Senaste kommentarerna i forumet

Dina råd är guld värda! Och så mkt igenkänning. Det blir så bisarrt när man själv framkallar och autogenererar ångesten!

Nu är jag I en period där jag känner efter hela tiden och det är så fel. Innan hade nog alkoholen hjälpt till att skapa en hinna kring känslorna.

Läser en bok om ångest (“Generation Ångest”) men jag måste lägga ner för bara att läsa om den så kommer den. S j u k t.

Försöker skratta åt det, verkligen, skrämma iväg Åjäveln på samma sätt som jag skrämmer bort Ajäveln ?

Vad härligt att helgen varit fin för dig vinäger..Jag kände inte heller igen mig i mångas beskrivningar i drickandet..Tills jag förstod att jag var fysiskt alkoholberoende..Dvs min hjärna hade fått så mycket alkohol så många gånger regelbundet så den var beroende..Gräns efter gräns överskreds.Jag har aldrig gillat alkoholsmaken utan ville ju bli avslappnad och lullig.Har aldrig haft svårt att prata eller dansa nykter..Förstod inte varför jag drack. Tills jag läste på forumet om att man kan vara psykiskt beroende, dvs blir en annan person som är mer social och vågar mer. Eller fysiskt beroende..Det finns en kombination av båda också..Äntligen förstod jag sammanhanget..Minns inte vilken tråd detta stod i. Men kände igen mig..Det kanske stämmer på dig med vinäger? Kram

Och PS igen. Jag tycker du är modig som provar nytt jobb i en bransch du inte varit i på så länge. Så önskar jag också vara i framtiden när jag känner jag behöver nåt nytt. Att våga. ???

PS. Miss lyckad, tack igen. Du skriver rakt men omtänksamt och jag uppskattar det mycket. Jag ska ta dina råd ❤

God kväll mitt i natten.

Allt du skriver stämmer fina miss lyckad. Anledningen att jag ens är vaken nu är för att jag suttit med jobb. Det kommer vara såhär ett tag till men sedan är det stopp. Jag har alltid sagt att jag vägrar att jobba hemma. Kan inte förstå att jag ändå plötsligt börjat med det... Så dumt men jag har inte mkt val.

Får väl se det positiva... hade jag druckit nu hade inte ett smack blivit gjort och jag hade haft enorm stress istället för "bara" stress ? Så är det!

Men jag har haft en underbar dag idag med mina barn. Vi har cyklat runt på massor av små äventyr till flera platser. Allt barnen ville göra gjorde vi. Nu är vi solbrända och de somnade snabbt i sängen när vi lade oss. Då smög jag upp för att sitta med jobb. Vägrade göra det på barnens bekostnad. Det räcker att de vuxit upp med att jag alltid pluggat mycket hemma.

Nu har jag liksom passerat tröttheten så jag skulle kunna gå ut på en promenad mitt i natten. Men det vore rätt dumt eftersom jag ska upp om 5 timmar ?

Godnatt allihopa!

Vill bara skicka en kram och säga ge inte upp ❤ (inte för att jag tror att du kommer det men bara ändå)

Emma79 jag testar att hitta tillbaka till mina gamla sk "knep" som jag lärde mig innan jag började ta till alkoholen.För det första så tror jag att det är bra att läsa på ang ex kroppslig ångest.Då ex panikångest.Om man vet vad det är så kan man kanske lära sig att handskas med det bättre när det sker (tids nog).Men de är ändå svårt att tänka förnuftigt just när obehaget är där. Jag själv måste ha ljust,lugn och absolut en känsla av trygghet.Och hemma är mitt (eller en avskild plats inomhus).Något att lyssna på så man vet att man inte blir "knäpp" ,och de kan även göra så man fokuserar obehaget på annat utan att behöva göra något. ( Så läsa fungerar inte för mig ). Bara ligga och andas och vänta ut det.
Jag vet att jag nästan kunde "medvetet" framkalla det själv innan pga jag var så nervös att få en attack inför andra (tyckte det var pinsamt) så jag tänkte på de hela tiden och stressen steg. Så berätta det för nära och kära är en bra idé för då slipper du den stressen att "gömma" det när det kommer ! Lugn och ro är nyckeln till det.Och om man stressar upp sig mer blir det värre.
Nu blev texten lite lång.Men jag hoppas du hittar ditt sätt så du kan hantera det ! Men ett förslag är att när du börjar känna det "släpp allt" och ta din egen tid och slappna av. Låt dig få ner pulsen och vila.(Oftast handlar de bara om en stund ) För om du bara fortsätter utan att stanna upp när du börjar känna av det så är din kropp/hjärna i det tills du ger den tid. Ångest lever av stress och oro! Och den tillåter inte heller att man kan fly ifrån den tyvärr.

