Senaste kommentarerna i forumet

santorini. Det är alltid trevligt att ta del en trygg veterans text.

Jag har också kommit en bit på den säkra nyktra stigen. Säker av flera skäl; jag har inte haft något sug på över ett år, jag kan inte provocera fram sug ens med frestande tankar, jag är trygg i vetskapen med att jag aldrig kommer att ta ett första glas, etc. Jag närmar mig två nyktra år.

Lycka till med ditt fortsatta nyktra liv, santorini.

Eftersom mångubben väckte mig i vargtimmen och jag är lyckligt ångestfri har jag ägnat mig åt forumet en dryg timme nu. Ett slags tidsfördriv men det känns som ett meningsfullt sådant. Är så tacksam över mitt liv idag även om det inte är fritt från bekymmer. Vi lever inte i en glansbild här i mulleholken. Relationen till barn och andra närstående är inte problemfri. Men nykterheten gör att vi kan samtala om det svåra utan att det far iväg bortom kontroll. Hettar det till alltför mycket kan vi lägga ner och återkomma. Tolvstegsprogrammet har gett verktyg. Adde räknade häromdagen upp AAs deviser, även Alanons, jag kanske inte minns alla men de som finns i minnet nu är
Ta det lugnt
En sak i taget
Det viktigaste först
Lev och låt leva
så otroligt hjälpsamma i allehanda situationer när man väl tagit dem till sig. Ja, Endast genom Guds försyn ingår också. Många har svårt med Gud men när man inser att det handlar om att lämna över till 'något' som är större än jag själv så är det mindre problematiskt. Det jag verkligen är maktlös inför, och sådant finns i mitt liv också idag, det får jag släppa taget om och lämna över. Det är befriande om än inte enkelt. Den första kanske borde vara Stanna upp! Det är en nödvändighet när de invanda handlingsmönstren slår till. Stanna upp, andas och tänk efter.
Jag ser fram emot en påskhelg med mycket människor och olika evenemang. Mer och mindre självvalda, mer och mindre efterlängtade, mer och mindre ångestframkallande.... stopp där! Ja, jag stoppade i förrgår, grät ganska länge vilket jag sällan gör. Talade med mannen som inte visste hur han skulle trösta men insåg att det räckte att finnas till. Igår sedan nästan euforiskt lätt i sinnet och fylld av glad energi. Kom ihåg att jag läst i en forskning att tårar innehåller stresshormoner så jag sköljde väl ut en hel del av den varan... så bra att jag kunde ta mig över gråttröskeln och låta sorgen över det jag inte kan förändra stilla droppa ner över kinderna där tårarna fick självtorka i lugn och ro. Nu är det tunga så mycket lättare att bära.
Igår spontanköpte vi biljetter, eller lyckades komma över, till Eva Dahlgren på Göta Lejon i början av maj. Så härligt! Före det ett litet konvent i mitten av april. Och fastän kylan håller i sig så värmer solen så gott, så gott.
Precis nu när jag skriver påminns jag om vänner som nyligen förlorat nära anhöriga och möter våren i sorg. Den kan inte lyftas av men jag kan komma ihåg att finnas. Och jag kan komma ihåg att ta vara på den goda stunderna. Och vara tacksam, tacksam över att vi hade kraft att vända våra liv till den nära gemenskap vi har idag.
Till dig som läser önskar jag en god stilla vecka och Glad Påsk?? / mt

Härligt Lim .. Riktigt känner hur bra du mår ❣️ Kramar

att känna sig fri! Det gör jag också och njuter storligen - alltid när jag kommer ihåg det. De flesta dagar är livet bara naturligt som det är idag. Jag läser ändå rätt så regelbundet här, i textmöten med dem som sitter fast i missbruk eller medberoende kan jag mycket väl känna igen hur det var. Minnen som ibland sitter i kroppen och berör på djupet. Dit vill jag aldrig mer.
Allt gott? / mt

Och skriver för att hålla min tråd kvar. Inte för att jag särskilt ofta tittar in här. Det är ett passerat kapitel i mitt liv. Visst är det nästan otroligt att det kan bli så. Att nykterheten blir nåt alldeles självklart och enkelt. Det trodde jag inte då jag kämpade. Att det går att komma förbi både sug och tankar på alkohol. Som om jag aldrig varit nere på botten. Fast det minns jag ändå tydligt. Inte så ofta tänker jag på det men skammen poppar upp ibland. Minnena. Jag antar att det är ganska bra för jag får aldrig glömma vem jag är. Att jag inte klarar av att ta ETT glas. Nykterheten är en naturlig del i mitt liv men bara så länge jag aldrig tror att jag kan dricka alkohol igen. Jag har en alkoholallergi, på samma sätt som en med nötallergi aldrig kan äta nötter. Det går bra så här.

