Senaste kommentarerna i forumet

Vi har nyss diskuterat att gå igång på jobbsituationer eller energikrävande människor och tycka att vi är värda ett glas för att vi har stått ut eller behöver lugna nerverna eller för att vi löste situationen eller för att...

Nej, stopp, värda ett glas vin eller en öl?

Nope, tvärtom. Vi är värda en nykter kväll, värda att få sova bra, värda att få vakna utan baksmälla, värda att...

Vi gör ett hästjobb både på arbetet och i kampen mot alkoholen.

Vi är värda att få må bra! ♡

Era inlägg väcker tankar och minnen. Saker jag lagt åt sidan kommer tillbaka. Det känns ok att fundera vidare just nu. Det känns så tryggt och bekant att läsa era inlägg. Här är jag en bland andra likadana. Här är enda stället det finns folk som är som jag. Endast den som varit fast och är beroende kan fullt förstå. Här på forum är också det enda stället jag berättat hur det verkligen är. Det räcker bra med det.
Amanda, när du skriver att du inte vet vad som är kopplat till nykterheten och vad som är du. Jag kan bara säga hur jag tror för min del men jag tror att medan man dricker så förtränger man sitt Jag. Utan alkoholen måste man se vem man är. Man tvingas se sina bättre och sämre sidor. Det verkar också som beroendepersoner är känsliga och bryr sej mycket om andra. För att koppla bort dövar man med alkohol. Utan alkoholen har man inget skydd att ta till. Man tvingas känna och se och utvecklas. Och det är bra men också smärtsamt. Jag känner igen det och det är nåt som blir lättare förstås. Det hör till utvecklingen.
Beträffande relationer. Då jag slutade dricka blev det så tydligt att min man drack för mycket också. Men man kan inte ändra nån annan. Jag gjorde klart för honom att då han dricker och blir lullig vill jag inte ha med honom att göra. Han får dricka men jag hålls i min egen värld. Läser, ser på tv, jag vill inte diskutera med honom när han "går över gränsen". Jag tycker han blir oerhört fånig och korkad då han dricker för mycket. Jag tål honom inte då, han blir en annan person. Snäll men fånig. Han fick också flytta till gästrummet de kvällar han drack. Det fina är att med tiden ändrades även hans drickande. Det är väl inte så roligt att dricka ensam med en fru som är avvisande! Några glas vin på helgen eller nån öl gör ingen skada, det bryr jag mej inte om. Så överlag fungerar det riktigt bra nu. Och det tog inte så lång tid. Det finns gott hopp! Och oavsett hur det känns, man känner sej ensam ibland, annorlunda, oavsett så är allt bättre än att vara kvar i missbruket. Men man kan erkänna att det inte är enkelt eller alltid så euforiskt, det kostar på. Men värt priset.

...att kunna se och hjälpa. Det är väl därför vi gör just det. Precis som du skriver, ibland är det inte det man tror som fastnar, som har betydelse. Kanske förstår vi många gånger inte förrän i efterhand - om någonsin - hur betydelsefulla vi varit för någon. Kanske rentav varit avgörande för en framtid.

att det är vår. Vi kom just hem efter en längre tid borta, på var sitt håll, och han började med att springa runt på tomten som en total stolle. Det syntes tydligt att han var mäkta förtjust i att snötäcket nu är så tunt att han får fotfäste igen, det måste vara första gången denna vinter som han de facto kan springa i snön och komma någonvart. Glädjen var total och det syntes tydligt.

Själv känner jag mig innerligt glad över att nu är våren på gång, jag hittade några grusplättar exponerade där snöslungan tagit lite extra djupt tidigare under vinterns hårda arbete. (Ha! säger ni som skottar, köra snöslunga är inte hårt arbete! Det må vara hur det vill med den saken; för mig är det hårt arbete i alla fall, faktum är att alla uppgifter som involverar tyngre verktyg än en datormus faller under den kategorin). Hård som ett stengolv var marken att gå på så det tar nog ett tag till innan tjälen går ur, men nu har det börjat, ingen tvekan om det. När väl Kung Bore tvingats på reträtt brukar han som bekant inte mäkta med mycket mer än några ilskna puffar över axeln.

