Senaste kommentarerna i forumet

Hahaha, ja det kanske du har rätt i! :)

Ja laddar nu för tuffare dagar känns fortfarande bra
2 mån 3 dagar i dag
En dag i taget

och är det inte bra så är det inte slut. De orden uttalar den obotlige optimisten Sonny i filmen Hotell Marigold om och om igen. Ett bra exempel på hans outsinliga positivitet är att när en grupp engelsmän flyttar in på hans nedgångna och ödsliga hotell så sätter han upp en skylt vid entrén: "Nu med gäster!"

Som äkta svensk så tänker jag naturligtvis: jahaja, så när det äntligen blir bra så är det slut! Så jag gör vad jag kan för att skjuta upp det så länge det går. Jag tror inte att det bara är vi alkoholister som har en tendens att förstöra för oss själva, många av dem som vinner på lotteri har ju till exempel slut på pengarna inom en alldeles för kort tidsrymd. Andra människor är avundsjuka på grannar, vänner och kollegor trots att de själva har det alldeles utmärkt bra. Vi vill helt enkelt inte ha det för bra, för vad kommer att hända då? Hur går man vidare?

Att bli nykter är en stor utmaning men jag tror att många här inne kan intyga att det är en minst lika stor, kanske större, utmaning att hålla sig nykter. Vardagslivet har naturligtvis sina motgångar men de är ju förhållandevis små jämfört med vad det innebär att ta ett återfall, så livet kan ibland kännas lite tråkigt. För en alkoholist är det enkelt: ta ett återfall så blir livet eländigt igen.

Men om man nu inte vill ta ett återfall, vad gör man då? Allt eftersom åren går så lär man sig att vissa mål kommer man helt enkelt inte att uppnå; personligen börjar jag nu inse att jag aldrig kommer att äga en ö i Bahamas så kanske är det där det ligger: sätt ett ouppnåeligt mål så blir det aldrig riktigt bra och då tar det heller inte slut. Å andra sidan: kanske är det bättre att nöja sig med det man har och försöka hitta det positiva i de små sakerna. Livet behöver ju faktiskt inte vara slut bara för att man är lycklig.

Så jag tror nog att jag ansluter mig till Sonny i hans tolkning: Det kanske tar tid innan det blir riktigt bra, men med rätt attityd så blir det alltid bättre.

Ha en bra dag!

Ja, och det är ett trevligt liv.

Ett betydligt mer okomplicerat liv. Bara just detta att slippa alla dessa tärande och ältande, ständigt närvarande och ofta ångestfyllda tankar, på och kring alkohol. Bara det ger stora vinster och betydligt bättre livskvalité.

Du kan också nå dit. Du kan också få uppleva det Maribelle.

Okaaaaj! Jag och många andra verkar fundera på dejtande och vara nykterist.

Är singel och jag känner inte att det är något problem att vara nykter på dejter MEEEN att behöva berätta varför, är jag mer orolig över.

Jag antar man oroar sig i onödan. Men ja..så till er alla där som suttit i samma situation. Kan ni berätta om eran erfarenhet? Tack på förhand?

Hej,
Jag förstår en hel del vad du skriver... tror jag. Känner igen mycket av det. För mig handlar det mycket om att se och känna mitt nya friska ”jag” växa fram. En del som aldrig fått möjlighet att finnas. Det starkt destruktiva egot har tagit all plats. Jag älskar att umgås med mig själv och utforska mitt inre. Iaktta tankar, observa dem och känslor som dyker upp per automatik. Ibland är det riktigt komiskt och jag kan skratta åt dem och ibland sorgligt och obehagligt. Jag ser det som att jag tränar mig själv och formar något nytt. Det är utmanande men väldigt utvecklande. Har försökt sätta ord på det för andra och vissa ser ut som frågetecken men min terapeut greppade det och även min sponsor. Jag får fortfarande på mina möten och delar om det som ligger mig nära för dagen. Sår jag ett frö hos någon så är det gott gör jag inte det så ligger det heller inte i mina händer. Jag känner en oerhörd varm känsla inom mig när jag lyckas observera och vara medveten om mina tankar och mönster. De finns där, kommer och går. De förändras och ibland är det rofyllt, ibland rörigt. Jag blir bättre på det...
Så din fråga huruvida vi kan påverka andra som inte riktigt har hittat sin väg kan jag inte svara mer specifikt på. Undermedvetet tror jag däremot att vi gör det genom att bara vara de vi är, på gott och ont. Jag kan önska att andra ska få hitta sitt eget lugn men inte på mitt sätt utan på sitt alldeles egna vis. Det kan vara tufft att höra delningar som är starka och där beroendepersonen fortfarande har makten men det ser jag som övning och låter det inte påverka mig.
Så tänker jag kring mitt tillfrisknande och det nya jag har hittat inom mig.
Kram
Ellan

