Senaste kommentarerna i forumet

...du är en pärla! Jag läser dig innan jag läser morgontidningen! Snart har du det där med a-missbruk bakom dig, och det är en värdefull del av din historia. Att ha gått igenom det helvetet ger många bra insikter och värdefulla relationer. Visst är det så? Det verkar finnas en mening med allt.

Läser gärna mer reflektioner kring ditt liv i andra länder och i Sverige med för den delen. Älskar dina beskrivningar av människor och miljöer.

Hur går det för dig? Är kämparglöden ffa på topp?
Tänkte fråga var du finner ditt stöd? Vän, sambo, dig själv? Har du nån riktigt bra att bolla med?

Jag har läst någonstans att kroppen/hjärnan kan dippa lång tid framöver. Det hette till och med nåt fint. Har försökt lägga detta på minnet så man ska orka ta sig igenom det.
Har du någon att prata med? Vän eller terapeut?

Efter 6 år i Holland lutar det enligt mig åt det sistnämnda. Sverige ÄR ett förbaskat bra land att bo i. Roligt att läsa något från dig igen och ha en bra dag du med!

Nu den sista veckan så har jag varit helt "död".Varit fruktansvärt trött så jag har knappt kunnat hållt mig vaken.Energin har varit lägre än vanligt.Orkar inget .Och detta är exakt samma känslor som jag kände efter ca 1 månads nykterhet. Jag har varit nykter i mer än 5 månader nu så de vore väll konstigt om de vore något ang min problematik (beroende)??? Eller är det bara något annat ! ?..Men tröttsamt att vara trött ?

Ha en ljuvlig dag ?

så är det inte så dumt här hemma i gamla Svedala i alla fall. Idag när jag var ute och gick med hunden lyste solen från en klarblå himmel, det var nio grader kallt och luften var torr och krispig; så där så att det faktiskt inte kändes kallt alls. När vi kom tillbaka upptäckte jag att solen kommit upp högt nog för att faktiskt värma lite; snön på biltaket hade börjat smälta och nu när jag tittar ut är den nästan helt borta. Granarna står vit- och grönspräckliga och lövträden ser inte avlövade ut alls: de har bara tagit på sig sina vinterkläder.

Morgonpromenaden lystes upp av snöns reflektion av den gryende dagens första ljus och jag kände en frid inombords; en frid som är svår att uppnå när man är omgiven av städernas saltsmutsiga asfalt, gatljusens artificiella sken och bussarnas mullrande. Än värre är det där jag just tillbringat så många dagar; visserligen är det varmt nog för att slippa ytterkläderna men träd och buskar står avlövade och dystra, gräset ligger brunt och livlöst på marken och naturen känns dammig, nästan smutsig på något sätt. Inte för att någon lägger märke till det; där råder en verksamhetshysteri som man lätt grips av och som inte tillåter att man bara lutar sig tillbaka och reflekterar.

Jag tror jag behöver det där ibland: att komma iväg någon annanstans och få en chans att jämföra. Och inte någon semesterjämförelse, är man på semester är allt för det mesta härligt, mycket för att man vill att det ska vara det, för att det måste, man har ju inte så mycket tid på sig. Nej, att åka någonstans och jobba, att se hur det är att leva som hemma; att inte ha tid att slöa eller titta på sevärdheter men ändå ha en och annan kväll ledig. Se hur det skulle vara att leva sitt vanliga liv på en annan plats. Och hittills har jag ärligt talat inte hittat någon annan plats där jag hellre vill bo och leva än här, just nu.

Kanske beror det på att jag är född och uppväxt här, kanske beror det på att jag är en gammal gubbe med djupt rotade vanor eller kanske, kanske, beror det på att Sverige är ett förbaskat bra land att bo i.

Ha en bra dag!

Starkt av dig att inse och villja ändras! Önskar dig all lycka till.

Jo jag känner mig mycket bättre och ser många fördelar. Alla mina intressen har som alltid lagts åt sidan för att dricka istället. Nu har jag tid att göra de jag vill, sover bra och drömmer sällan mardrömmar. Men precis som du sa varje gång man hade ett litet uppehåll så kände man sig toppen efter en vecka och det va bara att tuta och köra tyvärr. Känner att jag vet så mycket bättre nu och ska göra allt för att de aldrig ska gå utför igen :)

Är också ny här. Har velat sluta med a väldigt länge, men det har inte gått så bra. Har hållet upp i perioder men börjat igen när man mår riktigt bra igen. Visst är det konstigt.
I januari kom vi hem från en semester, där jag druckit något varje dag. Något jag annars inte brukar. Och jag märkte att jag ville fortsätta dricka varje dag - och det gjorde jag o smyg. Ibland lite, ibland mer. Efter ett restaurang besök i början på feb så drack jag även lite dagen efter på fm. Blev jättedålig och rädd. Bestämde mig för att sluta och det höll i nio dagar. Mådde ju bra igen så lite kunde jag väl dricka. Min man kom på mig och nu är det slut på drickandet. Jag är så trött på smygandet och baktankarna, på mig själv och allt som tillhör. Ska på samtalsterapi imorgon. Just nu mår jag toppen och känner mig stark.
Hur mår du? Känner du av fördelarna redan nu?
Och bra jobbat av dig ??

till AA gör jag av egen fri vilja för att få medicin mot min sjukdom alkoholism. Jag gör kort sagt något som är bra för min egen skull och för att nån kommenderat dit mig. Jag vet ju att de som är med på mötet har samma sjukdom som jag själv och det gör det enklare för mig att prata om det eftersom alla vet hur det är.