Tezz45 har aldrig hört talas om just de uttrycket men de passar ju väldigt bra in på mig.Har åkt in till sjukhuset ca tre gången (inte relaterat till Alkoholen.Förutom en) men då har dom tagit blodprov. 2 av gångerna sa va läkarna sten hårda- Du är alkoholist va ( "ingen försiktighet här inte" ?) De va pga jag satt upp,var klarvaken och pratade.Och de gör man inte om man har omkring 3 i promille om man nu inte är alkoholist sa dom. Så där kunde jag ju inte förneka det. Men den mängden som jag hade druckit dom gångerna har jag druckit varje dag i åratal. Hade kanske blivit ett par-tre st extra öl..!..

Så sorligt när man tänker efter.Gud vad man led och skämdes men man vågade inte be om hjälp..!

Först och främst, stort tack för all respons! Ni är guld värda. ♡

AlkoDHyperD, förstår vad du menar, men inget jag reflekterat över hittills. Får ta mig en funderare till över dina ord.

Känner mig vilsen i A-träsket. Hör liksom inte hemma någonstans. Förstår självklart att allas alkoholproblem är individuella, men tycker ändå att det går att kategorisera några till viss del. Vinlullare, festprissar, periodare, ensamdrickare... Jag upprepar och betonar att allas problem är individuella, men lite grovt går det att hitta en del gemensamma dryckesmönster hos ganska många. Inte sällan läser jag hur folk känner igen sig exakt i olika inlägg.

Dock är jag nog lite multi, då jag inte känner igen mig riktigt någonstans, eller - rättare sagt - nästan överallt. Vet snart inte vad jag ska göra. Famlar och försöker hitta samband och sammanhang, men förgäves...

Tycker och tror absolut inte att det är mer synd om mig än någon annan, men känner mig så förtvivlat fel i allt jag företagit mig för att få ordning på detta. Under ett halvår har jag hittat så många olika lösningar på mitt A-problem och lika många gånger har det dykt upp ett annat.

Min absoluta svaghet är, som jag nämnt många gånger, tillgänglighet i ensamhet. Jag KAN F-N INTE låta bli, det går inte. Känner mig usel som har så dålig karaktär. Det gick ju så lätt de första månaderna... Jag blir tokig snart. Har inte druckit sedan toa-tetrorna och innan dess tio dagar, men A-hjärnan "går med på det" bara för att den vet att den får vad den vill ha en annan gång, nästa gång tillfälle ges.

Det handlar inte om tristess, tycker inte att det är tråkigt utan alkohol. Det handlar inte om stress, får tvärtom ofta hjärtklappning när jag dricker numera. Det handlar inte om återställare, har ingen abstinens. Det handlar inte om att det är gott, dricker precis vad som helst som innehåller alkohol, ju högre, desto bättre.

Så vad handlar det om då? Jag vet snart ingenting längre. Det sjuka är att jag egentligen inte mår dåligt just nu. Har haft en helt underbar helg, förutom ovan nämnda tetror.

Fokuserar jag för mycket på A? Från morgon till kväll tänker jag på att jag inte ska dricka. Analyserar allt jag gör utifrån A. Hur det än är har jag ju varit nykter den allra största delen av de här sex månaderna, vilket jag ofta helt glömmer bort. All fokus ligger på återfallen. Den berömda inre hårda domaren, ni vet...

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske bara vara och sluta att konstant tänka på A ett tag kan hjälpa. Törs jag det? Har en stress-så-in-i-helvete-vecka framför mig. Och nej, det mesta av det kan jag inte undvika. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det skrevs nästan av sig självt...

Hälsningar Fröken Rådvill

Fina Jasmine? Jag är trött. Men det är ändå bra. Jag dricker inte. Ibland tänker jag att jag vill men det går att låta bli, jag är inte i det svarta hålet jag befann mig i för någon vecka sedan. Försöker hålla mig borta från kanten där marken är lös och hal.
Men jag tänker ofta på hur otäckt starkt beroendet är, hur manipulativt det är. För snart, 31 juli, har jag varit nykter ett år, minus två dagar. Och ändå... Ändå har alkoholen ett stadigt grepp om min själ. Tvånget ligger någonstans inom mig och slumrar, väntar på att få vakna igen. Jag tänker att jag får fortsätta som jag gjort, en dag i taget och fokusera på mitt liv och sånt som gör mig stark och glad.
Idag har jag varit på stranden hela dagen med barnen och jag är tacksam över att inte behöva sitta där ibland alla andra barnfamiljer och smussla med vin i en kaffemugg... slippa känna sig som en värdelös mamma och människa.
Det är en lättnad att inte ge mig själv det alternativet.
Kram till dig Jasmine, jag vet att du kämpar och jag önskar dig all styrka i världen❤️Det är du värd?☀️

