Senaste kommentarerna i forumet

Det låter fint att du ville hjälpa och stötta mig i fantasin..Men du gör det på riktigt också..Din historia om återfall efter 14 år, bär jag med mig resten av livet.Hoppas du har en riktigt härlig dag..Det är du värd.

Ibland har jag svårt att hänga med i vissa trådar.Beror på hur länge personen har haft den och hur många kommentarer de finns.Läster alltid dom första kommentarerna och sen dom sista för att kunna få en överblick av personen och den problematik och tankar.Men sen är det svårt att veta vad som har skett under tiden..
Så din summering ger mig en hint "vem du är,hur det har gått och hur du tänker" Och vilken fantastisk syn du har på saker och ting.Verkar vara väldigt jordnära.Och du lurar inte dig själv hur saker och ting är. Du har insikt på många plan. Du är en person som gör misstag.Tänker igenom de,känner och försöker att förstå."Men sen även att du kan släppa det" för det verkar som du förstår att du är mänsklig och kan gör fel. De iallafall mitt intryck när jag har läst..

Kram

Åh, vad glad jag blir att mitt inlägg inspirerar dig till att (kanske) berätta för din man. Alltså, det blev avgörande för mig. Förstår precis vad du menar om att det inte finns någon väg tillbaka, men snart väljer du det steget. Säger som ungdomarna: Gör't!

Jag har insett att jag har en sådan där medberoendepersonlighet. Tror det var pga något av dina inlägg som jag googlade efter info och gjorde tester... I mitt fall handlar det inte om substansmissbruk iofs, så jag vet inte om det räknas på riktigt. Jag utvecklade min medberoendepersonlighet redan i barndomen, som del av en emotionellt och socialt dysfunktionell familj. Att ta ansvar för familjens beteende och reaktionerna från omgivningen var nog en rätt naturlig konsekvens iom att det fick konsekvenser för mig själv. Barnet som ville följa spelets regler och vara med i gemenskapen fick inte inträde. Samma sak nu i vuxen ålder. Att hålla andra under armarna, kudda och sopa undan har jag gjort för att deras oförmåga får konsekvenser för mig personligen, eller för mina barn. Under senare år har mitt beteende även läckt in i arbetslivet. Jag gör likadant i förhållande till kollegor som inte klarar av sitt uppdrag. För att deras oförmåga får konsekvenser för mig personligen i form av en kaotisk arbetsmiljö, och för lidande tredje part. Så, min slutledning blir att ansvarstagandet för andras misslyckanden växer fram i strävan att skydda sig själv och det man värderar högt från konsekvenserna. Någonstans på vägen suddas de egna konturerna ut så till den milda grad att det blir omöjligt att skilja på mitt och ditt.

Vilken resa och vilken bra beskrivning. Känner igen mycket. Kanske kommer din historia att få mig att berätta för min man. Är ganska säker på att han kommer reagera precis som din man. Så egentligen vet jag inte varför jag tvekar. Förmodligen för att det då kommer att bli svårt att ångra mig...

Du har en så fin förlåtande attityd mot dig själv. Jag är rädd för att om jag faller igenom och tar ett återfall- även om det är ett litet- så är jag rädd att jag kommer hamna i en djup mörk grop som jag inte kommer kunna ta mig upp ur. Det ger hopp att läsa att det inte behöver vara så. Vi förtjänar att vara snälla mot oss själva nu.
Så himla bra jobbat!

Vilken resa i personlig utveckling och livskunskap din nykterhet har fört dig på! Och du har sugit åt dig alla de lärdomar livet vill lära den ödmjuke. Det är en spännande metamorphos vi genomgår, och vi är modiga nog att vara i den, även när marken gungar under fötterna. Hejja oss. Hejja dig! Kram

Kollar i min egen tråd och vill summera lite. Ser att jag varit medlem i åtta månader och två dagar. Passerade också inlägg nummer 500 i går kväll.

