?

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte gå till polisen igen. Jag vill inte vara med om detta längre. Hur ska jag klara detta själv utan exet? Jag vet inte om jag orkar (jag kommer orka, för jag måste).
Jag är rädd. Jag är ledsen. Jag vill inte sitta i det där lilla rummet med ful belysning utan fönster och i detalj berätta hur han våldtog mig igen. Jag vill inte svara på om jag kunde agerat annorlunda. Vad spelar det för roll egentligen?Jag sa nej och han fortsatte. Hade jag agerat annorlunda och skrikit, hämtat en kniv, slagits? Visst hade det blivit annorlunda, men nu gjorde jag inte det. Jag kapitulerade. Försvann från mig själv. Gav upp. Vad är det för fråga egentligen kära polisman?
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte.. jag vill inte mer.

Jag är orolig för att trilla tillbaka i meningslösheten. Jag är rädd för att falla tillbaka i mörkret igen. Jag är rädd för att inte orka. Jag känner mig ensam i detta, för jag vågar inte be om någons hjälp. Vill inte bli besviken. Just i denna aspekten av livet lutade jag mig väldigt mycket på exet och ingen annan. För ärligt så litar jag knappt på någon. men jag litade på honom, och han gick. Fan.
Min mamma frågade mig varför han våldtog mig. Vad är det för jävla fråga?... Hur ska jag kunna svara på det? För han är en våldtäksman? Vafan vet jag?

Jag är rädd för vad som komma skall, och till trotts vänner och relationer känner jag mig ensam (iallafall just nu när jag ventilerar i ångesten).

Så om jag var min bästa vän vad hade jag sagt då?
Det är okej att vara ledsen. Det är jobbigt det du går igenom. Det kommer nog suga ett tag igen, men du kommer klara det. Drick vatten och gå ut på en promenad. Be någon följa med dig till polisen, du är inte ensam, våga vara sårbar inför andra. De finns många som älskar dig.
Jag älskar dig.
Ut och gå nu ❤️
Du får vara rädd, det är okej. Du kommer klara detta också.

Fridens ?

Men tänker jag på sockret och slisket och snackset så kör det ihop sig i huvudet. Igårkväll var det dags igen för den stora påsen ostbågar och godis. När jag gick och la mig tog jag med mig påsen och varje gång jag vaknade under natten läste jag några sidor ur en deckare och malde ostbågar. Hade jag varit ett spädbarn hade jag blivit ammad i stället - jag undrar om det är den känslan jag är ute efter. Tryggheten. Omhändertagandet. Att vila obekymrad och älskad i en varm och välvillig famn.
När jag fick syn på påsen i morse uppfylldes jag av liknande känslor av smuts och skam som när min blick föll på tomma burkar och flaskor som aktiv missbrukare.
Jag tar inte hand om mig själv när jag håller på så här.

rabbitgirl; vi vet ju att den vägen fungerar. Nolltoleransvägen. Jag mår bra utan socker men det är svårt att släppa besattheten efter att den fysiska abstinensen klingat av. Bara det är ju en väckarklocka. Att ge sig själv mat som man står ut med att äta i långa loppet är också en grej. Jag vill äta mycket mer grönsaker är vad lchf-dieten förespråkar. Pasta och ris klarar jag mig alldeles utmärkt utan, men jag saknar potatisen. Kanske får man skräddarsy lite? Lyssna in vad kroppen har att säga, vad som funkar i vardagen. Som det är nu är det vilda västern med mathållningen, sen sätter jag mig själv på Alcatraz och är stenhård - ja, och så håller det på så där ohållbart.

Du har väl ingen tråd längre ? Det finns en signatur kp under ’förändra sitt drickande’ som behöver din visdom..

Kram ?

Så, nu har vi plockat fallfrukt längs vägen och lillan skall göra äppelkaka ?

Jag får titta på när hon äter ?

Jag undrar det ja. Stämningsläget är fortfarande lite lägre än vanligt. Appen säger att det är 2dagar till blodbadsstart. Kan ju vara det som spökar. Förkylningen håller hårt, halsen gör svinont och mitt snor är neongrönt ? ( viiiii ska dansa i neooooon?)

Tycker det är ganska jobbigt att känna mig låg. Saknar träningen så himla mycket. Denna veckan skulle jag testsimmat för gruppen, men det kommer inte gå. Får skjuta lite på det ?‍♀️

Jävla förkylningar som alltid (ALLTID) sitter kvar så länge i kroppen.

Nu ska jag väcka Elvis så han får laga frukost till mig ? Och sen blir det nog en promenix och i kväll spelar Oskar Linnros på grönan ?
P3 musikdokumentär om honom var riktigt bra, tips.

Tänker vara nykter hela dagen idag också, och rökfri. Ska äta bra mat och försöka lägga mig i tid. Ska nog sova själv i natt.

Fridens ?

Ja, jag håller ❤️ !

Tror att det kommer en punkt då man känner att allt är tillrättalagt för att det ska funka av egen kraft, och att man är omgiven av änglar.

Men jag bevarar ett ödmjukt förhållningssätt till A, för sjukdomen är progressiv och vi kan bara läsa vad Anders, Heueh och andra har att säga om det ?

Jag gör mitt bästa för att lyssna ?