Det finns appar som räknar dagarna åt en. Jag använder sober time men det finns fler. Kram! ❤️

Skönt att det känns enkelt just nu iaf :) Då kan du samla kraft, så du har att ta av om det känns tuffare sen. Jag har också varit nykter i över två månader nu. Det känns "meeeehhh", men det kommer nog bättre dagar :)

...iaf upp till hundra. Skickar över en räknemaskin annars, till russinet. ?

Japp, jäklar vad vi håller nu, både dagar och russin. Kram ♡

Vilken trevlig läsning du bjuder på :) Varma gratulationer till den nyktra tillvaron! Jag längtar till den dagen då det inre dividerandet är överstökat och nykterheten känns självklar, varje dag.

Men du får sköta räknandet :) Min hjärna känns som ett grillat russin... Ja jag vet, jag måste alltid vara värst. Läste om hjärnor som krympte till vindruvor i en tråd o ba' "Oh lyckos er... den som ändå hade en druva... MIN hjärna..." Russinet skramlar runt där inne i vinnarskallen och luktar bränt ;)

Nu håller vi!

Självklart hänger jag på. Skrev ju ett tillägg om att jag kommer att ha koll på dagarna ändå. Passerade 100 dagar för ett par veckor sedan, med ett par snedsteg, men ändå med endast en (1) fylla. Kommer inte att räkna bort alla nyktra dagar de senaste snart fyra månaderna men lägger gärna till ytterligare 100.

Någon annan som är på?

Kom igen, nu kör vi. Heja oss!

Jag menar, han ser ut som en hobbit och han utstrålar samma energi som hobbitarna i första sagan om ringen filmen. Echart tolle alltså.

Har ibland svårt att förstå text. Kan du utveckla vad du menar? :)

Haha, det gjorde mig glad.
Eftersom jag inte kom i kontakt med konceptet innan mitt uppvaknande, så behövde jag aldrig träna på det, utan det kom total stillhet i hjärnan med paketet, så att säga. Men ibland när jag ser på mina minnen från "mitt förra liv" så är det just när jag lagt mig till rätta i sängen för att sova som kommer upp. Miljoner tankar som spretade åt alla håll, historier, ideer om ett bättre liv och allt möjligt rart. Fruktansvärt.

det där med att observera tankarn var väldigt kul i början, jag kunde börja gapskratta ibland när en "gammal" tanke kom upp. En sak som irriterade mig mycket tidigare, var att jag inte fick hjälp att laga middagen, utan sambon dukade alltid bordet istället (går att skriva en mindre bok om varför). En dag när jag lagade mat så kom en sån tanke och en irritationskänsla. När jag "såg" den komma, så la jag mig raklång på golvet och gapskrattade i 5 min. Hon var helt förbryllad :) ganska patetiskt att jag brytt mig om sånna triviala saker tidigare :) haha

Förövrigt så känns det som att eckhart saknades i sagan om ringen triologin...

Är den bok som jag läst mycket i. Massor med understrykningar och sidhänvisningar har det blivit i den.
Rekommenderas!
Ett experiment jag testade är det han föreslår i boken. Sitt helt stilla och se hur lång tid det tar innan tankarna (om allt möjligt) börjar komma.
Det tar inte lång tid...
En annan sak jag tog till mig är att försöka vara den som _observerar_ tankarna, ganska intressant.
Trodde det var en vanlig "flumbok", men enligt min åsikt var det tvärtom.

Tror det var i inledningen han berättar att han tänkte "_Jag_ kan inte leva med _Mig_ Själv", och med det startade hans funderingar om Egot och det sanna Jaget. Tror jag. :)
Tror jag ska ta ett varv till med boken, så tack för att du startade tråden!

