Senaste kommentarerna i forumet

Ja Lim .. känner igen mig i det du skriver .. vemod o ledsen .. verkligheten från förr kommer ibland ifatt mig ... Men min Vita verklighet idag är annorlunda .. a är ute ur mitt liv och jag bestämmer själv hur jag ska leva det .. Lycka ❣️ En riktigt skön o Glad Påsk till dig Lim ??? kram Lerigen

Ja Vinäger .. fortsätt att Bara Vara .. Just du ❣️ Nykter o Närvarande .. Kram Lerigen

Det blev väldigt trist stämning ett tag där... Jag tror man får tänka "Hurt people hurt people". Svårt att vara så storsint när man själv balanserar på gränsen till ett sammanbrott :/ Det låter som att du är i riktigt fin form nu :) Kram

Ett bra samlingsnamn för det jag vill uppnå. Tänker som Emma att man nog inte visste vad man kunde förvänta sig. Jag var inte beredd på en del saker och tillstånd. Till exempel trodde jag att min panikångest skulle bli värre om jag inte fick döva den med A - och så blir det precis tvärtom. Nu när jag möter den nykter behöver den inte in och påminna mig om en massa inbillade faror lika ofta.

Senast i dag skulle jag hålla en presentation under en konferens. Hjärtat började i sedvanlig ordning att banka extra hårt, lite tjut i öronen, flimmer för ögonen, hetta i ansiktet, men... Jag hävde anfallet, bröt det innan det hann få fäste helt och hållet. Det händer inte ofta och själv kopplar jag samman det med nykterheten. Som bakfull hade jag inte haft den motståndskraften. Känner mig glad och lite stolt. Och det bästa av allt, minnet lagrar detta och förhoppningsvis blir det ännu lugnare nästa gång.

Ska fortsätta att träna på att bara vara. Det går bättre och bättre. ♡ Kram

...vet vad man har att förvänta sig när man slutat med A. Det var ju I ett annat liv man började. Vem har man blivit, vem finns att finna?

Tidigare har jag alltid gjort en jämförelse med utlandssvenskar som flyttar hem, det funkar oftast inte I första vändan. Man kommer tillbaka till det man flydde ifrån och “ får ett återfall “.flyttar utomlands igen.

Nu vet jag inte riktigt. Man är förmodligen I en annan livsfas nu än när man började dricka. Och jag personligen känner att jag bara landat.

Rastlösheten försvann ( nåja kanske inte alltid ), jag behöver inte kickarna på samma sätt, uppskattar det lilla samtalet. Är nyfiken på människorna jag möter dagligen som jag tidigare inte sett.

Jag tror att jag är på väg mot något sorts välmående. Möter alla demoner nu och bekantar mig med dem istället för att fly. Gör mig redo för alla framtida “bumps” I livet.

Tja jag skulle kunna hålla på i timmar!

Ha en fin dag ?

Det senaste året har jag fördjupat mig ett varv till i skammens väsen. Det är väl ungefär tio år sen det började skrivas om skam och jag har närmat mig med små steg, två fram och ett tillbaka. Det finns en sund skam, kanske kan man säga att den är en dimension av vår inre etiska kompass som hjälper oss att hållas på ’den rätta vägen’. Men många, många fler än jag, bär på skam från tidiga år över sådant som hänt när vi inte haft mognad eller möjlighet att själva sätta gränser. Jag närmar mig försiktigt men aktivt nu för jag tror, nej jag vet att den osunda skammen i mig begränsar och stjäl energi. Och jag vill bli så hel som möjligt medan jag ännu kan påverka mitt liv.
Allt gott - blir alltid glad att se dina avtryck här? / mt

När jag dricker och när jag har druckit kommer skammen. Skam är en obehaglig känsla och den biter sig kvar hos mig. Det kan ta månader innan den sakta klingar bort men försvinner gör den aldrig. En tanke eller en handling kan öppna en associationsbana som leder till händelser jag helst vill glömma men som häftar vid mig som en kardborre. Gjorde jag verkligen så? Med en ökad puls inser jag att det var faktiskt så som jag agerade. Eftersom jag har ett långt liv med flaskan bakom mig är det en hel del sådana händelser jag samlat på mig. Här finns förmodligen en av orsakerna till mitt självförakt.
Ändå är det viktigt att bejaka denna skam. När jag vågar ta till mig den känslan fullt ut blir avståndet till flaskan större. Det är alltså viktigt för mig att våga skämmas.

