Senaste kommentarerna i forumet

Jag är inte heller frisk så att jag skulle kunna dricka, men jag anser inte att det är ett problem. Problem skapas endast i hjärnan i form av tankar och sprider sig i kroppen i form av känslor. Efter mitt "uppvaknande" så ser jag ifs inte poängen med att dricka alkohol.
Det som har varit det märkligaste tiden efter är att jag inte "kommer ihåg" hur alkohol smakar eller hur det känns att vara full.

En förmåga jag har fått nu är att se och höra igenom egot, det har blivit ett stort problem och anledningen till att jag slutat gå på möten. Det blir ett stort empatiskt lass att bära när jag lyssnar på alla offer och kränkta egon som söker "sin" väg ur helvetet.
Jag kan se deras lidande precis som det var för mig och hur ont det gör i de människorna. Alla söker ett slut på lidandet och jag känner att jag inte har något svar att ge...

Det bästa jag kan komma på är SLUTA TÄNK! Det är grunden till alla problem i hela världen. Men det kommer inte hjälpa någon som inte förstår skillnaden. Det blir snarare mer kränkande för egot.

Tack Sisyfos för ditt inlägg. Hoppas det är bra med dig? Ja det var bra saker du skrev och jag håller med om att det är viktigt att prata och vara öppen och inte dömande med sina barn.

Jag är rätt dålig på att läsa på forumet numera. Kollar aldrig in på det vidare livet ens fastän jag borde "höra dit". Orkar liksom inte riktigt.

Livet och nykterheten går ju upp och ner och pga det håller jag mig ändå kvar här. För trots att det går så bra så vet jag ju inte hur det ser ut om några månader.

Olika saker har gjort mig upprörd de senaste dagarna. Och idag när jag promenerade med barnen till affären på kvällen slog det mig hur INGENTING just nu gör att jag vill dricka. Mådde illa av att tänka mig att dricka så jag klarade inte ens av att tänka klar tanken. Gud vad jag hoppas det är såhär mitt liv alltid ska vara när det kommer till alkohol. Exakt ALLA mina föredetta triggers har östs över mig de senaste dygnen men inte en enda gång skulle jag tänka mig att ta ett glas. Varken när jag är arg, ledsen, stressad, trött eller uttråkad. Tvärtom. Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att dricka. Jag är så glad över att det är så jag känner. Inte bara att jag förstår det rent intellektuellt utan att det är min naturliga känsla. För då behöver jag inte anstränga mig alls för att låta bli att dricka.

Jag har också insett att jag blivit lugnare som person. Simpla saker som att packa i varor i matkassarna, hänga tvätt eller gå till bussen med barnen.... jag gör de med ett lugn i kroppen som jag inte hade förr. Då var jag hela tiden spänd och skyndade. Jag gör saker lite långsammare nu och det är skönt. Detta gäller hemma.... på jobbet är det tvärtom. Där stressar jag ihjäl mig just nu. Men tack och lov är det bara mer kaffe jag vill ha pga det.

Tänk att man faktiskt kan gå från att vilja ha alkohol flera gånger i veckan och alltid hitta en anledning att dricka till att inte ens klara av att tänka på ett glas med A utan att må lite illa. Att A är det sista man vill ha. Varje dag hela tiden oavsett sinnestillstånd. Det är ganska häftigt ❤

Godnatt allihopa ❤

Hahah ja det var ett bra tips! To the end! i början är allt roligt men det är slutet som avgör ;)
Stort grattis till dina 2+1,5 år. Grymt jobbat!! ??

Och ja jag ska ta tag i att acceptera. Det finns folk som är allergiska mot mkt, kan dom acceptera kan jag!

Känner mig förstås misslyckad just nu. Trillade dit efter i mitt tycke oerhört lång tid som icke-berusad - om än inte helvit. Mitt mål uppnåddes inte och jag är besviken, en helt naturlig känsla.

Har under kampen känt ett beroende av att räkna nyktra dagar. Då jag trillat har motivationen att resa mig igen bland annat bestått av att se mina lyckade dagar - inte de få jag inte "hållit".

