Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina hundra dagar ? och det där dividerandet kommer jag så väl ihåg ? vidrigt. Men det försvinner med tiden. Låt det gå minst 6 månader. Hjärnan är kidnappad längre än det går att ana tror jag.

Jag upplever ju fortfarande nya saker i nykterheten efter ett helt år.

A-djävulen vill inte ge sig så lätt.

Kämpa på ❤

...med mig själv. Trots att jag vet att jag inte tänker dricka ploppar tankarna upp varje dag och undrar:
- Ska vi inte ta en tur till Systemet ändå?
- Nej, har jag ju sagt!
- Men några folköl då, 3,5:or, det är nästan som lättöl?
- Kommer inte på fråga.
- Men i morgon då, fredag, då är det legalt. Ingen kommer att fundera över att du handlar lite...
- NEJ, ska det vara så jäkla svårt att fatta???

Grrr, tydligen...

I dag är jag nykter! ♡

Tack vinäger för ditt svar. Ja visst är föräldrarollen tuff så. Gissar att många föräldrar upplever det och det är därför man brukar säga att ens barn måste få göra sina egna misstag. Men ibland är det svårt. Svårt för mig är det när jag redan tänker på deras tonår som kommer sedan. Lider i förväg med dem och det är ju helt dumt och onödigt.

Men som jag visste häromkvällen så gick ju mina känslor av olika ångest över. Eftersom att jag lät mig känna det jag kände.

Idag känner jag mig så otroligt bekväm i min nykterhet. Helt otroligt bekväm. Jag fattar verkligen vilken tjänst jag gör min egen kropp (och än mer mitt psyke). Jag märker på folk hur de faktiskt har mindre ork än mig på många sätt. Och alla dessa personer dricker på helgerna i princip. Jag är så glad över vad jag ger mig själv. Och min omgivning också förstås men ändå just nu njuter jag nästan mest över vilken vändning jag gjort för mig själv. Herregud vilken skillnad det är på mig. Och det blir bara bättre och bättre och lättare och lättare. Och det tycker jag känns så coolt! Att det 384 dagar in i min nykterhet fotfarande utvecklas till att bli bättre och bättre. Men det hjälper nog mkt att jag lyssnar på mig själv och min egen övertygelse. Jag försöker att inte påverkas av andra. Och det funkar bra när min självkänsla är så pass bra som den är igen.

Ska snart åka bort med större delen av min familj och några släktingar och den här gången ska jag försöka att inte påverkas av deras eventuella drickande som jag gjorde kring jul och nyår. Då kände jag mig utanför och ledsen för att ingen annan kunde relatera till mig.

Hoppas ni alla har en fin torsdagskväll ❤

Kram!

... för fina ord! Blir alldeles varm om hjärtat över att min tråd kan vara till hjälp för någon! Sökte efter om du har någon egen tråd, men hittade inte det, därför svarar jag dig här!

Lycka till, till dig!

Hej Flygcert!
Nu när jag ser ditt namn här, så vill jag passa på att tacka dig.

Jag kom in på forumet i höstas och läste din tråd,
där du beskrev din väg ut från svårigheterna i ditt liv
samt dina fina och kloka kommentarer till hjälp för andra.

Instämmer helt och fullt i det som Mt skrev i din tråd
den 31 januari 2014 kl. 05:58, bl a hennes avslutande ord;
”du är en av dem som förmedlar hopp när det behövs som bäst!”

Är så tacksam att jag fick ta del av din resa
samt alla stärkande svar som du fick, bl a från Mulletant.

Underbart att läsa att du har det fint och känner lycka och glädje.
Allt gott önskar jag dig!
Vänliga hälsningar /R

Läser här efter ditt meddelande. Blir så berörd, så glad och så inspirerad, blir berörd av ditt meddelande och berörd av din tråd!
Så fint ni har det! Jag förstår att det inte är enkelt eller guld och gröna skogar hela tiden, men ni samspelar och arbetar på det tillsammans!
Jag kämpar fortfarande för mina barn - de bor majoriteten hos mig, men vissa hot, ignorerande och allmänt maktutövande utförs fortfarande i perioder hos pappan. Men - jag lämnade (för 5 år och 8 dagar sedan!) och vi är på en trygg plats, ett annat lugn, och vi pratar mer och mer jag och mina killar som nu är 7 och 9 snart! 9-åringen har en ilska inombords som han inte blir av med så lätt, men han öppnar sig mer och mer och jag söker olika kontakter för att få verktyg att hjälpa honom på bästa sätt! Känner mig så stark i att jag kämpat så, men ibland så svag...
Jag är fortfarande lyckligt tillsammans med mannen jag träffade för 2 1/2 år sedan! Han är fantastisk och underbar och allt jag vill ha! Ibland slås jag av hur glad och tacksam jag är för att jag får ha det så fint, efter de där vidriga åren.