Runt en eller annan trädstam har solen gjort sitt jobb: snön har smält undan nästan ända ner till marken, åtminstone på sydsidan. Just en sådan hittade hunden när han så småningom lugnade ner tempot från helgalen till hysterisk. Han dök ner med huvudet först som om det gällde att få tag i en ubåt och kom så småningom upp till ytan igen med en grästuva i munnen. Den delade han omsorgsfullt upp i småbitar som han spred ut på snön; sedan rullade han sig med stort välbehag i den, fram och åter, fram och åter.

Jag får medge att jag var sugen på att göra detsamma.

Ha det gott alla!

...den där läraren som plockade upp dig, såg vem du var och din talang ❣️

Jag tänker ofta på det där som fastnar, oftast inte det man tror. Jag växte upp o trodde att jag var ful för jag passade inte in I det blonda permanentade Lili & Sussie gängen ( inte hos fotbollstjejerna heller ) och så hörde jag en kommentar min pappas kompis sa till min pappa “ Oj Oj Oj Emma kommer att krossa många pojkhjärtan!” Och tänkte om.

Du gör rätt i att skriva din historia, varenda en är så unik!

I min arbetsroll kommer jag ibland I kontakt med unga vilsna tjejer och speciellt I ett fall såg jag en sån där talang ingen annan uppfattat, hon var under mina vingar I ett par år men flyger nu fritt, högt. Det värmer, att kunna se och hjälpa.

Men som du skriver- att hjälpa sig själv är viktigast, och det är nog där många av oss är nu, kanske för första gången.

Vila och krya på dig ?

Tack för respons! ♡

Var inte alls beredd.
Inte beredd på att jag skulle börja skriva om min barndom, behovet bara fanns där, orden bara kom.
Inte heller beredd på att det skulle sluka sådan energi att minnas, att återuppleva.
Inte beredd på att det skulle beröra så mycket. Det var ju bara lilla jag.

Läser igenom, ser det ur ett utanför-perspektiv. Gråter lite, men får också en del förklaringar. Återkommer.

Hemma med influensa, men tycker inte ens att det är jobbigt. Är bara tacksam över att jag ännu så länge håller min nykterhet. Det går fort att omvärdera vad som viktigt i livet.

Tack för att ni finns! ♡

15+, vuxna ser, på gott och ont. Lärare 1 förmanar, lärare 2 hotar, inget hjälper. Lärare 3, 4, 5 ser, bryr sig, tar om hand.

15+, lärare 3, 4, 5 ordnar konferens, bara för 15+. "Vi vill dig väl. Du är en av våra smartaste elever. Du kan bli vad du vill, men då kan du inte fortsätta så här. Vi ställer upp för dig, men du måste hjälpa till!"

15+, blir varm, ler osäkert. Sa de verkligen orden Smartaste och Bli vad du vill? Bli vad du vill... Bli vad du vill! Positiv bekräftelse, hur hanteras en sådan?

15+, får lektioner hemma hos lärare 4, under skoltid, efter skoltid. Längtar till stunderna, koppen med te, det lilla samtalet. Tar igen, mycket att ta igen, lyckas. Går i skolan mer och mer. Får slutbetyg, bra slutbetyg. Känner sig stolt, en främmande men mycket angenäm känsla.

15+, nya kompisar, nya vanor, vågar prova vara sig själv, lite lite, åtminstone ibland. Söker fortfarande bekräftelse, tillhörighet. Kaxig och hård utanpå, liten och skör inuti. Dricker mycket, men inte varje dag.

15+, kritikkänslig, oerhört kritikkänslig. Ett litet för andra betydelselöst ord och allting rasar. Sakta men säkert går dock klättringen upp igen lite fortare. Sakta men säkert blir avgrunden lite mindre djup nästa gång.

15+, går drömlinjen på gymnasiet. Kortare tillfällig flytt, van vid flytt. Festar mer än pluggar, men kommer trots allt framåt. Vågar börja tro lite på sig själv.

15+, börjar alltmer ta hand om andra, utslagna, misshandlade av samhället. Gör sig behövd, vänder ut och in på sig själv för att rädda. Rädda andra, rädda alla, rädda världen. Men glömmer att rädda sig själv...