Ikaros

Håller med, vi pratar mycket förändringar i livet. Vad vill vi? Vart är vi på väg? Det är nog frågor som kommer med nykterheten. Saker vi inte prioriterat när jakten på och smygandet med alkohol var nummer ett i våra liv.

Nu hög tid att sova. ? God natt!

Vackert, naket och ärligt. Du berör! Kanske är det något vi som bedövat våra känslor under lång tid känner mer än andra. Något vi omedvetet längtat efter. Det oskuldsfulla och oförstörda barnets sinne.

Kram! ♡

Tappade helt lusten att skriva efter förra veckans kommentarer om att ingen berättar om hur det är att kämpa och att jag med flera "styr upp" och ger pikar här på forumet. Vet inte varför, men tog onödigt illa vid mig... Tack till er som försökte nyansera det hela och till Mirabelle och Mary för uppmuntran.

Nu låter jag det vara passé!

Här går det förvånansvärt bra. Inte det minsta sug på drygt två veckor. Vet inte varför, efter kampen som utspelade sig tidigare känns det nästan overkligt. Men jag tackar och tar emot och hoppas att tillståndet håller i sig. Är det kanske en typisk fas - om sådana finns - eller det som en del som varit nyktra länge beskriver, ett lugn och en trygghet som uppstår efter en tid utan alkohol. I vilket fall som njuter jag av känslan så länge den varar.

Har på allvar tackat för mig vad gäller några extra ansvarsfulla uppdrag jag innehaft ett par år på jobbet. Lättnaden går inte att beskriva. Ytterligare en faktor som gör att jag mår riktigt hyfsat. Jag sover dessutom bättre än på många år.

För tillfället är behovet av psykologhjälp mindre och jag tror att bara tanken på att det finns möjlighet gjorde att jag blev lugnare. Panikångesten är mycket snällare mot mig. Kanske är det för att jag möter den nykter. Det har jag aldrig gjort tidigare, lullig eller full som jag varit all min fritid. Herregud, vilket slöseri med livet.

Ha det gott, alla kämpar, oberoende av hur just er kamp ser ut. ♡ Kram

Mycket stavfel blev det också men det kanske också var meningen ?

Jag känner mig tacksam, vemodig, rörd, sorgsen och glad på samma gång. En känsla som kan vända till dödsångest om jag fastar i vemodet. Så jag tänkte ta mig ur det genom att skriva lite.

Jag lyssnade nyss på musik från min barndom och vemodet blev enormt. Och fint. Och gjorde så att jag höll andan.

Såhär blir jag ofta när årstider skiftar. Jag ska försöka att bara låta det komma utan att det blir för jobbigt i bröstet. Det är som att mitt liv passerar revy när det blir ljusare eller mörkare ute och en ny årstid tar vid. Detta är inte alkoholrelaterat MEN samtidigt ändå. För jag kan känna en extra kontakt med min barndom som jag blir vemodig över.... för nu är jag lika ren och klar i sinnet som jag var när jag var barn. Och då blir jag ännu känsligare. Men det är en ynnest kan jag nästan känna att jag får vara vuxen och känna så mycket. Inte bedöva detta med A. Då hade alla skiftningar i känslorna jag känner nu enbart resulterat i en ren ångest. Nu finns det så mycket mer i känslorna som är ganska häftiga att känna.

Vad mycket man missar av sitt eget känsloliv när man dricker. Det är förstås inte kul att ha dödsångest men om jag får det ju så genomlever jag den och känslan klingar av och blir till en annan känsla. Den passagen missar man om man dricker. Eller jag iallafall. Drickandet gjorde allt till en sörja och i slutändan var det bara självförakt och ångest jag kände.

Jag önskar så mycket att alla jag håller av fick känna det här. Jag vet inte om en enda vuxen i min närhet har den här rena kontakten med sina känslor. Kan de ha det? Det kanske de kan... men jag känner EN STOR skillnad. Och jag älskar mig själv! På riktigt alltså. Så känner jag ikväll. Och så blir jag rörd. Och åter igen vemodig. Och lycklig. Och gråtmild. Ovj får lite dödsångest. Och så går känslorna runt i mig. Och imorgon är jag kanske mindre sårbar och djup. Men jag är säker på att det är meningen att jag ska känna allt detta nu. Inte döva!

