skrev SofiaK i Inte ensam
skrev SofiaK i Inte ensam
Närmar mig en månad som spiknykter och allt fungerar bra. Mycket Loka har det blivit.
I går var jag ensam hemma. Superskönt med egentid. Mitt gamla jag skulle ha köpt hem en bag-in-box och börjat hinka redan under eftermiddagen (min man var ju inte hemma så ingen såg mig) för att sedan under kvällen skriva pinsamma inlägg på FB om hur fantastiska alla mina vänner är... Kvällen skulle ha slutat med att jag däckar framför en deckare som jag missar slutet på.
Men! Nu blev det inte så. Mitt nya jag var nöjd med Loka. Somnade för att min kropp sa att den var trött efter en skön kvällspromenad och jag vaknade pigg och utvilad. Älskar livet! /Sofia
PS
Fick se HELA deckaren, inkl den spännande upplösningen! Bara en sån sak! ?
skrev SofiaK i Ett halvt år
skrev SofiaK i Ett halvt år
Tack för att du delar din berättelse. Känner igen mig mycket i dina ord. Jag har också valt att leva spiknykter sedan snart en månad och mår jättebra av det. Att dricka måttligt funkar inte alls för mig. Efter ett glas vin vill jag alltid ha mer... och mer... och mer.
Gott att vi får stötta varandra. /Sofia
skrev SofiaK i Ett halvt år
skrev SofiaK i Ett halvt år
Tack för att du delar din berättelse. Känner igen mig mycket i dina ord. Jag har också valt att leva spiknykter sedan snart en månad och mår jättebra av det. Att dricka måttligt funkar inte alls för mig. Efter ett glas vin vill jag alltid ha mer... och mer... och mer.
Gott att vi får stötta varandra. /Sofia
skrev Elise64 i Ett ärligt försök!
skrev Elise64 i Ett ärligt försök!
Om tankar kunde läka, så är allt snart bra igen. Jag tänker på dig och önskar att du och din man får den bästa hjälpen. En stor bukett tankar med önskan att ni fixar det???
skrev Jasmine i Ett ärligt försök!
skrev Jasmine i Ett ärligt försök!
.. om du vill berätta om din man så finns vi här. Jag är ju också rädd att någon ska veta vem jag är så jag har sagt att jag är kemist, men kemi är många områden och där finns även biokemi som innefattar cancerforskning. Jag är inte cancerforskare, men har jobbat i närheten av det. Det finns så många olika sorters cancer med varierande prognoser. Jag hoppas och tror att din man har en "lindrigare" variant. I så fall, misströsta inte, sjukvården är framgångsrik på det området. Om din man har en värre variant så förstår jag att det är helt outhärdligt.
Men, kära vän, alkoholen är bara en tillfällig flykt som du får betala för i framtiden. Jag håller med Mary, sätt en dag 1 för att komma tillbaka. Berätta för oss vilken dag det är! Återigen önskar jag att vi inte var anonyma, att man kunde hjälpa "på riktigt". Varm kram till dig <3
skrev Tanten75 i Ett ärligt försök!
skrev Tanten75 i Ett ärligt försök!
är en ny dag!
Jag hoppas du är tillbaka här snart med full kraft! Du fixar det här! Ge inte upp!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
Skriver innan nästa alkoholrus kickar in. Ser att jag berättar om cancern, denna jä-a sjukdom. Är så himla rädd att avslöja vem jag är, så har inte sagt något. Förrän nu, tydligen... Min älskade man sedan drygt 30 år är drabbad. Har formulerat en text kring detta, men den söp jag bort.
Återkommer...
skrev John-Erik i Ett ärligt försök!
skrev John-Erik i Ett ärligt försök!
Du är normalt stark. Ska du inte fortsätta att ge oss andra din styrka?
Vi behöver dig..
Kram..
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
Ja, så känns det efter senaste återfallet. Upprepning...
Cancer och annan skit bör lämna mig och mina närstående ifred ett tag iaf.
Vet och respekterar att jag inte bör skriva mera.
Uppskattar och behöver dock kommentarer av alla slag just nu.
skrev Btt i Ett ärligt försök!
skrev Btt i Ett ärligt försök!
Det blir bra igen ska du se när du gråtit färdigt. När smärtan lättat igen.
Detta blir bara en en parantes.
Morgondagens lycka är lika mycket din som någon annans.
Och du kommer att välja den för du vet att det är rätt.
Rätt för dej för livet för dina nära.
❤
skrev anonym17136 i Ett ärligt försök!
skrev anonym17136 i Ett ärligt försök!
I’ll be back ? Det var också ord som jag sa för ca 1,5 år sedan .. idag Stark både på insidan o utsidan .. Vad jag vill säga : kom igen vinäger , du fixar det här .. Kämpa kämpa pepp pepp .. ? kramar Lerigen
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
Gråter och dricker, dricker och gråter. Känner mig så uppgiven just nu. Vad ska det bli av mig? Peppa och ge stöd - inte supa skallen av mig - känns betydligt närmare mitt nya jag. Vad hände?
