Senaste kommentarerna i forumet

God kväll allihop.

Ja miss lyckad! Vad bra skrivet, papporna får skylla sig själva. Det känns lättare att tänka så än att bli ledsen och vilja ändra på andra. Man är maktlös ändå. Spelar ingen roll på vilket sätt jag försöker motivera honom till att sluta dricka. Spelar ingen roll om jag är arg, ledsen, ignorerar, är extra snäll etc etc. Inget sätt fungerar och jag orkar inte försöka mer. Det betyder inte att jag tycker det känns bra men jag spar iallafall lite energi.

Om lite drygt en vecka har jag varit nykter 10 månader. Jag trodde det skulle kännas mer stort och coolt liksom. Men det känns så himla normalt och vardagligt och rätt att det inte känns så stort.... lite småtråkigt på ett sätt för jag skulle vilja tycka det är större. Men samtidigt borde jag väl vara glad åt att nykterhet är så självklart nu. Däremot tycker jag att när det gått ett år så är det stort! Inte långt kvar till det heller.

Hoppas ni alla får en skön kväll.

Skål i julmust!

Vad spännande med den nya mannen. Han är alltså också nykterist? ❤

Och spännande med nytt jobb också! Hoppas du kommer trivas.

Din anhöriga låter ju mindre kul men vad kan du göra... hoppade det ordnar sig...

Kram!! Och glad advent ❤

Ska börja en pooltjänst till årsskiftet.Känns bara positivt.Min nykterhet och mitt liv känns oftast stabilt.Tyvärr har jag en anhörig som rubbar balansen för mig.Hon är ibland mitt dåliga samvete.Jag kan inte fast jag kanske är en del i hennes ångestproblematik, ta ansvar för hennes agerande.Hon missbrukar mediciner.Jag har mycket lärdomar med mig från tidigare arbete i psykiatrin.Nu får jag erfarenheten av att vara anhörig.Det var den erfarenheten jag sist av allt ville ha.Nu är det som det är.Den nya mannen jag har kontakt med har redan stöttat mig i mitt tänkande kring olika situationer.Att släppa taget, att sätta gränser, att inte gå in i diskussioner när hon är påverkad.Denna situation kanske aldrig uppstått om hon haft nyktra föräldrar under sin barndom..Det får vi aldrig veta..Allt blir som det ska.Jag ska försöka göra så mycket rätt jag kan, har sett föräldrar bli medberoende till sina anhöriga..Någon kanske kommer att tycka att jag agerar kyligt..Det bryr jag mig inte om..Mitt liv skulle vara fritt från alkohol..Tyvärr hade jag inte räknat med mediciner..Tror ändå att det löser sig på något sätt..Hoppas det blir en lösning snart..Universum, jag ber er, gör så hon mår bättre och kommer till insikt..Kram❤

vinter på riktigt förrän nedersta steget på trappan upp till förstubron har försvunnit. Nu är det vinter på riktigt. Jag har plogat och skottat för att hålla den borta en tid till, men nu har jag gett upp, nu går jag futtiga tre steg ner till den snötäckta marken. Jag klagar inte, tro inte det, det är skönt att vi äntligen fått ett rejält snötäcke som ser ut att bli kvar en stund. På sätt och vis är det väl tur att jag gillar snö, här är vintern längre än sommaren. En annan fördel är att när våren väl kommer kan jag uppskatta den fullt ut.

Fast ibland blir det lite jobbigt, det får jag ju medge. Jag har just varit ute och plogat, jag får göra det rätt ofta eftersom min lilla plog inte klarar särskilt djup snö. På båda sidor om min uppfart växer buskar, med en höjd på cirka tre meter är dom rätt imponerande. På sommaren är det som att köra genom en tunnel av grönska, om solens strålar dessutom silar ner genom lövverket blir det rent ut sagt romantiskt. Inte så mycket på vintern dock. De kala grenarna tyngs ner av snön och skrapar mot bilens sidor när man kör förbi, likt en automattvätt från helvetet.

För att råda bot på detta otyg så måste jag ruska snön av grenarna och för att kunna göra det måste jag sträcka mig in i busken för att få tag i stammen. Gissa vart snön tar vägen då? Just det, rakt ner på mig, det verkar som den gör sig lite extra besvär för att lirka sig in i alla de små öppningar i mina kläder som jag inte trodde fanns. Jag behöver i alla fall inte skotta efter det; all snön befinner sig på min person. När jag sedan har kommit in och fått av mig snörkängor, jacka, tröja och andra persedlar har snön sedan länge smält och är på väg nerför min rygg med en snigels hastighet. Om någon ställde sig och sjöng "ja se det snöar..." i det läget skulle smockan hänga i luften...

Ha en härlig dag alla!

Tack kära du!!
Och förresten är det faktiskt din förtjänst att jag fick en klarare syn på hur jag ska förhålla mig till andras problem och liv. Jag har tidigare känt att jag många gånger passerat den där gränsen, gränsen mellan uppriktig omsorg och att tillfredsställa ett behov hos mig själv. Det har då resulterat i självförakt och jag ser mig själv som en hemsk människa. Men jag har förstått att så enkelt är det ju inte. Varken du eller jag är dåliga människor, tvärtom tror jag! Däremot har vi olika svårigheter vi måste ge akt på och arbeta med.
Insikt har vi båda och hälften är vunnet eller hur?
Jobba på, jag tror vi båda kan vinna våra strider☺️❤️?

