Senaste kommentarerna i forumet

.. och jag har inget svar. Det är ju precis som du skriver, hur kan man välja att dricka när man vet att man mår så bra utan? Jag har inte ännu läst hela din tråd så svaret kanske finns där... undrar om det hände något särskilt innan du började dricka igen? Sänder en kram genom cyberrymden och hoppas att du tar dig ur det här asap. <3

God morgon allesammans.

Igår gick jag till majkasen eller majbrasan med mina barn. Jag hade jobbat många timmar innan så jag var ganska trött. Men barnen hade roligt och det var fyrverkerier och många barn att leka med. Jag gick dit själv med dem för min man var ute på annat (med alkohol förstås inblandat). Kände små sting av ensamhet men tänkte att jag gick ju dit för barnens skull och de var inte ensamma. Och vi hann grilla innan och få lite helgstämning.

Jag kände mig lättad över att jag inte suttit hemma och druckit vin innan vi gick till elden. Hade känts så jobbigt att stå där berusad. Ensam med barnen.

Vi gick hem sedan, en skön promenad, hemma såg vi en film och hade det mysigt.

Sovmorgon idag och medan många (inklusive min man) är bakis idag så är jag bara lite trött. Men en kopp kaffe botar det.

Jag har börjat glömma hur det kändes att vakna lite bakis. Jag vet att det var vidrigt så jag kan fortfarande känna tacksamhet över att vakna och må bra.

Jag tänker fortfarande mycket på att köpa hund. Jag känner att det skulle vara en sån glädje i mitt liv (och barnens).

Hoppas ni andra har en bra och fin första maj ❤

Kramar!

Se inte bakåt utan framåt, Jo bakåt på de goda dagarna men inte på återfall.
Du kommer igen, jag lovar dig. Har man fått smak på den goda nykterheten så vill man dit igen.
Så häv dig upp igen, jag hejar på dig i mina tankar!! ???
PS. Hur gick det med voffsingen...??

Ja, det är jättekonstigt hur hjärnan lurar en helt plötsligt. Har också haft den känslan att benen går in av sig själv på Systemet och jag bara följer med...?? Så det är nog en gen vi har gemensamt vi som är beroende.
Jag har inte haft något sug på 12 dagar men vet att det snabbt svänger, i februari på dag 17 och i mars på dag 8 kom den där känslan över mig.
Men nya tag gäller hela tiden, inte ge upp för alkoholdjävulen..??
Ha en skön Första Maj!?

Tack, det behöver jag i dag. Känner mig som en opålitlig människa som bara lovar och lovar... Men jag tar nya tag nu direkt. Helnyktert är det som gäller. Det finns helt enkelt inget alternativ.

Och vad hände? Vet inte alls, faktiskt. Inget sug den här gången heller, mer ett tvång. Vet förstås att jag bär ansvar för mina handlingar, men det känns som att jag inte var med, utan stod bredvid och tittade på. Nu gäller det att hitta nya strategier och eliminera risken att det -
Gud förbjude - händer igen.

Ha en fin dag! ♡

Nu är Tina igång igen.Inget stopp.Och giltigheten om j dricker eller inte finns inte.Så jag dricker. Hade inte kvar något stark vin/öl nu ikväll så va i affären och skulle handla.Tanken va ju självklart att köpa hem folköl.Som jag gjorde.Men jag bråkade med mig själv hela tiden i affären.Gud vad jag är trött på detta!! Jag orkar fan inte med detta mer.Hur länge ska jag fortsätta nu? 1-2-3-4-5-6-7-8-9 år. Nu kan jag jämföra livet med alkohol och utan.Och HUR kan jag välja detta.Jag är så satans arg på mig själv. Den härliga befriande känslan jag hade under mitt 1/2 år som nykter hur kan jag bara glömma !! och VÄLJA detta.Började dricka när jag va ca 13 år. Efter det så tror jag de längsta utan va ca 2 veckor.Men det har nog legat ca 1 vecka om ens det efter jag var 20. Och sen blev de fler dagar per vecka osv osv. Och när jag var 27 så tog jag min "riktiga" återställare pga jag mådde dåligt och pga jag inte orkade med abstinensen (minns den dagen) och sen har jag druckit varje dag sen dess.(Någon dag där och då utan, men då aldrig frivilligt) tills 2017-09-21.
3 dagar innan jag fyllde 34 år.Och sen var jag nykter 5 månader, 3 veckor och 4 dagar!Men nu sitter jag här ingen.Och INGET har förändrats.Förutom att nu vet jag hur det känns att INGET eller INGEN kan styra mig. Att bara få vara sig själv och den man är. -Den känslan är otrolig.Ren lycka!!
Så det gör så ont nu och hopplöst att man gör detta igen när man vet. Varför?