Är en person som hellre peppar än låter mig peppas. Här på forumet har jag äntligen tillåtit mig att vara liten och svag. Har tagit till mig alla glada tillrop och blivit otroligt glädjefylld av alla som lyckats skriva en nykter dag.

Har också gripits av medkänsla med alla som kämpat som tokar och inte alltid nått ända fram. Tänk att få hjälpa dem framåt, stötta, ge dem beröm för de dagar (eller timmar) de klarat.

Här är vi alla lika - våra historier må se olika ut, men inför alkoholen är vi kvinnor/män, unga/gamla, fattiga/rika, helt enkelt vanliga människor som kämpar mot giftet.

Vill så gärna se ett lyckligt slut för alla - även mig! ♡

Ja det finns många som vill ha hjälp här så välkommen hit. Du kan hjälpa här genom att dela dina erfarenheter.
Jag är ju frisk på sätt att mina värden är bra. Men jag skulle ju inte kunna ta t.ex en öl utan att trilla dit så i det avseendet är jag isf fortfarande sjuk.
Jag har dock inte någon fotboja som heter alkohol runt vristen längre, det upplever jag som min frihet.

Hej monday morning.
Vad jag menar med frisk är:
- fri från tankar på alkohol.
- inget sug, dåliga känslor att dricka på.
- ersätter inte alkoholen med nya beroenden.
Jag menar alltså inte att en bör dricka, utan frihet ifrån beroendet. Som att en aldrig varit alkoholist.

Mitt ego dog när jag insåg att vi inte lever genom våra tankar utan genom vårat medvetande. Det gav mig total frihet och jag blev också i den stunden fri från alla mina beroenden, dvs fri från min hjärna.

Varför jag startat tråden är pga att jag vill finna en väg där jag kan hjälpa andra, men som det är nu kan jag inte gå på möten längre.

Så jag skulle gärna vilja veta om det finns fler som är helt friska och hur ni agerar för att hjälpa andra?

Min terapeut lärde mig att acceptera: andra kan dricka men jag inte inte.
Man får lära sig spela hela filmen.

Även min hjärna drar åt det hållet ibland. Efter 2 år (återfall) och nu 1,5 års nykterhet.
Nä det var nog inte så farligt. Alla överdriver. Jag drack inte så mycket.

Spelar då upp hela filmen i mitt huvud. Vad händer efter de 2 ölen?
Ja då tar helvetet vid och det blir jävliga konsekvenser.
Det hjälper mig att inte ta det första glaset.

2 månader. Grattis. Bra kämpat då du gjort den värsta tiden.
Kämpa på.....

Kram

MM

Härligt att höra roger roger!!
Ja man får verkligen vara på sin vakt. Tror efter ett tag man gärna vill inbilla sig att" äsch det var inte så farligt"
Hjärnan vill lura än. Men även idag är det en bra dag?

Hur dog ditt ego? Vad menar du med frisk från beroendet?
Jag är en frisk och passiv alkoholist :)

