Senaste kommentarerna i forumet

Ska besöka mannen jag mailat med..Känner nervositet, lugn, spänning , nyfikenhet..Vad kommer att hända..Ett AA möte ska det bli i alla fall..Många i min omgivning är glada för min skull..Jag tycker själv att det vore på tiden att få träffa och vara nära en ärlig, nykter och härlig man..Jag hoppas detta är mannen i mitt nyktra liv..Fortsättning följer..Tack lim och ni andra forumvänner för stöttning❤️

Insikter måste komma inifrån.
Ja solen är varm och snön är kall.
Uppenbara sanningar som alla kan ta till sig.

Men de andra,som handlar om insikter och själsvåndor.
Att andra har sagt och upplevt och gått igenom och berättar

Och man känner igen sig.
Men att känna igen sig och att faktiskt på riktigt ta in på djupet att detta gäller mig.
Det tar längre tid och när femöringen väl trillar dit så är det så fantastiskt.

Man tror ibland att man hittar sin sanning rätt snabbt.
Liksom för att sätta på ett plåster på ett blödande sår.
Men eftersom såret blöder så funkar det ju inte något vidare.
Först måste det få blöda klart,man måste dit och pilla på skorpan och så småningom så läker det ut och kanske tom ett litet ärr har bildats.

Där och då kan jag ibland uppleva en sån ro.
Jaha,såhär var det på riktigt.
Här har jag tramsat runt och trasslat in mig i förklaringar och ord.
Men sanningen är oftast bara en känsla,den har inte ens ord.

Och när känslan infinner sig och tom vågar bygga bo.
Då kan man dra ett streck åtminstone tillfälligt över det såret.

Jag måste vara full av operationsärr nu.
Så mycket lappande och lagande dessa sista år.
Så mycket grottande och funderande.
Ibland med resultat,ibland med fortsatt vindlande.

Men återigen,här sitter jag efter en helg med min handikappade dotter och känner lugnet,ron.
Att såhär är det,såhär ska det vara och det är gott.

Hahaha...i natt har jag drömt om både fylla och föredetta mannen...smittar det ??

Det var absolut ingen rolig dröm, men nu, med 1:a ljuset tänt, kaffe i koppen och morgonrock runt kroppen...

...förstår jag att jag ”gör upp” och jag gör uppror. Det var han som var full... då det begav sig OCH i drömmen...jag bearbetar vissa saker långsamt..

Clementinkram och pepparkaksbak ?

God kväll. En fin helg närmar sig sitt slut. Jag har haft det ovanligt bra. Och harmoniskt inombords. Har haft en julig, mysig helg. Varit på julskyltning flera timmar idag och det var så mysigt! Och jag har ro att gå långsamt och ro att inte bli stressad av allt folk som går långsamt framför mina fötter.

Jag har haft bra tålamod med mina barn och det har knappt varit något syskonbråk hemma. Bara fin lek dem emellan. Jag vill inte att helgen ska ta slut!

När vi var på väg hem i vintermörkret kom jag att tänka på en julöl. Vet inte varför. Eller jo, förut en period låtsades jag att jag gillade julöl för stämningens skull så jag kunde legitimera ett köp. Egentligen har jag aldrig nånsin druckit julöl så alls. Men för ett par år sedan tyckte jag det var en bra idé.

Jag kom på det ikväll i ett läge där jag förr i tiden hade svängt förbi en affär och köpt. Jag var på gott humör och med en mysig härlig stämning. Den känslan hade jag förr i tiden viljat förhöja med alkohol. Kanske bara en öl eller två.

Men ikväll kom jag ihåg den där känslan och kände direkt att det vill jag absolut inte ha. Tanken var så snabb och flyktig att det egentligen inte är något att skriva ner men ändå. Det var så fint att det inte kom ett sug på köpet. Det var bara ett gammalt minne som kom förbi mig och försvann. Inget sug! Hurra för det!

Vi köpte fina pepparkakor på konditori istället och så hade vi julmust hemma. Och nu är det dags att göra kväll. Lika klar i tanken som imorse när jag vaknade.

Godnatt alla ❤ hoppas ni haft en fin advent. Och hoppas den varit nykter ❤Om inte, ge inte upp.