Eftersom jag insåg att jag var tvungen att ändra mitt liv för att inte dö i sjukdomen så blev det enklare för mig. Och det har gett resultat.

Ge det en chans och pröva andra grupper tills du hittar nån som känns som en hemmagrupp.

Jag ska sluta ta sovmorgon tror jag.... Jag vaknar alltid tidigt och sover numera väldigt bra under natten, vaknar inte längre vid 03 och svettas av ångest. Men nu när det finns flera dagar i veckan då jag inte absolut måste kliva upp i ottan har jag legat kvar och somnat om. Det är ju så härligt att ha den möjligheten! Eller? I den lätta sömnen drömmer jag och det är inte härligt....
Det handlar inte om alkohol längre men det handlar om den jag alltid tidigare trott att jag är. Den jag inte vill vara och den jag inte behöver vara.
I drömmen går jag vilse, tappar bort mina barn, misslyckas....
Men om jag analyserar det hela ser jag ju såklart var drömmarna kommer ifrån. Saker jag glömt att göra, oron över att jag överskattat mig själv, att få tentamens resultat denna vecka. Så fort jag gör något som påminner mig om den jag var får jag ångest. Jag har fortfarande inte helt och hållet kunnat förlåta mig själv och jag dömer mig själv som vanligt för hårt. Som vi alla här gör.
Varför ska man vara så jävla rädd för att misslyckas... Och vad är det jag tror att jag ska misslyckas med? Det vet jag knappt. Bara en diffus känsla av att vara ovärdig min egen tillvaro.
Ja, man blir trött på sig själv. Eller så är jag bara utmattad av att vara lite lycklig, ett ovant tillstånd som jag aldrig tidigare tillåtit mig själv att vara i. Kanske jag bara behöver vila i mina välbekanta känslor ett tag...
Nä, det är bara korkat. Och drömmar är bara drömmar.

Och välkommen hit! Vad starkt av dig att ta det här steget och börja skriva här och reflektera över din situation och alkoholkonsumtion. Jag hoppas att när du läser här och "pratar" med andra att du ska få svar på dina frågor.

Gällande din fråga om vad som inspirerar så är det många medlemmar på forumet som har gjort en plus och minus lista med att dricka alkohol/vara nykter. Det kan jag tänka mig är inspirerande, att tydligt se vilka vinster som finns med eventuell förändring och förluster med att fortsätta som nu. Kan en sådan lista vara till hjälp för dig tror du?

Hoppas du får fler svar nu när jag puffat upp din tråd. Ibland tar det tid för trådar att komma igång, hoppas du har tålamod.

Önskar dig en fin dag och hoppas du hittar en riktigt bra film att kolla på!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Härligt Gunda! Du gör det så bra!
Jag kommer efter

Livet funkar inte så. Det går inte att backa bandet tillbaka till början, på gott och ont. Det man önskar ogjort i efterhand går inte att sudda ut. Så är det även med det man gjort som är bra. Du må ha fallit för frestelser och druckit, men ruta 1, och alla nyktra dagarna efter det är fortfarande passerat. Du har dem ännu under bältet. Fint att inget gick åt fanders. Då märks det ju knappt att du har snubblat. Upp och hoppa och fortsätt framåt. Kram

Varit på semester i ett par veckor . Har druckit såklart, det gick inte att stå emot. Alldeles för nynykter med alla dessa frestelser. Inget kaosartat har hänt, förutom att jag nu börjar på ruta ett igen. Suck

Heueh tycker jag och några med mig (inkl Hunden)!

Jag har tillbringat några veckor på jobb, och nu känns det bra att vara tillbaka ute på landet igen. Visserligen var jag i södra USA, där klimatet tillät mig att gå omkring i kortärmat hela dagarna, och visserligen var det inte någon höjdare att komma hem till tre timmar bakom spakarna på snöslungan bara för att komma in till ytterdörren, men jag gillar ju snön. Åtminstone när den inte ligger meterdjup där jag vill promenera.

Resan började inget vidare; jag hade en kollega med mig och vi tog till rejält med tid för att vara säkra på att hinna till flygplatsen i det hala väglaget. Halvvägs tog det stopp; en långtradare hade kört omkull och blockerade hela vägen framför oss. Lagom när vi började fundera på att vända och leta oss fram på småvägar hände samma sak bakom oss, så vi stod där vi stod. I nästan tre timmar. Så det blev att övernatta på flygplatsen och ta första bästa plan dagen därpå.