I dag är det exakt ett halvår sedan jag skapade min tråd "Ett ärligt försök!". Läser att jag startade med ca tio nyktra dagar, men föll tillbaka. Sedan var det mörker några veckor och jag visste inte hur jag skulle göra.

Vidare peppades jag av många här att berätta för min man, något som tidigare känts helt otänkbart: "Det här måste jag fixa på egen hand". Den 20 november strax före fem på morgonen sa jag som det var, rakt upp och ner. Vilken lättnad! Att M skulle stötta fullt ut och lite till visste jag, men mitt beslut att berätta tog lång tid på sig att mogna. Han bestämde sig direkt för att hjälpa mig genom att själv avstå, trots att han inte har några problem med att njuta av endast ett eller två glas.

Den största fördelen med att ha berättat för M är att jag inte kan dricka utan att tänka på att han vet. Förr drack vi varje helg, en hel del tillsammans och jag dubbelt i smyg. I det här fallet är skammen en fördel, den håller mig tillbaka. Lite stolthet på det och intaget minskar betydligt. All alkohol är på min begäran inlåst och endast M har nyckeln.

Då mannen inte tror på att bestämma över någon annan vet jag att jag bara behöver säga till, så hämtar han det här vill ha. En nackdel ibland när tankarna smyger sig på, men också en fördel då jag tränar mig på verkligheten. A finns ju överallt och är svår att aldrig konfronteras med. Dock skulle jag inte fixa att ha nyckeln själv. Det är trots allt ett stort hinder att be M att hämta. Grunden är iaf att vi inte dricker hemma, inga diskussioner kring detta, men jag har alltid möjligheten.

De två första månaderna var det inga problem alls. Gissar att envisheten höll alla tankar på A borta. Sedan kom suget. Jäklar, vilket sug jag hade under många veckor. För det mesta stod jag emot helt, några gånger smakade jag, men lämnade utan att dricka ur. Kände mig uppgiven flera gånger och undrade om det aldrig skulle gå över.

För ett par månader sedan började jag med L-glutamin, men trodde nog inte så mycket på det utan det var mest ett desperat försök att få tyst på A-hjärnan. Var lite nere ett tag, började ta tag i de värsta stressmomenten i mitt jobb. Sa ifrån mig vissa uppdrag. Efter ett tag noterade jag att jag kände ett lugn. Längtan efter A minskade avsevärt och det var det viktigaste, oavsett orsak.

Förra helgen slog det slint helt och hållet, men efter att ha analyserat det hela in absurdum nöjer jag mig nu med att det var ett sjuhelsikes, dock oplanerat, återfall. Nåväl, jag kravlade mig snabbt upp igen, vad skulle jag ligga kvar där för?

Under de här fem månaderna har jag druckit något vid ca tio tillfällen, inklusive förra tokhelgen. Det ger mig ca 150 nyktra dagar. De senaste åren var jag glad om jag fick ihop en vit dag per månad!

Vad vill jag säga med allt detta svammel då? Kanske att det tidigt gäller att hitta de positiva aspekterna. I början grävde jag ner mig totalt om jag ens kände för att smaka på något. Den inre stenhårda domaren. Nu tillåter jag mig att känna en sorg över hur livet blev, men jag fastnar inte i den. En stor skillnad. Som jag nyligen kommenterat, jag accepterar och låter vara.

Numera försöker jag ta en stund i taget och varje A-fri dag känns som en vinst. Långt där framme ser jag mig som en naturligt nykter människa. Alternativen är inte förhandlingsbara.

Ha en fin söndag. ♡ Nu håller vi!

hamnade på en öde ö i lag med dig och en spritflaska, skulle jag hälla ut spriten och hålla om dig Miss lyckad.

Lycka till med ditt nya sjöjobb.