Skönt att skriva ner det här flummiga otydliga.

Godnattkram!

Ja Lerigen jag mår väldigt bra! Och det är helt klart nykterhetens förtjänst att mitt mående är så pass stabilt.

Igår tog jag en a fri öl som sparats ett bra tag pga att jag inte varit sugen. Det tog mig flera timmar att dricka halva. Sedan hällde jag ut resten. Kunde liksom inte med känslan av att den landade i magen. Trots att den var a fri. Tänker på hur jag drack öl förut. 50 cl burkar i ett svep. Nu klarar jag knappt 17 cl a fri på flera timmar.. Tala om att det var alkoholen jag ville åt! Nu är det verkligen bevisat.

Kram till er alla!

Du har startat en tråd här och tänkte titta tillbaka i den när du känner dig helt redo för det. Du skriver något om att du inte kunde radera den, vill du vi på admin gör det?

Annars är det bara kul om den ligger kvar här och väntar tills du känner att det är dags!

Du är igång!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Underbart att vara fri..Du var en av de första jag läste om på forumet..Så skönt för dig att bara vara och bara leva. Utan kamp..Kram✨

santorini. Det är alltid trevligt att ta del en trygg veterans text.

Jag har också kommit en bit på den säkra nyktra stigen. Säker av flera skäl; jag har inte haft något sug på över ett år, jag kan inte provocera fram sug ens med frestande tankar, jag är trygg i vetskapen med att jag aldrig kommer att ta ett första glas, etc. Jag närmar mig två nyktra år.

Lycka till med ditt fortsatta nyktra liv, santorini.

Eftersom mångubben väckte mig i vargtimmen och jag är lyckligt ångestfri har jag ägnat mig åt forumet en dryg timme nu. Ett slags tidsfördriv men det känns som ett meningsfullt sådant. Är så tacksam över mitt liv idag även om det inte är fritt från bekymmer. Vi lever inte i en glansbild här i mulleholken. Relationen till barn och andra närstående är inte problemfri. Men nykterheten gör att vi kan samtala om det svåra utan att det far iväg bortom kontroll. Hettar det till alltför mycket kan vi lägga ner och återkomma. Tolvstegsprogrammet har gett verktyg. Adde räknade häromdagen upp AAs deviser, även Alanons, jag kanske inte minns alla men de som finns i minnet nu är
Ta det lugnt
En sak i taget
Det viktigaste först
Lev och låt leva
så otroligt hjälpsamma i allehanda situationer när man väl tagit dem till sig. Ja, Endast genom Guds försyn ingår också. Många har svårt med Gud men när man inser att det handlar om att lämna över till 'något' som är större än jag själv så är det mindre problematiskt. Det jag verkligen är maktlös inför, och sådant finns i mitt liv också idag, det får jag släppa taget om och lämna över. Det är befriande om än inte enkelt. Den första kanske borde vara Stanna upp! Det är en nödvändighet när de invanda handlingsmönstren slår till. Stanna upp, andas och tänk efter.
Jag ser fram emot en påskhelg med mycket människor och olika evenemang. Mer och mindre självvalda, mer och mindre efterlängtade, mer och mindre ångestframkallande.... stopp där! Ja, jag stoppade i förrgår, grät ganska länge vilket jag sällan gör. Talade med mannen som inte visste hur han skulle trösta men insåg att det räckte att finnas till. Igår sedan nästan euforiskt lätt i sinnet och fylld av glad energi. Kom ihåg att jag läst i en forskning att tårar innehåller stresshormoner så jag sköljde väl ut en hel del av den varan... så bra att jag kunde ta mig över gråttröskeln och låta sorgen över det jag inte kan förändra stilla droppa ner över kinderna där tårarna fick självtorka i lugn och ro. Nu är det tunga så mycket lättare att bära.
Igår spontanköpte vi biljetter, eller lyckades komma över, till Eva Dahlgren på Göta Lejon i början av maj. Så härligt! Före det ett litet konvent i mitten av april. Och fastän kylan håller i sig så värmer solen så gott, så gott.
Precis nu när jag skriver påminns jag om vänner som nyligen förlorat nära anhöriga och möter våren i sorg. Den kan inte lyftas av men jag kan komma ihåg att finnas. Och jag kan komma ihåg att ta vara på den goda stunderna. Och vara tacksam, tacksam över att vi hade kraft att vända våra liv till den nära gemenskap vi har idag.
Till dig som läser önskar jag en god stilla vecka och Glad Påsk?? / mt

