Senaste kommentarerna i forumet

Vet att det är många som kämpar, men tycker att det borde lätta lite snart. Beroendet, ja... Djupt förankrat på många sätt. Mary, du har varit helt otrolig som lyckats trots allt som hänt runt dig. ♡ Vi får klura vidare.

Har också funderat i de banorna, Mirabelle. Jag var så himla taggad i början, hundratio procent fokuserad, så jag hade inte tillåtit mig att misslyckas då. Har däremot aldrig tänkt ordet tristess, men det kanske är just det. Jag får nog fylla ut tiden ännu mer...

Tack alla för att ni finns och ger hopp. ♡

Jag tyckte också att det var mycket lättare i början... Efter en månad började nykterheten kännas som mehhh whotevvah... Jag känner mig själv och vet att allt som är en utmaning biter jag fast om som en pitbull. Kampar och vägrar släppa. Vinnarskallen går igång. Sen när det inte är någon utmaning längre tappar jag motivationen. Tristessen sätter in.

själv, kul att se dig i forumet. Ja, för min del är det antabus som gäller, kanske något för dig att köra ett tag. Tänkte också sista chansen när levervärdens stack iväg, och jag knappt orkade uppför trappan. Men redan känns det bättre, och det är så skönt att slippa dessa ändlösa dialoger med alkoholdjävulen.

Varje dag är en kamp. Jag förstår inte varför det ska behöva vara så jobbigt nu efter så lång tid. Längtar så tills det känns enklare, tills nykterheten blir en naturlig del av min vardag. Hade i princip inget sug de första 50-60 dagarna. Sedan dess har det varit krig...

Kör mina strategier, de som jag tjatar om: Ingen tillgång till alkohol hemma, omväg runt Systemet, inbokade aktiviteter, förlängd arbetstid. Är helt enkelt tvungen. Men fy, vad less jag är ibland. Har dock känts lite lite lättare de senaste dagarna. Hoppas! Så, slutklagat för den här gången.

Uppdatering: Forumet, förstås, det är ju här jag hämtar min största motivation!

I dag är jag nykter! Nu håller vi i! ♡ Kram

Så roligt att se en gammal bekanting titta in på forumet. Du har väl sett var jag befinner mig just nu, någonstans på ravinens botten. Inte roligt kan jag säga. Kul dock att höra att du verkar vara på gång. Någon gång ska det väl funka för någon av oss "seniorer". Jag hänger på (som vanligt) i nykterhetens tecken. Dock med betydligt högre insats, från min sida, än någonsin tidigare. Sista chansen har jag väl sagt förut men ingenting kunde vara mer sant som det ser ut just nu för mig.
Sköt om dig Fenix
Tjalle

Ser att jag även då tog antabus för att få stopp på drickandet. Det har varit svajigt som vanligt efter en tids nykterhet, beroende på att hr A ganska snart hör av sig och vill diskutera frågan. Och har jag då bara mig själv att förhandla med så slutar det som så ofta med att jag slutar med antabus och ett par veckor senare är i full gång igen. Nu har jag börjat gå till vårdcentralen två gånger i veckan, det gör det mkt lättare att inte förlora striden mot hr A. Det är en blygsam investering på 50 kr per gång, jämfört med vad alkoholen kostar. Men framför allt är det åter underbart att vakna nykter och utan ångest, något jag gjort de allra flesta dagar det senaste halvåret. Den här gången vill jag hålla på så länge det krävs att känna att nykterheten är något naturligt för mig. Tack alla kämpar där ute, jag läser på forumet mest varje dag om alla er med- och motgångar.

Samtalet är början på ca 1,5 års samtal, möten och terapi. Det är läran om alkohol och hur den kidnappar din hjärna, gruppsamtal med "likasinnade" och även KBT. Stället jag valt har den tanken att man kan säkert sluta dricka på egen hand, men att man behöver jobba med sig själv, sina tankar och reaktioner. Jag känner mig trygg i upplägget, även om jag är väldigt nervös- Får bekosta kalaset själv, men jag har möjligheten att göra det.
Har också goda vänner och familjemedlemmar som är väldigt stöttande. Jag har haft väldigt många bra samtal den senaste tiden. Till och med min man börjar hänga med lite mer. Han är av lite egen karaktär, ser sånt här som.....svagheter.
Jag hoppas att jag i augusti nästa år kommer ut som en ny, stark kvinna med gott självförtroende.
Helt osugen på alkohol just nu, lever på nyfunnen energi iom med beslut.
Fortsätt gärna skriva!

