Senaste kommentarerna i forumet

Om du söker efter den där personen som ska förändra ditt liv, ta dig en titt i spegeln..Kram

Huvudet på spiken!

?

Frågor är jag specialist på ? Men jag får anstränga mig att tona ner dom ??
Men som jag skrev så tycker jag att de du skriver (som många andra nu även har skrivit) är intressant. Och de du skrev ang att de *finns i sig själv* har jag alltid varit säker på.Men att tro och tycka är ju en annan sak än att riktigt känna. Har varit med om dagar där hela jag och mina tankar varit "överens" och den bästa förklaringen är att jag har känt en oerhört befrielse just då.Att man bara är.Men sen sker de något (inget i praktiken) och jag "tappar" fokus! Och jag börjar ha konflikt mellan hjärnhalvorna igen och jag ältar! Inte endast ang mitt beroende.De kan handla om vad som helst.Ibland kommer även självömkan och de är ingen fin och vacker känsla alls. Jag vet om att de inte hjälper mig eller någon annan för den delen.Lev för att bli bättre istället, för jag kan inte förändra det som har varit.Och intellektuellt så vet jag det men sen tar nog *egot* över precis som du har beskrivet det. Och jag har aldrig tänkt på att de kan vara *egot* som är problemet/tar över. Har aldrig kunnat sätta ett "ord" på de..(ca så)..?

Min frågor kommer men få komma pö och pö för annars blir det för mycket ? Och sen vet jag hur jag kan reagera om jag inte tar in saker långsam och få reflektera. Jag reagerar efter känsla direkt.Som ett åskmoln ?. Och kommer koncentrerar mig på små detaljer som är oviktiga..!

Tack för det fina citatet! Det har blivit ett nytt valspråk hemma hos oss.Väldigt användbart!
Du kommer alltid med tänkvärda inlägg. Tack för det också.

.... och hur långt du kommit! Grattis till dig ?
Kram PimPim

Ja precis Emma79. Helt rätt!!

Och jag måste ju erkänna att jag kan bli lite provocerad av "finsmakarna" för jag tycker att de förskönar sitt eget drickande men tycker att folk som dricker för mkt på ett mindre tjusigt sätt gör fel. Alkohol är alkohol oavsett form och pris. Och man blir lika full på en fin flaska vin som på en billig tetrapack liksom.

Men trots det så är jag ändå glad att inte min man är sån. För jag kanske hade lockats nångång av den fina fasaden.

Idag blev jag erbjuden en "fin" flaska vin i gåva. Sa som det var, att jag slutade för över ett år sedan. Och inom mig smyger sig en liten liten känsla av att glas rött vin hade varit härligt nu. Men samtidigt vet jag att det var många år sedan jag drack på ett sätt som inte gjorde att jag mådde dåligt (om nånsin). Så den där lilla känslan får stanna där. Och det är okej att jag känner den. För jag ska inte och vill inte ha vin egentligen.

När jag läser om mitt sista stycke i det här inlägget klarnar det igen... vadå fin flaska vin? Det är etanol blandat med en gäst dricka som färgar av sig på tänderna och som luktar illa och ger ångest och illamående. Att den dessutom är dyr är ju bara idiotiskt och slöseri på pengar.

Nä, jag vill inte ha. Jag älskar mitt kaffe, vatten och juice.

Kram alla!

Så får jag då en ny insikt som gäller mig och kanske någon annan som kallar sig medberoende.
Att just fallet,från löftet om nykterhet.
Blir även mitt fall.
Mitt misslyckande och min bitterhet.
Tänk att som beroendeperson få bära både sitt eget och den anhörigas börda av skam och skuld.

Och jag som medberoende får alltså ta del av det fall som inte är mitt.
I vilket syfte kan man undra?

Att slippa bära mina egna misslyckanden och blicka inåt,det hajar jag.
Men i vad inbillar jag mig att situationen blir bättre om jag också delar på bördan av att min anhöriga har fallit igenom.
Varför kan jag inte segla vidare utan att sjunka eller fälla ned seglen?

Såklart delar man ett gemensamt liv där ett återfall eller drickande drar ned livskvaliten på hela familjen.
Men i alla fall?

