Senaste kommentarerna i forumet

Och är ute och i vårvädret..Härligt att oron har släppt..Håller med om att livet är lättare att hantera som nykter.Man behöver aldrig sova ruset av sig eller planera sitt drickande och missa trevliga saker för att alkoholen är i fokus..Kram

Igenkänning!!! Jag har sett om en del filmer som jag faktiskt inte minns slutet på pga av att jag varit onykter. Tittade mycket på film och serier i början av nykterheten. Ett skönt sätt att få tiden att gå och så var ytterligare en dag slut. Skönt att det gick bra att ha egen tid utan vinet. Ännu mer kvalitet på egentiden.
Kram
Ellan

Visst är det så att anonymiteten gör att vi vågar visa oss så som vi är... Allt det trasiga, vilsna och luggslitna i vårt inre, som vi döljer för omgivningen. Här är det tryggt att ösa ur sig det onda och slåss öppet mot sina demoner. Gå inte under vännen min. Vi är många som hejar på dig och längtar tills du är på bättringsvägen igen. Stor varm kram!

Jag skickar en cybertanke laddad med hopp och motivation. Låt inte den jäkla reptilhjärnan lura dig till att skruva av korken ? Tro inte på alla dina tankar som pratar med dig. ??

Tror att det är superviktigt för att visa vem vi verkligen är. Förmodligen inte den vi förväntas vara.

Jag är definitivt inte den mina närmaste tror.

Skicka en hälsning om ni vill, känns som att jag går under annars... (jag som inte gillar tiggandet av empati i normala fall...)

Finns det en gräns? 75 dagar? 100? 1 år? Jag tror du vet själv när du är där. :)

Det vidare livet ja, har funderar på den tråden men är osäker på när man är redo för att flytta dit.... Tänker att det kanske är lite kaxigt att tro sig tillhöra det gänget efter 75 dagars nykterhet ?

Att det kanske var tråden "Det vidare livet" som gällde för de som valt att sluta helt. Men jag har kanske missförstått detta.
Jag håller absolut med! Det borde finnas en särskild tråd för de som valt att sluta helt. Det är väldigt ledsamt att skriva något om hur man övar på att dricka mindre, om andra stör sig på det eller inte tror att det är möjligt, man blir återhållsam helt enkelt.

Jag känner som du. Saknar en tråd för oss som valt att sluta helt med alkoholen. Jag skriver här allt mer sällan då jag inte riktigt känner igen mig i många av trådarna.

Dom flesta av oss som hänger här har ju alkoholproblem..Egna eller andras..Min förståelse för viljan att dricka har minskat ju mer jag förstår om tex barns (även vuxna barn) till personer med beroendeproblematik och psykisk sjukdom.Har genom jobbet(psykiatrin) träffat personer med oro och ångest..I 9 fall av 10 finns just dessa familjer..Dvs någon eller båda föräldrar med problem. Missbruk eller psykisk ohälsa, inte synligt alltid..Men när man gräver lite så förstår man..Vi förstör våra ungar med missbruk och beroende..I början förstod jag inte att det var så..Att ungdomar med psykiska och eller drogproblem nästan alltid hade trots fin fasad, risiga hemförhållanden. Det räcker med att man skäms för sin helgsupande pappa.Det skaver i själen och självkänslan..Det finns nog någon person(typ 1 på 1000) som kan minska sitt drickande om man är storkonsument. Men har aldrig hittills träffat någon med alkoholberoende som kan börja dricka socialt..Ha en fin söndag..Kram.

Hoppas att du snart är tillbaka här. Styrkekram ?

När jag läser här inne på forumet slår det mig att ganska många reflekterar över hur länge de varit eller beräknas vara nyktra. Det är säkert bra att ha någon mätare på framstegen i den egna nykterheten men jag tror att det är viktigt att poängtera att man nog endast bör jämföra med sig själv. Detta eftersom arbetet och ansträngningen för att upprätthålla ett nyktert liv är så olika. Går jag bara till mig själv kan jag konstatera att jag ofta kan vara nykter ett år eller mer utan någon egentlig ansträngning. Min alkoholism ser ut på det sättet.
När jag läser inlägg från andra lär det mig att en vecka eller en månads nykterhet kräver avsevärda ansträngningar och en ständig kamp.
Sedan kan en och samma person uppleva starka skov med starkt alkoholsug med helt alkoholbefriade perioder däremellan.

Det jag vill ha sagt med detta är helt enkelt att det är viktigt att man utgår från sig själv och värderar nykterheten högt om det så är endast för en dag. I bakrusets ångest är kampen för denna enda dag mycket hård. Men när man lyckas med dessa första dagar är det värsta gjort något som vi alla vet.

Hälsningar från ett nyktert och soligt Rom.
Ikaros

Bra, då måste du fixa lite med A. Du vet ju om det själv..
Vi håller på dig naturligtvis i vått och torrt.
Märkligt nog så har jag lite ångest inför mina glas vin i morgon...
Vill ju inte bli högkonsument igen..