15+, förtvivlan vid varje misslyckande, alla dessa förbannade människors misslyckanden. 15+ har ju gjort allt, offrat sig, varför vill de inte räddas? Den egna känslan av misslyckande tar allt större plats.

15+, förstår inte att känslan av otillräcklighet - som allt oftare dövas med alkohol - kommer från den egna ambitionen att rädda och genom det känna sig behövd, synas, finnas, helt enkelt överleva.

Fortsättning följer...

Att leva bra och som man själv vill ha det låter fint..Levde betydligt kortsiktigare som aktivt alkoholberoende. Idag vill jag se framåt med friska ögon, men ändå ta tillvara på nuet..Att bara vara, vore skönt..Vi får alla känna efter vad vi mår bra av på riktigt..Och försöka göra det ofta.Själv älskar jag vatten..Att bada, simma, och att se på vågor som skvalpar..Åka båt...Det finns mycket underbart i livet som gör oss gott..Mer av det till alla..Kram

Livet är för kort för att inte prövas och levas, det ska ju helst inte bara överlevas.

Ett uttryck som har hjälpt mig i svackor, särskilt vid djupare grubblerier, är att var sak har sin tid. Inte på det sättet att man ska vänta med allt, vem vet hur framtiden ser ut, vi kanske inte ens blir en av dem som får uppleva den. Men framförhållning och planering måste vi trots allt ha. Tänker att nu är det här din tid, planerad och genomtänkt. Snart även genomförd. Lycka till!

Lite svammel från mig, hoppas att du kan klura ut vad jag försöker förmedla... ? Kram

Precis Jasmine, man måste våga annars förändras ingenting..Tack Mm, verkligen dax för jobbförändring. Är uppless på trångsyntheten och fyrkantigheten jag möter hos vissa chefer i vår kommun..Hade alla människor varit sådana hade vi fortfarande levt på stenåldern..Har fått högt blodtryck nu också..Stressrelaterat..Ska kolla över andra båtjobb om hur chanserna för det ser ut.Så jag kan byta för alltid..Hade varit skönt...Kram alla fina på forumet..

Att livet kan vara så sorgligt o orättvist .. Dina rader skär i mitt hjärta .. Kram & Kärlek till dig ❤️ Lerigen

Hej Nykis..
Härligt att du har hittat hit. För här finns de såååå många förstående,öppna och varmhjärtade människor. De har hjälpt mig mycket..

Kände så oxå ang AA.Men kan du inte gå på något möte i en närliggande by/stad där du bor ? Så får du iallafall känna hur det känns att gå dit..

Lycka till..!

Tack fina Ullabulla? Ja, jag hoppas också att jag ska våga fortsätta. Just nu känns det faktiskt nästan som om jag inte har något val... vilket är bra! Tror jag... Jag kan bara inte gå tillbaka. Det jag förstått om mig själv kan jag inte göra ”oförstått”. Destruktivitet kommer ifrån självhat, självhat kommer från låg självkänsla och avsaknad av självrespekt. Men vad som orsakat det ifrån början har jag inte ännu fått reda på men det kommer kanske. Även om jag inte är säker på om det egentligen har någon betydelse. Det viktigaste har hittills varit att förstå att jag inte behöver vara destruktiv, jag är inte FÖDD med en drake i mitt bröst som kräver att jag gör mig själv illa.
Inget är hugget i sten och den man respekterar gör man sällan illa.
Det är väl lite så för dig med? Att när du lär dig att visa dig själv omsorg och kärlek krymper behovet av att ta på sig andras smärta och lägga all energi på att läka någon som inte kan eller vill bli hel. När det gäller min man vet jag inte vad jag ska göra. Vardagarna dricker han inte så mycket längre men så fort det ska slappnas av är alkoholen obligatorisk, i varierande mängd. Och när han är lullig eller full och luktar sprit vill jag inte ha honom. Punkt.
Att det ska vara så jävla svårt att bara säga det till honom?
Jag känner mig fortfarande som en hycklare tror jag, vem är jag att moralisera?
Trots att det inte har med moral att göra...
Tänk att det ska vara så jävla svårt att vara mänska?!
Kramar❤️???‍♀️