Kramar

Mitt råd är att målet ska vara total nykterhet för all framtid. Har man ett problemdrickande och är beroende så kan man inte lära sej att dricka "normalt". Det låter kanske hårt men egentligen är det mycket lättare. Då behöver man aldrig mer fundera på när och hur mycket man kan dricka. Andras erfarenheter visar att det är ytterst få som kan dricka måttligt om man utvecklat ett beroende. Vi som hittat till detta forum är inte såna.
Det fina är att det går alldeles utmärkt att leva ett bra och rikt liv utan alkohol. Det blir inget straff eller uppoffring.

Godnatt och sov gott?

Tack så mycket.Ska verkligen göra ☺️

Ursäkta, men så befriande härligt att läsa om din fixardag. Tur att det inte blev klart någon gång, så slapp du tänka på öl...

I morgon är en ny dag! ♡

Miss_blonde, L-glutamin är en aminosyra som är ett hjälpmedel vid behandling av flera olika sorters missbruk. Det jag har använt är ett pulver som jag rört ut i ett halvt till ett glas vatten. Tas helst på fastande mage och inte tillsammans med het dryck eller mat. En tesked pulver två-tre gånger har jag tagit. Det ger ganska snabb effekt vad gäller sug. Går att beställas på många ställen, själv har jag köpt mitt via ett nätapotek. Inte särskilt dyrt, mycket billigare än vin iaf. ? Googla L-glutamin+alkohol för att läsa mer. Rekommenderas starkt att testa. Lycka till!

Uppdatering: 2-3 gånger om dagen, förstås.

beroende av alkohol, men torts detta är vi väldigt olika.
Mitt mål var väldigt kortsiktiga i början och det fungerade inte. Jag lyssnade på andra och de sa "en dag i taget".
Jag testade och det var alltid kaos, jag drack bara mer och mer under 15 år. "Man måste nå botten" sa folk. Jag väntade på en katastrof, det hände några pinsamma saker, men jag har tagit mig ur dem ganska bra, även för bra.
Tills en vacker dag bestämde jag: aldrig mer alkohol. Jag klarar inte av det, jag vill sluta för alltid, för evigt.
Och för mig fungerar det. Jag mår bra av att känna att jag bestämmer, jag är envis, jag är stark, jag vill detta.
Så, min råd är: känn efter, lyssna på dig själv, var inte rädd att sätta målet för högt för att det kan fungera för en del.
Och var snäll mot dig själv :)

Vad är L-glutamin för något? Har läst om de förut i andra trådar. Hur hjälper den en? Hur känner du att det hjälper dig.Ochr kan man köpa de?

Tacksam för svar ?

"Tvinga dig inte att fira". Bra uttryckt!

Att bara acceptera tror jag får mig att snart känna stolthet igen.

Ha en fin kväll alla kämpar. ♡

"städat" och donat hela dagen.Och nu ser de värre ut än när jag började.Det gick super först.Dammade och plockade bort och slängde saker.Sen gick det bara neråt.Började helt plötsligt möblera men ångrade mig. Hann ta tillbaka vissa saker där dom hade varit.Men låter de andra vara för jag kom på att jag behövde tvätta så jag sprang ner för att se om det fanns någon tid.Och de gjorde det.Så jag slängde in en tvätt. "Glömmer" bort alla saker som jag har dragit ut från skåpen och som nu står och ligger överallt.Helt plötsligt får jag för mig att göra en egen tavla av ramen jag har hemma.Börjar att klippa,limma och spika.Tyg överallt.Kom då på att jag skulle ju ha rengjort ugnen,men medlet hade redan stelnat. Sätter mig och tar en cigg,och då började jag fundera ang mina fönster -Dom behöver gardiner.Så jag går ner källaren och ser efter.Hittar några som jag hade i min förra lgh.Så jag satte upp dom.Men de såg för jäkligt ut så tog ner dom igen.Jag började må ila och kom på att jag inte hade ätit något idag.Så gick och handlade.Blev det något lätt!? -Nädå. Jag skulle visst göra en middag för 4 verkade det som.Jag satte mig och åt när jag helt plötsligt kom på tvätten.Kom ner nästan precis innan dörren skulle låst av sig själv.Får upp min blöta tvätt. Sätter mig och fortsätter och äta.Så nu sitter jag här med saker överallt,fullt med disk och fullt med sopor, och sen får man inte glömma min blöta tvätt och en halv gjord tavla. Och de "sjukaste" är att jag har tänkt en antal gånger under dagen - Fy vad det skulle varit gott med någon öl när allt är klart,fint och rent.Var som jag inte såg att det blev värre och inget blev gjort..