Tack! Vad fina ni är Mulletant och Mollymi!❤️
Och visst är det så som du skriver Mulletant, det finns ingen quick fix, inte till någonting egentligen. Och även när man använder sig av det blir det inte som man tänkt sig... Jag påbörjade min resa i slutet på sommaren förra året och trodde inte jag skulle nå så långt som jag faktiskt gjort... Förvånad står jag ibland och betraktar mig själv och de val jag gör idag, hur mycket enklare det är att älska sig själv när man förlåtit och accepterat sin egen mänsklighet. Jag snubblar ibland, jag dricker inte men faller in i destruktiva mönster. Då kommer självhatet smygande. Men varje gång reser jag mig utan möda, borstar av mina knän och sträcker på mig. Det är ok, jag är ok. Mitt liv har egentligen aldrig varit bättre än såhär men definitivt mycket, mycket sämre. Så varför skulle jag hata mig själv när jag lyckats bromsa och vända skutan? Det finns ingen anledning.
Jag har min familj som jag älskar och de älskar mig men visst, de har sina egna demoner. Inte mina barn tror jag, men vi vuxna. Min bror, mina föräldrar, de drivs ibland av sina demoner men jag kan inte göra så mycket åt det förutom att finnas när de behöver mig. Min man som också är slukad av alkoholen men som inte drunknat ännu, han flyter rätt bra fortfarande och jag sitter i båten och betraktar honom. Redo att sträcka ut handen när han vill sluta kämpa mot vågorna. Men det är som det är nu och ska jag vara ärlig så kanske jag är både egoistisk och lat. Har inte lagt någon energi på att försöka förmå honom till att sluta. För min personliga åsikt är, samt utifrån min egen erfarenhet av mitt eget drickande, att så länge man själv inte vill sluta så går det inte. Det GÅR bara inte. Tvivlar man, vill man behålla en lite lagom del alkohol i sitt liv, sin kropp och själ, tja, då får man fortsätta guppa runt på vågorna försöka flyta fast man inte kan simma. Hur länge man orkar är väl individuellt men faktum kvarstår: Tillslut sjunker man, det är alkoholens natur.
Jag vill inte såra någon men detta är min verklighet. Jag vet hur livet är med alkohol och nu vet jag även hur det är utan. Och det finns ingen tvekan om vad jag väljer. Jag trodde aldrig jag skulle känna att alkohol är fullständigt onödigt för mig, precis lika onödigt som att dricka motorolja...Det fyller helt enkelt ingen funktion och jag har nog aldrig varit mer förvånad. Någonsin.
Kram på er❤️??‍♀️

Snart har jag varit pensionär i 9 år. Tiden då arbetet var ett centralt innehåll i livet börjar försvinna i ett töcken. Jag har lördag och söndag hela veckan och börjar alltmer mot bättre vetande tro att de flesta har det så. Mitt liv är måttstocken. Sedan kommer insikten att de flesta inte enbart arbetar utan de har barn också. Ofattbart för mig i dag trots att mitt liv också var sådant för några årtionden sedan. Jag ser ut genom mitt fönster och lördagen har fått ett annat innehåll. I dag har de arbetande föräldrarna möjlighet att göra något tillsammans med sina barn och barnen får vila från dagis. I dag är kanske dagen för chokladglass och Fanta. Jag glädjer mig åt MacDonalds som jag ser från mitt fönster som gör det ekonomiskt möjligt för barnfamiljer att gå ut och äta.
Att lördagar många gånger för mig varit något helt annat förtränger jag i dag. Jag vill försöka låta mig själv glädjas åt att mycket i livet är positivt. Inte minst detta att lördag och MacDonalds kan vara glädjespridare.
Ikaros

Här kommer en bamsemegastor kram din väg! Jag har lika låg motivation som du. Det är bara rena turen att jag inte har för vana att gå på systemet, och verkligen inte orkar lära mig hur man gör heller. Hurra för utmattning ;) Min stolthet förbjuder mig att be mannen köpa hem vin. Han skulle dessutom vara jobbig nog att ifrågasätta om jag VERKLIGEN vill det, på riktigt, absolut helt säkert.

Huvaligen... Garderoben full med oöppnat... Det är en ofantligt stor utmaning :/ Kan du uppbåda tillräckligt med vilja för att be någon befria dig från förrådet? Eller ge bort i present? Annars kan du ju ställa till med kalas, så att ni gör slut på allt i ett slag? Nya tag är så svårt när det finns där i garderoben :/ Iaf skulle det vara omöjligt för mig... Kram fina du. Du kommer snart igen <3

