Senaste kommentarerna i forumet

Kanske börjar jag förstå att min hjärna sänder signaler som varnar för ett återfall. Oro och rädsla är nog sådana signaler. Jag försöker att föra upp dem på en medvetandenivå och då är att skriva här utmärkt. Genom att skriva ned tankarna blir känslorna också klarare och mindre hotfulla.
Ja, just nu varnas jag för ett eventuellt återfall. Det gäller att tacka budbärarna (känslorna) för varningen och göra vad jag kan för att avstyra ett återfall som riskerar allt. Min familj, min ekonomi, min hälsa och ja mitt liv. Jag kan inte ännu en gång räkna med att ha änglavakt.
Vi är fortfarande i Rom och det är något av en svensk sommar. I morgon blir det Sixtinska kapellet och på lördag hemfärd. Allt i nykter tillstånd.
Ikaros

Har läst vissa trådar här ang om olika behandlingsmetoder /former genom kommunen.bland annat något med Kognitivt osv? Hur fungerar de? Vem pratar man med osv?
Även angående antabus.Är inte läkare rätt så hårda med att skriva ut det? Måste man gå till vårdcentralen varje gång man ska ta dom? För just nu känns det som att med endast viljekraft att kunna sluta är som raderat/bort blåst..Är inte tillräckligt stark för att klara detta själv just nu.Men det enda jag är säker på är att jag vill inte leva så här igen/längre.Jag har börjat dricka igen varje dag.Och pga jag lever själv så är det inget som kan stoppa mig.Behöver inte smyga.Bor i en stad där jag inte känner någon,så har inget som kan störa mig.Jag däckade igår och vaknade och visste knappt var jag var.Satte mig upp och såg alla dessa ölburkar överallt.De är så sjukt och så långt ifrån normalt man kan komma.Jag är en relativt tunn tjej så att jag ens kan dricka den mängden är onaturligt.Det skrämmer mig rätt mycket.Men ändå kan jag inte sluta!Jag har inte ätit på några dagar och när jag dricker glömmer jag att ta min epilepsi medicin.Jag har sjukskrivit mig.Det här återfallet har gjort så jag har förlorat kontrollen helt och hållet.Det har gått så snabbt utför så jag vet inte hur jag ska komma tillbaka..

Jag har testat AA och de var inget för mig.

Jag brukar inte ha skrivit i din tråd.
Men ditt inlägg om din ångest och känslan av att helt ha tappat kontrollen är så likt den medberoendes kamp för att få kontroll på sin anhörigas drickande.
Som förstås inte är möjligt.

Så någonstans har vi samma resa,samma våndor.
Samma själsliga plågor.
Vi försöker båda få kontroll på våra liv och misslyckas bitvis.
Inser fakta,reser oss och tänker nu djävlar.
Nu vet jag hur det här ska göras.
Jag ska låta bli, ej falla eller utsätta mig för frestelser eller vad man nu kommer fram till.
Och man mår lite bättre,tycks ha fått tillbaka kontrollen och börjar återigen snegla på gamla vanor eller förhållningssätt.

Men det bästa med att tappa kontrollen över sitt liv det är att man faktiskt inser att det inte fungerar längre.
Man måste göra något radikalt för att åtminstone ha en rimlig chans att få till det bättre i framtiden.

I mitt fall blev det alanon.
Det första steget var just att inse att man förlorat kontrollen.
Att faktiskt förstå att ens liv går åt pipsvängen om man inte lyckas häva begäret att kontrollera/manipulera ( i mitt fall) eller kanske som i ditt fall dricka.

Och hur häver man begäret?
Om jag hade ett piller så skulle jag nog vara väldigt rik.

Kan AA vara något för dig?
Just 12 stegs modellen har fungerat för väldigt många.
Det är en sorts personlig resa som inte alls har så mycket med alkohol eller medberoende att göra.
Mer en resa man gör med sig själv för att städa upp i sitt inre.
Men med en nykterhet som vän med sig på resan.
Dvs riktiga försök att hålla de gamla vanorna ifrån sig.

Som sagt,ta inte mitt inlägg som någon sorts försök till påverkan.
Mer en beskrivning hur det har funkat för mig och varit en viktig vän i mörkret och med många verktyg som man sakta men säkert tar till sig för att leva livet bättre än man lyckats tidigare.
Jag mår fortfarande dåligt bitvis trots Alanon.
Men det är långt mycket bättre och jag kommer snabbare tillbaka på banan efter mina utflykter ner i mörkret tack vare den hjälp och det stöd jag får därifrån.

I vilket fall,jag hoppas att du snart kan må bättre.