Min kollega har inte varit i detta mytomspunna land tidigare och ville fullt ut prova den livsstil som så många TV-serier har inbillat oss att en amerikansk knegare lever. Detta innebar bland annat ett barbesök på väg hem från jobbet. Jag såg inte direkt fram emot det, men eftersom jag körde hade jag en fullt acceptabel ursäkt för att sitta vid bardisken med en Cola framför mig. Eftersom jag har varit här tidigare, under mer än en av mina aktiva perioder, kände jag till den perfekta platsen. Det är den sortens bar som man bara kan komma till och från per bil, den sortens bar där man ser en och annan överförfriskad person redan vid sex-snåret, den sortens bar där man kan få uppleva ett äkta barslagsmål innan kvällen är slut.

Ett ruckel i utkanten av en liten håla, ganska anonymt: ingen skylt som indikerar att här finns ett vattenhål, bara en dörr inramad av blå lampor. Innanför dörren en stor lokal med några få bord och stolar; de flesta sittplatserna finns vid bardisken, och så förstås ett par biljardbord. Inga tappkranar, ingen sprit; här säljs bara öl på flaska från en gigantisk kyl med glasdörrar. Alla känner alla på ett sådant här ställe och skam till sägandes: ett utmärkt ställe om man är ensam och vill snacka bort ett par timmar med någon främling. Det är synd tycker jag att det ska behöva vara så, men jag har aldrig lyckats få igång en konversation på en glassbar eller ett kafé. Å andra sidan verkar det, åtminstone i USA, vara så att ingen bryr sig om vad man har i glaset, det går alldeles utmärkt att babbla på ändå. Min kollega var nöjd i alla fall, han har levt myten under några korta veckor och kunde komma hem med historier om hur det faktiskt är precis som på TV.

Ha det gott alla!

... fantastiskt stöttning det finns här. ♡ Inga dömande, inga anklagande utan bara pepp och omsorg. Precis det jag behövde i går. Misslyckad känner jag ju mig, förstås, men självförebråelserna är helt klart mindre än de brukar.

Så ett stort TACK till er alla - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men så mycket vet jag att jag är nykter, det primära och viktigaste målet. Hann tack och lov aldrig bli berusad i går heller. Puh!

Tillbaka till min tidigare fråga: Vad hände? Vet fortfarande inte, kanske struntar jag i svaret och helt enkelt bara inte gör om det.

Ha en fin dag, nu håller vi! ♡ Kram

Men jag vet vart jag ska vända mig om det skiter sig.
Har kollat runt vilket stöd jag kan få både genom arbetsgivare och AA och privata mottagningar.
För mig är det hyfsat enkelt eftersom jag kan låta bli att dricka bara jag inte tar första glaset. Så det handlar om att alltid ha ett alternativ och all aldrig öppna flaskan. Jag har sluppit det beroendet som ger mig lusten eller längtan att dricka och när jag drack var det bara i princip i brist på annat att göra.
Jag hoppas det håller i sig denna gången. Jag har varit nykter 2 långa perioder förr men det är alltid när jag känner mig säker som jag åker dit igen.
Denna gången är jag dock bättre rustad och det är första gången jag är aktiv här.
Lycka till och vad bra att du hittat en bra klinik!!!

Så fantastiskt bra att du tog dig därifrån och inte lät det gå längre. Nu vet du att så kan det också gå om du inte är på dig vakt. Det kommer nog ta lång tid innan man checkat av alla risker, så att man är beredd med en strategi... kram

Så är det ju, att de flesta vill ha en kärleksrelation..Vi är ju gjorda för tvåsamhet..Det gäller att ha tålamod att vänta..Nu när jag deltagit på flera aa-möten så finns det faktiskt flera par som träffats just där..Vi får se..Det finns ju nykterister på andra ställen också..Jag har inte så stora krav hehe..Snygg, nykter, klok, stabil, humor, jämställd och gärna dansa nykter haha.Hittar jag en sån man i framtiden så blir det bra..Kram

SJUKT starkt av dig att "avbryta" ditt lilla snesteg!! hejja dig!!

reflekterade och stannade upp och inte drack A. Kaffe är gott! Allt gott till dig Vinäger!

Som sagt, blir så peppad av dina vardagsskildringar av det nyktra livet. Att inte göra något speciell är också att göra något. Att aktivt stanna upp och bara vara behöver vi träna på. Ha en fin söndag! ♡ Kram

...träffar du någon. Helt plötsligt finns han där och allt känns rätt. Det hoppas och tror jag i alla fall. Du är så värd att få ha någon och känna dig älskad. Visst, en trofast hund kan vara en vän, men en människa är ändå snäppet högre. Tycker jag i alla fall.

Lycka till fina du! ♡ Kram