Senaste kommentarerna i forumet

Ja så är det nog miss lyckad. Och dessutom vågade jag ibland förut inte vara för glad och trevlig nykter heller för jag var så rädd att de skulle tro jag var glad för att jag var full. Så under mina nyktra perioder blev jag stel som en pinne för att jag ville att alla skulle förstå att jag var nykter ? Vad fel det kan bli.

Jag drack en alkoholfri öl igår. Jag valde en sort som inte liknar den öl jag brukade dricka med alkohol i. Så då var det inte triggande eller obehagligt att dricka den. Bara trevligt och gott.

Nu ska jag ta barnen till stan och sedan ska jag grilla. Härligt att våren äntligen är här.

Många kramar till er alla.

Hej miss lyckad. Visst är det härligt att vakna sån som du beskriver! Bara en sån enkel sak som att inte sovrummet känns som en äcklig gudsförgäten plats.

Ha en underbar lördag! Vi är många nyktra runtom i landet och världen som får uppleva livet fri från alkoholens alla biverkningar.

Kramar!

Du strålar av energi och målmedvetenhet.. du går på vägen före mig 18 dagar... jag vill inte komma ikapp dig men ej heller längre bort! Jag upplever precis som du livet med nya klara ögon och funderar också över allt jag missat för att mina sinnen varit dränkta i denna kusliga dryck... jag motiveras av dina inlägg här, med din inställning kommer du klara ditt uppdrag.

Det andra känns som en klibbig gegga där (inte så) långt borta.

Det går att komma ur. Jag känner inte längre att jag “missar något” för att jag inte dricker, tänker snarare på vad jag missat genom att inte vara nykter.

Livet, på riktigt.

Fast iofs kan jag vara ledig varje dag om jag vill.... Vi är numera två pensionärer och en egensinnig katt som delar hem och liv. Ja, jag väljer avsiktligt ordet hem för numera är huset även mitt hem. Under ett antal år var mitt fokus riktat mot att söka ett annat, eget boende men nu är jag hemma här där jag är. Vi slötittar efter mindre och mer lättskötta alternativ men det gör vi tillsammans.

Snart, på valborgsmässoafton, är det sex år sen mannen tog återfall, jag hoppas det sista. Före det ett och ett halvt år av nästan-nykterhet, om än med vita knogar - så helt annorlunda än åren dessförinnan med eskalerande missbruk. Vi talar sällan om den tiden men ibland drabbar minnen och överväldigar... De senaste dagarna har det hänt, först mig och sen honom att vi mött våra smärtpunkter. Det som drabbade mig handlar om sår och övergrepp från tidiga år som inte har med mannen att göra men ändå funnits och finns med som sår inom mig. Häromdagen var det bara ljud och harklingar från en mansperson i närheten som fick mig att fly in genom dörren, in till tryggheten. Vi talade om detta, ett av de där smärtsamma men i efterhand befriande samtalen.

Bara någon dag senare hade mannen ett upprört samtal med en bekant, också hen nykter. Efteråt, när han ringt upp och återupprättat relationen, sade han till mig 'det är viktigt att komma ihåg att vi är skadade människor vi alkoholister'. Det kanske kan låta egendomligt men det lugnar mig att höra sådant. Det förvissar mig om att han lever i medvetenhet.

För en vecka sen var vi i Söderledskyrkan i Stockholm på konvent och mötte gamla och nya vänner i gemenskapen. Det betyder mycket att vara i de sammanhangen där den a-fria samvaron är enkel och självklar.

Och ja, nu ska vi vara mestadels helt lediga resten av våren. Vi har båda jobbat en del i våra 'avlagda' yrken. Båda trivs vi när vi är där, i jobbet, men båda är vi nöjda med att kunna välja själva. Och nu väljer vi våren och varandra. Det är ett nytt och annat liv som inte är utan utmaningar. Vi har ju båda haft jobb som tagit mycket av tid och tankeverksamhet som nu ska fyllas av annat. En spännande resa in i framtiden.....