Det låter som att det finns en risk att "göra upp med" alkoholen i drömmarna under lång tid, även om det förstås är individuellt. Visst är det en underbar känsla att vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Hoppas att du får en fin och vit jul! ♡

"Välkomna en ny dag - inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med." De orden lånar jag och gör till mitt motto ett tag. Tack! ♡

välkommen hit, Älgen! Bra att du hittat forumet, det låter som att du har det ganska tufft nu. Det har hjälpt många att följa och läsa andras trådar. Så småningom kanske du känner att du vill skriva själv.

Tycker att det går bra att lämna ut mig en hel del, då anonymiteten gör att jag kan vara ärlig och få stöd och pepp från dem som verkligen vet hur det känns. Människor i verkliga livet vet inte mer än vad jag väljer att berätta.

Har du berättat för någon om dina problem? Det är jobbigt att vara ensam om det är en hemlighet. Hoppas att du hittar motivationen.

Stort lycka till! ♡

Precis som när du började skriva här för 1,5 år sedan så delar du med dig av viktig visdom. Det är så lätt och riskfyllt att glömma, inbilla sig att vara starkare än drogen. Gör gott att bli påminnd.
Ta vara på dig!
//PP

Barnen kom och skall stanna en vecka hemma hos mig. Dubbelt välkommet. Sällskap hemma och naturligt helt a-fri vecka.

Älgen! Jag läste runt bland trådarna i flera månader innan jag började min tråd så vem vet jag kanske blir en av dina följare i framtiden!

Blivit medlem idag efter en riktigt kass vecka. Just så som Vinäger beskriver att livet är som drickare stämmer så sorgligt väl. Nu ska jag lägga av innan kroppen ger upp. Är ingen utlämnande själ men läser era historier och lär. Tack

– jag delar din känsla i allra högsta grad! Detta att kunna vakna utan ruelse och skam! Sätta på lite kaffe och välkomna en ny dag, – inte alltid problemfri, men nu möjlig att att leva med!

Inatt drömde jag att jag drack, och drömde att jag vaknade bakfull. Sedan vaknade jag på riktigt, nykter (men förvirrad), och insåg att nej, det enda som dracks igår var julmust. Det är en sån lättnad, även nu som 10 månader nykter. Så jag förstår känslan! Vilken tacksamhet till mig själv över valet att inte dricka - och därför vakna nykter och klar i huvudet.
Trevlig första advent :)

Jag har varit kedjerökare hela natten. Trots att det är ca 25 år sedan jag slutade, var jag helt beroende i drömmen. Hade jag inga cigaretter bad jag allt och alla om att få av dem. Panik inför att de skulle ta slut. I vanliga fall har jag inte tänkt på att ta ett bloss på mer än tjugo år.

Mitt i drömmen var jag tvungen att börja sälja alkohol. Åt på en restaurang som även visade sig vara ett slags Systembolag. En busslast med fotbollsfans kom in och skulle handla och kön blev lång. Det var första gången någonsin jag jobbade där och övrig personal lämnade mig ensam.

Den första kunden var en äldre man. Han skulle betala för en öl. Hur jag än betedde mig blev det fel. Han hjälpte mig, men när priset kom upp på skärmen stod det 125 kronor - för en flasköl. Det gick inte heller att rätta till och jag kände mig så otillräcklig och skämdes inför alla.

När jag nu börjar släppa tankarna på alkohol lite lite om dagarna, kanske de ploppar upp i drömmarna istället. Eller så var allt bara en slump. Men paniken och beroendet kändes så äkta...