Ring alkoholhjälpen och det är helt anonymt och de har en skala vart man befinner sig i sin alkoholism och jag hade 37 av 40 poäng. Men för min del var det ett gigantiskt steg att våga prata med någon om min alkoholism utanför min sfär och det gav mig styrka att ta mitt problem på allvar. Efter samtalet med alkoholhjälpen så skulle jag med AA och skriva här på forumet varje dag och dyka in i all hjälp jag kunde få; men det blev inte alls så för mig. Jag sluta tvärt med alkoholen,skaffa mig ett arbete med bra lön, flyttade ifrån en partner och börja om på en ny kula och kör nu på som nykter och njuter av livet. Jag väntar på att ramla ner i mörkret men för mig blir allt bara ljusare och ljusare.
Jag hade supit bort allt som var viktig för mig.
Det fanns bara en väg ut ur helvetet och barnen var på andra sidan och väntade på mig.
Jag var tvungen att förstöra allt som betydde något för mig.
Nu så njuter jag varje dag av att ha långa samtal med min dotter och besöker min son så ofta jag kan.
Jag kan inte radera det som har hänt och det är en del av mig som jag måste lära mig att leva med.
Sture du har chansen att suga tag i ditt liv och det är allt eller inget för din del.

Ibland är det så roligt att läsa dina funderingar, eftersom vi är lite lika i det. Jag har också en tendens att fundera och oroa mig för barnen, för livet, för allt. Superkänslig för andras mående och försöker gärna styra upp och se till att alla mår bra. Det kostar på och är egentligen helt onödigt. Man löser ju tillfällena som dyker upp och vissa dyker inte ens upp och de som gör det drabbar inte mina barn på samma sätt som jag upplevde saker. Pratade med en mamma till en av dotterns kompisar som sa att hon låg steget efter... ja, jag ligger ju steget före, har liksom förutsett en del situationer på gott och ont.
Har nu två tonåringar och hur mycket jag än har oroat mig så funkar livet rätt bra för dem. Jag gick till en kurator som förklarade lite och fick mig att fundera på min roll. Det är ju givetvis omöjligt att inte hamna i de där oros tillstånden, men jag försöker fundera på hur jag kan använda det. Det jag tror att jag gör som funkar bra är att ge barnen möjlighet att prata om olika situationer utan att döma dem. Det vi vet är att man inte alltid handlar perfekt och det är kanske det viktigaste att förmedla till barnen ändå.

Snart 2 månader för mig också.

Man får vara på sin vakt och ibland så tänker jag bara ett glas vin och ger den tanken en fet smäll.
Njut av att vara nykter men nackdelen är att man ser allt.

Håller med dig AL.

Tänker på dig ?

... in på Systemet i dag! Grönt ljus hela vägen dit. Röda mattan utrullad, typ. Ja, igen tyvärr. Det är som att de senaste gångerna jag skrivit jämna antal dagar måste utmanas. Uppenbart funkar min hjärna så.

Passade perfekt med en tillställning med alkohol så jag kunde få lite på köpet. Orkar inte ens tänka nyktert för tillfället. Är så primitivt glad över det som ännu så länge ligger oöppnat i min garderob. Vilken bonus - eller inte!

Har ingen motivation alls just nu. Vet och förstår vad som är bäst, men har ingen ork att ta tillvara det sunda, det uppenbara. Vill inte, likt en trotsig treåring, eller snarare femtonåring.

Bläää för mig! Ett medvetet val, inte synd om mig egentligen, men kramar betyder extra mycket nu.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst."

Tack för uppmuntrande ord, Mirabelle och Mary! Behöver dem mer än vad ni kan tro.

Kram till er alla! ♡ Nya tag så småningom!

..jag finner vila i att läsa om din vardagslunk...som en feelgood-bok utan flås-hurtighet.
Jag har just nyss ratat Mikael Niemis bok Koka Björn.
Läser gärna ngt av dej istället....Det ger mej ro i själen...acceptans av att livet är som det är.

Tack Lerigen ❤ du har rätt i att jag inte ska oroa mig i förväg.

Imorgon har det gått ytterligare en månad av frihet. 13 månader. Det är fortfarande lika skönt.