Du fixar detta Vinäger

John

...för min mans sjukdom är god. Just nu är det värre med min.

Jag vill så gärna skriva, kommentera, men vet av erfarenhet att jag bör vänta. Men ni ska veta att det är ni som håller mig uppe. Det är ni som gör att jag inte går under. Om ett par dagar är jag nykter igen - kanske för alltid - och då behöver jag er, mer än någonsin. ♡

Oj... förstår dig fullt och helt...fyy
Hoppas att allt blir bra ändå..
Som Jasmine skrev.. forskningen har kommit framåt så... hoppas

John

...att dricka mindre, eller sluta helt (vilka många tycker är det enda alt).
Inte heller jag "spottar i glaset", men är numera ytterst selektiv vad gäller
Vad jag dricker
Varför jag dricker
och med vem.
Det funkar bra nu, men jag omprövar mitt beteende ibland t ex om jag ser att det är svajigt.

Handlar ju om att förändra sitt drickande, att dricka mindre. Så då måste andra också förstå och respektera oss som inte vill sluta helt. Vi som kanske inte haft våra liv förstörda pga A. Vi som ”glorifierar”...eftersom jag fått extra kreativitet, skapandelust med spärrar och blockeringar som släppts efter ett par glas. Som jag inte skulle kunnat få tillgång till på något annat sätt. Sen har det ofta många dagar såklart blivit för mycket och jag är inne i en process att dricka mindre. För mitt enda problem med A är morgonångest. Mitt drickande har aldrig gått ut över andra eller sabbat min tillvaro. Vi lever olika liv och har olika livsöden. Hoppas vi kan förstå varandra.

har ju effekt på självförtroendet och mående, minst sagt! har jag hört sägas. Tyvärr blir det till en uppblåst ballong som sedan spricker på alla de sätt.

Jag skrev samma i Jasmins tråd, men jag insåg att det var en sort av självterapi, därför att blir det copy paste nu. Jag hoppas att det är ok för Jasmin.
Om att försöka övertala sig själv att man ska sluta.
"...Ett hårt, logiskt arbete, som inte räckte för mig. Det var viktigt, men för lite för att sluta dricka. Jag är inte logisk av mig ;)
Så mina tips är inte logiska just nu heller, ha ha.
Jag behövde släppa in sorgen, inte förtränga den. Det är f*n inte roligt att vara nykter. Jag läste alla "strålande" tips på forumet och visste att folk vill mig och varandra väl, men det var himla trist, hopplös och förj*vligt att vara nykter och det är fortfarande. Man är begränsad, man får inte smaka det goda och man måste vara på sin vakt på varje fest. Livet är absolut inte lättare heller, alla problem kvarstår, de blir oftast fler (tyvärr öppnas avgrunden när man slutar dricka), de blir tydligare och man har inte de sköna stunderna i dimman. Detta är sanningen med nykterheten. Den är sorglig och ju ärligare var jag med mig själv att så blir resten av mitt liv, desto lättare blev processen att bearbeta min förlust. Sörja över den. Jag försökte nämligen dricka mindre i 10 år innan jag tog det definitiva beslutet och det hjälpte inte.
Jag brukar jämföra detta med en situation där en kvinna försöker lämna sin man som misshandlar henne. Det kan vara svårt, hon är beroende av honom av olika anledningar, men han gör henne illa. Inget hjälper, hon kan inte träffa honom då och då, för att hon riskerar alltid att han slår henne. Hon måste göra ett definitivt slut för att kunna bearbeta sorgen och gå vidare.
Strax efter det att jag slutade dricka fick jag diabetes, hormonberoende, dvs. det påverkas inte av min livsstil. Jag var tvungen att ta beslut att sluta äta socker. Det är exakt samma sak här. Det är himla trist och begränsar mig, men... jag väljer att leva. Jag sköter om mina två sjukdomar. Vad vinner jag? Mår bättre fysisk. Får uppleva världen lite längre. Undviker katastrofer. Lär mig att njuta av livet.
Jag är inte logisk och behöver det andliga och känslomässiga. Jag behöver också kickar.
När vi slutar dricka uppstår det ett svart hål och om vi inte fyller detta hålet med någonting, då kommer det att dra oss tillbaka. Och igen, träning är bra, läsa böcker är bra, avslappnande bad är bra, tänka på barnen och släktingar är bra... FAST det hjälpte mig bara delvis. Det fyller inte mitt tomma rum.
Jag behöver kickar, stimulans. Både intellektuell och emotionell. Skaffade en vän på internet som var där varje dag, delade sina djupa känslor och upplevelser med mig, behövde hjälp också. Vi diskuterar livets mening och meningslöshet, lidande, litteratur, människor och blommor ;) Vi gör underbara inre resor.
Jag bestämde att jag slutar dricka för mig själv. Jag reste på en väldigt ... riskabel resa, till ett land som jag älskar, där människorna har fullt upp med att överleva och har inte tid att dricka eller ha depression. Jag läser hela tiden deras språk, för att kunna skaffa nya vänner och låta dem dela sina liv och historier med mig. Jag vill skriva en bok. Jag älskar mitt jobb och får kickar där.
Till slut insåg jag att nu, efter 1,5 år, när jag är på en fest och är nykter, är jag faktiskt mycket mer inspirerande, väcker nyfikenhet och glittrar mer än när jag var full. Då var jag bara dum.
Jag skaffar kreativa och inspirerande vänner, bjuder de hem och njuter.
Ibland pratar jag med de döda, de som alltid önskade mig bra. Ber de om styrka, frågar de om råd.
Mitt i allt detta blev jag mer och mer sjuk. Nu ska jag opereras och jag är livrädd för det, panikslagen.
Men livet är här och nu, nu, nu. Jag vill njuta av varje rörelse, jag vill inspirera andra och bli inspirerad. Av glädje, skratt, ironi, cyniska kommentarer, sorg, tårar, uppgivenhet, frustration. För att varje känsla är vacker för mig och driver mig framåt.
Vem har sagt att livet är enkelt? Vem har sagt att livet har mening? Vem har sagt att jag kan göra så många betydelsefulla val?
Jag valde inte mina sjukdomar, jag valde inte alkoholismen. Jag väljer att leva, så länge jag kan."