Hej hej!
Måste kännas härligt att du har kommit så långt som du har gjort ?

Känner igen mig mycket i din text.Va själv där några gånger och kände och tänkte som dig. Och pga pressen och stressen att prata så va de en del av anledningen varför jag inte gick tillbaka (inte endast) Men pga du måste gå ditt vare sig du vill eller inte så försök att "stålsätta" dig. Ta åt dig de som hjälper dig med din nykterhet.Påminn dig själv att du är där för dig inte för någon annan.Så om du inte vill prata så gör inte det.För även om alla har samma problematik där så är man ändå olika.Vissa är mer öppna än andra och har inte problem att prata framför främlingar. Precis som du skrev så ska det vara frivilligt och om dom puschar så går dom emot de dom själv ska stå för.Jag blir faktiskt lite upprörd att du ska bli "tvingad" att gå dit om det inte känns bra.Absolut om de faktiskt finns andra sätt.Men man sätter AA på en pedistal. AA kan inget göra om man inte själv vill eller är mottaglig.De som är rätt för mig kan vara fel för dig och tvärtom.Man måste hitta sin egen väg som känns rätt och bra.Sen att man testar olika sätt är bara bra.Man lär sig alltid något.

Även om jag låter lite negativ så kan jag ge ett exempel. Jag känner en man som har gått på AA ca i 7-8 år. Han har endast delat en handfull gånger på AA .Han går endast ditt för att bli påmind hur livet va.Sen går han hem och lever det livet han har idag ! De är så AA är för honom.

Lycka till ❤️

Går bra, har mina jobbiga dagar också speciellt på helgerna men känner ändå att jag har tillräckligt med glöd. En nära vän är ett väldigt stort stöd, denna vet vad den pratar om och förstår precis hur det känns. Vi pratar över telefon, hittar på aktiviteter tillsammans. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan den här personen.

Genom mig själv känner jag mig också stark, vägrar att misslyckas med saker när jag väl bestämmt mig till 100%. Med drickandet handlade det mycket om att orka vilja, orka bestämma sig. För en om jag vägrar att ge upp så tog det ändå nästan 5 år innan jag väl valde att ge 100. Just för att det är så jobbigt.

Stödet jag får från andra vänner känns också såklart bra, men känner inte att de riktigt kan hjälpa mig på traven då de inte förstår själv hur det är att hamna där. De vill förstå och de gör så gott det kan för att försöka förstå och det respekterar jag mycket och det gör mig glad. Men det är just de där att jag behöver nån som vet exakt och det är den där vännen.

Hur har det gått för dig?? Hur kändes samtalet?

Det kan inte bli ruta ett igen. Med så många steg framåt som du har tagit blir det endast några få tillbaka. Sedan börjar du därifrån istället och snart är du ifatt. Eller hur? ♡

Nu håller vi! ♡ Kram

...du är en pärla! Jag läser dig innan jag läser morgontidningen! Snart har du det där med a-missbruk bakom dig, och det är en värdefull del av din historia. Att ha gått igenom det helvetet ger många bra insikter och värdefulla relationer. Visst är det så? Det verkar finnas en mening med allt.

Läser gärna mer reflektioner kring ditt liv i andra länder och i Sverige med för den delen. Älskar dina beskrivningar av människor och miljöer.

Hur går det för dig? Är kämparglöden ffa på topp?
Tänkte fråga var du finner ditt stöd? Vän, sambo, dig själv? Har du nån riktigt bra att bolla med?

Jag har läst någonstans att kroppen/hjärnan kan dippa lång tid framöver. Det hette till och med nåt fint. Har försökt lägga detta på minnet så man ska orka ta sig igenom det.
Har du någon att prata med? Vän eller terapeut?

