Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack gör förståelsen och tipset❤️Ja, jag minns när du ”jobbade” med din vikt. Jag tänker att det krävs en målmedvetenhet för att väga mat och logga kalorier. Den målmedvetenhet har inte jag just nu. Har viktväktarnas app som jag känner till men får inte till det ändå. Så det är inte ”huret” jag saknar utan energin och hur jag hanterar sådana situationer som triggar mig. Så likt det här med alkoholen.

@Sattva Tack även för din förståelse och tips på hemsida. Beställde faktiskt hem en kokbok plus lite extra litteratur. Det är inte säkert att jag har energin till att läsa just nu men ändå ngt att ha tillhands.

Mina barns mående, saker som händer dem påverkar mig starkt. Ibland kanske onödigt starkt. Min son har inte pratat m mig på två veckor. Tänker att vad som hände då är inte i proportion till hans beteende mot mig just nu men det träffade en öm punkt inom honom. Han väljer att stänga ute mig istället för att prata. Jag tänker att han vet hur detta sårar mig. En sådan här sak triggar mig t att stoppa ngt i munnen. När det gäller vår dotter så finns vi men nu har hon inte varit hemma på några dagar. Jag märker att jag utgår ofta inte ifrån mig så själv utan ifrån henne. Det är inte så att hon kräver det men det är min känsla för henne pga hennes mående och hennes ensamhet. Jag kan inte lösa hennes liv …men det här är också triggers.

Jag behöver ngt större..jag håller inte på med yoga men tänker att det kanske vore ngt för mig. Men så drar jag mig bort ifrån det pga att jag är så stel och överviktig fastän det är då jag borde testa.
När det gäller stegarbetet så har jag kommit t steg sex men ska börja läsa fr början igen. Vill göra alla stegen för att kunna veta hur detta påverkade mig… blev det bra för mig?

Idag är jag extremt trött. Vaknade vid 6.30 och hade svårt att somna om men gjorde troligtvis det ändå. Vaknade till igen vid åtta kände mig för trött att gå upp och somnade om igen vaknade 9.50…dödstrött!! Åt frukost och har legat i soffan tills nu…men nu får det bli en dusch ska gå på möte kl 13.

Önskar er alla en fin söndag🌺❤️

@Daemon Stort Grattis till ett år🎉En fantastisk känsla, och stort gjort!
Önskar dig allt det bästa🌺

Kram🥰

@Geggan Tänk, att det snart har gått 2,5 år så stort! Grattis t dig🌺 Du känns så grundad och genomklok. Så gott🙏🏻