Det jag saknar ibland är de första årets stolthet och eufori, då nykterheten var ny och jag gladdes över att jag lyckades motstå sug. Att jag brutit mitt beroende. Kände mej duktig! Svårt att förklara men den som varit nykter några år kanske förstår vad jag menar. Nu har nykterheten blivit självklar. Visst är jag stolt ännu ibland för att jag klarade det men det känns inte särskilt märkvärdigt längre.
Snart sex år och det har blivit mitt val, min livsstil. Skönt.

Jag tittar in ibland och ser om mina gamla bekanta skriver nåt! Men inte särskilt ofta, det är en period som är förbi. Otroligt nog.

Hej alla! Och heja dig mirabelle, du kan nå till lugnet bara du håller i nykterheten.

Och Emma79, jag känner verkligen igen den där beskrivningen av att du nästan får andnöd när du tänker på hur det var. Det är samma för mig!

Och Miss lyckad, jaa hjälp vad alkohol enbart förstör såna fina stunder ❤ de förgyller ingenting.

Jag har varit på resa och det har varit fantastiskt. De vuxna i sällskapet drack vin på kvällarna och även dagtid nån gång. Jag blev inte frestad. Tvärtom. Väldigt osugen. Jag har dessutom blivit väldigt känslig för alkohollukt. Vid ett tillfälle hade jag gått ut en sväng och när jag kom in kände jag direkt att nån drack alkohol. Då drack en person vin och den andra kaffe. Den som drack hade druckit lite innan och hela hallen avslöjade det. Han var inte ett dugg synligt påverkad men mitt luktsinne har blivit som en blodhunds när det kommer till alkohol. Jag blir INTE sugen och det är så skönt!!!!

Idag ska jag storstäda och så har jag köpt tulpaner. Jag har hunnit dricka en kaffe i solen.

Livet är så skönt när man inser att en semesterresa faktiskt kan ge ny energi när man inte matar kroppen med vin och öl under tiden.

Hoppas alla kan få möjlighet att uppleva det. De som ger det en ärlig chans kan ju det...

Kramar!!

Alltid trevligt att se ett avtryck från dig här inne! Glad påsk? och skön vår önskar jag dig? / mt

Spagat har jag aldrig klarat..Knepigt med kärlek ibland..Jag tog nog lättare på att träffa någon när jag drack..Nu finns det inget att gömma sig bakom..Tvärtom nu måste det bli äkta från början..Vi får helt enkelt kyssa några grodor innan vi får kärlek på riktigt..Den gifte numera skilda mannen verkar vilja ha tröst..Tror han att du är ett lätt byte? Inte nuförtiden eller hur? Du verkar så stark och snygg. Så nöj dig bara med det bästa?Svea Corona var jag på ganska mycket..En härlig båt och bra folk..En del drack mycket, andra inte alls..Kram

Ha det så trevligt på konventet!

Så fint och målande du berättar! Känner igen så mycket i det du skriver. Ha det gott!

Japp och jag kommer numera ner i spagat. Igen. Vad det nu ska vara bra för? Och ser 10-15 år yngre ut när jag drack som värst. Alkoholhänget i fejset är som bortblåst och folk undrar hur mycket botox jag har sprutat in. Men nä har ju bara slutat dricka. Inget botox. Bara musklerna i ansiktet som kan jobba utan påverkan av gift. Värsta lyftet för hyn :)

Det är ju inte så lång tid sedan jag slutade dricka, 1,5 år snart i April, och hög fokus har legat på detta, möten, läkarbesök, jobba på tilliten till dottern, gjorde ADHD utredningen, går fortfarande på beroendekliniken och pratar. Allt detta har tagit all min energi. Jag lovade mig själv i Oktober 2016 att detta skulle alltid sättas i första rummet. Det har jag hållit så dejtandet har inte vart så viktigt. Har inte velat involvera någon innan jag själv har varit stark i det jag gör. En dag i taget :)

Men..... Jag har ju en gift man i mitt liv en sån där som ligger i skilsmässa hela tiden men fan inget händer. Vi dejtade för 8 år sedan och då var det rena fylleslagen med sex, vin och livet lekte. Tyckte jag då. Egentligen var det bara ett stort fylleslag under 1 år. Inget liv. Bara fylla.

Kär blev jag, men han träffade en ny kvinna, gifte sig direkt och jag fick en dörr i ansiktet. Tyst i 7,5 år men så för ett par månader sedan så hörde han av sig via facebook. Låg i skilsmässa. Vet inte hur detta slutar men VET att han ligger i skilsmässa (sånt kan man ju kolla upp), det är mycket tjafs mellan dom två och jag står utanför och glor som en idiot. Och väntar och ser vad som händer. Han ringde nyss och ville komma över men .....tveksam.....