Varför är löftet som ju förmodligen kommer att brytas så viktigt.
Vad lägger vi anhöriga in i det som gör så ont när det bryts?

Hoppet om ett bättre liv?
Inbillningen i att den vi lever med inte är så beroende som vi någonstans vet att de är.
Chansen att få häva ur oss vår egen bitterhet för att livet inte är som vi vill att det ska vara?

Att vi ser den som dricker som den som förstör och dominerar våra liv så totalt så vi förblindas i de lösningar som ju ändå finns där.
Att gå,att välja sida.
Att lämna,eller stanna kvar och acceptera faktum.
Att vi lever med en människa som är sjuk i en beroendesjukdom.

Som gör att de dricker och kommer att fortsätta dricka så länge de inte väljer och klarar att göra annorlunda.
Jag minns känslan av att låta hela mitt väsen,hela mitt jag gå upp i min drickande exsambo.
Hur jag tycktes bära omkring på både honom och mig själv och allt som också hörde vårt vuxenansvar till.

Allt det och lite till bar jag på när han inte orkade.
Dignade under bördan gjorde jag,men tappert bar jag mitt ok och fick allas lovord.
Men någonstans så kunde jag ju valsen av fylla, bakfylla abstinens vånda och lovord om ett nyktrare och bättre liv.

Jag kunde ju hela trallen och kunde nästan sätta almanackan efter den.
Tryggt och bra på sitt sätt då det ju ändå följde sin invanda rutin.

Betydligt svårare att släppa taget om den som drack och starta upp mitt nya liv.
Som ställde krav på mig och som gjorde att jag aktivt blev tvungen att välja och tycka om en massa nya saker som jag inte hade lust till.

Tvungen att ta nya kliv ut i livet på nya marker och med nya vanor.
Jobbigt,svårt ovant och inte ett dugg spännande.

Men jag gjorde det.
Och här är jag nu.
Lite mer luttrad. Tuffare och ängsligare på samma gång.
För nu bär jag bara mig själv.
Mina egna problem,tillkortakommanden och glädjeämnen.

Inte en massa barlast som inte är mitt.
För första gången i mitt liv så är jag bara jag.
Trots att jag lever i en ny relation så kan jag hantera mitt eget jag på ett helt annat sätt.
Med skarpare konturer om vem jag är,vad jag vill och vad jag behöver.

Några dagar i månaden så faller jag.
Likt en människa med skovliknande sjukdom så faller jag rätt rejält ibland.
Men när jag hämtar mig så kommer jag oftast upp på en lite högre nivå än vad jag var innan.

Jag hoppas och tror att arbetet fortsätter på samma sakteligen uppbyggande sätt.

Jag har sedan i höstas börjat spela schack igen. Det är en utmärkt hobby för den som vill fly vardagen under några timmar och ägna sig åt något som i grunden är helt onyttigt. I går kväll till exempel "försvann" fyra timmar på detta sätt. Och efteråt kände jag mig vederkvickt. De delar av mig som annars ger oro, rastlöshet, tomhet och krav hade inte varit i funktion. Precis det som jag eftersträvar men inte lyckas med när jag dricker. Parallellen är för mig uppenbar och styrks av det faktumet att många duktiga schackspelare har varit alkoholister.
Eftersom jag är en periodisk alkoholist är det ingen nyhet för mig att jag är nykter utan problem men min enkla hobby hjälper mig utan tvekan att leva livet utan droger.
Jag tror att vi alla som har beroendeproblem mår bra av att söka och finna en kravlös hobby. Livet innehåller alltför många uttalade och outtalade krav varför vi definitivt behöver vila från dem ibland, det gäller att söka och finna det som passar. Allt är bättre än att försöka vila på kemisk väg. Låter förnumstigt men är värt ett försök.
Ikaros

Tänk att det redan har gått två månader?

Jag saknar alkohol ibland och även fast jag kan dricka normalt på middagar och sådanna ttillfällen så kör jag helt nykter. Hur länge kan jag inte svara på. Vet bara att jag mår bra som det är nu ?

Jag tycker du är modig som vågade ta samtalet med din man! Själv är jag inte där än men är med på din utmaning!
Kämpa ??✨

Kram ?

Betydligt lättare att bota vanlig trötthet än bakisångest.