Hejsan
I Märthans tråd, men det går säkert bra ??. Hur går det för dig? Har läst lite och du verkar så jävla stabil.
Du gör det så bra och du stöttar så många här inne med ditt positiva tänk & pepp.
Så fortsätt som du gör kära Nurture!
Kram
S69

kära motvallskärring.

Full eller nykter, av eller på, med eller utan rosig uppsyn och vässade klor.

Saknar dina klokheter och din strävhet. Vi vill bara älska lite på dej ?

Kram från missemamman som saknar en själ i kretsen..

’Alla ska med’ säger man i armén. Ge oss ett livstecken ?

Största ?

En grå dag i mitt lilla paradis. Ungarna kom hem igår - vilken lycka !

Idag måste jag laga ngt gott ! Återkommer ?

Vi inspirerar varandra..Att skriva och läsa på forumet, har gjort min resa lättare och jag har fått fin stöttning av andra..

Hej M
Liksom so What, du har ju inte lovat någonting, inte ett skit.
Jag skrev i "det vidare livet" och krökade mest hela tiden iaf över 1 år i denna tråden. Jag var defenetivt i fel tråd, so What?
Men ett tips från "coachen" läs igenom din tråd i "förändra ditt drickande" stanna upp, reflektera. Ta det lugnt, du bestämmer, det är dina val och ingen annan. Men Alkohol är en förrädisk motståndare, som det är förjävligt svår att hantera. Särskilt om man gått över till risk/missbruk tidigare. Alkoholen är lurig, som bryter ner en både psykiskt som fysiskt, det kan funka att dricka, det kan spåra ur.
Det känns lite som rysk roulette, när vi dricker.
Men hursomhelst, jag bryr mig om dig och vill att du ska må bra!
Att du ska få en ännu bättre självkänsla ❤️, då gör man per automatik bra val, bra val för sig själv och sin omgivning.
Själv är jag inne på 117 dagen, kan jag kan du! Om du VILL!
Kramar styrka och positiva energier ??????❤️

Vill tacka för fin och inspirerande läsning av din tråd. Mot- och medgångar, blandat med oerhörda framsteg. Grattis till dig, på alla sätt. Du gör det!

Ska på intervjuv till hamnstaden ”min” båt åker till..Känns superbra..Förhoppningsvis kombinera båtjobb med jobb med människor..Får se vad det blir..Jag har ju jobbat i min kommun i så många år, nu till en kommun på helt annan ort..Jag har märkt att många i min omgivning har förändrat sina liv..Brytit upp från dåliga förhållanden, börjat plugga, flyttat till andra orter..Det rör på sig..Vågar jag så vågar du, ungefär..Jättekul..Sitter och filosoferar..Ensam med hundarna..Trivs jättebra i mitt hus..Men har en känsla av att jag kommer att ha ett boende på annan ort också..Känner mycket positiva känslor för många människor på båten..Trevligt att lära känna nya personer..Får se om ”prinsen” dyker upp snart..Jag hoppas det..Kram

Nu drog Elvis hem och Jag gör mig i ordning för dagen. Idag ska jag till min franstjej och sen vidare till min farsgubbe. Idag bjuder de på grillad lax. Blir trevligt ändå.
Sist jag hälsade på hos dem var exet med. När vi bröt mer eller mindre lovade jag mig själv och min far att nu, nuuuu är de Me time. Nu ska jag vara singel länge!

Jo tjena. Sämst på att vara singel tydligen. Jag letar inte. Och så är jag kass på att äta glass ur bägare. På tal om saker man är kass på lixom ?‍♀️ The struggle is real!

Hur som Elvis undrade om vi skulle definiera oss som flickvän/pojkvän bland vaniljisarna. Jag svarade att det nog är bättre att vi säger att vi dejtar. Jag vet att hans mamma frågat 2ggr nu. Hon är för övrigt jävligt trevlig. Hans far å.
Men att vi håller oss till primärpartners inom den andra världen lixom. Sen gick vi igenom lite mer riktlinjer och regler för vår
Relation. Bra skit. Viktigt.

Jag ser mig inte riktigt som upptagen, men jag är inte heller singel längre. Kanske singel men med skyldigheter ? Så kan man nog se det. Känns bra iallafall. Han är fin. (Men jag är lite rädd för att jag kommer trilla in i en relation igen för att det är tryggt. Ska verkligen försöka att inte göra det. Inte trilla tillbaka i samma hjulspår. Fortsätta lägga all fokus på min egna utveckling. Jag först) (hur håller sig singlar singlar? Jag förstår inte... personerna lixom bara kliver in i mitt liv och är bra människor.?‍♀️??)

Nu mot staden!
Och just det, hej dag 67 som nykter. Kul att råkas ?
Om 3 dagar har jag varit nykter i 10 veckor säger appen.
Känns gött ändå.
Vilken jäkla grej, jag lever nyktert.

Jag lever på riktigt.

Fridens ?

har diabetes typ... hm, varken 1 eller 2. Min beror på för hög nivå av hormonet kortisol som binjuren tillverkar (jag har en liten tumör på den) och på det att de tog bor 20% av min bukspottkörteln. Äter tabletter, men det finns en risk att jag måste börja med sprutor. Sockret ligger för högt.
Jag ser nu samma mönster som med vin. I början när jag blev sjuk, drog jag ner sockret till noll och det var bättre. Nu fuskar jag med att ta socker t ex efter promenaden och suget är större.
Kanske borde man göra som med vin? Noll tolerans för snabba kolhydrater?