En bra dag önskar jag dig som läser ? / mt

Mitt säger ”åt helvete med allt”. En tydlig bild av mig själv, skrämmande och lockande, ju vansinnigare desto mer lockande, dyker upp. Och det är då, precis då, som jag behöver stanna upp och andas, gräva, fråga mig själv vad som hände. Vad var det som väckte mr Hyde?
Jag har kunnat göra det flera gånger nu. Men vet aldrig om det är möjligt att dra i nödbromsen nästa gång. Händer det idag? Imorgon? Märker i skrivande stund att det alltid är och har varit lika nära. Kanske strategin ”ok, men inte nu” är den allra bästa. Går att använda om och om igen tills sinnesstämningen byter spår.

Jag hade nu på morgonen en stark dröm.
Två "skumma typer" tog tag i mig och förde bort mig i bil för att jag skulle få sota för vad min namne säg ullabella hade gjort.
Men jag är ju inte Ullabella försökte jag.
Det spelar ingen roll sa busarna.

Och där satt jag och kände mig som ett oskyldigt offer då plötsligt de snälla typerna kom upp bakom mig i bil.
Jag passade på och öppnade upp dörren (som de inte hade låst..) och hoppade ut.
Sprang iväg och så fick de goda och onda göra upp (om min skuld kanske) så gott de kunde.

Och lite så funkar jag nog.
Eftersom jag tar på mig ansvar för andra männniskor,speciellt de som jag bedömer inte kan ta ansvar själv.
Så blir också skulden min att bära,min att sona.

Hur i hela friden kan jag låta mig själv bära en sån börda och göra en sån tankevurpa?

Jag i mig själv gör visserligen misstag,men kanske inga jättemisstag såhär långt upp i åren.
Men om jag istället skulle titta på dom,klä i mig dom istället för att försöka ta på mig andras kläder?

Jag vaknar tidigt på morgonen numera..Brukar ligga kvar i sängen en stund.I tystnaden hörs klockans tickande..Ingen huvudvärk, ingen morgonångest, ingen som är ledsen på mig för gårdagens fylla, körbar närsomhelst, ingen fyllelukt i rummet,hemmet luktar gott..Vad fan har jag hållit på med tidigare? Det är ju så här jag vill leva..Halkade ner i diket några år..Jag är nöjd och glad idag, trots jobb hela helgen..Jag har sett att det finns massor av nytillkomna kvinnor på forumet, även män..Vill bara säga till er som fortfarande har det tufft med alkoholen..Beroendet har tagit ett rejält grepp om livet på oss. Men det går att bryta sig ur. Motivation, stöttning från omgivningen, förståelse för oss själva och beroendet, så klarar vi det..Bara att läsa och skriva på forumet är en stor hjälp..Det går att leva ett gott, härligt, nyktert liv..Det andra alkoholindränkta livet vill vi inte ha..Solig morgonkram med styrka till alla..

Ja det där är bra. Klok som alltid Men mitt sug/röst säger - gå och sup ner dig människa. Och när ett starkt begär kommer så upphör hjärnan att resonera. All logik, alla klokheter, är som bortblåsta för min del. "Allt är glömt och förlåtet. Allt är bra!. Du är allt annat än alkoholist.

Min egen hjärna försöker ju övertyga mig om att alla i min omgivning, inkl. läkare och terapeuter snackar skit. Jag har en hög röst som säger att jag inte alls har alkoholproblem.

Jag vill inte alls välkomna suget. Detta är obehagligt.
Vik hädan SKITSUG.

Vilken positiv, hoppingivande syn på suget. ”Välkomna suget, och lyssna på vad det har att säga.” Den meningen myntar vi!

Mitt sjöliv närmar sig..Pratade med chefen, verkar inte omöjligt att det går att lösa ledigheten trots allt..Har fått mycket pepp från alla håll..Många tycker det är coolt att jag testar på båtjobb..Själv tänker jag att, varför undra över meningen med livet? Se till att du mår så bra som möjligt, ta hand om de dina, bemöt livet med ett öppet sinne, förstör inte din kropp och själ med gifter..Skratta så mycket du kan, gör det du gillar, både jobb och fritid..Umgås med folk som du gillar och som gillar dig..Se dig omkring med nyfikna ögon, prata med folk du träffar..Just idag trivs jag förbaskat bra med livet..Lite trött efter jobbet, men skönt att bara vila och göra vad jag vill..Varm solig kram❤️✨✨

står min nya kärlek fast.
I sin övertygelse om hur vi bör leva och vara tillsammans.
Jag kämpar för något annat som jag nog egentligen inte innerst inne vill ha.
Ullabulla vill ha fast mark under fötterna och tror att den finns att hitta någon annanstans än under mig själv.