..som smuttar kan man ju smutta på någon äppelmust eller sån där god fransk mousserande äpple eller päronjuice.

Det där lät väldigt klämkäckt men vad ska man göra? Man måste ju se det här positivt för det är ju det!

Tack fina ni, Mary, Lerigen och misslyckad för era kommentarer!!

Jag längtar också till soooool och vår och även barnen har fått nog av vintern för länge sedan ?

En tanke slog mig nu som jag ville skriva ner. Förr när jag drack kunde jag störa mig på att jag och min man drack på så olika sätt. Han svepte vinet som en shot mer medan jag ville dricka lugnt och mer "fint". Jag avundades de som kunde dricka i par på ett mer lugnt sätt.

Men nu kom jag på att jag slipper nog bli sugen på A trots att min man dricker, EXAKT pga just att vi drack så olika. Jag festas inte av att gå ut och dricka mig full eller svepa vin. Men hade han druckit mer som jag kunde göra... typ ett "gott" (allt är äckligt men det tyckte jag inte när jag var beroende) vin så hade jag Kanske haft sug ofta nu? Frestats liksom.

Så det är en himla tur att han har ett helt annat sätt att dricka på. Jag frestas ju aldrig nånsin. Dessutom är han alltid bakis efteråt och det är ju väldigt avskräckande.

Himla tur att jag inte är gift med en "finsmakare".

Ha en fin onsdag därute!

Ja, det blir en kick i sig att vakna pigg!

O även om man är lite trött går det bort med en dusch o en kaffe ☕️❣️

...att få glädjen över att vakna nykter, blandad med tacksamhet, på morgonen att bli starkare än känslan av meningslöshet och stress, det vill säga sug efter A, på eftermiddagen/kvällen.

Ha en fin dag, nu håller vii! ♡ Kram

Fint skrivet. Jag förstår mycket av det du skriver, kanske inte just det om att forma ett nytt jag och att vi har olika delpersonligheter i oss. För mig var det mer en insikt i att "jag" inte existerar, det finns ingen identitet, jag är ett väsen. med det försvann allt, jag har inte längre åsikter eller värderingar, rätt eller fel, jag är bara varande och frid. Jag kan när jag vill vara i nuet och vill jag använda hjärnan till något så gör jag det och kan sen återvända till att observera.

Det har gett mig frihet från alla problem, jag kan inte ha problem, det finns inga problem. Det är som det är och inget kan förändra det. Det är också så förståelsen för att jag aldrig har varit en alkoholist kom, det var bara "jaget eller egot" som var det. Frid eller människans sanna essens kan inte ha ett beroende, det kan bara skapas i tankarna.

Det kan låta som åsikter eller värderingar, men det kommer från sant vetande. Det var det som "upplevelsen" berättade för mig. Jag fick sanningen om livet/ livets mening och det gjorde mig fri. Fri från allt.

När du skriver att du inte visste vem du var, kände du dig identitetslös då?
Har du känt att du fått veta saker som du inte skulle kunna tänka ut?

God kväll,
Till och börja med var det genom att förstå själva beroendesjukdomen och hur den faktiskt fungerar. Har läst väldigt mycket kring just denna och det var en viktig del för mig själv i början av min nykterhet. När insikten om hur det faktiskt såg ut för just mig själv kom så började själva resan. För mig handlar det otroligt mycket om vilka tankar, normer, värderingar, känslor jag burit med mig sedan barnsben och hur det har format mig. Att sedan börja titta på det och känna på det... då växte det fram, starkare och starkare. Vad jag vill, vad jag tycker, vad jag vet osv är liksom inte ett måste längre. Svårt att förklara... men många gånger får jag stanna upp och börja om eller släppa taget om ”jaget”. I början visste jag knappt vem jag var eller vad jag egentligen visste. Det var länge ett varande... Låter flummigt men för mig var vilsenheten tuff i början men nu kan jag se att det oxå var en omstart.
Att forma mitt nya ”jag”... jag tror starkt att det finns olika delpersonligheter i oss. I mig är beroendepersonligheten en del, kritikern en annan osv. Under mitt andra år i nykterheten började en annan del växa fram och den formar sig sakta men säkert. Jag är inte den jag har trott att jag är och det är en enorm frihetskänsla. Det är oxå tufft och fortfarande är detta varande en nyckel. Jag kämpar inte mot något, jag strävar inte och det är då jag växer. I dessa stunder av lugn, ibland i form av meditation och ibland i rörelse, kommer insikterna. Ett par gånger har de varit fysiskt kännbara. En av gångerna rörde det sig om min uppväxt och jag hade länge kämpat med att förstå hur allt var osv. Sedan släppte jag det för jag låste mig, blev blockerad. Mycket terapi har det blivit.? En tid senare så kom insikten till mig. Den känslan var fysiskt på ett sätt som är svår att beskriva.
Det här blir långt ser jag nu när jag skriver... men att släppa kampen och sluta leva så mycket uppe i huvudet hels tiden. Ett större varande...
Nåja så tänker jag.
Kram
Ellan