Trevlig första advent på er! ♡

Jag har precis haft lite samma upplevelse. Det hände en jättetråkig sak och jag tyckte verkligen att jag förtjänade en fylla, men jag vill ju också vara nykter och man måste verkligen sluta medicinera med alkohol då. Så varje gång man får den känslan så måste man fundera.
Vad tror du att känslan bottnar i?rädsla för att mannens krogkväll ska gå överstyr?
Övergivenhet?
Avundsjuka? Han kan ha kul, men inte du?
Är du ensam hemma mycket med barnen? Har du allt ansvar?
När du hittar anledningen så kan du göra nåt åt det. Med två små barn kan man ibland känna sig låst... oavsett om man älskar dem mest i världen. Såna känslor måste man tillåta sig att ha. Det kanske är du dom behöver gå ut, kanske inte på en krogrunda, men göra nåt annat?
Hur dom helst, bra att du skrev och lycka till med nykterheten. Tre veckor är en oerhört bra början.

har aldrig varit legendarisk, nu har den sjunkit till en nästan generande låg nivå. Att ta på sig strumporna stående har länge varit utom räckhåll; nu är det byxornas tur. Jag kan fortfarande dra på dem utan att sätta mig ner, men det är lite av ett vågspel. Jag har en väldigt begränsad tidsram för denna operation; om jag står på ett ben och fastnar med det andra halvvägs ner i byxbenet så finns det inget att göra: Det är bara att gilla läget och sätta ner foten på golvet där den är, intrasslad i en byxa som är ytterst ovillig att samarbeta. Att sedan lyfta på foten och samtidigt dra i byxan är snudd på övermäktigt.

Jag får ideligen påminnelser om denna min begränsning, senast häromdagen var jag ute och gick med hunden på hala skogsvägar. Jag hade mina dubbade gummisulor på, de är av den sorten som fungerar som en gummisnodd; man spänner den mellan tå och häl. Nåväl, när vi är som längst bort lossnar den ena och jag, i ett tillfälligt glömskans ögonblick då jag fick för mig att jag fortfarande var ung, lyfte på benet för att försöka sätta fast den igen. Det slutade med fritt fall som fick sitt abrupta slut på den isiga vägbanan. Is är hårt och gör ont att landa på. Inte ens i liggande ställning lyckades jag få fast den triskande gummisnodden, så det blev att traska hem med en känsla av att vara enbent.

Jag har en teori om det där med åldrande, det verkar som om vissa människor åldras i en lugn och stadig takt allteftersom åren går; andra håller sig unga upp till en viss ålder, sedan blir dom gamla över natt. Jag tror jag tillhör den senare kategorin; ända upp i sextioårsåldern körde jag motorcykel på tävlingsbanor runt om i Europa och hängde med även betydligt yngre personer, men nu plötsligt har jag svårt att ta mig ur min sportbil. Ibland skyller jag på mitt drickande och slår på mig själv för att jag har förstört mina avslutande år här på jorden. Men egentligen tror jag nog inte riktigt på det där; visst har drickandet haft en viss effekt men jag har bekanta i min ålder som har precis samma problem som jag utan att ha druckit särskilt mycket. Så det är nog bara att acceptera de begränsningar som verkar vara obligatoriska och fortsätta mata duvorna i parken.

Ha en skön söndag!

Det låter ju helt perfekt!! Kan ju inte bli bättre. Ni står på helt samma sida. Vilken stor möjlighet för ett stimulerande och fint förhållande. Är så glad för din skull!

❤❤

Å tack miss lyckad. Jag tycker att DU är bäst!! ❤

Ikväll såg jag en bild av ett av mina fina barn när han var bara ett år. Ser såklart bilder på det sättet ofta men just denna bild fick mig att gråta. Åren går så snabbt. Tack och lov har jag inte druckit för mkt hela barnens liv men jag kan ändå sörja att jag så pass ofta ändå haft så mkt inre stress att jag inte sett allt fint framför mig. Och det är hemskt att den stressen fick mig att dricka. Jag är glad att jag haft långa nyktra perioder men ännu mer ledsen över de perioder jag druckit. Så bortkastat, så hemskt. Framförallt för barnens skull... Och för min upplevelse av deras barndom. Minnesluckor av saker jag borde komma ihåg. Kanske inte så många men tillräckligt för att det ska kännas sorgligt.

Tänk att det gått så lång tid sedan jag drack men att jag ändå kan drabbas av intensiv ånger och skam.

Och så skäms jag fortfarande över tanken på hur knäpp jag var som inte fattade förut att alkohol luktar så starkt. Jag måste ju ha avslöjat mig själv hur lätt som helst om jag pratade med någon när jag druckit. Även ett glas av nåt luktar jättemkt på nåns andedräkt. Tänk att jag inte fattade det? Eller har jag fått nån helt överdriven alkoholsensor? Jag känner till och med i kassakön i matbutiken då och då att nån bakom eller framför mig druckit. Alltså jättetydligt. Hur många kände det på mig förut?? Hemska vidriga tanke.