...att höra det du fått gå igenom. Din historia är lik min älsklings och jag är hans fasta trygga punkt i livet idag som fick honom att vilja bli en ”bättre” människa och jag fanns där men trillade dit själv på A.
Har du någon vid din sida idag som du kan luta huvudet mot och få hjälp av? ?
Givetvis finns vi här, läser och stöttar och du ger så mycket till oss, fina du ❤️

Kram PimPim ❤️

Ett uttryck gör sig påmint... "Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna". Även om den trasigheten i slutänden resulterar i en fantastiskt varm och empatisk medmänniska, så önskar man att litens väg hade fått vara lättare att vandra... Kram

Din historia gör ont i hjärtat- det där ska ingen behöva uppleva. Och händer det så behövs det medmänniskor som stöttar. Hoppas att det har funnits någon för dig. Så starkt att du ändå verkar ha ”fått ordning” på ditt liv. Du får kärlek från mig. En medmänniska.

Din historia gör ont i hjärtat- det där ska ingen behöva uppleva. Och händer det så behövs det medmänniskor som stöttar. Hoppas att det har funnits någon för dig. Så starkt att du ändå verkar ha ”fått ordning” på ditt liv. Du får kärlek från mig. En medmänniska.

Har reflekterat över att jag känner mig lugn och harmonisk nu förtiden. Inga kraftiga humörsvängningar. Det senaste året har jag lyckats med att göra fler bra val en dåliga. Tack vare att jag är nykter hela tiden

Så mycket du bär på, så tilltufsad!

Vet iallafall att historien slutar med vilja till förändring och en mycket varm medmänniska, det känns hoppfullt i allt det mörka ?

Ser du något ljus i tunneln? En taskig arbetssituation kan verkligen suga all livslust ur den bäste... Hoppas ledigheten gjorde susen!

Du skrev att du kommer att vara tillbaka där du var för mer än fem nyktra månader sedan... Men jag tror verkligen inte det funkar så. IRL kan man inte backa bandet. På gott och ont förändras vi i grunden av våra upplevelser. Du kanske ägnar dig åt samma beteende som du ägnade dig åt tidigare, men du blir ändå aldrig den samma. Du har levt nyktert. Gjort den inre resan, tänkt tankarna, känt känslorna, fått vittring på vinsterna... Inom dig finns nu en inbiten nykterist, som inte kommer att ge dig ro, för hon accepterar inte att resan slutar så här. Du kommer igen. Kram

Du kanske är ute med husbilen? Kram på dig Gunda?

Tack Mulletant för citatet. Människan är sannerligen ett mysterium.
Ikaros

Tonåring, totalt mörker. Skilsmässa. Mamma djupt deprimerad. Pappa djupt deprimerad, klarar inte vardagen.

Tonåring, tar hand om föräldrar, stöttar, håller uppe, stort ansvar, för stort. Orkar inte, fosterhem långt borta väntar. Snäll familj, men Tonåring passar inte in. Tuff, kaxig, vild, utmanar, dricker, dricker mycket...

Tonåring, tillbaka hemma, orkar inte skolan (den sjunde i ordningen), skolkar, slutar, går om. Dricker fem kvällar i veckan för att orka. Orkar ingenting. Orkar inte livet. Dricker mera och ännu mera.

Tonåring, avskedsbrev från mamma, pappa gråter, mamma lever. Tonåring försöker ta sitt liv. Misslyckas. Inlagd på BUP tre månader.

Tonåring, noll självkänsla, absolut noll, söker bekräftelse av allt och alla. Vill så förtvivlat gärna passa in. Någonstans. Fel gäng, uppmärksamhet, blir någon, är någon, syns, finns. Våldtagen i mörkret. Reser sig, borstar av sig. Shit happens!

Tonåring, fortfarande mörker, men det ska bli ljusare.

Fortsättning följer...

Att behöva något utanför mig själv att fokusera på. Jag kan direkt citera Stingo, "det blir lätt tomt om det inte finns direkt bekymmer att ta itu med." Kunde inte låta bli att säga/skriva det. Det stämmer nog som nån klok sagt, att människan är ett mysterium att upptäcka, inte ett problem att lösa. Allt gott / mt