Mitt i allt elände önskar jag alla en fin långhelg! Tar i från tårna och säger som jag brukar: I'll be back!
skrev Elise64 i Ett ärligt försök!
skrev Elise64 i Ett ärligt försök!
Jag tycker att liknelsen med dikeskörning är så bra... alla vi här har börjat vår resa på nya vägar, då måste vi hålla fokus, inte konstigt av vi kör i diket nån gång.. det viktiga är att så fort som möjligt komma upp igen och fortsätta framåt... mot målet... backa eller vända om är ingen bra idé ej heller att ge upp liggande där i diket.., då får vi ju aldrig veta vad som erbjuds vid målet... vilka som står där och längtar, väntar och hejar på just oss... så res på dig och fortsätt din vandring i din takt?♀️
skrev Mirabelle i Ett ärligt försök!
skrev Mirabelle i Ett ärligt försök!
Det är en vägbula bara, ett sådant där irriterande farthinder, som får en att hoppa högt och landa med en duns om man inte var beredd. Du kommer igen. Du är så värdefull för mig, oavsett hur många återfall som ligger och lurar på din väg. Ge inte upp! Stor kram
skrev aeromagnus i Trebarnsmamma på Antabus..
skrev aeromagnus i Trebarnsmamma på Antabus..
Jag har ätit antabus länge nu men jag mår inte dåligt av den men jag mår bra av att slippa tänka på alkoholen.
skrev Studenten i Jag är här nu.
skrev Studenten i Jag är här nu.
Somnade vid 5 i morse. Han jag dejtar nu bråkar så jävla mycket. Jag vet inte om han medvetet vill göra illa mig genom att inte förstå och lyssna, eller om det faktiskt är mig det äe fel på. Det är alltid jag som får be om ursäkt, och jag vet inte hur mycket mer jag kan ge till honom av mig. Jag ger allt, ändå räcker det inte. Han är manipulativ, så mycket är
Jag medveten om. Mina vänner säger att jag ska dumpa honom, men ändå håller jag fast. De kallar det för psykisk misshandel. Jag vet inte om det stämmer eller inte. Men när det är bra är det så jävla bra.
Varför gör jag såhär mot mig själv? Vad är det i mig som låter mig slängas med?
Älskar jag inte mig själv?
Idag är energin låg. Jag är trött trött. Utmattad. Känner hur ångesten kommer krypande i mig. Känner igen symptomen. Känner en typ av hopplöshet över att ha hamnat där jag är idag.
Vet ibte riktigt hur jag ska kunna ta mig ur detta, och det skrämmer mig. Jag vill ha tillbaka min energi. Igår var en bra dag, tills han fuckade ur igen.
I kväll ska vi ut och dansa. Jag kommer dricka idag. Förhoppningsvis kommer jag må bättre innan jag åker. Har ingen alkohol hemma, så det lär inte bli så mycket idag ändå. Det känns okej.
Sedan jag blev sjukskriven har jag haft svårt med maten. Mycket tankar kring att ibte äta har dykt upp igen, misstänker att det är någon typ av känsla av kontroll. Eller så har jag för mycket fritid.
Varför kan jag inte ta hand om mig själv ordentligt?
Jag förstår inte. Kanske är det för att jag är sjuk, men jag identifierar mig inte med det. Jag accepterar fortfarande inte att jag faktiskt är sjuk. Kanske är det därför de dömande tankarna kommer så fort jag inte orkar något. Istället ligger jag näst intill apatisk inför minsta syssla jag behöver göra. Ser hur tiden går och blir mer stressad. Hade antagligen behövt någon som puttar på mig ibland.
För jag orkar inte.
Jag orkar inte. Jag är så jävla trött.
Ta hand om er!
skrev Jasmine i Ett ärligt försök!
skrev Jasmine i Ett ärligt försök!
... misstänkte att allt inte stod rätt till när jag inte såg några kommentarer från dig. Kära, bästa, fina Vinäger du är värd bättre!!!! Du är värd att må bra!!! Vi behöver inget förlåt, vi finns här alltid, oavsett. Häll ut, håll ut, andas in. Kram <3
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
skrev Vinäger i Ett ärligt försök!
På väg att ge upp skrivandet här
Vill ju vara långt framme, typ där...
Besökt jävla Skitbolaget ännu en gång
Vilket ger konsekvenser dagen lång
Började skämmas redan vid sju
Vaknade och stillade suget då och nu
Herregud, jag har typ ingen karaktär...
Men ni, mina vänner, ni finns här
Cirka åtta återfall är vanligt, har jag hört
Men på detta jag mig stört, är det kört?
Jag vill ju så förtvivlat gärna sluta
Som det känns nu är jag en sjunkande skuta
Men jag har lovat mig själv att inte ge upp
Så jag hoppas att detta bara är ännu ett mindre gupp
Håll ännu en gång en tumme för mig
Att jag fixar det, snälla säg...
Inte heller denna gång finns något romantiserande...
Bara vodka och tetror, totalt förnedrande...
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, då behöver jag det bäst."
