Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Det känns hur bra som helst. Kommer att hänga kvar här på forumet för stöd och pepp. Både till mig själv och för andra. /Sofia

När jag läser och skriver här på forumet känner jag att jag tillhör något större, en gemenskap där vi har lätt att förstå varandra. Att den destruktiva kraften i alkoholen kan ta sig sådant uttryck är i sig fantastiskt. Men det beror nog på att vi som någon klok kvinna här skrivit (MM?!) att vi inte bara sitter i samma båt utan också hjälps åt med att ro åt samma håll. Vår gemensamma motståndare kan endast bearbetas och försvagas genom att vi hjälps åt.
Detta är mina tankar i dag från ett soligt Rom där jag varje morgon hör spröda kyrkklockor ringa.
Tack mina vänner som hjälper mig att på "nykter kaluv" uppleva en solig semester.
Ikaros

Grattis till din 3-veckor.Bra gjort.Och det du skriver att du är lyckligt över det är väll ett av beviset att du verkligen vill detta. och med 3 veckor så bevisar det att din vilja är stark ?

Hejar på dig.m

Diskussioner ska man ju alltid blunda för. Nu har jag "turen" att jag måste endast ljuga när det handlar om mina kollegor.Min närmaste vänner har jag berättat det för (vissa blev paffa och vissa inte ) Men stöttning och förståelse var det jag fick ?..

Men pga att jag orkar inte "ljuga" längre så kommer jag bara vara ärlig och säga att jag inte vill dricka eller är sugen.Och sen anledning varför har dom inte med och göra.Så dom får ta de som dom vill. För det är ju sant de jag säger.Jag vill ju inte..

De du skriver känner man verkligen igen.Absolut om någon som man trodde hade dömande ögon, som man själv visste misstänkte att man hade problem( men förmodligen så va dom inte dömande.Man vara bara paranoid ink skam känslor/försvarsmekanism tog över ).Eller när någon bara smuttade lite fint av sin dryck, eller när någon som helt plötsligt skulle ta en läsk eller kaffe till nästa beställning.Då kom irritation i mellangärdet.Men man "lekte" med och kanske sa -Ja det vore gott.Även om hjärnan "skrek" av besvikelse.

Jag hade velat kunna det.Ta en drink och även njuta av sällskapet och stunden.Men för mig går inte det. beteendet sätts igång direkt, och A blir det centrala/viktigaste. Så lagom finns inte i min värld vare sig var jag är. Vad är det som triggar igång dig att dricka själv? Är det något du tänker på eller känner.Eller det är suget som styr?

Så härligt för dig ? Ja om de är storm så kan det svajar väldigt okontrollerat ? Men heja dig att du tog över rodret ?
Gjorde du något speciellt eller tänkte något som gjorde att din viljestyrka tog över??

6 dagar nykter och jag är inne på min 8. Vi är grymma ? Så nu har vi ögonen mot horisonten och njuter ☺️

Hoppas du får en ljuvlig dag i det gråa vädret ??

Instämmer helt! De som bryr sig är de som själva har ångest över sitt drickande. Jag vet eftersom jag själv alltid varit en sådan. Jösses vad jag blivit stött av gäster som inte dricker upp jätteglasen jag bjudit på.... men jag tycker inte heller man ska behöva ljuga sedan ska man ju om man är skör inte utsätta sig för onödiga diskussioner. Jag tänker köra hårt med att jag måste köra bil.

detta eviga planerande före...under....efter. Jobbigt !

Ja, det är bra att ha ett svar till hands när man blir ifrågasatt.
Men om folk omkring blir störda på grund av att man vill hålla sig nykter så är det nog för att de själva har alkoholproblem.
Jag har själv känt så tidigare, en obekväm känsla när man inte kan dricka avkopplat utan känner sig iakttagen och bedömd av en nykter präktig människa!?
Men det är ju ens egna skuld och skamkänslor som poppar upp...
Jag tycker att ju äldre jag blivit så hanterar jag alkoholen i större sällskap bra och lagom. Men det är ju det där vardagliga ensamdrickandet som är det stora problemet..
Men idag är jag på dag 6 och jag är så glad att jag höll mig i masten igår för då svajade jag ett tag på eftermiddagen...?☀
Och du klarar säkert lördagen finfint!?

Har själv förut använd exempelvis antibiotika ursäkter.Väldigt effektiv faktiskt ? Synd att man ska känna att man ska "behöva" göra det för att inte bli ifrågasatt.Eller att man är rädd för att någon ska förstå att man har problem med A.Men på slutet innan j tog mitt återfall så använde jag inget alls.Sa bara att jag inte hade lust eller var sugen.Sen vad folk skulle tro brydde jag mig inte om.För om någon hade påpekat om de eller frågat mig ang om jag hade hade problem så hade jag redan planerat att ge följ fråga -Har du själv några problem.Pga du verkar behöva dricka.(ca så där ?)..