Först nu har jag läst hela din tråd och det tog en stund?
Du skriver väldigt fint och jag blir väldigt berörd av din livshistoria.
Jag har en liknande bakgrund och känner igen mig i så himla mycket.
Den inre oron och ångesten har förmodligen kommit med modersmjölken i mitt fall.
Att jag inte gått under på livets stig är att jag ändå fått bekräftelse av människor jag mött på vägen.
Precis som du hade jag turen att till slut möta kärleken med stort K.
Mina inre demoner har lugnat sig, men de poppar upp med jämna mellanrum och det är då alkoholen har varit lindringen.
Men det är ju utan alkohol jag vill bekämpa demonerna och jag ger mig inte för det måste gå!???
Hoppas att du är ok, kära Vinäger
Kram??☀

Så det är inte själva misshandeln som oroar?! utan konsekvenserna?

Läser dina rader .. de hjälper mig .?. har ju samma datum som dig .. kramar Lerigen

Lim .. Våren är här .. och ljuset .. kramar till dig o barnen ❤️

Vinäger .. Kram till dig i din kamp ?

Miss lyckad ... Som jag känner igen mig .. så många kluriga gömställen för a .. ljuga .. smyga .. gömma .. kompensera .. ..Men Verkligheten , livet , sanningen kom ifatt mig .. Jag kraschade .. Men Lycka ? Att det går att hitta tillbaka till livet igen .. Tacksam .. Kramar Till dig .. som också hittat tillbaka ?

Maj månad. Fortsätter mitt liv som nykter och är nöjd med det.

Du finns i mina tankar och jag hoppas du ska må bättre i morgon.
Du är inte jobbig du är en människa som reagerar på en jobbig situation.
Kram?

Tack ...HyperD
Det du skriver hjälper mig framåt. Visst tjänar känslorna ett syfte och klarar man att bejaka dem går man åt rätt håll. Men när känslorna är starka blir åtminstone jag blockerad. Nu när rädslan är på tillbakagång och knuten i magen börjar släppa kan jag ta det till mig. Jag skall nu börja fundera över vad denna känsla(rädslan) vill säga mig.
Ikaros

Jag har inte klarat den här resan utan antabus. Har inte haft några biverkningar, men däremot gått hos en psykolog och fått lite hjälp hur jag ska tänka när suget kommer och livet känns så otroligt tråkigt utan alkohol. För mej var det så, jag drack ofta när jag hade tråkigt och kände mej deppig, men kunde inte sluta och så kom ångesten och skammen. Jag kan se tillbaka på mitt drickande som ett heltidsjobb med smygandet, planerandet. Är så lycklig och stolt för varje nykter dag som går. Kämpa på alla, det går om man vill och orkar. Kram

Och upprepar detta om och om igen.!Men allt känns så overkligt nu.Just nu känns det som jag är i en "bubbla" som jag inte kommer ut ifrån.Som jag kvävs. Mitt liv har varit lite komplicerat.Och från andras ögon kan det nog ses som hårt och svårt.Och det har inte alltid varit lätt.Men jag tror att alla svårigheter gör så man blir förstående, inget tunnelseende och inte har giftet i sig som gör att man dömer och ser ner på folk på olika sätt.Alla har sina egna problem och smärtor. .Så jag är ändå "glad" att man har varit med om vissa saker/levt på ett visst sätt så man har dessa egenskaper.Men det har även gjort att man tror att man kan klara allt och kan lösa allt, och även att inte kunna be om hjälp.Men om jag inte hade haft mina negativa erfarenheter som har visat att jag har lyckats att hantera det,och då kunnat ställa mig upp varje gång-även om man har velat ge upp.Så skulle jag exempelvis fortfarande varit med ASET eller till och med inte levt idag (men samtidigt om jag inte hade druckit så skulle j inte ha träffat honom.Eller gett honom en chans)..Men där var jag tvungen att be om hjälp och visa min sårbarhet även om skamen va stor.Men där va jag tvungen till slut.

Så även allt som skett i mitt liv.Så tror jag att jag aldrig haft sådan ångest som jag har nu !!

Förlåt om jag inte ger respons på allt ni skriver.Men nu är hjärnan helt förlamad.Men tro inte att jag inte läser och uppskattar de SÅ mycket..❤️

Att du kan hitta känslan som tidigare föregått återfall. Att du kan se oron för depressionen. Även om insikten om att oron inte måste vara befogad inte tar bort själva oron, och därför inte tycks hjälpa, är det något som hjälper, eller hur? För du är ju nykter.
Man kan förledas att tro, eller hoppas, att förståelse för sig själv och acceptans av känslor skulle ta bort det som är smärtsamt eller obehagligt och bli besviken när man fortfarande mår lika dåligt. Men syftet är inte att ta bort svåra känslor. Utan att tillåta dem utan att döma och förstå det mänslkliga i att ha dem.
Precis det du nu gör, beskriver för dig själv (och oss) hur det känns och vad du upplever, är vad som hjälper.
Kram