Mänskligt såklart och någonstans finns det ju en väg som vi kan gå på tillsammans som kanske öppnar upp möjligheter för oss båda.
Men han ser det inte så och förr så sprang jag rakt bakåt och ifrån och kände mig avvisad och ratad.

Men denna gång stod jag också kvar i mig själv.
Lyssnade in och tog in hans svar till mig.
Försökte väl visserligen manipulera lite i sann ullabulla anda,men höll mig från de värsta trixen.
Och sen fick jag en sån lättnad i mig.
Nu vet jag,såhär får det bli och ska vara ett tag framöver.

Och i det kan jag vila och fortsätta ta beslut som bara gäller mig och som jag får ta konsekvenserna för.

Huvudet på spiken kära vän❤️?

Tack för de raderna AlkoHD!! Precis vad jag behövde läsa just nu. Är utan sug - men resten av texten tar jag till mig rakt av.......

Heja dig Miss Mary -Bara PO det ? ? (ja jag är skåning hihi )Tycker själv det är sååå tråkigt att träna .Men vem vet de kanske känns bättre när man har kommit in i det ?? Så länge det inte blir maniskt.Måste trötta ner myrorna i kroppen.Behöver struktur i livet.Va nog en del varför jag tog mitt återfall.Jag slutade dricka men mitt beteende var den samma -Skulle bara.Jag gör det sen, Jag orkar inte..!

Det gör du rätt.Egentligen spelar det ingen roll vilken tråd man är i.Så länge det känns rätt för sig själv.Man blir ju inte nykterist pga tråden ?

Har precis varit hos tandläkaren.Var redan frusterad innan jag gick ditt.Han har lagat en tand som inte har kännts bra på två besök men den har inte blivit bättre även om han har "fixat" till den igen och igen.Och det är sådan irritation som kan trigga igång mig. Hoppas det känns bättre nu när bedövningen släpper ?

Ha en superduper dag i vårvärmen ni
alla ???

Många här på forumet skriver om rädsla för sug, eller hur svårt det är när känslan kommer och hur besviken och orolig man kan bli när det känns som det kommer att vara en kamp mot suget livet ut.
Vi behöver kanske förstå suget som en helt naturlig företeelse.
Alla människor vill undvika smärta och olust och alla väljer hellre en behaglig känsla framför en obehaglig. Välja kanske är fel uttryck eftersom många val egentligen sker utan att vi tänker.
Hjärnan är oerhört snabb att associera och automatiskt välja ett invant spår utan vi att ens behöver vara medvetna om det. Det är ofta funktionellt. Hur skulle vi annars kunna utföra alla rörelser och tankeoperationer, om alla led i processen behövde gå vägen om den långsamma ”tänkhjärnan”.
Reptilhjärnan, den som snabbt ska reagera på alla former av hot, är blixtsnabb och ska vara det.
Låt oss nu säga att det kommer en stark längtan efter att dricka. Man fattar inte vad som hände. Ena sekunden trygg i sin nykterhet och nästa sekund är det som tvånget att dricka är så starkt att det är omöjligt att motstå. Var kom det ifrån?
Jag skulle vilja påstå att det var reptilhjärnan som uppfattade ett hot. Känslor kan vara hotfulla om det handlar om skam, skuld, ilska, sorg eller rädsla. Och rädsla för någon av dessa känslor. Att uppleva otillräcklighet eller ensamhet är i grunden skam. För att inte höra till eller inte räcka till, duga som den man är. Inte vara värdefull nog, inte vara sedd och villkorslöst älskad.
Sug som kommer när man mår bra då?
Kanske är det så att hjärnans assiciationsförmåga går åt båda håll. Välbehag förknippas med någon av de gånger man känt välbehag av drogen. Eller är det något som fattas, trots att man är i en situation som ”borde” vara njutbar.
Att inte känna som man ”bör” är också förknippat med hot. Man känner fel, är fel.
Om vi inte hade erfarenheter av snabb lindring i form av vår drog skulle vi ändå ha sug. Men kalla det något annat. Ångest, flyktbehov, nedstämdhet etc.
De av oss som är lyckligt lottade och har fått lära oss att vi är värdefulla genom att bli kärleksfullt sedda och speglade kan uppfatta och förstå känslorna bakom. Tillåta dem och förstå vad vi behöver, se till att få behovet tillgodosett eller sörja om vi inte får det. Vi andra måste lära oss det i vuxen ålder.
Det går, men kräver mod att se inåt, mod att möta oss själva och vilja att förstå. Och empati och medkänsla med det vi ser.