Ha det fint! Kramar 🌺🥰

Stort grattis till 1år @Daemon! ❤️

@Daemon Hej, förlåt att det tog så lång tid för mig att svara. Jag kan inte logga in på mobilen längre, nåt knas, och därför är jag bara här när jag pysslar med datorn.
Jag ser att du mår bra och det gör mig så glad!!! Och ja, du var illa ute, minns att du knappt sov på grund av allt drickande, så det var jättebra att du tog tag i det, du också. :)
Och stort grattis till din ett-årsdag!!!!!! Du är ju inte så långt efter mig, bara ett par månader, men du kommer aldrig ikapp, haha.
Jag vet inte om det kommer att hända så mycket mer nu efter 14 månader. Den första tiden var jag så uppfylld av det nya nyktra livet och det hände mycket med både kropp och hjärna. Nu är jag bara mitt vanliga, nyktra jag och inget är så omtumlande längre.
Men kanske... Idag var den första varma dagen på balkongen och den första dagen då min granne satt där igen och rökte – på mig!
Precis detta hände för ett år sedan också och då minns jag att jag blev helt vansinnigt arg.
Idag kände jag mig lite missnöjd och stängde bara dörren. Så var det över. Mitt humör har blivit jämnare, mer balanserat.... :)
Numera dyker också minnen upp av olika dumheter jag gjort på fyllan. Sådant jag glömt eller förträngt.
Likaså kan jag ibland tänka på hur hemskt det var att vakna av hjärtklappning och att vara rentav sjuk i dagar. Undrar hur många söndagar i livet jag kastat bort och bara önskat att de var över?
Det gör lite ont att tänka på det när livet är alltför kort ändå och det finns så mycket roligt att göra.
Det verkar som det finns saker som jag måste bearbeta, fast på ett annat sätt än i början av nykterheten. Kanske du också har funderingar fortfarande?
Så roligt om jag hjälpte dig också, eller rättare sagt att vi hjälpte varandra.
Jag tror att när vi peppar varandra här och försöker motivera varandra så motiverar vi samtidigt oss själva. Vi definierar hur alkoholen påverkar oss, förklarar vilka problem som måste övervinnas och påminns om det när vi skriver till andra. På så sätt hjälper vi oss själva samtidigt. Det tror jag är en del av hemligheten med AH.
Hur som helst, jättefint att höra av dig och jag anar att hela din familj är jättenöjda och glada över ditt nya liv.
Och ja, golfen är i antågande, liksom den härligaste tiden. Jag tänker njuta av varendaste dag den här sommaren. Hoppas du också får en riktigt, härlig (och nykter) sommar! :) :)

@Andrahalvlek Ofta kan det bli på ett annat sätt när någon annan som har en stor vana gör det, som att klippa hunden. Annars kanske kan man sätta på en munkorg😁. Min första hund gillade inte att gå till veterinären och ta blodprov, han morrade. Han var sjuklig så vi var där ofta och det var inte roliga erfarenheter för honom, då satte man på en munkorg och det gick bra.

Ha det gott!❤️

Ju längre jag är ledig desto slöare blir jag 🤣 Idag var det hundkurs kl 10-12.30. Det gick galant, lillprinsen skötte sig som en stjärna 🤩 Nu ska det bara tränas hemma helst dagligen också, två veckor till nästa gång.

Efter hundkurs blev det hundtvätt, och handla, och sen dog min ork. Tvätta orkade jag bara inte, flyttade istället fram min tvättid en vecka. Det blir ändå inte mycket tvätt när man enbart jobbar hemma som jag gjort fram till nu.

Men klippa nos, tassar och klor skulle jag göra. Klorna gick fint, men själva klippandet gick uruselt, hundjäveln bara biter mig. Inte hårt men jävligt störigt. Han protesterar. Hundjävel 🤬

Det bekymrar mig massor. Om han gör så hos hundfrissan om drygt en vecka så är det kört. Hundjäveln lär få dreadlocks. Eller måste sövas för att klippas. Hos veterinär? Jag är rädd för att jag har sabbat honom med mina försök att tvinga honom. Trippelsuck.

Jaja, just nu kan jag inte göra något. Jag får avvakta och se hur det går hos hundfrissan nästa tisdag helt enkelt. Jag utgår från att det går bra, och sen går det som det går.

Jag får flashbacks från när yngsta dottern var liten och vi skulle på alla dessa läkarbesök, tandläkare, logoped, fysioterapeut etc. Vissa gånger gick det bra, andra inte alls.

Men jag var hjälpt av att försöka vara helt neutral. Ha noll förväntningar. Vissa saker ska bara göras. Inte bli irriterad, absolut inte bli arg. Andas lugnt in och ut.

Min dotter var en barometer på mitt humör, helt ordlöst. Var jag lugn inifrån och ut var chansen större att hon också skulle hålla sig lugn. Precis likadant är det med min hund. Det är stora likheter mellan barnuppfostran och hunduppfostran faktiskt. Positiv förstärkning är allra viktigast.

En ledig dag till, sen jobb igen. Och jag får köra till jobbet och fika med mina kollegor, tjoho!