Som det känns nu så kommer jag gå.Man måste ju få leva.Det är ju därför jag vill vara A-fri/nykter för att kunna leva mitt liv på mina egna villkor Det kommer vara svårt eller inte.Vad vet jag egentligen ? Men jag kan eller vill inte gömma mig pga jag är rädd.Om jag vill dricka så kan jag göra det när som helst.De är bara min egen vilja/beslut som kan förstöra det..! Men ska njuta och ha de kul. Då utan Alkohol i kroppen ?

Well...
vart startar man?
Hur mår ni? Är ni kvar?
Jag lever, dock sjukskriven just nu. Akut stressyndrom Ftw, Yay! (Ironisk).

Ta hand om er.

Minnet av ångesten som ett köksbord fullt med flaskor och glas gav blir jag nog aldrig av med men det gör inget. Glädjen över att mina barn aldrig mer behöver uppleva den ångesten igen är nog❤️❤️❤️

Bra och pricksäkert skrivet, tyvärr känns det igen!!

”Flängande slängande” ? mitt i prick tyvärr.

Brukar återvända till uppdateringen jag gjorde i början av december. Bra att bli påmind om hur inte minst en smygdrickares liv kan se ut:

"Skönt att slippa!
Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!"

Det var det jag kände i morse, precis det du skriver, Ullabulla!! ? Jag välter mig själv, jag är alldeles för bra på att analysera och göra kopplingar... Jag tänker att ibland är det lite fel väg att gå, att gräva för djupt. Det är inte fel för alla men för en sån som jag, och jag tror även du, fungerar det inte, vi går då vilse i dessa långa vindlande gångarna som leder inåt.
Jag tar en paus, kanske måste jag ändå gå till läkaren men det får bli en parantes, ungefär som ett tandläkarbesök. Detta har ätit upp mina tankar den senaste veckan till den milda grad att jag förlorat närminnet vid några tillfällen. Det har varit helt blank, vem sa vad alldeles nyss?? Men det är för att jag just då varken hört på eller sett något som hänt utanför mina egna tankegångar.
Nu får det vara bra. Det räcker nu.
Så mycket saker har dock inträffat och avlöst varandra, som enskilda händelser kanske inte så allvarliga men i mängd och deras gemensamma betydelse har inte gett någon återhämtning för mig. Det sätter igång en sån här period för mig. Jag har många människor runt mig som älskar mig och vill mig väl men då jag har rollen som Alfa i min närmaste krets så finns egentligen ingen som har mandat att stryka mig över håret och säga: ”Det ordnar sig, jag fixar detta, bry dig inte om det nu”
Det yttersta ansvaret måste kanske alltid vila på någon men jag önskar att det inte ALLTID var jag...
Men ja, det är så just nu och så länge jag har samma människor runt mig undrar jag om det någonsin kommer förändras.
Vissa saker kan jag inte fly ifrån men de jag kan...de lämnar jag nu och låter spaden vila.
Hakuna matata liksom...
❤️❤️??‍♀️

Alla dessa ”festdeltagare” som hälsade på oss är inga s.k parkbänksfyllon..Utan arbetar som bilmekaniker, arbetsledare, i vården o.s.v.. Har ni vägarna förbi en campingplats i sommar, så kan man se det mer öppet..Finns nog ingenstans där det sups så mycket som på campingar..

Tack för att du delar. Starkt att du tagit dig ur det där! Kram

...för flera barn runt om i vårt land. Hemsk läsning.

Jag vill berätta om hur jag tänker att något av mina barn har haft det en vanlig dag i vår Svensson-familj bakom fasaden.. ”Vaknar med en klump i magen..Det är tyst i huset.Går upp och kollar..Fullt med glas, ölburkar och vinglas på borden.Taklampan är tänd..Jag släpper ut hundarna på baksidan..Mamma och pappa sover i sovrummet..Tittar in till dom..Pappa ligger påklädd vid fotändan av sängen. Mamma ligger med tröja på sig i trosor..Hela rummet stinker av gammal fylla och svett..Inatt var deras kompisar här och skrålade..Jag bad dom sänka volymen på musiken flera gånger..Först sänkte dom, sedan höjde någon igen..Till slut orkade jag inte säga till mer..Jag såg att våra hundar var oroliga.Jag tog in dom på mitt rum och dom fick vara i min säng..Det började så mysigt igår..Grillning med familjen..Pappa drack öl och mamma vin..Det kändes som en vanlig familj..Efter grillningen gick jag in på mitt rum och spelade 2 timmar på min dator..När jag kom ut från mitt rum, var mamma fylleröd i ansiktet..Pappa vinglade och svor åt något på tv.n.. Åh nej..Inte nu igen..Mamma pratade och skrattade högt i telefon..Efter en stund hade deras vänner anlänt.Alla var redan fulla och hade ännu mer alkohol i sina kassar..Usch ännu en orolig natt..Tur att jag inte ska till skolan i morgon..Faaan vad jag hatar mitt liv”......

Hallå där min vän,
hur är det med dig? Allt bra?
Stor kram

När jag hade jobbat " för hårt" med mig själv att jag nästan tiltade.
Jag tappade greppet lite och vindlade iväg på vägar där jag inte varit och inte skulle vara.
Dvs jag lät mina tankar gå för långt in i mig själv då jag varken ville eller kunde stoppa det.