Härligt Lim .. Riktigt känner hur bra du mår ❣️ Kramar

att känna sig fri! Det gör jag också och njuter storligen - alltid när jag kommer ihåg det. De flesta dagar är livet bara naturligt som det är idag. Jag läser ändå rätt så regelbundet här, i textmöten med dem som sitter fast i missbruk eller medberoende kan jag mycket väl känna igen hur det var. Minnen som ibland sitter i kroppen och berör på djupet. Dit vill jag aldrig mer.
Allt gott? / mt

Och skriver för att hålla min tråd kvar. Inte för att jag särskilt ofta tittar in här. Det är ett passerat kapitel i mitt liv. Visst är det nästan otroligt att det kan bli så. Att nykterheten blir nåt alldeles självklart och enkelt. Det trodde jag inte då jag kämpade. Att det går att komma förbi både sug och tankar på alkohol. Som om jag aldrig varit nere på botten. Fast det minns jag ändå tydligt. Inte så ofta tänker jag på det men skammen poppar upp ibland. Minnena. Jag antar att det är ganska bra för jag får aldrig glömma vem jag är. Att jag inte klarar av att ta ETT glas. Nykterheten är en naturlig del i mitt liv men bara så länge jag aldrig tror att jag kan dricka alkohol igen. Jag har en alkoholallergi, på samma sätt som en med nötallergi aldrig kan äta nötter. Det går bra så här.

Det jag saknar ibland är de första årets stolthet och eufori, då nykterheten var ny och jag gladdes över att jag lyckades motstå sug. Att jag brutit mitt beroende. Kände mej duktig! Svårt att förklara men den som varit nykter några år kanske förstår vad jag menar. Nu har nykterheten blivit självklar. Visst är jag stolt ännu ibland för att jag klarade det men det känns inte särskilt märkvärdigt längre.
Snart sex år och det har blivit mitt val, min livsstil. Skönt.

Jag tittar in ibland och ser om mina gamla bekanta skriver nåt! Men inte särskilt ofta, det är en period som är förbi. Otroligt nog.

Hej alla! Och heja dig mirabelle, du kan nå till lugnet bara du håller i nykterheten.

Och Emma79, jag känner verkligen igen den där beskrivningen av att du nästan får andnöd när du tänker på hur det var. Det är samma för mig!

Och Miss lyckad, jaa hjälp vad alkohol enbart förstör såna fina stunder ❤ de förgyller ingenting.

Jag har varit på resa och det har varit fantastiskt. De vuxna i sällskapet drack vin på kvällarna och även dagtid nån gång. Jag blev inte frestad. Tvärtom. Väldigt osugen. Jag har dessutom blivit väldigt känslig för alkohollukt. Vid ett tillfälle hade jag gått ut en sväng och när jag kom in kände jag direkt att nån drack alkohol. Då drack en person vin och den andra kaffe. Den som drack hade druckit lite innan och hela hallen avslöjade det. Han var inte ett dugg synligt påverkad men mitt luktsinne har blivit som en blodhunds när det kommer till alkohol. Jag blir INTE sugen och det är så skönt!!!!

Idag ska jag storstäda och så har jag köpt tulpaner. Jag har hunnit dricka en kaffe i solen.

Livet är så skönt när man inser att en semesterresa faktiskt kan ge ny energi när man inte matar kroppen med vin och öl under tiden.

Hoppas alla kan få möjlighet att uppleva det. De som ger det en ärlig chans kan ju det...

Kramar!!

Alltid trevligt att se ett avtryck från dig här inne! Glad påsk? och skön vår önskar jag dig? / mt

Spagat har jag aldrig klarat..Knepigt med kärlek ibland..Jag tog nog lättare på att träffa någon när jag drack..Nu finns det inget att gömma sig bakom..Tvärtom nu måste det bli äkta från början..Vi får helt enkelt kyssa några grodor innan vi får kärlek på riktigt..Den gifte numera skilda mannen verkar vilja ha tröst..Tror han att du är ett lätt byte? Inte nuförtiden eller hur? Du verkar så stark och snygg. Så nöj dig bara med det bästa?Svea Corona var jag på ganska mycket..En härlig båt och bra folk..En del drack mycket, andra inte alls..Kram

Ha det så trevligt på konventet!