Tack för ditt kommentar.
Ja, för mig var brytpunkten att erkänna att jag drack i smyg för min man. Vi har ofta pratat om det att jag dricker för mycket, fast han såg kanske 25% av det som jag drack, ha ha. Jag hinkade i mig vin i smyg. Fattar inte att han inte märkte. Att berätta för honom, var som att stänga vägen tillbaka. Bränna den sista bron. Definitivt.
Men jag hade också tur, han reagerade på rätt sätt, var ledsen och sa att han känner sig lurad, men han var inte sur. Jag svarade att den som jag lurade mest, var jag själv. Han frågade vad han kunde göra för att hjälpa mig. Jag svarad, att han kan stå ut med mig när jag får sug. Och det var inte lätt, ha ha. Värre än PMS ;) Men han stod ut.

Dom som "glorifierar"... Frågan är vad man då är ute efter på ett forum som detta! Kanske försöker dom (man) bara förklara alkoholens starka dragningskraft på de flesta av oss, –missbrukare i synnerhet!? För något måste det ju vara... som får människor att dricka (för mycket, ibland)!

Har hamnat i ett slags mellanläge..Vill gärna skriva, läsa och ge och få respons på forumet..Mitt problem är att jag egentligen bara vill läsa om dom som fattat grejen..Låter kanske konstigt, men dom av oss som förstått att det förmodligen aldrig går att ta ett enda glas någon mer gång i livet..Det är när man får den insikten, som den svåraste och himmel-helvete kampen är över..Då gäller det ”bara” att hålla sig nykter och lära sig hantera sig själv och livet utan alkohol..Som jag skrivit tidigare så triggas jag ibland av trådar som glorifierar alkoholen..Hände till och med på ett aa-möte..För mig är det sjukt..Eftersom alkoholen har förgiftat delar av min barndom, söndrat mitt hus och hem, gjort så att närstående till mig fått psykiska och fysiska skador, några har dött av alkoholrelaterade sjukdomar, då undrar jag, vad är det man glorifierar? Är det många barns oro och ångest, som dom får av oss som super? Eller skammen det innebär att ha alkoholberoende i hemmet..Lite ilska som pyser ut efter att jag läst på forumet..Hoppas fler av oss förstår att erkänna sitt a-problem och vilja göra något åt det, är värt ett fantastiskt liv för oss och våra nära..Kram..

Du har en stark karriär helt klart. Så ung och koncernchef redan vid 26. hmm..Riktigt dugligt.
Kokainet är en drog som används flitigt i bl.a. finansvärlden tyvärr. Man använder det många gånger
istället för A då man sparar kroppen (lever/njurar) och baksmälla slipper man ju.
Drogen är dock förrädisk. Fara för hjärtat p.g.a. för snabb puls m.m.
Hoppas att du inte tar det numera. Framgår ju inte av din berättelse ... Fortsättningen kan vara intressant att läsa
om..

John

Jag har också fått uppleva cancer på nära håll ... då valde jag att fly in i alkoholens värld , för att slippa känna .. som jag önskar att jag hanterat det annorlunda .. Din man behöver dig , närvarande o nykter .. Tänker på er ?

Lider med dig... När någon man älskar mer än livet självt blir allvarligt sjuk... Det är maktlöshet. En allestädes närvarande känsla av förtvivlad vanmakt lägger sig som en blöt stickig yllefilt över hela tillvaron. Det är så lätt att ta till alkoholen för att lindra. Men så färdas man över en gräns, när alkoholen inte ger lindring längre. Då dricker man mer. Tills poletten trillar ner. Och då är man redo för dag ett. Du är snart där allra finaste Vinäger <3 Kram