Tack gud för att jag inte ska skapa mer anledningar till att skämmas såhär som jag redan gör.

Igår sa jag till mina barn när jag lagade middag... att sådana där drycker som bara vuxna får dricka. Öl och vin, sånt dricker inte jag. Om jag har ett glas med nåt i kan ni alltid dricka ur det. Min ena son sa "så vi kan ta det utan att fråga?" Jaa, sa jag. Om det är mitt glas kan ni alltid ta. De frågade varför jag inte dricker sånt bara vuxna dricker. Då sa jag att det inte är gott. Jag vill inte prata så djupt ännu och jag vill inte säga att det är skadligt ännu. Vill inte att de ska oroa sig för sin pappa eller andra som dricker ibland. Men det är viktigt för mig att de vet helt konkret att jag aldrig dricker sånt. Och om de märker att vuxna som dricker förändras på ett obehagligt sätt så känns det bra att de vet att det aldrig kommer hända med mig. De har inte uttryckt sådana känslor men de kan ju finnas där ändå eller komma i framtiden.

Vad märkligt det är att leva i ett samhälle där alkohol är en sådan normal grej. Jag upplever det nästan som att jag står utanför och tittar på folk som är inne i en psykos eller i en sekt. Eller att de är förblindade och det bara är jag, alla barn och alla nykterister eller nyktra alkoholister som ser. Jag känner det som att jag bär på en sanning och en kunskap som är så självklar och jag kan inte förstå hur resten inte förstår?? Det känns som att jag lever i en slags galen värld där ingen fattar nånting utom jag och några få utvalda. Hur kan folk låta alkohol styra vårt samhälle? Vår fritid? Jag FATTAR inte. Det är lika sjukt att tänka på som när jag tänker på rymden och om den tar slut eller inte. Hur kan ett helt land vara så lurat????

Nu ska jag försöka sova trots mina snurriga tankar.

Godnatt alla som står med mig och förundras över omvärlden...

Kram!

Lorden och Skillnad! Har en mysig och nyktert lugn kväll - och trivs alldeles utmärkt med det. Som sagt, allt elände i raderna i mitt förra inlägg lämnar vi bakom oss och koncentrerar oss på det nya livet. Ha en fortsatt skön helg! ♡

...med fina överraskningar i dessa tider, stjärnor, ljus och choklad, du gör mig glad ?✨?!

Allt det där du skrivit och koncentrerar oss endast på dina 5 sista rader.
Ha en fin nykter lördag!
/Lorden

Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Jag mår så himla bra!

Fina ord hos mig från dig!

10 000 ? vill jag skänka dig ?

Jodå lim..Jag tar ingen annan man än en som varit nykter minst 2 år har jag skrivit på forumet.Sa till en vän att minst 3 års nykterhet ska mannen i mitt liv ha.Ändrade mig tydligen...Hursomhelst så sa vännen att jag nog kunde ha en som tog någon öl ibland..Nej!! Sa jag, aldrig..Jag vill ha en man som förstår hur beroendet fungerar.En som aldrig skulle få för sig att jag någonsin kan dricka alkohol igen.En som själv upplevt resan till att bli nykter.Mannen jag snart ska träffa har varit nykter i 3 år genom AA.Det känns perfekt! Precis som jag önskat.En som vill ha en nykter framtid med glädje och skoj.Inte sitta och suga på alkoholfritt vin för att han måste...En man som arbetat med sin nykterhet för att han vill utvecklas, och hjälpa andra som vill bli nyktra..Fortsättning följer

Det är stort!! Tänk på dom svåra dagarna vi övervunnit.Dom dagarna suget eller vanan gjort sig påmind..Du har klarat det lim...Fantastiskt säger jag och dina barn❤Vi är jätteglada att du är en sån mamma som sätter så stort värde på ditt liv och mående som såklart blir en förlängning till barnens välmående och trygghet?Du är bäst❤