Du var en av mina viktigaste människor under min svåraste tid i livet, och jag är dig så oändligt tacksam! Forumet var en livlina och precis som du beskriver så gör det ont att lösa så många berättelser människor som inte mår bra. Det finns en väg ut, men den ser olika ut för oss alla!

Varmaste, varmaste kramarna till dig!

att läsa om de tankegångar och erfarenheter som du delar med dig av mulletant. Tack för det.

En kram skickar jag också denna första dag på vårvintermånaden mars.
(Vårvinter enligt almanackan, men inte enligt termometern)

Tack för de orden! Den karamellen ska jag suga länge på ?

Du har bestämt dig att bli helt alkoholfri och funderar lite över vad du har att vänta dig. Det är lite olika för olika personer. En del beskriver trötthet, irritation, andra kanske inte känner mycket alls och en del tycker det svårtaste är suget. Men det är bara några av de saker som nämns.

Bra att du hittat hit och tagit mod till dig att skriva här. Du är igång nu!
Finns något mer du tänker skulle vara hjälpsamt för dig i din förändring?

Ibland kan man behöva skriva flera gånger här innan man får svar, fortsätt gärna skriv och läs.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Igår. Ett samtal, en delning.... hemma i fåtöljen i sällskap av min man. En av mina viktigaste delningar. Initierades av att mannen än en gång tar upp en situation där ha känner sig ensam, ”bortvald” av mig.
Egentligen initierades det hela av att jag tipsade honom om en kolumn om förändringar i tiden.
Hans reaktion väckte de vanliga känslorna och tankarna: känner mig kritiserad, förstår samtidigt väldigt bra hans känsla, tanken - jag har väl rätten att göra mina egna val, välja själv utifrån mina behov....
Sen tog min tanke ett varv till, vad skulle hända i mig om jag följde... eller lovar följa hans önskan. Varför gör jag inte det? Varför vill jag inte det i denna till synes simpla sak?
Insikten kom snabbt och var .... ja, den var NY trots att detta varit aktuellt så många gånger.
Jag beslöt att dela min insikt med honom. Det blev en lång, lång delning. En resa till min barndom, mitt inre, minnen, känslor, tankar. Hur det påverkar mig idag. Hur mycket jag måste använda mitt förnuft i vissa vardagliga situationer för att hantera mina känslor, av direkt fruktan för situationer där jag klart inser att det är en helt överdriven och irrelevant känsla.
Han lyssnade. Och lyssnade. Och tackade för att jag hjälper honom att förstå. Att förstå att det inte är honom jag ibland väljer bort utan att det är mig själv jag måste skydda. Att jag flyr från en till synes helt lugn och normal vardag för att jag inte orkar hantera inre hotbilder.
Så irrationellt kan en högutbildad, erfaren människa fungera. En människa som kan hjälpa andra men inte alls alltid sig själv.
Liknande insikter har jag många gånger fått – eller nått – genom att skriva här. Låta tankarna röra sig ”inåt” i den takt jag själv bestämmer. Utan att någon kommer med vare sig frågor eller synpunkter. Och den respons som kommit har jag själv kunnat välja hur jag vill förhålla mig till.
Delandets och det förbehållslösa lyssnandets konst har jag fått tillägna mig genom aktivt deltagande i tolvstegsarbete.
Så tacksam, så tacksam.

Efterskrift: Skrev tidigt på morgonen innan jag åkte till ett tillfälligt inhopp på mitt tidigare jobb. Var lite motigt att bege sig ut i kylan men en bit på väg kändes det hemvant och bra. Likaså när jag steg in och gick uppför trapporna. Då kom jag ihåg hur det var för sju år sen. Och ännu för fem år sen... då var jobbet, min arbetsplats med nyckel och eget rum min trygghet. Dit flydde jag efter återfallet som blev hans vändning, där var jag alltid (nästan i alla fall) säker och i form - även efter sömnfattiga nätter. Nu är det en trevlig plats att besöka och göra en kort insats men min plats är i hemmet. Där är jag numera avslappnad, rofylld, trygg. Under ett antal år var det inte så.
Och ja, jag är så tacksam över denna plats där jag fått upprepa mig, vrida och vända, älta. Och över AA / Alanon och Livsstegen. Över er människor som rör sig här och delar erfarenheter, styrka och hopp. Fortfarande är mitt mantra att det är möjligt att ta makten över sitt liv. Om än stegvis och bitvis, men det är möjligt! Allt gott till dig som läser / mt

Vill bara så här sent omsider hälsa dig välkommen hem och tacka för dina trevliga och tänkvärda inlägg! / mt

De enda jag kan säga som fungerar för mig är att dag för dag är tillräckligt.Och sen kommer du underfund med allt annat pö om pö även om de inte känns så nu.

