Senaste kommentarerna i forumet

Testa att säga ifrån kanske? Man behöver ju inte vara otrevlig, men du kan kanske slänga upp en liten kommentar om att nån annan kan bli ledsen när hen "är som hen är". Hålller med dig fullständigt och tror också att alla skulle må så mycket bättre om man försökte sig på att förstå andra lite mer ur en positiv tolkning. De flesta är inte elaka, men tanklösa och självfixerade. Hänsyn, respekt och förståelse... ja det är grejer det.

Jag har ett liknande par som dina föräldrar i min närhet..Dom har en vuxen dotter..Det är tufft att vara anhörig.Samtidigt verkar ens eget liv lite bättre då,när närstående lever i misär..Men det är en nedåtgående spiral som leder mot liknande öden om man inte tar tag i det..Det viktigaste först alltid..En sak i taget..En stund i taget..Framtid? ..Hur vill vi att den ska se ut..Jag är glad att du skriver igen Rani, har verkligen saknat dig..Kram❤

Allt har bara vänts upp och ner nu. Tanken och känslan att dricka har ALDRIG varit så närvarande som idag/nu.Jag sitter bara och gråter i soffan nu.Inte pga någon känsla,pga jag litar inte på mig just nu. Jag prövar att tänka på varje hemsk känsla och händelser som va när jag drack.Och den fantastiska känslan av att vara nykter.Men de är som om de inte går in i hjärnan på mig.Jag vill bara dricka ! Och den är så jävla stark just nu..! Jag vill bara låsa dörren sätta mig i soffan o dricka.Saknaden av den känslan är så djup..
Jag är så medveten men de är som jag inte lyssnar på mig själv.Jag vet inte om jag klarar det och bara det känns hopplöst. !!

Va kul att höra att det går bra och att du har energi till att köra fullt ut.
Låter helt klart som ett givande koncept med samtalen, håller tummarna för dig att allt går bra!

Känns riktigt bra för mig denna helg, börjat så smått komma igång med lite träning också. Känns bra att det hela tiden läggs fler pusselbitar som gör det lättare. Jobbet har nog aldrig gått så bra som det gör just nu heller, helt klart stolt över vart jag är påväg.

Jag blir så glad att läsa om hur du värnat om din nykterhet och din resa genom dessa år. Läste ditt första inlägg igen och nu har det gått flera år, GRATTIS!

Man ångrar aldrig en nykter dag/kväll.

Har lite flow nu och tänker njuta av det, efter några extra jobbiga veckor. Solen skiner - och jag med den. Äntligen!

Trevlig helg! ♡ Kram

Har själv funderat över plusen som det innebär med att dricka alkohol och har tänkt att "vad ska jag göra istället för att uppnå dessa effekter". Låter kanske otroligt simpelt, men i mitt fall handlar det om att uppnå ett välbefinnande och en avslappnad känsla och då är frågan : Hur ska jag uppnå den känslan utan att dricka? I mitt fall så får det bli en kopp starkt kaffe med en bra film alt. lite musik som jag gillar. OBS, som alla beroenden så är det ju inte så enkelt som det låter. Utan jag tar ju medicin mot beroende och känner NOLL sug. Medicinen heter naltrexon. Så lösningen kan vara att hitta en bra läkare som man VET kommer skriva ut den medicinen så länge det krävs och så får man jobba med att hitta lösningar till dom plusen som drickandet har medfört. Och förhoppningsvis så har man blivit kvitt beroendet efter en tid, kanske en lång tid. Och kom ihåg alla som har problem med drickandet, det funkar ALDRIG att dricka lite eller sällan, man hamnar alltid i överkonsumtion till slut. Så var starka och stå emot resten av era liv, den som lyckas är en stor vinnare i all evighet.

Lät som ett bra tips det. Var intressant att väga fördelar och nackdelar. Visade sig vara jättestor fördel med att vara nykter.

att vara nykter :

+ piggare
+ minde deppig
+ mer tid åt vettiga saker
+ bättre ekonomi
+ vikten
+ bättre hälsa
+ bättre självkontroll
+ sover bättre

att dricka :

+ avslappnad
+ välbefinnande

- sämre ekonomi
- sämre hälsa
- tröttare
- mer deppig
- tappar intresse för annat
- orkar inte med så mycket rutiner
- orkar inte sköta hygienen fullt ut

Låter som att du är rätt skönt trött! Njut av återhämtningen! ♡ Kram

Tack miss lyckad och vinäger för era inlägg och kramar ?