Jag tar ett ryck till med buljongdagar förresten. Tänkte knäcka fem kg till och sen tänker jag sätta en tydlig maxgräns. När den gränsen passeras är det två buljongdagar per vecka som gäller igen. Kände ett visst motstånd, men det går riktigt bra. Det är bara en dag i taget.

Kram 🐘

@Geggan Heja dig! Jag tänker att jag i och med pensionen så småningom ska dra ner på tempot, jag tror det är sunt. Du har haft så mycket om dig med dödsfall, begravning, sälja, lägenhet och sen skadan på det. Unna dig lite stilla lunk ett tag. Invänta lusten att göra saker 🥰

Kram 🐘

Nu har jag snart varit nykter i två och ett halvt år. Glad att någon i början tjatade att det är obruten nykterhet som gäller, annars börjar man från början igen med allt. Och det vill man ju inte. Märkt lite tecken på att min tanke- och planeringsförmåga har ökat. Känner lite fläktar av hur det var förr, när jag hade mycket ideer och kunde göra upp planer. I flera år har jag tofflat på med ganska låg intensitet och varit nöjd med det. Skrivandet har tuffat på, långsamt och envetet. Men nu känns det som om jag kanske kan lägga i en lite högre växel. Jag håller ju en livsreflekterande skrivgrupp sedan flera år och den gruppen har blivit så bra. Skulle vilja notera våra samtal, ett så fint funderande över livets alla tider och vad som gäller nu, när vi är gamla. Glad också över denna grupp och hur vi alla handskas med våra utmaningar, med en i grunden positiv inställning.

@Andrahalvlek låter som en härlig helg trots allt! Kram! 🥰

@Se klart låter jobbigt med oro! Men jag tolkar det som att nu ser det lugnt ut ett bra tag framöver och du kan fullfölja dina planer. Pensionärslivet= göra vad fan man vill hela tiden, det är underbart. Kanske med en jobbdag nu och då, bara för att lite hålla kontakt. Heja från mig!

@Sattva ibland lagas skärvorna med guld. Det blir underbart, också en bild av slumpmässigheten i hur saker går sönder. Och där skarven sen är det mest värdefulla. Det låter som att du har landat bra trots allt! Kram!

@Se klart Tack Se klart! Vilken fin och kärleksfull bild. De gamla tufsiga elefanterna, med visdom och livserfarenhet. Ja, det är ju faktiskt livet.
Och det viktigaste känner jag är att vi fakyiskt gör vad vi kan för att laga oss. Ta ansvar. De ihoplimmade skärvorna är vackra! Vilken underbar bild! Tack!
Kram!

@Varafrisk
Ja, jag tror precis som du, att mat/sött/snacks kan fylla samma funktion känslomässigt som alkoholen. Det finns ju ingen diagnos inom hälso-och sjukvården, men personligen tycker jag att det borde finnas det.
Det finns privata aktörer som tar sig an detta. De har även "lägg-in-mig"-veckor. Som behandlingshem. De har även onlinekurser. Att vara sockerberoende är ju samma kontrollförlust som vid alkoholberoende. Du kan googla på "Leva sockerfri", så har de en hemsida. De förespråkar RIKTIG MAT, men utan livsmedel som ofta triggar en dopaminkänslig hjärna. Att bara dra ner på kalorier utan att jobba med orsakerna till ätstörningen är enligt mig bara att behandla symtomen.
Jag har faktiskt en patient vars psykolog skrev remiss till ätstörningskliniken. Nu bedömde de inte hennes symtom som tillräckliga, men det är ju en väg att gå. En annan patient har fått sprutor förskrivna av sin VC läkare som minskar aptiten (men får ingen övrig hjälp med ätbeteendet än).