Lite omtanke från mig..

för ett fantastiskt inlägg <3 / mt

...för att just någon här ska veta vem jag är?

Fick kalla fötter och tog bort texten. Är nojig vad gäller att bli igenkänd.

Bra avslut att hälla ut skiten! Nu blir det bara bättre! Kram

Slut för den här gången och förhoppningsvis för alltid. Hällde ut det sista, så jä-a trött på skiten.

Vill verkligen vara hundra procent helvit. Finns inget dividerande vad gäller detta.

Förresten vad bra du skrev om hur något av dina barn eventuellt upplevt det när du drack förut. Så målande och nyttigt att se det ut deras perspektiv.

Kram igen!

Tack FinaLisa och miss lyckad ❤❤❤

Hoppas folk är rädda om sig ikväll. Hoppas barn somnar tryggt i sina sängar ikväll ❤

Miss lyckad, jag har också tänkt på det ett bra tag. Men jag läser sällan själv där för jag orkar inte riktigt engagera mig. Så jag fortsätter skriva här i "förändra sitt drickande" även fast jag inte vill förändra det längre (vill ju bara fortsätta såhär).

Vill ha kvar min tråd också. Vet inte om man kan flytta den.

Kram!

Skönt att du är på väg tillbaka :) Det där med stolthet är bäst att inte grunna för mycket över... Alla bär vi på alldeles för mycket skam och skuld av olika orsaker. Det är så det är att vara människa. Ha en fin Valborg och sov ut imorrn <3

På att byta till det vidare livet..Avskyr ifall jag skulle misslyckas och ta återfall..För mig känns det lika illa som att börja knarka..Jag är nog lite skrockfull också..Men snart gör jag det..Undrar vad den tråden ska heta..Kan ju hänga här också ibland..Kram..

på varför man börjar dricka och vad som fungerar för en som motgift?

Tack för hälsningar, gör gott för en sargad själ. Har tack och lov inte så mycket A kvar nu, ska bli skönt att slippa tvångssupandet. Kanske inget perfekt ord, men det enda jag kommer på nu som beskriver eländet.

Det finns inget bra med A för oss som är beroende. Punkt! Debattera med mig hur länge som helst, jag står fast vid detta. Är man beroende mår man bäst utan skiten. Punkt!

I morgon är jag nykter igen. Om jag är stolt vetefan efter de här dagarna, knappas troligt, men nykter, det är jag garanterat - och det räcker långt.

Trevlig Valborg!

Tack för ett fint inlägg!
När jag släppte logiken blev jag nykter. Och jag behöver det känslomässiga och andliga mer o mer. Är inne på mitt tredje år som nykter och detta år utforskar jag just detta. Det är en spännande resa vi är inne på.
Kram
Ellan

blev ingen bra månad, för ett par veckor sedan ett test att dricka en helg och nu är det förstås varje dag igen. Maj ska bli mycket bättre tänker jag. Men måste förmodligen hitta någon form av behandling.

Japp. Känner igen mig precis. Skönt att det beteendet numera tillhör det förflutna. ?

Jaja, klockan är över 11, men tekniskt sett är det förmiddag... Jag har massor att göra idag. Tagit ledigt från jobbet för att hinna allt. Jag var upp en sväng och drack kaffe, men ligger nu i sängen igen med yrsel och illamående. Försöker övertala min tunga, matta kropp om att den visst klarar av att resa sig och ta itu med allt den redan borde vara igång med... Bedrövligt. Men kika in och skicka dig en kram, det orkar jag :) Kraaaaaam

Sänder en hälsning med hopp & tacksamhet för att du ger oss en inblick i hur det kan vara att vara människa. Du bidrar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Och så svåra att leva efter för både anhörig och beroende.
Men likafullt sanna.
I filmen avatar så kopplar ett kärlekspar ihop sig med tentakler för att liksom komma åt och in i varann.