Jajamen. I kiss och spya hissen i centrumet där jag bodde tidigare, kl 10.05 en vardagsmorgon. Den där hissen där dom där alkisarna dricker sin billiga sprit. Och där dom kissar. För när min hjärna hade bestämt sig för att dricka så hann jag inte hem. Vansinnet var ett tvång att börja redan i hissen ner. 4 meter från SB. Där har jag stått med min alkohol och spytt av lukten i hissen och klunkat rent sprit. Som en parbänks-alkis.
För att jag är fullblodsalkoholist.

Jag räcker upp en hand!
Jag har smygsupit över halva Sverige. Sunkiga toaletter som luktar piss, långt bak i bussar, överallt.
Varför förnedra sig så?
För att jag är en fullblodsalkis.

När suget kommer försöker jag klä suget i allt det sunkiga.
Det finns nämligen inget att romantisera över i äckliga toaletter med billigt vitt vin.

Jag minns en kvinna på Youtube som förklarade begreppet.
Det handlar om att man är så sjuk så man dricker dygnet runt för att vara "normal".
Hon höll på att dö av sin alkoholism med dödligt hög promillehalt.

Jag har själv varit mitt i den dödliga spiralen och det är absolut vidrigt.

Jag önskar dig hälsa och styrka.
Skriv och läs ofta! ?

Det är det bästa, så man är vid sina sinnens fulla bruk..Det har skrivits allt möjligt på fyllan på forumet och det brukar inte sluta så bra..Men det smartaste är att inte skriva onykter på några medier, det kan ju bli fel..Om du läser mycket på forumet så hittar du nog strategier som passar dig..Rom byggdes inte på en dag..För vissa går det lättare, vet inte vad det beror på? Men alla har stora möjligheter oavsett..Kram

När jag läste ditt senaste inlägg tänkte jag på hur man kan ge den inre känslan av skam ett ansikte - eller göra känslan begriplig - genom handlingar som väcker avsmak/avsky.
Det är inte alltid situationsbundet eller direkt kopplat till en tydlig tanke eller händelse och det krävs en hel del inre utforskande för att spåra triggern.
Så här skrev jag i min anteckningsbok för några månader sedan:

” Är mr Hyde inte bara ett behov av att döva?
Jag fick en tanke som inte var ett sug utan mer en impuls att iklä mig identiteten som de senaste periderna av brutalt supande varit förknippad med.
Formulerade den för mig själv och en vän.
Jag kände för att bli mr Hyde alldeles nyss. Hinka i mig ren sprit och bete mig fullkomligt oansvarigt. Men det är inte effekten av alkoholen jag vill åt, den kan jag få bara genom att vara i nuet och i mina känslor. Det är bilden av mig själv, identiteten som mr Hyde, så som jag ser mig utifrån när jag går in i den.
Och senare samma kväll kom tanken igen. Jag gick igenom situationen och mina känslor. Sorg och uppgivenhet i samband med att jag inte blivit förstådd och lyssnad på av ett av barnen. Jag fick ta emot missnöje och protester för att jag bryr mig om den långsiktiga hälsan och trots att jag gjort allt ”rätt” genom kärleksfulla gränser och kontakt. För att jag är den enda som vågar vara förälder. Jag förstår att det är jag som är trygg och stark nog för att ta emot deras frustration från andra områden i livet, men ändå kändes det orättvist.
Där och då kom jag på att mr Hyde kanske är syndabocksrollen extrapolerad. ”Om jag ändå uppfattas som den dåliga kan jag lika gärna se till att det finns konkret anledning att uppfatta mig så. ”
Kontroll genom att göra skulden/skammen begriplig.
Jag behövde inte spela ut den rollen. Såg mönstret, kände in mig själv och lät sorgen komma ut i tårar när jag var ensam senare. ”

Kram

... och mår bättre! Bad får alltid mig på bra humör, speciellt om vattnet är kallt?. Kram till dig!

Var är du? Hur mår du?