Jag känner också att det är väldigt lätt att hamna i att tröstäta, eller bedövningsäta, när den inre balansen vacklar. För min del blir det nåt varje kväll, och mer på helgerna. Vad som håller mig på banan är yogan. Dels rent fysiskt, jag rör mig mycket, men ffa att känslan i kroppen påverkas av det jag äter. För mycket socker osv ger direkt utslag på kroppen. Och psyket. Det blir tungt på alla plan. Så min inre motivation är stark, eftersom yogan betyder så mycket. Och i yogafilosofin är det tydligt att ett lugnt och fridfullt sinne uppnås genom att "sköta sig" både kroppsligt och mentalt.

Jag tror du är inne på helt rätt spår i att det handlar om att hitta något större inom sig som fyller en på riktigt. Maten, snackset, sockret ger bara en tillfällig lindring, men är inte en hållbar lösning.
Men vet du Vara frisk, vägen är lång. Alla steg åt rätt håll leder ju framåt. Självmedkänsla. Och också se de små framstegen. Precis som nykterhetsjobbet. Och kanske helt enkelt tillslut landa i att hjärnan inte tål kolhydrater. Enligt de böcker jag läst om sockerberoende finns det dem som mår lika dåligt av socker som av tex alkohol. Jag tror jag är en av dem. Men orkar inte riktigt adressera det i nuläget.

Kram!

@Varafrisk Lider med dig. Och känner enorm igenkänning. Det är tydligt att både alkohol och sötsaker lägger locket på jobbiga känslor, stress etc.

Jag kan tipsa om appen MyFitnessPal. Det finns en gratisversion med reklam. Man får väga maten och logga kalorier. Funkade för mig, gick ner 17 kg i nov-jan 🤩

Efter några månaders vila är jag på g att knäcka 5 kg till, jag känner att jag behöver lite spelrum upp till en max-gräns liksom. Jag säger inte aldrig mer vad det gäller sötsaker, men det bör verkligen vara sällan.

Kram 🐘

Igår…idag kändes det så tydligt hur jag har bytt ut mitt beroende från alkohol till mat/snacks/sötsaker. Först var det liksom ok att äta lite mer efter att jag hade slutat m alkoholen…stoppade i mig en sötsak….fika….pizza…stora portioner….chips….cola zero😳 Kilona ökade….Visst förstod jag i början att det här inte var sunt men nu….det fyller liksom ingen glädje längre….det blir knappt ngn smaksensation bara ett bedövande..och absolut inget bra för min hälsa ….Jag klarade av att bli nykter nu behöver jag göra samma sak fast m mat/snacks/sött….identifiera mina känslor….stå ut i dem…inte stoppa ngt i munnen…stanna upp..hitta tröst i natur….i det andliga….ja….Läkaren i företagshälsovården frågade mig om jag vill leva…första gången som ngn har frågat mig det….och jag svarade ….ja…jag vill leva!! Det är så mycket som jag vill göra före jag dör!

Kramar ❤️🥰

Fantastiskt bra beskrivning @Vjlo ❤️

Go´fredag!

Två veckor har gått, håller inte längre koll riktigt... men blir 58 veckor denna helg.... snart 13 månader. Det finns inga tecken alls jag har längtan tillbaka.

Det finns så mycket annat göra, inte så exakt varje kväll och dag under helgen är fylld med aktiviteter, men faktiskt ganska mycket mer bra saker än sitta själv - lyssna på musik och längta bort med en bunt flaskor...

Kanske var det hit jag längtade? att kunna göra saker, vara bland folk och bara umgås. eller bara vara själv... :)

@miss lyckad Tråkigt att det inte funkade men bra att du kom på det i tid och kunde lämna honom. Jag håller tummarna på att denna mannen du träffat nu kommer matcha dig perfekt❤️
Hur länge har du varit nykter nu?Kram