Efter 6 år i Holland lutar det enligt mig åt det sistnämnda. Sverige ÄR ett förbaskat bra land att bo i. Roligt att läsa något från dig igen och ha en bra dag du med!

Nu den sista veckan så har jag varit helt "död".Varit fruktansvärt trött så jag har knappt kunnat hållt mig vaken.Energin har varit lägre än vanligt.Orkar inget .Och detta är exakt samma känslor som jag kände efter ca 1 månads nykterhet. Jag har varit nykter i mer än 5 månader nu så de vore väll konstigt om de vore något ang min problematik (beroende)??? Eller är det bara något annat ! ?..Men tröttsamt att vara trött ?

Ha en ljuvlig dag ?

så är det inte så dumt här hemma i gamla Svedala i alla fall. Idag när jag var ute och gick med hunden lyste solen från en klarblå himmel, det var nio grader kallt och luften var torr och krispig; så där så att det faktiskt inte kändes kallt alls. När vi kom tillbaka upptäckte jag att solen kommit upp högt nog för att faktiskt värma lite; snön på biltaket hade börjat smälta och nu när jag tittar ut är den nästan helt borta. Granarna står vit- och grönspräckliga och lövträden ser inte avlövade ut alls: de har bara tagit på sig sina vinterkläder.

Morgonpromenaden lystes upp av snöns reflektion av den gryende dagens första ljus och jag kände en frid inombords; en frid som är svår att uppnå när man är omgiven av städernas saltsmutsiga asfalt, gatljusens artificiella sken och bussarnas mullrande. Än värre är det där jag just tillbringat så många dagar; visserligen är det varmt nog för att slippa ytterkläderna men träd och buskar står avlövade och dystra, gräset ligger brunt och livlöst på marken och naturen känns dammig, nästan smutsig på något sätt. Inte för att någon lägger märke till det; där råder en verksamhetshysteri som man lätt grips av och som inte tillåter att man bara lutar sig tillbaka och reflekterar.

Jag tror jag behöver det där ibland: att komma iväg någon annanstans och få en chans att jämföra. Och inte någon semesterjämförelse, är man på semester är allt för det mesta härligt, mycket för att man vill att det ska vara det, för att det måste, man har ju inte så mycket tid på sig. Nej, att åka någonstans och jobba, att se hur det är att leva som hemma; att inte ha tid att slöa eller titta på sevärdheter men ändå ha en och annan kväll ledig. Se hur det skulle vara att leva sitt vanliga liv på en annan plats. Och hittills har jag ärligt talat inte hittat någon annan plats där jag hellre vill bo och leva än här, just nu.

Kanske beror det på att jag är född och uppväxt här, kanske beror det på att jag är en gammal gubbe med djupt rotade vanor eller kanske, kanske, beror det på att Sverige är ett förbaskat bra land att bo i.

Ha en bra dag!

Starkt av dig att inse och villja ändras! Önskar dig all lycka till.

Jo jag känner mig mycket bättre och ser många fördelar. Alla mina intressen har som alltid lagts åt sidan för att dricka istället. Nu har jag tid att göra de jag vill, sover bra och drömmer sällan mardrömmar. Men precis som du sa varje gång man hade ett litet uppehåll så kände man sig toppen efter en vecka och det va bara att tuta och köra tyvärr. Känner att jag vet så mycket bättre nu och ska göra allt för att de aldrig ska gå utför igen :)

Är också ny här. Har velat sluta med a väldigt länge, men det har inte gått så bra. Har hållet upp i perioder men börjat igen när man mår riktigt bra igen. Visst är det konstigt.
I januari kom vi hem från en semester, där jag druckit något varje dag. Något jag annars inte brukar. Och jag märkte att jag ville fortsätta dricka varje dag - och det gjorde jag o smyg. Ibland lite, ibland mer. Efter ett restaurang besök i början på feb så drack jag även lite dagen efter på fm. Blev jättedålig och rädd. Bestämde mig för att sluta och det höll i nio dagar. Mådde ju bra igen så lite kunde jag väl dricka. Min man kom på mig och nu är det slut på drickandet. Jag är så trött på smygandet och baktankarna, på mig själv och allt som tillhör. Ska på samtalsterapi imorgon. Just nu mår jag toppen och känner mig stark.
Hur mår du? Känner du av fördelarna redan nu?
Och bra jobbat av dig ??