Förlåt!
skrev Dionysa i Reflektioner
skrev Dionysa i Reflektioner
... får du väl komma in och berätta om hur våren hos er utvecklats!
skrev FinaLisa i Nykterist och alkoholist i en kropp
skrev FinaLisa i Nykterist och alkoholist i en kropp
Hoppas solen skiner under din cykeltur..
Du skriver så himla bra och resonerande, tack för inspirationen???
skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp
skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp
God kväll (eller strax godnatt).
Jag ligger i sängen och är helt slut. Imorgon ska vi iväg rätt så tidigt och det känns så befriande att jag kan det och vill det. Det är lätt för mig att tacka ja till att göra saker tidigt. Jag ska ju inte vara bakis. Jag ska dessutom cykla en mil dit vi ska. Utan problem. Om det inte regnar förstås... ?
För många år sedan nu brukade jag ställa in saker ganska ofta för att jag var bakis. På senare år slutade jag planera in saker istället... så jag slapp ställa in. Sedan överkompenserade jag istället på andra sätt. Jag gjorde mycket aktiviteter med mina barn nästan hela tiden för att jag ville vara en bra mamma. Det är jag iof glad för... att jag faktiskt inte försummade dem. Jag försummade "bara" vänner och mig själv.
Men nu kan jag cykla en mil en tidig lördagsmorgon utan att känna att det är jobbigt eller att jag gör det fast jag hellre vill dricka. Jag behöver inte känna att jag OFFRAR en fredagskväll med vin för att inte riskera att bli bakis på lördagen. Jag vinner nåt annat genom att inte låta vin styra min fritid.
Sedan är det faktiskt väldigt fantastiskt att veta att jag inte tillför min kropp något gift. Jag behöver inte tycka att motion är meningslöst pga att jag ändå dricker bort hälsan. Det är inte meningslöst att äta kosttillskott eller dricka nåt nyttigt etc. Det är det väl förstås aldrig. Men om man dricker känns det ju som att man ger sin kropp en smäll (alkohol) och sedan en klapp (nåt nyttigt) och sedan en smäll igen följt av en klapp. Men nu är det inga smällar. Bara fina klappar.
Ofta om jag är ute och går och jag möter nån som är ute med hunden och samtidigt röker så brukar jag tänka att det är ett sånt slöseri på en sån fin promenad med frisk luft att dra i sig cigarettrök istället för friskt syre. Slöseri på en promenad. Så är det med alkohol också. Känns som slöseri på hälsan och livet.
Nu somnar jag nästan och har knappt känsel kvar i händerna av att skriva liggande i sängen såhär.
Hoppas ni alla får en fin nykter helg!
Kramar!
skrev Ellan i Trebarnsmamma på Antabus..
skrev Ellan i Trebarnsmamma på Antabus..
Hej och välkommen hit!
Jag är mamma till två och numera en nykter alkoholist. Skammen jag upplevde tidigare var brutal men nu är den mer hanterbar. Jag kan aldrig förändra det som varit men jag gör idag allt för att inte hamna där igen. Vi finns här om du vill dela med dig, ha stöttning eller bara skriva av dig.
Kram
Ellan
skrev JenniferZ i Hög på min egen förmåga.
skrev JenniferZ i Hög på min egen förmåga.
Hej!
För oss var det enkelt att få hjälp i Sverige. Förutom att väntetiden till logoped var nästan 1 år... Men sen fick vi snabbt hjälp, hon skrev ansökan om resurs till förskolan och det beviljades direkt.
Nu bor även vi i utlandet... I kombinationen av att vår som blivit betydligt bättre i talet och jag blivit livshotande sjuk så bestämde vi oss för att unna oss något år utomlands. Min man kan få uppdrag i andra länder.
Här har vi det fantastiskt. Men det finns ju ingenting som liknar det sociala skyddsnät som finns i Sverige. Jag åker hem regelbundet för min vård, och vår logoped har lärt upp mig i vilka övningar jag ska göra med vår son. Pga min sjukdom är jag helt sjukskriven och har därför tid. Han går på en svensk förskola här, och det fungerar fantastiskt. Troligen pga att det är en jätteliten skola, med mycket personal.
skrev FinaLisa i "Resan" är inte över..!
skrev FinaLisa i "Resan" är inte över..!
Ååh, jag ska hålla alla tummar!!?? Kramar till dig och voffsen??
Närmar mig en månad som spiknykter och allt fungerar bra. Mycket Loka har det blivit.
I går var jag ensam hemma. Superskönt med egentid. Mitt gamla jag skulle ha köpt hem en bag-in-box och börjat hinka redan under eftermiddagen (min man var ju inte hemma så ingen såg mig) för att sedan under kvällen skriva pinsamma inlägg på FB om hur fantastiska alla mina vänner är... Kvällen skulle ha slutat med att jag däckar framför en deckare som jag missar slutet på.
Men! Nu blev det inte så. Mitt nya jag var nöjd med Loka. Somnade för att min kropp sa att den var trött efter en skön kvällspromenad och jag vaknade pigg och utvilad. Älskar livet! /Sofia
PS
Fick se HELA deckaren, inkl den spännande upplösningen! Bara en sån sak! ?