Äter ju Concerta nuförtiden och det tar bort mycket av att köra impulsen. Blir otroligt mycket mer eftertänksam med dessa i kroppen.

Ja där är jag ungefär.
Varken kapten eller Matros typ

:(

Är ju i bättre form nu än för 10 år sedan..Är 56 år..På sjön i 3 år. Började som 18-åring..Stod på händer för ett tag sen..Ungarna impade haha..Jodå, det kanske dyker upp en man såsmåningom.Får lite avsmak på oärlighet..Kapten eller matros, mig kvittar vilket..?Bara han är den han utger sig för..Tror allt ska gå lätt när det gäller kärlek..Krångel eller varningstecken ska jag tyda på allvar nästa gång..Hur går det för dig mm? Träffat någon snygging som flirtar med ramlösan i näven än? Är förresten på hemväg på båten nu..Kanske min blivande arbetsplats..kram?

Jag förstår. Man är ju utlämnad när man är på sjön, men iland tar man sig alltid om det skulle vara något.
Det där fixar du. Kanske bara att vänja sig vid det. MIg bekommer det inte att arbeta med A men min problematik är ju annorlunda med min periodiska alkoholism.

Jag har fått för mig att du är i spannet 40-45 år men då stämmer ju inte det om du arbetade på krogen 80 talet :)

Håller tummar och tår att det går dit du vill
Kanske finns någon snygg nykter kapten ombord :D

Kram

Jag har en restaurangutbildning jag gick år 2000..För att sadla om..Blev aldrig så då..Men nu kanske..Förhoppningsvis..Kram igen..

Känner mig mycket säker på alkoholen eftersom det är 0-tolerans ombord..Det är mer allt runtomkring. Ska jag få tjänstledigt??Pooltjänsten jag har suger..Måste jaga timmar..Yngsta dottern börjar må dåligt..Exet som dricker och som jag försöker hantera eftersom sonen vill vara där också..Fått lite förhöjt blodtryck..Båtjobbet känns kanon..Kände mig hemma direkt..Detta är ju fraktbåten för människor och bilar..Så inget supande på det viset alls..Ingen taxfree..Jag tar alltid nykterheten först...Skulle ju vara en fullblodsidiot om jag drack alkohol när livet redan är jobbigt..Träffade även en tjej som varit nykter i många år..Vi diskuterade aa och vad många som byter missbruk..Jag har jobbat på Silja och Stena tidigare..På 80-talet..Kram?

för din positiva delning !

Igår: Enorm irritation och trötthet. Arg över allt jag vill ha och vad jag inte har... Frustration över att inte komma framåt snabbt nog som skapar ilska över att inte kunna påverka, göra mer. Vilket naturligtvis födde ett sug efter alkohol. Jag kände hur min blick blev svart och hård när jag betraktade min man sitta där i godan ro vid matbordet med ett glas vin och vara fullständigt nöjd med tillvaron. Till synes helt omedveten om slagfältet inom mig.
Min nykterhet har normalt sett inte påverkats av att han dricker, det har liksom varit en naturlig komponent i min kamp för att hålla mig nykter. Det är klart att det underlättat om han slutat med mig men det har aldrig varit en förutsättning. Ofta undrar jag varför och hur det ens varit möjligt. Kanske är det pga min syn på honom och mig själv, att vi är så väldigt olika, att det han väljer att göra aldrig varit något jag identifierat mig med. Kanske.
De stunder när mitt hopp sviker mig, det är då jag är som närmast det första glaset. De stunder då mina ansträngningar inte lönar sig. Då är kampen blodig igen.
Idag: Vaknar utsövd, inga drömmar jag minns vilket oftast påverkar mitt humör i positiv riktning. Kaffet är gott och tack vare det faktum att jag ilsket städade igår är hemmet rent idag och det ger mig en känsla av lugn inför dagen. Inga direkta måsten förutom att plugga och för mig innebär det en känsla av att jag rör mig framåt. Det är faktiskt inte mycket jag hellre skulle göra än att sitta med mina anteckningar och läsanvisningar och mitt kaffe. Ingenting faktiskt, förutom detta att skriva här och strukturera mina tankar om gårdagen. Detta måste jag göra först för att lägga dem åt sidan och fortsätta framåt.
Det känns idag otänkbart, som det faktiskt oftast gör numera, att ta det första glaset. Otänkbart därför jag identifierar mig med någon som inte dricker alkohol, otänkbart för att jag numera är rädd om mig själv, värnar för mycket om min tankeförmåga. Alkoholen grumlade mina tankar och mitt minne, i sanning förgiftade både mig och min tillvaro.
Det jag känner idag är att jag har ett val. Alltid ett val, dricka eller inte dricka.
Dricker jag inte har jag en chans att uppnå något stort, att vara den jag vill vara och att göra det jag vill göra. Nykterhet ger mig den CHANSEN, möjligheten finns där. Misslyckanden kommer med säkerhet men jag har iallafall chansen att genomföra allt jag tar mig för.
Om jag dricker däremot... Då kommer alla dessa möjligheter försvinna, vara som bortblåsta. Det jag vill att mitt liv ska innehålla kommer aldrig komma inom räckhåll med alkohol i blodet. Det bara är så. Då kommer jag slösa bort det enda liv jag har.
Därför är valet varje dag ganska enkelt men jag fruktar varje misslyckande enormt av samma anledning. Att förlora hoppet och tänka "Vad är det för vits?" skrämmer skiten ur mig samtidigt är det en kraftfull drivkraft.
Jag är pressad men inte stressad. Det finns en mycket viktig skillnad!
Press är krav som är rimliga i förhållande till förmåga.
Stress är orimliga krav i förhållande till förmåga.
Om jag dricker är stressen ett faktum.
Därför dricker jag inte.
Kram på er<3
Amanda