Ha det gott,
Och välkomna suget, lyssna på vad det har att säga

Nä, jag behöver nog ingen bunker, för visst är det känslor. De får finnas antar jag, bara de inte tar över men jag tror inte de kommer göra det faktiskt. Tröskeln jag klivit över är för hög och insikten för stor.
Igår gick vi igenom ett fall och det visade sig att för att närma sig det på rätt sätt var vi tvungna att INTE patologisera patienten. Hen är på god väg att bli utbränd men i övrigt är hen som folk är mest... Inte psykiskt sjuk bara människa. Det förstår jag om mig själv också. Idag. Mina hangups är inte så särskilt mycket värre än de flesta andras...
Jag är lite less på min man efter 15 år tillsammans, (ovanligt? Knappast.) har lite tråkigt när jag är ledig, (känner skuld över att jag inte njuter av kunna göra roliga saker med mina barn... Lekland ger mig ångest osv..) känner viss oro för ekonomi och framtida boende. Vi bor hos svärmor, behöver jag säga mer....? Jag är uttråkad helt enkelt tror jag. Irriterad och uttråkad av att min man dricker för ofta vilket gör honom dum i huvet rent ut sagt. Trög och korkad, går inte att ha en intelligent konversation med honom och det får mig att vilja fly såklart. Efter att jag slagit honom hårt i huvudet...
Vad jag vill säga är att jag är väldigt snart 40 år, mina barn är relativt självgående, jag är inte riktigt där jag skulle vilja vara i livet och min man är förutsägbar och irriterande. Finns det egentligen något som talar för att jag INTE skulle vilja dricka mig till glömska lite då och då? Nä, inte som jag ser det.
Problemet är ju bara att jag inte KAN dricka på det sättet, på ett normalt sätt, så jag får helt enkelt låta bli. Idag och framöver.
Igår hade jag alla möjligheter att dricka, ta vin ur mannens bib och ingen skulle märkt det. Förutom jag. Jag stod långa stunder stilla i köket och övervägde det. Men jag gjorde det inte. För mkt i mig skulle gå sönder, det funkar inte. Därför låter jag bli.

Fundera över dina värderingar. Vem vill du vara? Vad är värdefullt för dig?
Jag antar att du finns här på forumet för att alkohol har orsakat problem, alltså fört dig bort från din värderade riktning.
Att redan nu fundera över ett glas eller inte i framtiden skapar bara onödiga farhågor eller förväntningar. Det enda du kan bestämma över är vad du väljer idag. Varje dag.
När det gäller sug tänkte jag skriva mer om det i min egen tråd, men här kommer lite kort om detta.
Sug kommer du ha. Både på alkohol och annat som inte är bra för dig. Det har alla människor. Val mellan kortsiktiga och långsiktiga belöningar eller lättnader av obehag. Om du vill välja något annat när suget på att dricka kommer behöver du först ta reda på vad alkoholen fyller för funktion, eller skulle fylla för funktion just i det tillfället, när du känner suget. Först då kan du försöka hitta vägar att fylla det behovet på annat sätt. Ibland handlar det bara om att surfa på känslan, något du ändå alltid behöver göra för att få kontakt med behovet bakom suget. Utforska det.
Kram