Kanske det är så vi anhöriga också gör i lite högre grad.
Vi kopplar in oss på den sjukes system och får vårt eget system förgiftat.
Så svårt sen att koppla loss och ut i det friska.
Eller tillbaka till vårt eget friska jag.
Men som du skriver mt.
Ju mer vi lyckas bygga på vårt eget jag.
Ju starkare blir självet och ju friskare val kan vi göra.

och vanmakt när jag tittar in och läser på forum.... speciellt när jag läser inlägg från (nästan alltid) mammor som lever i oro inför helger och den stora överskuggande frågan är ’hur ska min man bli nykter? Vad kan jag göra?’

Även om jag vet, alltför väl, att alla måste ’göra sin egen resa’, komma till sin egen insikt, drabbades jag imorse av en stark önskan om en tråd för samlade erfarenheter. Främst för barnens skull, alla de barn som lever i oro inför helger och sommarlov med fylla och bråk. Eller tystnad. Jag vet att det inte är en rimlig tanke men jag känner förtvivlan över det pris barn betalar medan en förälder väntar och hoppas och försöker.... ibland genom att vrida ut och in på sig själv .... och den andra föräldern kämpar (i bästa fall) för att hålla sig mer eller mindre ’i skick’. Eller ännu värre anser sig ha rätten att välja att dricka.

Vi är så många som gått igenom det här och insett att det inte är möjligt att ’vara så’ att en annan blir nykter. Så många som utan att önska det, i bästa välmening, stannar kvar hos den som är fången i sitt missbruk.

Förstås har min förtvivlan sina djupaste rötter inom mig själv, i en barndom där alla helger drunknade i spriten och dess konsekvenser. Våra barn har inte drabbats på samma sätt då jag länge höll mannen i ett hårt grepp. När vindrickandet eskalerade var de utflugna. Alkoholen har ändå orsakat dunkla områden i familjen och gett upphov till mycket smärta. I det arbete jag haft har jag mött otaliga som kämpar med sår i spåren av liknande erfarenheter. Kan alkoholens glädje nånsin vara värd sitt pris? Säger jag som också haft en livsperiod där det var otänkbart att ha fest utan bubbel och vin...

Nyligen skrev någon i Förändra sitt drickande om utmaningen att de som insett att det enda möjligheten är att inte dricka alls ska samsas i samma tråd som dem som vill lära sig att dricka måttfullt. Jag förstår problematiken och just det problemet är ju inte mitt. Men i stort berör alkoholfrågan så många, många....

Just Valborg är ju en av mina märkesdagar, den kväll då mannen för sex år sen tog sitt förhoppningsvis sista återfall som förde honom till det avgörande vägskälet. Just idag lider jag med vuxna och barn som ser fram emot att fira vårens ankomst med oro och vanmäktiga försök att bevara kontroll. Just idag skulle jag önska ett inlägg i eldskrift som säger ’Ge upp’ och välj nykterheten, närvaron, den genuina gemenskapen...

Vi ska göra allt det vi gjort under så många år - de senaste helt nyktra! Samlas många vänner, nära och kära runt en eld. Släpa ris, kratta fjolårsgräs och äta sotiga korvar. Inte många barn... de har blivit vuxna och är på egna vägar men några halvvuxna och kanske några vänners barn. De kommer att få uppleva en gemenskap där åtminstone några vuxna är helt nyktra. Jag känner tilltro till att en av dem är mannen i mitt liv. Den man jag intensivt avskytt och tagit avstånd ifrån som den han förvandlades till då han drack. Idag är han den ’sanna X’ den jag längtade efter och alltid sagt att jag vill leva mitt liv med. Idag kan han säga att ’jag, som alla alkoholister, är en skadad människa’. Underligt nog är det lugnande att höra. Jag vet ju, jag har sett och upplevt hans smärta och sår som de kommer till uttryck då han sökte den falska trösten i flaskan. Jag vet också hur det är nu då vi delar våra liv utan att förvanska oss i ’vinets värmande yra’ som Barbro Hörbergs skriver i en av sina fina visor.

Det blev långt... jag har skrivit ur mig mina tankar. Till dig som orkade läsa till slut önskar jag en ljus och glad Valborgsmässoafton och Glad Vår. Minns att vi var och en gör våra egna val och att det är möjligt att ta makten i sitt liv ☀️??