//Buzzz

Det blir för mycket för mig, eller det är för mycket jag vill skriva. Kan du försöka ställa lite mer specefika frågor, så kan jag beta av dem en och en :) jag vet knappt vart jag ska börja, haha.

Varit väldigt upplyftande .Känner igen mig i många av dina åsikter och tankar..
Och även fick jag några go leende ? Du skriver så öppet och avslappnat och då med känsla ?

I fredags jobbade jag i psykiatrin..Där fick jag bemöta en påtänd ungdom som var otrevlig..På lördagen träffade jag exet som var trevlig men luktade gammal fylla han var nedstämd och ledsen..På söndagen fick jag ta hand om en psykotisk patient som vrålade och skrek osammanhängande..Alla 3 är lika på något sätt..Hjärnan är ur balans..Alla tre mådde dåligt..Skönt att helgen är över..Konstigt att vi med vilje utsätter oss för substanser som förstör våra hjärnor..Kusligt att se...Kram

Är väl bara barnen som tycker om?Vad skönt för dig lim att du mått bra i vinter..Detta är den längsta vintern på 10 år här..Såklart fick jag känna på det i mitt första egna hus..Men det har gått bra med snöskottning och vedeldning för mig..Vad härligt för våra barn att få ha nyktra föräldrar oavsett väder..Jag längtar dock efter sommar och sol och korta kjolar?Kram

I dag följde jag min sambo till vårdcentralen medan hon vare inne hos läkaren fick jag tillfälle att botanisera bland de utlagda tidskrifterna. Jag började med tidskriften "Hälsa" och fastnade där. Större delen av tidskriften upptogs av psykiska och psykosomatiska besvär och dess förmodade orsaker. Flera artiklar handlade om svårigheter på arbetet eller problem med att få sin tid att räcka till. Jag började fundera. Om detta är ett tidens tecken, och tyvärr verkar det vara så, undrar jag vad tankarna om en rikare fritid tog vägen. Tankar om att de flesta skulle kunna förverkliga sig själva på fritiden gärna i gemenskap med andra. I de framväxande folkrörelserna från slutet av 1800- talet och in på 1900-talet var det en bärande tanke. Den ny tekniken med radion och senare televisionen skulle till exempel kraftfullt kunna stödja sådan verksamhet. Men där i väntrummet fick jag känslan av att allt detta är bortblåst och att människor ilar från det ena kravet till det andra utan någon möjlighet till andrum. Är det verkligen så illa? När jag läser om sjukfrånvaron och när jag ser på mer eller mindre hysteriska TV-program verkar det ju vara så. Eller är det jag som pensionär som har det så privilegierat att jag omöjligt kan föreställa mig hur dagens aktiva liv är?
Men ett faktum jag inte kommer förbi är att allt fler verkar ha en diagnos av psykologisk eller psykiatriskt slag där jag räknar in min egen, alkoholism. Jag kommer inte förbi tanken att det kanske inte är individen som bör diagnosticeras utan hur vi i samhället interagerar med varandra. Behöver vi kanske mer av medmänsklighet och mindre av yttre attribut? Och hur skall vi i så fall gå tillväga för att uppnå detta?

Ja det var tankar från ett väntrum. Min sambo var nöjd med läkarbesöket och hennes förmodade artros skall utredas vidare. Mars-vädret var grått och disigt med snöslask på gatorna och vi var eniga om att solen gärna fick återkomma om så bara för någon timme.

Ikaros

Jag ska tänka på det och försöka skriva ihop något under kvällen.

Jag håller med och min familj är de första som fått uppleva det. Jag kan milt sagt säga att det blivit lite lugnare här hemma ;) haha
Därimot är det svårt att inspirera andra under den korta tiden som ett AA möte är, tyvärr så har det blivit tvärtimot då de flesta ser ner på vad jag berättar.

Så jag får väl träna på er :)

Ja, det stämmer bra. Eftersom jag inte visste vad det var som hände med mig, så hittade jag eckhart snabbt. Han har hjälpt mig otroligt mycket genom de tvivel jag har haft. Tydligen hade jag också köpt the power of now tidigare, den låg här hemma och skräpade :)

Han första bok finns som ljudbok på spotify om någon är intresserad. Sadhguru är en annan upplyst som har mycket fina berättelser.

Tack just nu känns det enkelt
Men det kommer att komma tuffa dagar