Jag är HELT SLUT efter den här veckan. Känner mig som en trasa. Har tagit ett bad och nu sitter jag i en fåtölj och har bestämt mig för att inte lyfta ett finger ikväll. En del av mig skulle vilja helgstäda men den andra delen skriker NEJ, ÄR DU INTE KLOK?!

En sak som känns helt underbar är att jag nästan njuter av att jag är såhär slut. För det gör inget. Två dagar ledigt nu. Och jag behöver inte dricka! Behöver inte ägna energi åt det. Och då hinner jag vila upp mig rätt bra på två dagar.

Ikväll blir det fanta för mig (om jag inte somnar efter korv och bröd-middagen jag ska ordna nu ??).

Jag köpte ju en halvflaska a fritt bubbel när jag firade min ettårsdag. Det är två veckor sedan nu och den står kvar halvfull. Kastade den nu. Bra så. Jag behöver inte låtsas att jag dricker vin. Det har tappat funktionen. För nu i alla fall.

Ha en fin helg allihop. Kramar!

...att se att du fortfarande håller styrfarten i den riktning du vill! Grattis till det! Och till att du verkar ha hittat strategier för att hantera suget som kan dyka upp.

Önskar dig en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Åh, gillade att läsa hur du skrev om havet och att inte kunna simma. Så fint formulerat.

Jag har växt upp med en far som var alkoholist och jag skulle aldrig bli som han....
Har man fel gener så är det lätt att trilla dit.
Men vad ska man säga till någon som är ung vet jag inte riktigt och som bär på fel gener.
Det är i alla fall ett helvete att sluta dricka när man har börjat tänja på gränsen och det börjar med varje helg.
Välj bra umgänge och intressen som gör att du inte festar varje helg är nog ett måste för att inte trilla dit.
Jag bar på ångest som jag älskade att festa bort och jag mådde som en prins dagen efter också. En ångest som förmodligen kommer från att ha växt upp med en alkoholiserad far.
Försök vara medveten om dina gener och ta till dig människor som gillar att vara nykter också. Det finns inget enklare än att lära känna människor som vill dricka alkohol med dig. Har man samma intressen så brukar man ty sig till varandra.
Ha det gott och sköt om dig.

Är fortfarande på banan och jobbar vidare med min nykterhet, jobbig reflektion är att sugen fortfarande finns kvar.
Upplever att det tog mig närmre 10 månaders total nykterhet förra gången innan dessa sug avtog.
I likhet med många andra här är helgerna ett problem, MEN just i dag tänker jag vara fortsatt nykter!

Det verkar finnas en form av folkrörelse, en mycket stark vilja och åsikt som framställs som om den var lika viktig som kampen för demokrati och lika värde för alla.... Nu när jag klivit ut ur min lilla bubbla och träffar människor igen hör jag hur oerhört viktigt detta är och jag förstår inte riktigt: ”Jag är som jag är och min mänskliga rättighet är att skita i vad folk tycker!”
Självklart ska man bejaka sig själv men vad har hänt med respekten för andra? Varför har vissa rätt att få vara sig själv till varje pris? Hur är det med min rätt att slippa deras åsikter upptryckta i ansiktet? Inte sällan är det samma personer som glatt dömer andra och ifrågasätter andras sätt att vara.
Och det här med att skita i vad andra tycker, sen när blev det en dygd? Vad händer när vi alla lallar omkring och skiter i varandras åsikter och tycker att individualismen är det viktigaste i världen?
Nej, det är inte svart eller vitt. Bara för att man inte låter andra diktera reglerna för hur man ska vara och leva betyder det inte att man måste köra över människorna runtomkring. Men det är den ursäkten jag hör: ”Ja, hen blev ledsen men jag var tvungen att säga vad jag tyckte, jag är ju som jag är!”
Wtf???
Samma mentalitet återfinns i många andra situationer, den mänskliga rättigheten att göra vad man vill. Det var tydligen ett stort problem för väldigt många att tentamen alltid ligger på en måndag. Detta innebar tydligen att mina klasskamrater inte fick ha helg utan var tvungen att plugga... En helg i månaden var de tvungna att lägga tid på sin framtid istället för... ja vaddå? Detta var tydligen förskräckligt. Ärligt talat förstår jag ingenting.
Och samma typ av resonemang ser jag när alkohol kommer på tal. Jag har själv beklagat mig över det orättvisa i att jag inte kan dricka vin så i det ögonblicket var jag inte så mycket bättre men när jag släppte taget och faktiskt slutade tycka synd om mig själv blev det fan så mycket lättare.
Det är ingen mänsklig rättighet att ha kul när det sker på bekostnad av andra och din egen hälsa och framtid. Varför tror människor plötsligt att vi enbart har rättigheter men att alla skyldigheter är av ondo?? Vad hände med att bry sig om gruppen och samhället? Någon sa ”Varför ska jag bry mig om samhället när samhället skiter i mig?” Newsflash: Vi är en DEL av samhället, det är ingen ondskefull organism som är ute efter att förgöra oss....
Lite lagom surt här en fredagsmorgon...??‍♀️