Så typiskt av mig att bli så disträ-Jag i ett nötskal.Jag behöver inte A för att vara yr..?

De lever sitt eget liv, kommer och går... Det viktiga är nog att göra som du gör just nu, acceptera att så här känns det och lita på att det är övergående. Kram

A-fritt tack och lov, fortfarande, förhoppningsvis under lång tid framöver... Inget fysiskt sug (L-glutaminet är otroligt effektivt) dock ett starkt psykiskt.

Istället för att, som sig bör, stolt skandera min nykterhet känner jag i dag mest en sorg över att jag inte vill - kan - dricka. Jag gillar inte min känsla, men kommer inte undan den.

Orkar inte vara stolt just nu. Men jag är nykter. Det räcker bra så.

Kram

Jag jobbar idag..Har getter som betar utanför..En speciell arbetsplats faktiskt. Jättebra med 18 dagar..Fortsätt så..Kram..

Vill inte måla fan på väggen, men när man skriver om sug, viljan att bli full, uteserveringar osv så är det lätt att a-djävulen tar oss i nacken..Om jag så ska sitta ensam på en öde ö, med en flaska sprit så lovar jag hälla ut skiten..Jag vill inte vara full, det är inte romantiskt eller mysigt med fulla personer. För att rädda min nykterhet väljer jag alltid mig själv först..Jag väljer umgänge, fb-inlägg, forumtrådar och övriga saker som gynnar mitt nyktra friska liv..Kram❤️

... när man fastnar i beroendet. Du beskrev det så bra, precis så var det (fast Ipren istället för alvedon9... för bara 18 dagar sen... Ha en fin dag i solen. Kram

Att man vänjer sig vid allt när man super..Barnens dåliga mående, ens egna fyllekropp, att försöka sminka bort gårdagens supande på morgonen, ta alvedon mot huvudvärken, rädslan för att det syns att man är a-beroende, oro i fall man ringt någon i fyllan, osäkerheten på bolaget att expediten ser att man super, oro när man möter polisen ifall man inte är körbar..mm.mm.Man vänjer sig vid detta och det blir ens vardag..Hur är det möjligt? Usch vilket tragiskt liv..Tur det går att förändra..Kram

Han har också vant sig med sovmorgon! Imorse bjöd han mig på en underbar promenad... hunden är vår bästa vän! Deras uppgift att älska och förlåta❤️

Vaknade i morse av något.Skulle vända mig om och då satt hunden och glodde intensivt på mig med sina svarta fina ögon.Och pep så huvudet hoppade lite försiktigt.Ville somna om,men märkte att jag var relativt pigg.Så jag satte mig upp.Kl var ca 08:30.Under årens lopp så har jag "lärt" henne att ha sovmorgon.Och oftast har jag gått ut med henne på natten för att kunna sova längre dagen efter pga jag visste att bakfyllan skulle vara där när jag vaknade.Om hon har väckt mig innan har jag blivit jätte irriterad.Skuldkänslorns flödar nu ? Jag ville ta de lungt och få dricka mitt kaffe i lugnans ro imorse, men hon höll på.Så irritationen kom.Jag vet att de är fel av mig men den byggs upp i mellangärdet så jag vill börja gråta.Men jag tog mitt förnuft till fånga och klädde på mig och gick ut med henne direkt.Och vilket härligt väder.Bara gå och bara vara! Och det är tack vare henne ❤️ Jag har även varit en sådan idiot förr när jag har varit bakis att jag har trott att hon har försökt och lura mig för att komma ut.Som hon skulle manipulera mig..! Hur självisk kan man bli..!

Kramar till er alla..!