Skönt å höra!! Började också undra hur du har det❤️
Kram!

Nykter, trött och fortfarande i sinnesro ?
Tack för omtanken.

Men du, det var bara en tanke som automatiskt gav dig en gammal känsla som du brukar dricka på. Det betyder inte att du behöver agera på den. Dessa känslor kan komma lite då och då och är inget bakslag. Jag ser det som att vi lär oss. Stannar upp och reflekterar över känslan som infann sig. Ensamhetskänslan har varit en av mina största faror. Jag har då boostat mig med extra AA-möten för att få känna tillhörigheten med andra.
Hur ställer sig din man till din start på ett nyktert liv? Stöttar han dig och kan du berätta hur du känner?
I början av nykterheten är vi väldigt sköra och behöver all stöttning vi kan få.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

Kram ♥️!

Just att det tagit mig så lång tid att förstå att jag är lika mycket en beroendepersonlighet som ni på andra sidan.
att min drog är att få hjälpa för att få min kick.

Ni häller ju i er något som uppenbarligen leder till tillfällig lycka och sen olycka.
Så enkelt att avskärma och begränsa till just det.
Sen måste ni förstås ta en massa andra fajter som kommer sig ur av varför ni börjat dricka för mycket och effekterna och skadorna som uppstått i drickandet.

Men medberoendet är så komplext.
Börjar som en omsorg och slutar gärna som en besatthet.
I alla fall för mig.
Och först när man plockar bort ingredienserna så ser man sina fällor men vill ändå kliva dit igen.
För att det är enklast så.
För att jag får min belöning så.

Precis som för er..
Därför svårt att avgöra vad som är en sund omsorg och vad som är osunt och leder en in på vägar man inte vill gå.
Men som du säger,jag jobbar på det.

Och kram till dig också Amanda.
Du verkar ha huvudet i verkligheten och din övertygelse är stark.
Du kommer att grejja detta.

Jag tycker du gör det bra fina Ullabulla☺️❤️ Du fortsätter ju att jobba med dig själv eller hur? Då är man på rätt väg och rätt väg borde ju leda till... ja, rätt ställe? Att det tar tid har jag förstått, alla beroenden tar enormt mycket tid och även energi. Så mycket tankeverksamhet jag ägnar åt alkohol. Tänker ju på mitt förhållande till alkohol nästan oavbrutet fortfarande, tuggar mig igen varje del av relationen. Men jag tror att det är bra. Jag bearbetar mitt alkoholberoende. Har ju kommit fram till mycket jag har nytta av. Även om jag ser fram emot den dag då jag inte tänker på det alls längre. Tvivlar dock på att den någonsin kommer.
Vårt beroende är en del av oss, vi måste nog acceptera att vi alltid måste tänka i andra banor än ”vanliga” människor.
Det enda jag önskar mig att det håller en lagomt låg profil...
Om vi fortsätter jobba med oss själva Ullabulla, då tror jag vi klarar oss bra. Vi kan helt enkelt inte ge upp och förtäras, det är inte ett alternativ, eller hur?
Kram till dig denna ruggiga höstdag?❤️❤️?

..dubbelt

Mina vindlingar.
Att bli nykter från medberoende är svårt.
Så länge det finns en olycklig själ i vår närhet som vi kan laga.
Som vi kan lägga vårt fokus på och sätta vårt hopp till.

Jag har samlat på olyckliga själar.
Haft dom som en vissen blombukett i mitt inre att plocka fram.
En och en som jag lagt tid och kraft till så dom får ny kraft.

Godhet och välvilja säger någon.
Nä,supande säger jag på andras olycka.

Nu när jag oftast lyckas avstå så blir mitt liv sakta enklare,mer ångestbefriat och klarare i konturerna.

Ullabulla har fortfarande jobb med sig själv att göra.
Men grovjobbet är klart och detaljerna får jag nog slipa på resten av mitt liv.

Så ja, i mitt fall så har mitt beroende av andra människors olycka eller hjälpbehov varit min livsnerv.

Och när jag till slut började strypa tillförseln av mat till den nerven så har jag svultit.

Min själ har krummat sig och protesterat och försökt förmå mig till att hitta nya olyckssjälar.

Men just nu,idag och allt oftare så är jag lagad och hel.

Dubbelt

...och styrka, vill jag få, ha och ge!

Jaf finner det sorgligt att jag har så mycket kärek över och ingen man att slösa det på...men jag är starkare nu och vissa dagar hel.

Tid gör vassa kanter mjukare, knivskarp smärta luddigare.

Glid inte in på villospåren. Gör upp en plan, var disciplinerad och ta dig dit du vill. Var där i fantasin, på den plats där du vill vara, redan nu och känn hur det skulle kännas ?

...den var fin.