Vet att det är många som kämpar, men tycker att det borde lätta lite snart. Beroendet, ja... Djupt förankrat på många sätt. Mary, du har varit helt otrolig som lyckats trots allt som hänt runt dig. ♡ Vi får klura vidare.

Har också funderat i de banorna, Mirabelle. Jag var så himla taggad i början, hundratio procent fokuserad, så jag hade inte tillåtit mig att misslyckas då. Har däremot aldrig tänkt ordet tristess, men det kanske är just det. Jag får nog fylla ut tiden ännu mer...

Tack alla för att ni finns och ger hopp. ♡

Jag tyckte också att det var mycket lättare i början... Efter en månad började nykterheten kännas som mehhh whotevvah... Jag känner mig själv och vet att allt som är en utmaning biter jag fast om som en pitbull. Kampar och vägrar släppa. Vinnarskallen går igång. Sen när det inte är någon utmaning längre tappar jag motivationen. Tristessen sätter in.

själv, kul att se dig i forumet. Ja, för min del är det antabus som gäller, kanske något för dig att köra ett tag. Tänkte också sista chansen när levervärdens stack iväg, och jag knappt orkade uppför trappan. Men redan känns det bättre, och det är så skönt att slippa dessa ändlösa dialoger med alkoholdjävulen.

Varje dag är en kamp. Jag förstår inte varför det ska behöva vara så jobbigt nu efter så lång tid. Längtar så tills det känns enklare, tills nykterheten blir en naturlig del av min vardag. Hade i princip inget sug de första 50-60 dagarna. Sedan dess har det varit krig...

Kör mina strategier, de som jag tjatar om: Ingen tillgång till alkohol hemma, omväg runt Systemet, inbokade aktiviteter, förlängd arbetstid. Är helt enkelt tvungen. Men fy, vad less jag är ibland. Har dock känts lite lite lättare de senaste dagarna. Hoppas! Så, slutklagat för den här gången.

Uppdatering: Forumet, förstås, det är ju här jag hämtar min största motivation!

I dag är jag nykter! Nu håller vi i! ♡ Kram

Så roligt att se en gammal bekanting titta in på forumet. Du har väl sett var jag befinner mig just nu, någonstans på ravinens botten. Inte roligt kan jag säga. Kul dock att höra att du verkar vara på gång. Någon gång ska det väl funka för någon av oss "seniorer". Jag hänger på (som vanligt) i nykterhetens tecken. Dock med betydligt högre insats, från min sida, än någonsin tidigare. Sista chansen har jag väl sagt förut men ingenting kunde vara mer sant som det ser ut just nu för mig.
Sköt om dig Fenix
Tjalle

Ser att jag även då tog antabus för att få stopp på drickandet. Det har varit svajigt som vanligt efter en tids nykterhet, beroende på att hr A ganska snart hör av sig och vill diskutera frågan. Och har jag då bara mig själv att förhandla med så slutar det som så ofta med att jag slutar med antabus och ett par veckor senare är i full gång igen. Nu har jag börjat gå till vårdcentralen två gånger i veckan, det gör det mkt lättare att inte förlora striden mot hr A. Det är en blygsam investering på 50 kr per gång, jämfört med vad alkoholen kostar. Men framför allt är det åter underbart att vakna nykter och utan ångest, något jag gjort de allra flesta dagar det senaste halvåret. Den här gången vill jag hålla på så länge det krävs att känna att nykterheten är något naturligt för mig. Tack alla kämpar där ute, jag läser på forumet mest varje dag om alla er med- och motgångar.