Alkohol finns ju överallt. Egentligen. Som sjöman är jag ju supernyfiken på vart du ska och på vilket fartyg.
Nä jag vet att du inte kan delge men jag funderar. Får inte riktigt ihop det med det du (jag tror) arbetar med idag....
Är det så att du kommer att mönstra på flera dagar och sova i hytt? Du är stark och trygg. Bomba dig själv med AA innan och efter du går av. Ha en strategi. Mental träning. Men minsta lilla tanke på att dricka så kliv av fortare än du klev på.

Jag har ju jobbat på Silja Line med ett flytande systembolag som var öppet på Söndagar när jag mönstrade av.
Det gick bra när jag var i bra period (bekom mig inte) men ett par gånger så började jag dricka redan på väg ut från
hytten. För det var jag ju värd, jobbat i 16 dagar på nattklubben med en otrolig fylla.

Klart jag var värd att fylla på vodka i en lokaflaska och dricka på väg hem.
Med 0 tanke på att barn och vänner hade saknat mig.....

Kram kram kram

MM

Starkt gjort av dig! Hoppas att du klarar detta, verkligen.
Har också haft alkohol i barndomen och en mycket trasslig tillvaro. Generna är i min kropp så jag borde varit mer försiktig.
Det finns ju många kändisar som man kan ta rygg på. Tommy Nillson, Benny Andersson, Sven Melander, Persbrandt, Lundell.
Kan dessa personer så kan alla. Man får tänka lite så.

Lycka till!

Kram

Det har gått väldigt bra på kursen..Jag är nöjd med mig själv..Nu ska alla papper iordning..Och förhoppningsvis få tjänstledigt från kommunen..Jag gjorde en övning för mig själv inför jobbet på båt, där det finns alkohol till mat att köpa..Jag var i en matbutik..Gick fram till ölhyllan. Drog med handen över burkarna och kände på dem..Kändes helt okey..Det går nog bra..Kram..

mullegubben och jag. Ifall nån vill mötas upp och kanske värmas av en vårkram i gemenskapen???
http://www.al-anon.se/konvent-hokarangen-14-4/
http://www.aa.se/medlemmar/kalender/stormote-soderledskyrkan-2018
Det är alltså samma konvent där både AA och Alanon har möten. Brukar vara trivsamt. / mt

Livet har ingen mening om man inte deltar. Vilken sanning vilket uppvaknande på detta självklara påstående. Det kommer jag att tänka på varje dag ?

Vad skönt att du slipper tankarna på att avsluta ditt liv själv. Det måste ge en slags ro i kroppen? Har själv brottats med det här till och ifrån i mitt liv. Rädd för att leva rädd för att dö. Så kan man nog sammanfatta min livsinställning. Är hemligheten att göra sig så upptagen i livet att man inte hinner eller orkar grubbla på existensiella frågor? Förstår verkligen människor som går med i sekter, enkla raka svar på livets svårigheter. Människan måste ha något att tro på. Jag tror på en högre makt. Något som är större än jag kan förstå. Men så kommer tvivlet och avgrunden ligger vidöppen. Vad är meningen med allt det här? Jag uppskattar dina inlägg väldigt mycket Ikaros. Så mycket klokhet och livserfarenhet utläser jag i dina ord. Tack!

Du är en underbar, inkännande och empatisk människa. Bara så du vet <3 Hoppas du får en fin helg! Kram