@miss lyckad Tack för delning❤️ Beroendet ter sig helt klart olika på olika individer. Jag tror att det för min del handlat om ”locket på metoden” jag antog som liten vid trauman jag upplevde. Bearbetade dom aldrig utan såg mig som stark som t.ex kunde ta emot stryk utan att blinka. Jag tog till mat som tröst som liten, blev tjock och tog till anorexi och sedan bulemi, kroppshetsen ledde till missbruk av smärtstillande då jag märkte att jag inte blev hungrig av de tabletterna och sedan blev det alkohol för att hjälpa ångesten när jag slutade med tabletterna. Körde tabletterna i perioder då jag ansåg mig behöva gå ner i vikt, åt då knappt på en vecka för att sedan dricka alkohol den dagen jag slutade med bantningen. Sedan blev det oftare och oftare alkohol. Tabletterna slutade jag med 2016 och efter det blev det bara mer och mer alkohol och svälta mig eller spy upp maten. Det jag kommit fram till som är min sanning är att allt detta misshandlande av mig själv handlade om obearbetade barndomstrauman som jag på något sätt satte på kroppshat mot mig själv, blev aldrig smal nog, blev aldrig nöjd oavsett vikt. Kom alltid på något att klaga på. Jag har fortfarande inte förstått hur trauman satte sig på att jag hatade på min kropp? Men jag kom på att det var så förra sommaren när jag var jättenöjd med mig själv men så ringde mamma och gjorde mig upprörd och efter det såg jag mig som tjock, hittade fel på min kropp. Det var första gången jag kom på att jag hatar på min kropp när jag blir ledsen, orolig, påmind av något som har med mamma att göra, har inte riktigt greppat vad det handlar om….Kram

Hej! Jag har läst i din tråd nu, och blir så glad att du lever nyktert. Du gör helt rätt enligt mig att öka på förståelsen för beroendet genom olika poddar och böcker, som handlar just om det. Jag förstår att man kan tänka olika kring beroenden, och själv hade jag svårt att se mig själv som att jag drack för att något saknades. Jag hade aldrig haft sug efter alkohol förrän jag blev runt 45 år. Inget annat beroende heller. Jag har alltid haft god självkänsla och tyckt om mig själv. Jag anser att min hjärna blev beroende. Det var inte jag Miss Lyckad som ville dricka, bli full, och tappa minnet, utan enbart min hjärna. När jag insåg det, så kändes allt rätt för mig. Jag blir fortfarande ostabil av att umgås med mina ” dryckeskompisar” om dom är onyktra. Jag tycker det är beklagligt att dom förstör för sig själva, precis som jag gjorde. I min familj av 7 syskon, är det bara jag och 1 till som inte har problem längre med drickandet. Alla har jobb osv, men helgerna och vissa kvällar är förmodligen inte kul, med barn i bilden. En av mina bröder var a-beroende redan som 23-åring. Så våra hjärnor krokar på beroendet olika snabbt. Det är också viktigt att veta. Han drack ungefär som sina vänner, men hade lätt att bli a-beroende av sin genetik. Vår pappa var a-beroende, men lyckades sluta och levde sina sista 16 år som nykter. Att du Himmelochhelvette blir ostabil av andra som dricker är inget konstigt. Folk som är berusade är oförutsägbara, din man känner du till och vet hur han fungerar onykter. Dom andra vet du kanske inte om dom vill locka dig med ett glas eller så? Du får säkert tillbaka din stabilitet. Du är klok, medveten och vill lära dig mer.🌟 Du har klarat dig otroligt fint hittills, nu fortsätter vi att leva gott. 🤗🤗