till AA gör jag av egen fri vilja för att få medicin mot min sjukdom alkoholism. Jag gör kort sagt något som är bra för min egen skull och för att nån kommenderat dit mig. Jag vet ju att de som är med på mötet har samma sjukdom som jag själv och det gör det enklare för mig att prata om det eftersom alla vet hur det är.

Eftersom jag insåg att jag var tvungen att ändra mitt liv för att inte dö i sjukdomen så blev det enklare för mig. Och det har gett resultat.

Ge det en chans och pröva andra grupper tills du hittar nån som känns som en hemmagrupp.

Jag ska sluta ta sovmorgon tror jag.... Jag vaknar alltid tidigt och sover numera väldigt bra under natten, vaknar inte längre vid 03 och svettas av ångest. Men nu när det finns flera dagar i veckan då jag inte absolut måste kliva upp i ottan har jag legat kvar och somnat om. Det är ju så härligt att ha den möjligheten! Eller? I den lätta sömnen drömmer jag och det är inte härligt....
Det handlar inte om alkohol längre men det handlar om den jag alltid tidigare trott att jag är. Den jag inte vill vara och den jag inte behöver vara.
I drömmen går jag vilse, tappar bort mina barn, misslyckas....
Men om jag analyserar det hela ser jag ju såklart var drömmarna kommer ifrån. Saker jag glömt att göra, oron över att jag överskattat mig själv, att få tentamens resultat denna vecka. Så fort jag gör något som påminner mig om den jag var får jag ångest. Jag har fortfarande inte helt och hållet kunnat förlåta mig själv och jag dömer mig själv som vanligt för hårt. Som vi alla här gör.
Varför ska man vara så jävla rädd för att misslyckas... Och vad är det jag tror att jag ska misslyckas med? Det vet jag knappt. Bara en diffus känsla av att vara ovärdig min egen tillvaro.
Ja, man blir trött på sig själv. Eller så är jag bara utmattad av att vara lite lycklig, ett ovant tillstånd som jag aldrig tidigare tillåtit mig själv att vara i. Kanske jag bara behöver vila i mina välbekanta känslor ett tag...
Nä, det är bara korkat. Och drömmar är bara drömmar.

Och välkommen hit! Vad starkt av dig att ta det här steget och börja skriva här och reflektera över din situation och alkoholkonsumtion. Jag hoppas att när du läser här och "pratar" med andra att du ska få svar på dina frågor.

Gällande din fråga om vad som inspirerar så är det många medlemmar på forumet som har gjort en plus och minus lista med att dricka alkohol/vara nykter. Det kan jag tänka mig är inspirerande, att tydligt se vilka vinster som finns med eventuell förändring och förluster med att fortsätta som nu. Kan en sådan lista vara till hjälp för dig tror du?

Hoppas du får fler svar nu när jag puffat upp din tråd. Ibland tar det tid för trådar att komma igång, hoppas du har tålamod.

Önskar dig en fin dag och hoppas du hittar en riktigt bra film att kolla på!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Härligt Gunda! Du gör det så bra!
Jag kommer efter

Livet funkar inte så. Det går inte att backa bandet tillbaka till början, på gott och ont. Det man önskar ogjort i efterhand går inte att sudda ut. Så är det även med det man gjort som är bra. Du må ha fallit för frestelser och druckit, men ruta 1, och alla nyktra dagarna efter det är fortfarande passerat. Du har dem ännu under bältet. Fint att inget gick åt fanders. Då märks det ju knappt att du har snubblat. Upp och hoppa och fortsätt framåt. Kram

Varit på semester i ett par veckor . Har druckit såklart, det gick inte att stå emot. Alldeles för nynykter med alla dessa frestelser. Inget kaosartat har hänt, förutom att jag nu börjar på ruta ett igen. Suck