Brutalt ensamt, ja så känns det åtminstone nu. Jag levde ensam i nästan 10 år före Sophie och vet att det kan ha sina sidor, men blir i längden... just ensamt.

Bli hel - ja det försöker jag arbeta på. Men vägen dit ät lång och full av villspår.

Du har fattat ett stort beslut och håller det. Allt blir så mycket bättre utan alkohol.

Du har fattat ett stort beslut och håller det. Allt blir så mycket bättre utan alkohol.

Vad stark du är! Jag vill också nå dit och kommer att ha dig till hjälp när det behövs lite jävlar anamma när det känns svårt. Jag kommer också att bli helnykterist men Förmodligen tar det nog längre tid att nå dit p.g.a. Mängden jag druckit.
Jätte Grattis till 101 dagar??

Du lever ett gott liv nu, lim..Glädjen som kommer av självvald nykterhet är underbar.Tror att det är när andra ställer kravet som beroendepersoner är nyktra med vita knogar och håller på och smyger med alkohol.Våra barn har närvarande och nyktra mammor..Papporna får skylla sig själva.Barndomen går ej i repris inte relationsbygget vi håller på med heller..Varm kram, trots kylan❤

65 dagar blev 101! Än så länge spiknykter, lite jobbigt men inte lika ofta nu! Tänker bara på öl 100 gånger om dagen nu! :) Kan ju gå förbi folkölen på ica utan att känna mig tvungen eller sugen på att köpa! Tackat nej till tvåprocentig glögg, kändes lite barnsligt men har sagt att jag inte ska dricka så... Blir mer och mer säker på att bli helnykterist för varje dag, min pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, farbröder och säker lika många till i min släkt har supit bort allt så nu ska inte jag bli likadan! Hoppas bara att humöret och viljan håller i sig. Jobbigt när jobbarkompisar och andra frågar hur länge jag ska vara nykter och hur gör man på nyårsafton??

...om det är svårare att sluta om en druckit kopiösa mängder under lång tid, blivit lobbad, redlös, gjort bort sig, skadat sig själv och andra, supit så att frågetecknen kring om en är eller icke är alkis blivit utropstecken eller om en som jag sippat vin i tid och otid, haft uppehåll, haft koll...men ändå inte koll...druckit fast det inte var tänkt så...haft ångest övet riskkonsumtion, ångest över bilkörning, ångest över sug, ångest över allt och räknat enheter i ensamhet, timmar och dagar, druckit sina/mina glas rödtjut i just ensamhet, längtat till kvällen...längtat efter känslan, försvarat det med att det är så alla som dricker lite vin på fredag kväll känner och känt att det klingar falsk när längtan efter vinet kommer krypande var och varannan dag...

Jag vet inte, men det spelar ingen roll, för jag vill inte fundera mera, räkna, hålla koll och sen tappa kontroll, jag tar den istället, kontrollen och har den, genom att släppa mig själv fri ?

Fri från ädla droppar ger glada kroppar, lätta sinnen och goda minnen ?

Jag håller själv på att ta mig ur en relation där han har styrt mig i 1,5 år och jag har svårt att ta mig ur själv. Har gått i terapi och hon har peppat mig att våga ta små steg. De älskar att ha kontroll, speciellt om man blir sjuk, vilken makt! Du är så duktig som fokuserar på din utbildning ?

Tack för ditt svar. Jag har läst om varningstecken nu och en hel del stämmer in. Inte fysiskt misshandlad, men psykiskt. Under de 30 åren jag jobbade var jag en mycket stark person, med självkänsla och självförtroende, men sedan jag blev sjukskriven har det mesta gått i botten. När jag i våras bestämde mig för att omskola mig (jag måste vara aktiv för att må bra) fick jag härhemma bara till svar att "det är för tidigt, du skall nog fortsätta vara sjukskriven". Igår var rena katastrofen, han hade sönder min byrå för han trodde jag gömt flaskor där, vände upp och ned och slet ut saker från min garderob. Jag försöker lägga all kraft på skolan nu, men det känns som han förgör mig fullständigt.

Koppling till den stackars danserskan.
Jag försökte som sagt påverka rollerna i mitt barndomshem och misslyckades.

Lyfte upp en massa tokigheter till ytan utan att få respons eller erkännande.
Kontentan blev förstås att det jag såg kände och hörde inte var sant.

Inte konstigt att jag sen i relation med en alkoholist gärna trodde på hans lögner.
Jag visste ju att min sanning inte var att lita på.

Jag har läst i en del längre trådar på beroendesidan.
Sett de som gjort tvära klipp i sitt drickande och sen klarat att avstå.
De har förstås haft sina själsplågor och inre resa.

Sen också dom som vill hitta ett kontrollerat intåg.
För de går det ofta knaggligare,kanske just för att de har svårt att klippa med sin ovän som gör de illa.

Samma är det för mig.
Jag har klippt i de tyngsta banden som skadat mig mest.

Men hur ska jag fortsätta ha en frisk syn och inte gå igång på de jag inbillar mig behöver mig.
Det är ju inte dom som bör skärpa sig, det är ju jag.