När man dricker är det lätt att tro att alkoholen gör en "ledig" och mindre stressad etc men hjälp vad det är osant. Jag känner mig ledigare när jag har en helt nyktert liv. Kan känna mig ledig mitt i en jobbvecka nästan för att jag inte behöver längta efter och planera drickande.

Hm jag känner nu att jag försöker skriva det jag tänker men jag känner att det blir krystat för det enda jag egentligen känner och tänker är: nykterhet är såååå skönt.

Ha en trevlig nykter helg ❤

att vardagen kan gnaga en ekande tomhet i en.
En dag som läggs till nästa och som inte tillför så mycket nytt att uppleva.
Också i att våga se och känna denna tomhet finns ju också en längtan till något annat bättre.
Det som kanske ni substansberoende fyllt med alkohol.
Och jag som medberoende försökt fylla med att vara alldeles för behjälplig till andra.

Att bara våga se och känna tomheten var för mig ett steg till början på något bättre.
Men jag har fortfarande dagar som är motiga och svajiga.
För att sen efterföljas av många dagar som är berikande och bra,om än vardagliga.
Håll i och hålll ut och sörj kanske den tillflykt som du tidigare hade.

Under relativt lång tid har jag vaknat med en känsla av tomhet. Det är som om det mesta känns om inte meningslöst så tomt. Sedan efter uppstigandet och frukosten kommer en viss livsgnista tillbaks och fram emot kvällen känns det för det mesta ganska bra. Jag vill inte gå så långt att jag kallar denna morgonkänsla för depression men den lutar åt det hållet. Är det själva livet med insikten om den oundvikliga döden som gör sig påmint? Konstigt i så fall eftersom jag inte upplever mig som rädd för döden.
När jag jämför med de uppvaknandet jag har haft med tungan fastsmetad i gommen och endast en dunkel aning om vad jag gjorde i går är det uppvaknande jag beskrivit något att längta efter. Detta att slippa dricka är och förblir för mig en nåd. Det måste jag påminna mig själv om. Kanske är jag på väg ut ur alkoholfängelset och känner oro för livet utanför. Svårt att veta.
I går gladde jag min svärdotter med uppvaktning på hennes födelsedag och jag gladde en främmande kvinna med att uttala mig positivt om hennes hund. Alltid något och mitt bidrag till en vänligare dag.
Ikaros

Så fantastiskt vackert skrivet...och så sant! Tack från en som också lämnat dryckeslivet.

Inte så ofta jag läser nya trådar och gör nya bekantskaper här längre men i morse snubblade jag in i din tråd och har läst med..... ja, med andakt till morgonkaffet. Så fin bild av havet och sjöfåglarna och våra olika förmågor och förutsättningar! Tack
Jag känner också väl igen mig i utmaningen att hålla balansen i relation till mänskor i omgivningen. Bevara empati och omsorg utan att snirkla mig in i andras liv och ta över det som är andras ansvar. Finnas till men inte ta över - ingen quick fix för den som vuxit upp med och vuxit in ett överstort ansvarstagande.
Grattis till din nykterhet och lycka till på upptäcksresan inåt. Livsresan. Kanske den viktigaste vi har att göra? / mt

Jag vill hylla alla kvinnor som kämpar med olika saker.Och som klarat av svåra situationer i livet..Vi kvinnor i Norden har haft rösträtt i lite över 100 år...Det är inte länge egentligen..Vi har tagit steg mot jämställdhet sakta men säkert..På 60-talet började många kvinnor att yrkesarbeta..Med det följde en ekonomisk frihet som gjorde att vi började ta efter männens vanor och positioner i samhället.Tyvärr fick vi även vanor som direkt var farligt för hälsan.Tobak och alkohol.Idag har vi mer kvinnor än män som röker.Kvinnorna börjar snart komma ikapp med alkoholmissbruket också..Syjuntorna har bytts ut mot vinkvällar. Alkoholismen bland 50 plus- kvinnor ökar snabbt..Nu vänder vi skutan kvinnor och låter inte alkoholen göra oss skamfyllda, passiva och sänkta..Grattis på kvinnodagen..Kram❤