Tryckvågen är känslor. Tankar på alkohol kommer för att det är vad hjärnan lärt sig plocka fram vid vissa känslor, situatioenr eller sinnestillstånd. Vad tror du har väckt känslor eller rubbat din sinnesstämning?
Känsla av ensamhet eller längtan efter tillhörighet. Nyupptäckt saknad. Tomrummet alkoholen fyllt. Du skriver nyupptäckt. Ja, det tar tid innan bedövningen av känslor och behov släpper. Är tryckvågen ropen av saknad och längtan inifrån dig själv som äntligen börjar höras?
Kram fina och starka kvinna

Jag hittar annat som pausar livet och zoomar ut mig. Spelar både Stairway to heaven och Highway to hell på pianot så tangenterna blir blanknötta och grannarna antagligen än mer övertygade om tantens gqlenskap.
Tar mig ett ”one-night” med någon främling om jag vill ha lite spänning.
Skiter i både städning och husreparationer.
Gör alltså som jag vill, är rebell i det lilla - men utan att göra situationen värre.
Det som avgör att jag inte dricker, inte vill trots att det självklart finns starkt sug ibland, är att jag kan och får känna skam och sorg. Jag kan vältra mig i självömkan (nåja, iallafall om man jämför med tidigare och i korta stunder)
Vad finns det då att dricka bort eller dricka fram (som jag också gjort, dricka för att kunna känna)?

Huvudet högt!

En sådan kristallklarhet I dina ord. Jag blir så glad att du återhämtat dig. Så inutihelvetes glad. Hoppas du finner styrkan att fortsätta såhär, o faller du tar du dig upp illa kvickt.

Sov gott !

Huvudet högt och fötterna stadigt förankrade i jorden. Du står stabilt och nu håller vi det här!???

Ca 1 h promenad i rask takt.Vissa andra övningar hemma (Har nog inte gjort detta på åratal).Svetten rinner och det känns sååå skönt.Men jag är en RIKTIG blondy, för dum som jag är så duschar jag innan jag gör det ??
Nä in i duschen igen och sen gå och köpa onyttigheter hihi ?

Ha en fortsatt ljuvlig kväll ni alla kloka kämpar ?

Huvudet är tyngre än fötterna. Hänger det så tappar man balansen och faller huvudstupa ner i diket. Du ska gå rakryggad, med huvudet högt. Alla dina nyktra dagar, veckor, månader räknas. Din vansinneshelg är en fis i rymden. Kram!

(Är så tacksam för alla kommentarer att jag snart kan ha ordet som automatisk rubrik ♡)

Liten stor, kul att du skriver mitt tidigare uttjatade motto "Nu håller vi det här". Det är f-n i mig på tiden att vi gör just det. Kom igen!

JenniferZ, har aldrig tänkt på att jag har en fin attityd mot mig själv. Tvärtom, tycker att jag är så dömande. Men jag kanske ska omvärdera det hela. Trots allt försöker jag se saker positivt, förutom de korta stunder jag deppar ner mig totalt. Nu när jag tänker efter har nog de stunderna blivit kortare och kortare. Tack för en liten ögonöppnare.

Den här veckan har det känts som att jag börjat min nykterhet i söndags kväll. Men det är faktiskt fem månader sedan i dag jag på allvar tog beslutet att försöka bli nykter. Ni som följt mig vet ju hur resan varit. Första två månaderna ingenting, sedan några mindre återfall - som jag är noga med följs av orden "utan att falla tillbaka i vanedrickandet" (Tack Mirabelle för citatet). Jag tänker inte låta förra helgens idiotdrickande förstöra fem månaders kamp. Never!

Jag vill njuta av alla positiva effekter de nyktra dagarna har gett mig. Och de är många, både de positiva effekterna och de nyktra dagarna - de hör ju liksom ihop. Går hand i hand, beroende av varandra. Precis som det ska vara. Och precis det tänker jag göra allt för att fortsätta uppnå, positiva effekter genom nyktra dagar.

I dag bär jag huvudet högt, hänger det inbillar jag mig att det är lättare att falla.

Kram