Jag oroade också en del vänner,det såg jag.
Men det här är ju inte du
Du brukar ju vara glad och driftig osv.

Men kanske du måste säga stopp för både tankar och processer ett tag och hinna ikapp dig själv och sortera ut lite vilka krig och vilka förändringar du ska genomföra.
Och vad du bara ska vänta ut?

Jag hade och har också en del kroppsliga symptom som jag vet inte är farliga.
Men varje gång de kommer så är de lika övertygande.
det är något fel på mig,jag ska snart dö.
Kanske redan i eftermiddag ;-)
Går att småle åt när det är över.
Men mitt i så är det väldigt verkligt,väldigt påtagligt och skämmigt.

Någon form av panikångest med katastroftankar i mitt fall tror jag.
Det har börjat klinga av i mitt fall.
Det får komma,vara där och spöka och jag klappar tankarna på huvudet och efter en eftermiddag några timmar,i sällsynta fall en hel dag så ebbar det ut.

Jsg tar det med ro och försöker skapa mig lugna platser,stunder så det får härja fritt och ställer inte så många övriga krav på mig själv medan det pågår.

Tack för respons på mitt inlägg, det känns skönt att få sina tankar bekräftade?
Ja, vad ska jag säga om dina planer på att gå ut på krogen..., det är vanskligt såklart men samtidigt så måste ju en människa få umgås med andra.
Jag har varit i samma läge och då har jag ibland kört en vit lögn. Sagt att jag äter antibiotika eller någon annan värktablett som inte går att kombinera med alkohol.
Då när man väl har satt sig i situationen och börjat äta och prata glömmer man nästan bort att man dricker alkoholfritt för det är så kul att träffa gamla vänner.
Men det är ju inte bra att umgås med gamla vänner som själva har alkoholproblem...?
Att skapa nya vänner i någon intresseförening kan vara ett sätt för att komma ifrån tankar på alkohol.
Det finns helgkurser på folkhögskola i olika ämnen där det inte är tillåtet med alkohol. Du verkar vara en nyfiken och vetgirig person, varför inte testa något nytt!??
Ja, ibland grubblar man på tok för mycket och till vilken nytta ?
Hoppas du får en bra tisdag☀??

Idag har det varit en behaglig dag med en klump i magen.Vaknade tidigare än vad jag brukar när jag ska upp och åka iväg till jobb.Är en snooz fanatiker.Men steg upp och hann dricka en kopp kaffe innan jag gick.Dagen gick smärtfritt.Och sen blev jag tillfrågad om jag ville jobba extra pga dom behövde hjälp med en aktivitet på kvällen ( jobbar inom demensvård) Först ville jag säga nej pga jag var trött och ville hem och sova.Men sen väckte jag mig själv -Ska bryta mönster.Så istället för att åka hem och göra inget så sa jag ja.Det var faktiskt rätt kul (och pengarna behövs.Söp nog upp ca 3000 under 3 veckor).Men de har ändå funnits en oro i kroppen.Jag och några från jobb (vi är väldigt nära) ska ut på lördag och äta.Vi bestämde detta när jag var inne i mitt återfall,så det lät som en bra idé.Men nu börjar jag bli osäker.Finns ett par i sällskapet som har prata om A och pga jag va inne i det då så hängde jag med i samtalet.Men nu gäller inte det för mig längre.Så vet inte riktigt vad jag ska göra.Jag vill SÅ gärna följa med men är osäker om de är en bra idé.Men jag börjar bli trött på ensamheten.Har varit singel ett bra tag (pga mitt missbruk.Har inte varit intresserad av något stör moment) Mina närmaste vänner bor i Norge eller har dom familj.Så man träffas knappt.Jag bröt säkert med 75% av min umgängeskrets när jag blev nykter.Va ett måste.
Innan återfallet så var dessa träffar så roliga,bekväma och avslappnande för mig.Jag insolerar mig rätt så mycket dom första 2 månaderna när jag blev nykter förra gången.Jag ville inte/vågade inte chansa.Men som sagt det blir rätt så ensamt om jag ska göra det igen.Och just den känslan kan ha varit en av orsakerna varför jag tog mitt återfall.Så jag är väldigt kluven -Ensam eller "chansa" att suget vilar då..!

Har du varit på en vanlig läkarundersökning för att utesluta att det inte är något fysiskt? Vitamin- eller mineralbrist? Sköldkörteln? Njurarna? Fina du, jag tycker så synd om dig! Att du blir lugn av vinet är för att det dövar allt- oro, smärta, prestationsångest, you name it. Men, det är ju inte lösningen på ditt problem. Skriv imorgon och berätta hur du mår?

Jag önskar det med, jag pratar med en vän men jag till slut slutar jag för hon vill förstå men kan inte. Min man blir förskräckt och min mamma som vill kunna prata om allt, ja, hennes hjärta skulle brista... Jag känner det som om jag skrämmer de i min närhet för de förstår inte riktigt.
Skriver mer imorgon, min vän Ullabulla?❤️