Så slog den igenom igen, min rädsla. Den som förmodligen varit motorn i mina återfall. När den känslan kommer har jag svårt att värja mig. Intellektet avtrubbas och viljan likaså. Dagen mulnar och allt blir grått och känslan förstärks av oron över att en depression kan vara på väg. Nu är det säkert inte på det viset men insikten om det hjälper föga. Flykt är den tanke som kommer. Fly från det hela. Fly från vad?
Jag är medveten om att flyktbeteendet är naturligt när man blir rädd. Rädsla är förmodligen en överlevnadskänsla som ställer in organismen på kamp eller flykt.
Vad kommer då rädslan ifrån. Vad har jag att vara rädd för i dag. Faktiskt inget förutom mina egna hjärnspöken som besöker mig på natten och gör uppvaknandet svårt. Men jag minns pojken som hade alltför lätt för att vara rädd. Minns hur jag inte vågade gå till skolan eftersom fröken läste om Hans och Greta på lördagarna.
Men nu är det något bättre efter dessa rader. När jag skrivit har insikten kommit till mig om hur mycket värre det skulle vara om jag drack. Av någon anledning slipper jag det just nu. Den flykten är för tillfället inte aktuell. Något jag skall försöka ta till mig när jag brottas med känslor och tankar. Tankar och minnen som blir till en flod som gör mig trött.
Vad dessa känslor vill säga mig är jag inte klar över men något är det. Jag skall försöka tänka kring detta och kanske skriva ner några rader, men för det år jag ännu inte redo.
Ikaros

Du skriver att ni har en bra kontakt.. du behöver henne. Sätt dig ner tillsammans med henne, berätta allt, berätta att du försökt klara detta själv för att du inte velat oroa... berätta om detta forum.. hon kommer vara stolt över dig som nu vill ändra, att du kommit till insikt.. hon kommer finnas för dig... det kommer hjälpa dig på resan..RING henne idag! Lycka till... jag sänder dig styrka???‍♀️

... som skickade det där meddelandet till mig så hade jag bara undrat varför du inte berättat tidigare och erbjudit min hjälp om du ville ha den. Jag hade blivit känslomässigt berörd och tyckt synd om dig som har fört din kamp ensam. Jag hade velat veta om jag var din syster.

Nu vet jag iofs inte vilka andra konflikter/besvikelser ni har bakom er, men jag hoppas och tror att din syster ser att du försöker och att hon stöttar dig i det. Kram!

Jag tycker din text är vacker i sin nakenhet. Den visar en människa som för en desperat kamp, visst. Men en människa som faktiskt tar kampen och är på väg mot livet så som hon vill leva det. Det är mer än man kan säga om många Svenssons där ute... Var och en med sina hemliga laster, och sitt hemliga lidande. Jag tror din syster tänker sig för många gånger innan hon gör något alls med detta. Hon kanske inte enns tar upp det med dig. Beror helt på hur mycket råg hon har i ryggen. Förvånansvärt många skyggar för naken, brutal sanning och låtsas hellre som ingenting... Men jag hoppas ändå att hon ska visa sig vara av en annan sort. Att hon ska visa sig vara en sådan syster som kommer till undsättning, för att lindra plågan och hålla dig under armarna när du är som svagast. Det önskar jag dig. Kram

Jag vill bara visa igen de jag sms:ade av misstag till min syster.Jag delade detta här (30/4) och igår skickade jag det till henne!

Nu är Tina igång igen.Inget stopp.Och giltigheten om j dricker eller inte finns inte.Så jag dricker. Hade inte kvar något stark vin/öl nu ikväll så va i affären och skulle handla.Tanken va ju självklart att köpa hem folköl.Som jag gjorde.Men jag bråkade med mig själv hela tiden i affären.Gud vad jag är trött på detta!! Jag orkar fan inte med detta mer.Hur länge ska jag fortsätta nu? 1-2-3-4-5-6-7-8-9 år. Nu kan jag jämföra livet med alkohol och utan.Och HUR kan jag välja detta.Jag är så satans arg på mig själv. Den härliga befriande känslan jag hade under mitt 1/2 år som nykter hur kan jag bara glömma !! och VÄLJA detta.Började dricka när jag va ca 13 år. Efter det så tror jag de längsta utan va ca 2 veckor.Men det har nog legat ca 1 vecka om ens det efter jag var 20. Och sen blev de fler dagar per vecka osv osv. Och när jag var 27 så tog jag min "riktiga" återställare pga jag mådde dåligt och pga jag inte orkade med abstinensen (minns den dagen) och sen har jag druckit varje dag sen dess.(Någon dag där och då utan, men då aldrig frivilligt) tills 2017-09-21.
3 dagar innan jag fyllde 34 år.Och sen var jag nykter 5 månader, 3 veckor och 4 dagar!Men nu sitter jag här ingen.Och INGET har förändrats.Förutom att nu vet jag hur det känns att INGET eller INGEN kan styra mig. Att bara få vara sig själv och den man är. -Den känslan är otrolig.Ren lycka!!
Så det gör så ont nu och hopplöst att man gör detta igen när man vet. Varför?