Koncentrera dig på - Här och nu.Och ge dig tid.

Önskar dig all lycka ❤️

Fint och äkta skrivit ❤️

"100 dagar utan att trilla tillbaka i vanedrickande." Tack, Mirabelle, det var precis den formuleringen jag letade efter. Exakt så är det, jag har aldrig behövt börja om från början, utan bara kunnat fortsätta. Fortsätta att lägga till timmar, dagar, veckor och månader.

Nu håller vi! ♡ Kram

Jag läste i en annan tråd också där du skrev om alla fördelar med att inte dricka, det är bra att påminna sig om det så jag tackar för det.
Du skriver många kloka saker här i din tråd som känns rätt även för mig.
Hoppas allt är bra med dig.
Tilde

100 dagar utan att trilla tillbaka i vanedrickande, det är stort!!! Härligt att du känner friheten och vinsterna så starkt :) Kram

Skönt att det gick bra med soc och att du slapp fotbojan.

Jag sitter precis i samma sits som du gjorde. Jag ska upp på rättegång om 4 veckor för grov ratt fylla. Hade 1,6 när jag blev tagen.
Det är inte lätt att hitta all information man söker på nätet och myndigheterna tiger oftast som musslor.

Jag undrar några saker och vore väldigt tacksam om du har lust och orka att svara på det.

Hur många promille hade du? och hade du advokat på rättegången Jag har ju erkänt mitt brott till polisen så det känns inte som en advokat kan göra så mycket då. Jag kommer att göra allt i min makt för att slippa fängelse/fotboja och försöka få villkorligt och samhällstjänst istället. Verkar dock svårt med tanke på min höga promille. Är för övrigt ostraffad, men tror inte dom bryr sig så mycket om det.

Ang alkolås så träffade jag doktorn idag och lämnade prover. Är nervös som fasiken att stesoliden fortfarande ska synas i provet efter 8 veckor.
Hur gjorde du med dina tabletter? var du ärlig mot transportstyrelsen eller kryssa du i nej på alla frågor.

Hoppas du orkar svara lite i alla fall

Kram och lycka till med allting det innebär i fortsättningen.

...igenkänning i din tråd. Jag har läst hela nu. Stort grattis till 100 dagar!

oavbruten sömn i 7,5 timme. Den fantastiska känslan varje morgon att i dag kan jag göra vad jag vill, med start nu. Inte start kl 13 när bakfyllan gått över, inte ägna eftermiddagen åt en utsiktslös strid med A om huruvida jag ska dricka ikväll. Inte planera för var jag ska gömma burkar och flaskor, när jag ska kunna öppna dem utan att det hörs för mycket, hur mycket jag ska köpa och var. Längtar jag efter den tillvaron? Nix!

Fantastiskt att få skriva 100 dagar? det vill jag också göra någon gång i maj! Tänk att få möta våren helt nykter ?

Jag har läst din tråd och din kamp mot a, stress och tristess. Jag känner igen väldigt mycket i din tråd och särskilt detta med stressen. Även jag har en tendens att jobba för mycket och ha ett stressigt kravfyllt arbete, som tar ut sin rätt på mig som person. Jag har druckit på stress för att få lugnet, för att få hjärnan att varva ner. Det var länge sedan jag var berusad men har inte varit helt utan alkkohol. Några öl då och då och en flaska vin till helgen är mitt risk/missbruk. Låter kanske inte så mycket men det är för mycket för mig, då jag dricker snabbt för att döva..
Blir inspirerad av din tråd och din resa.

Ibland känner jag som du, man blir nästa attackerad och överväldigad av många olika känslor samtidigt. Kom att tänka på Gessles låt "Här kommer alla känslorna på en och samma gång".

Att tänka på sina barn och vad de behöver gå igenom är lika jobbigt som oundvikligt emellanåt. Föräldrarollen är tuff vad gäller detta. De är ju det finaste vi har, hjärtat svämmar över av kärlek.