Kul att du hänger på, Emma79! ?

Tack Mirabelle för fina ord. ♡ Så är det förstås, en bedrift i sig. Så lätt att bara se bakslagen. Kanske ska använda det nick Tragikomisk föreslog: Jagäger!

Nu håller vi! ♡ Kram

Är du mentor för någon?

Tack för dina inlägg och öppenhet..gör mycket för någon som jobbar i rätt riktning.... simmar i vågorna och behöver gå upp på stranden istället för att guppa runt i havet och inte veta om man ska drunka....fast att man ser land.....och vet att det inte kommer bli bra om man simmar längre ut....kallsuparna värre och värre. .... men när man simmar lite innåt lungnar sig vattnet igen och man kommer ihåg hur skönt det är att bara flyta runt. ....där kommer kampen....GÅ ILAND....men skönmålar det fina havet även om jag vet att simmar jag för långt ut kommer det ta mig. Ska bara motivera mig helt i land....vet att havet är lömskt ...förförande...

Du måste inte "se det som" en jättebedrift, du måste inse att det faktiskt och absolut ÄR en jättebedrift! Det är fantastiskt bra med så många helvita dagar. Och ännu bättre är det just för att du har slirat litet, frestat ödet, och ÄNDÅ inte fallit tillbaka in i vanedrickandet. Du rockar! Vi håller! Kram

Såklart!

???

...utan att falla tillbaka i vanedrickandet. Tre kvällar (varav fredag och lördag helgen som var) av 114 har jag druckit mig berusad, dock inte i närheten av någon karatefylla. Inser att jag räknar dagar trots att jag inte tänkt göra det på ett tag.

Måste se det som en stor bedrift - jämfört med det tidigare dagliga drickandet/supandet - annars tappar jag all motivation. Ytterligare ett par gånger har jag tagit typ ett par öl, men utan berusning.

I dag är det också dag 3 av 100 nya fräscha! Vill köra helvitt igen, som de första 60 dagarna i mitt nyktra liv. Har därför lovat att hänga på Liten stor, som även han kämpar som en furie mot A. Mirabelle är också med på resan och självklart får den som vill följa med.

Dag 3/100, nu kör vi. Häng på! ♡

Hej

Spännande läsning och kul att du kommer i kontakt med din essens. Hur kommer det sig att du upptäckte att det fanns ett ego?
Hur menar du med att forma ett nytt jag?

Detta är mina erfarenheter alltså inte en sanning för alla..AA är bra för att där finns riktiga människor som har kommit olika långt med sitt beroende. Man får hjälp stöttning och råd. Vi kan ventilera och dela med oss av våra svårigheter med missbruk, men även stötta andra. Det är ofta välkomnande och kamratlig stämning..Nackdelar: Det kan sitta personer där med a-sug och berätta om det på ett lockande sätt..Det kan finnas personer man ogillar..Det kan finnas personer som har andra missbruk som dom döljer. Man måste åka till mötena och passa tider..Tror att det gäller att hitta sin grupp, som passar. Det finns underbara grupper som fungerar mycket bra och tvärtom...Forumet: Här kan man läsa helt anonymt, lära sig av andra..Man kan scrolla bort personer som dricker eller som romantiserar alkoholen..Man kan välja personer som passar mig själv..Forumet finns tillgängligt dygnet runt..Behöver inte åka någonstans och kan besöka forumet var man än befinner sig..En bra AA grupp är mäktig att besöka..Forumets tillgänglighet är otroligt bra..Kram❤️