Min man ska också på rättegång i veckan, hade 3.13 i promille. Går på övervakade pissprover samt samtal som skötts utan anmärkning sedan det hände. ca 3 månader sedan även jag fick lämna pissprover p.g.a. av detta då soc. vart inblandade och det fanns oro för barnen efter polisanmälan.
Jag som sambo fick lämna prover i ca 2 månader fast jag inget gjort. Jag ifrågasatte detta så många gånger varför jag skulle tvingas göra det då jag inte begått brott, betett mig onyktert eller något annat. Det grövsta jag gjort att jag fått parkeringsböter för 15 år sedan. Jag har ändå gjort det då jag var typ tvingad om jag inte ville mista mina söner.. gjorde alla utan anmärkning.
Men för att återgå till ämnet så har min man erkänt sin alkoholism och har inte druckit sedan han togs för denna rattfylla. Åker han in eller får han samhällstjänst vad är troligast?

Ja, att släppa, let i go bara -är nog viktigt när det gäller mycket.

Tiden går inget är skrivet i sten för att man mådde dåligt igår behöver man inte må dåligt idag.

Jobbar på det!

Önskar dig en fortsatt trevlig semester, blev det ngt dopp?? Är själv dålig på sådant, väntar till i mitten av juli ?

Tack för svar. Jag har haft flera användarnamn här och skrivit om allt möjligt men jag kommer inte ihåg dom till nästa gång jag vill skriva. Jag tror inte alls att man måste ta besluten när man är nykter. Det är jättelätt bestämma saker då. Man behöver bestämma när man mår dåligt och komma ihåg varför man tar beslutet och att det är på allvar. Jag menar allvar. Och jag kommer ihåg inloggningsuppgifterna denna gång!

Ytterligare en vecka tillagd i mitt nya nyktra liv. Känns fortfarande toppenbra. ? Sömen är nog allra bäst. Sover djupt och tungt, precis som om kroppen tar igen all stress-tid som A har lagt beslag på.
...och morgnarna!!! Morgnarna som inte längre startar med ångest och självanklagelse. Såå befriande att bara få se fram emot en kopp kaffe. Jag känner mig grymt stolt över mig själv. ...och FRI!

Hade jag lovat mig själv att sluta dricka eller minska..Massor av gånger föll jag igen..En gång slängde jag resten på bag-in-boxen i soptunnan på morgonen..För att fiska upp den igen till kvällen..Jag ville så gärna få kontroll på mitt drickande..Det gick till slut..Men man måste ta beslutet för sin egen skull, ha strategier för olika tillfällen. Sätta upp en plan, och jag tog en dag i taget, ibland en stund i taget..Det går att bli fri från supandet. Läs och skriv på forumet, det är jättebra..

Låt inte den lilla vinskvätten förstöra semestern. Du bara testade om det var värt det. Det var det inte. Fint så. Carry on :)

kommer?

Jag har aldrig ens haft det innan jag slutade dricka nu kommer det i vågor. Jag känner efter för mycket blir yr sen kommer hela skiten över mig.

Häromdagen hade det hållt på hela eftermiddagen, framåt kvällen tog jag två lugnande tabletter som jag vanligtvis får för flygrädsla ( som inte hjälper ett dugg ) och efter en halvtimme blev jag NORMAL igen. Inget rus ingen lull-känsla, bara normal. Alla spänningar försvann all ångest all värk i kroppen och all trötthet.

Det är så sjukt och samtidigt betryggande att andra också känner det där obehaget. Behöver strategier om hur jag ska handskas ned det.

Emma

Det kan verkligen förändras från sol till storm på ett ögonblick. Allt känns frid och fröjd.Man njuter riktigt i nuet.Att man faktiskt inte dricker och även att man inte har något speciellt sug.Sen kommer de som ett brev på posten.Suget som är så kraftig så man vet inte vad man ska göra. "Paniken" som stiger för att man inte litar på sig själv, frustrationen att man inte kan styra "suget/känslan/tanken" det enda man vill är att dricka. Det är inte endast suget man måste kämpa emot det är oxå känslan/tanken till varför man vill dricka oxå.

Alltid när jag har ett slags obehag i kroppen så relaterar jag det till början av ett epilepsi anfall eller en panikångest attack. (Haft det sen tonåren) Och då har jag alltid tagit till Alkoholen pga det tar bort rädslan och ger mig ett lugn igen.Obehagkänslan försvinner. Så där har A hjälpt så det har blivit till de "bättre". Och de kan jag inte blunda för.Men sen vet jag ju att A förstör allt annat i mitt liv,så de överväger.Men det är väldigt svårt när jag har dessa obehag pga de har styrt mitt liv sen jag var 16 år. Och sen märkte jag att A kunde mildra dom och det hjälpte mig först.Men när A tog över mitt liv helt och hållet så kom ju obehagen oftare och absolut som bakis,och då blir/blev det en ond cirkel..

Obehagen i kroppen kommer då och då.Och just då är det väldigt svårt att brottas med..

Ta dina beslut i nyktert tillstånd och reflektera så ökar nog chanserna.