Samtalet är början på ca 1,5 års samtal, möten och terapi. Det är läran om alkohol och hur den kidnappar din hjärna, gruppsamtal med "likasinnade" och även KBT. Stället jag valt har den tanken att man kan säkert sluta dricka på egen hand, men att man behöver jobba med sig själv, sina tankar och reaktioner. Jag känner mig trygg i upplägget, även om jag är väldigt nervös- Får bekosta kalaset själv, men jag har möjligheten att göra det.
Har också goda vänner och familjemedlemmar som är väldigt stöttande. Jag har haft väldigt många bra samtal den senaste tiden. Till och med min man börjar hänga med lite mer. Han är av lite egen karaktär, ser sånt här som.....svagheter.
Jag hoppas att jag i augusti nästa år kommer ut som en ny, stark kvinna med gott självförtroende.
Helt osugen på alkohol just nu, lever på nyfunnen energi iom med beslut.
Fortsätt gärna skriva!

Hej hej!
Måste kännas härligt att du har kommit så långt som du har gjort ?

Känner igen mig mycket i din text.Va själv där några gånger och kände och tänkte som dig. Och pga pressen och stressen att prata så va de en del av anledningen varför jag inte gick tillbaka (inte endast) Men pga du måste gå ditt vare sig du vill eller inte så försök att "stålsätta" dig. Ta åt dig de som hjälper dig med din nykterhet.Påminn dig själv att du är där för dig inte för någon annan.Så om du inte vill prata så gör inte det.För även om alla har samma problematik där så är man ändå olika.Vissa är mer öppna än andra och har inte problem att prata framför främlingar. Precis som du skrev så ska det vara frivilligt och om dom puschar så går dom emot de dom själv ska stå för.Jag blir faktiskt lite upprörd att du ska bli "tvingad" att gå dit om det inte känns bra.Absolut om de faktiskt finns andra sätt.Men man sätter AA på en pedistal. AA kan inget göra om man inte själv vill eller är mottaglig.De som är rätt för mig kan vara fel för dig och tvärtom.Man måste hitta sin egen väg som känns rätt och bra.Sen att man testar olika sätt är bara bra.Man lär sig alltid något.

Även om jag låter lite negativ så kan jag ge ett exempel. Jag känner en man som har gått på AA ca i 7-8 år. Han har endast delat en handfull gånger på AA .Han går endast ditt för att bli påmind hur livet va.Sen går han hem och lever det livet han har idag ! De är så AA är för honom.

Lycka till ❤️

Går bra, har mina jobbiga dagar också speciellt på helgerna men känner ändå att jag har tillräckligt med glöd. En nära vän är ett väldigt stort stöd, denna vet vad den pratar om och förstår precis hur det känns. Vi pratar över telefon, hittar på aktiviteter tillsammans. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan den här personen.

Genom mig själv känner jag mig också stark, vägrar att misslyckas med saker när jag väl bestämmt mig till 100%. Med drickandet handlade det mycket om att orka vilja, orka bestämma sig. För en om jag vägrar att ge upp så tog det ändå nästan 5 år innan jag väl valde att ge 100. Just för att det är så jobbigt.

Stödet jag får från andra vänner känns också såklart bra, men känner inte att de riktigt kan hjälpa mig på traven då de inte förstår själv hur det är att hamna där. De vill förstå och de gör så gott det kan för att försöka förstå och det respekterar jag mycket och det gör mig glad. Men det är just de där att jag behöver nån som vet exakt och det är den där vännen.

Hur har det gått för dig?? Hur kändes samtalet?

Det kan inte bli ruta ett igen. Med så många steg framåt som du har tagit blir det endast några få tillbaka. Sedan börjar du därifrån istället och snart är du ifatt. Eller hur? ♡

Nu håller vi! ♡ Kram