För mig när jag läser de nu och vet att min syster har läst detta.Det känns som livet har stannat.Och OM hon visar detta för min mamma eller pappa!! De klarar jag inte.Mitt liv var långt ifrån perfekt.Men jag levde de på mitt sätt så gott jag kunde.Och nu har j ingen kontroll! Helt ärligt jag vet inte vad j ska göra..

Nej det kanske är nu som det börjar livet på rätt sida. Där ni kan vara ärliga med varandra.
Är det inte då när man är oförbehållsamt ärlig som man verkligen kan börja om börja på nytt med sej själv och andra nära.
Jag vet inte vad du avslöjat för din syster men visst försöker alla hålla masken och dölja sina bristet och tillkorta kommande för hela världen.
Till och med för sej själv försöker man hålla garden uppe jag mår bra ?????
Se hur bra jag är hur bra jag mår man spelar spelet lurar sej själv först sedan alla andra som VILL bli lurade.
För visst finns de andra symtomen de på att allt inte är så bra.
Om du nu har berättat en hemlighet som har belastat ditt liv gjort det tungt. Något att dölja.

Nu har du inget att dölja längre korten på bordet.
Du skämms gör inte det. Bara du är chef
över ditt liv.
Om hon vill kontrollera dej.är det säker av kärlek men det är lika jobbigt och ocharmigt för det.
Du har aldrig känt dej lägre / mindre/ ovärdigare än nu.
Och den syster som inte älskar dej nu /då när du behöver det som mest är inte värd din kärlek tillbaka.
Denna dag är bara en dag just nu snart är den historia.
Glömd
Kram

Min barndom var ju inte som mina barns. Min mamma drack aldrig alkohol när våi var små..Däremot en pappa som både jobbade mycket, och drack mycket..Mamma lämnade min pappa på grund av hans drickande. Jag blev a-beroende i stället känns det som.Hade nog lämnat mitt ex tidigare om jag inte börjat dricka själv..Kram

Allt är inte förstört. Att du inte har delat ditt hemliga lidande gör dig inte till en annan person. Du ÄR allt det positiva du visat omvärlden. Den bilden är inte en lögn. Du är just så duktig, glad, skämtsam, rättskaffens, ytlig och livlig som du har visat. Man måste inte färdas genom livet helt transparent. Alla döljer vi något nära våra hjärtan. Av integritetsskäl. Av omtanke för andra. Det gör oss inte till andra personer än de vi utger oss för att vara. Oavsett hur din syster ställer sig, dömande eller ej, så är du samma person hon har haft framför sig hela tiden. Det är tragiskt om hon inte inser det, men det kan du inte lasta dig själv för. Det ligger i så fall hos henne. Dina positiva sidor och allt positivt du har åstadkommit i ditt liv tillhör fortfarande dig. Kram

Behöver verkligen det nu.Men just nu så vill jag helt ärligt bara försvinna.Paniken bara växer. Inte velat läsa det jag hade skrivit.Men gjorde det precis.Vare sig hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte komma med någon lögn eller bortförklaring.Allt står där öppet
som en jäkla bok .Det är SÅ specifikt..
Och självklart dricker jag nu.Och nu vill jag verkligen inte sluta. Ångesten är fruktansvärd.

Jag älskar min syster.Hon har haft ett svårt liv.Och pga det så hade jag kanske önskat att hon hade varit mer förstående.Men tyvärr är hon inte det.Hon har blivit en kontroll freak.Rätt dömande osv, Även om hon har det tufft fortfarande idag. Jag skulle förstå om hon blir besviken och lite arg pga att jag har levt i en lögn. Visat en fasad som har varit falsk och då sagt och beteet mig falsk inom mycket ! Hela min livstil.Den är absolut inte något märkvärdigt.Men ändå prövat visa en "duktig" person som gör rätt för sig och gör det man ska göra!! Att allt är bra och okey! En fasad som -Duktig,livlig,skämtsam,glad och "ytlig" ..

Allt är förstört..!

Inte gjort samma sak själv men däremot så anförtrodde jag mig åt en person som jag trodde att jag kunde lita på och som lovade att inte berätta något men trots det har hen berättat för många andra.. Ledsamt och tråkigt att man inte kan få ha privata saker och kunna berätta det till de man vill när man själv vill.
Oavsett så tänker jag på dig och hoppas att det kan kännas bättre snart igen! Kanske kommer det något bra ur situationen på lång sikt, även om det inte känns så just nu?
Kram