Några dagar med huvet ner (i rabatterna) - det stramar i oanvända muskler, rumpa och insida lår. Men jag trodde det skulle vara värre efter ett i princip gymfritt år. Njutit av utelivet, se allt som växer, med sån kraft nu. Allt som legat under snö, is och tjäle. Upp igen när värme och ljus väcker.
Haft väldigt lite besök/ och dessa helger behövs för att få saker gjorda! När hela familjen kommer så hinns inte så mycket mer än att laga mat, diska, baka, dammsuga.. så ljuvligt att bara få vara i sin egen värld- jag och Knausgårds Morgonstjärnan- en fantastisk roman som jag verkligen rekommenderar.
Haft en kämpig tid med min man och hans rätt oregelbundna arbete (och därmed inkomster) Så har det varit hela vårt liv och över tid så är det bra- men vissa perioder är tuffa. En sån har pågått ett tag- och när det släpper är det som en massa spänning, inkapslad oro, och känslor liksom imploderar- eller exploderar.
När allt egentligen äntligen landat bra- är det som när barnen var små och sprang bort- oro blir ilska när de väl är återfunna.
Det som är bra är att jag nu kan släppa ekonomisk oro de närmsta åren. Det som är jobbigt är att jag också blir retroaktivt arg 😡 när allt pågår så kämpar man på men när allt släpper känner jag mer; hur kan du utsätta oss för den här pressen- jag är för gammal för sånt, längtar inte efter något fantasiliv för mitt liv är det enda jag fantiserat om.
Jag åker hem för jobb idag och stannar nog i stan för att landa lite. Skönt med ett par dagar på var sitt håll. Skönt att få tänka och låta känslor komma och passera.

Mitt jobbhumör har präglats av en jobbig konflikt som jag ältat här. Men i måndags hade jag ett viktigt och svårt samtal förankrat med HR (arbetsrättsligt mm) och det gick bra. Så bra det kunde. Det var en rätt stor sten i en otymplig ryggsäck som jag kunde hänga av mig. Det var svårt och känsligt, komplext och ganska tufft. Och jag klarade det bra.

Mina sluta-jobba planer tuffar på. Till hösten ska jag försöka ha en plan klar- många saker att överväga (vad jag förlorar ekonomiskt med att sluta så pass tidigt) vad banken säger om en pensionerad låntagare. Att jag kan dra in på saker vet jag av tidigare erfarenhet.
Jag kan bli glad av ytliga ting- men jag klarar mig fint utan.
Apropå ytliga ting har jag varit irriterad på att mitt hår blivit så tunt- efter pandemin och med stigande ålder. Min väldigt gulliga frisör löste detta med några små extensions (inklippta i hårets längd och färg) så nu känns mitt hår som förr- svalligt och fint! Stor glädje för liten peng.

Nu blev detta så långt så jag gratulerar den som möjligen hållit sig vaken ända hit. Inte ens nån liten present eller överraskning får man här på slutet!
Kram alla forum-finingar 🥰

Tack @himmelellerhelvette
Ljuvt är det inte alltid men livet pågår i nykterheten och man riskerar inte- iaf inte i samma grad- att lura sig själv. Ett öppet liv tror jag att det är. Kram!

En fin målbild @sattva, att drömma och förverkliga. Vi har väl ”återskapat” någon sorts kärn/stjärnfamilj, men har verkligen inte alltid varit harmonisk med många syskon och spretiga känslor. Det är ju livet. Jag sörjer förstås inte min skilsmässa för många år sedan- men jag sörjer att barnen behövde uppleva det uppbrottet i en tid som på olika sätt var känslig för dem. Jag ser att det har präglat dem på olika vis- och konstigt vore det ju annars. Sen skulle de aldrig ”klaga” jag tror deras subjektiva upplevelse är att skm var anständig. Men så tidigt de behövde börja flytta fram och tillbaka. Det smärtar mig. Men ett liv utan lite gamla ömma punkter är kanske inte så väl levt. De där lite tufsiga elefanterna i flocken, de äldsta, de är ju just lite kantstötta. I Japan finns en teknik att laga porslin och keramik så att det verkligen syns. Det sägs att skavankerna höjer värdet på föremålet och absolut inte ska gömmas utan istället lyftas fram.
Kanske har vi något att lära oss? Stor kram till dig. 💕

@Sattva Så himla mysigt 🥰 Stanna där i tanken - var bara innerligt glad för sonens skull ❤️

Kram 🐘