Tycker du gör helt rätt som bara tar in och accepterar, ibland finns det inget annat val om man ska orka. Och du vet att det går över. Och du är nykter. Bra så! ♡ Kram

Tack miss lyckad. Att få höra att någon saknat och kommer ihåg mig värmer mycket, tack fina du. Jag ska skriva och hänga här på trådarna. det hjälper mig och ger mig hopp. Den där nedåtgående spiralen är jag medveten om och vill verkligen inte åka nerför den. Jag funderar på att gå på aa möte men har inte tagit klivet dit än, men skulle behöve den gemenskapen. Jag läste att du har börjat gå på aa. Vill minnas att du bodde i ett mindre samhälle och tvekade. Vad var det som gjorde att du tog steget dit? Just nu känns det som ett lite för stort kliv..
Jag uppskattar din tråd och är så glad för din skull. Spännande med ditt nya jobb på sjön. Kram <3

Tro det eller ej, i dag är det 100 dagar sedan jag bestämde mig på allvar för att försöka leva ett nyktert liv. Vägen hit har inte varit spikrak, men jag har lyckats riktigt bra, om jag får säga det själv.

Första 50-60 dagarna kände jag inte mycket sug alls. Sedan blev det en riktigt hård fight mot A. Ett typiskt återfall med fylla en (1) kväll har jag tagit. Några snedsteg med resultat att jag varit ytterst nära att falla, men höll mig trots allt uppe, ingen mer berusning. Vet att det är en tuff kamp och jag är ödmjuk inför detta. Däremot ger jag inte upp, det har jag lovat mig själv!

Har ju haft lätt att döma mig mycket hårt och såg absolutism som det enda rätta. Tänkte att en folköl en enda gång innebar att allt var förstört. Tog sedan fasta på Mirabelles ord om att helvitt i första hand är en strategi för att inte trilla dit igen. Ett glas är ju ingen fara så länge det inte blir mera - vilket det för många av oss så gott som alltid blir. Därför fortsätter jag helnyktert och hoppas att det förblir så.

Vinsterna är så oändligt överlägsna känslan av det första behagliga ruset - det som snabbt övergår till illamående, minnesluckor och ångest. Att istället må bra, tänka klart, veta vad man gör, vara närvarande, listan kan göras lång... Friheten att kunna använda helgerna till annat än fylla och bakisångest är ljuvlig - jag kommer inte på något bättre ord. Ljuvlig!

I dag är jag nykter! ♡ Kram

God kväll. En sen kväll.

Känner mig lite vemodig av och till. Som att jag vill gråta men inte vet varför. Tänker på döden. På att jag själv ska dö en dag. Får dödsångest. Jag mår egentligen bra tror jag. Men ibland tror jag livet är för stort och brett och det är för mkt att ta in från alla håll och kanter. Ytligheter blandas med allvarliga tragedier. Yta, yta, yta. Status och pengar. Inredning och skönhet. Och samtidigt krig och svält. Och mitt i alltihop... jag. Mamma, fru, kvinna. Jag ser flera år framåt. Oroar mig för barnen.... Hör tonåringar på bussen prata sprit. Om en giftig gin som gör att man vill spy men man somnar. Ska vi festa ikväll? Har du sprit? Får jag smaka?

Avskyr när min sinnesstämning är såhär. Känner mig som 14 år. Livet känns för obegripligt igen. Vad håller vi på med?

Jag måste hitta nåt att landa i. Som gör att jag förstår varför vi lever här. Min mening är ju mina barn. Men jag tänker på deras framtid. Ska de gå igenom samma saker som jag gått igenom... och varför isåfall? Ytligheter som bara människor kan ägna sig åt.

Jag tror jag behöver gråta ut. Men gråten sitter lite fast. Men jag ska försöka gråta. Och starta om. Hitta mening.

Det konstiga är att jag har varit på väldigt glatt humör idag. Mått väldigt bra. Och så kom kvällen och jag blir såhär. Jag tycker att det är så konstigt. Jag har haft många fina bra dagar. Men alldeles för stressigt på jobbet. Är det därför jag blir såhär?

Oavsett andledning så accepterar jag känslorna. Och jag kommer att klara av dem. Och tack vare att jag inte bedövar eller förgiftar mig så bearbetar jag det istället. Och det gör mig trygg att veta att jag snart är okej igen. Jag kan ta hand om mig själv när jag inte dricker.

Det blir bra.