Senaste kommentarerna i forumet

Dopaminet flödar när du är i ditt esse och uppe i varv. Bra på det du gör, får synlig bekräftelse genom mycket dricks, blir sedd och ser dig själv som kompetent.
Vilken dipp det blir sedan, när du kommer hem till det tysta huset och upplevelsen av ensamhet. Ingen att berätta för om din härliga känsla.
Kickar kan aldrig hålla länge utan påfyllnad, men genom att istället för ensamhet mötas av gemenskap, få återberätta, dela, bli sedd och välkomnad med en kram och ett ”jag har saknat dig” skulle kanske känslan varit trygghet och vila. Inte obehaglig tomhet (sug).
Nu såg du dig själv i situationen och satte ord på det utan att döma var sig dig själv eller din känsla. Förstod att behovet var gemenskap och att få dela dina upplevelser. Skrev här. Du är inte ensam❤️

Är lite arg på honom nu.
Känns som att jag håller på att vakna upp ur en bubbla. Skrivit lite på messenger idag, han försökte trycka på mina knappar.
Jag kände mig mest som "Jaha. Idiot"
Så heter en spellista på Spotify också, för er som går igenom ett heartbreak.

All them faser som man måste gå igenom. ?‍♀️
Natti natti

Stunder som dessa .. Men kom ihåg morgondagen .. När du vaknar pigg o nykter .. Så duktig du är .. trots frestelser ?

Stunder som dessa är egentligen bland de värsta för mig. Just kommit hem från ett lyckat pass på jobbet. Klockan är mycket men är uppe i varv, har varit briljant, haft koll och kontroll. Fått mina (och andras) gäster på bra humör... Vem fick mest dricks? Jo, jag? Samtidigt som jag städat överallt, ordnat och fixat, underlättat för alla... Så kommer jag hem, det är tyst och mörkt, mannen sover på soffan. Ingen att berätta för hur fantastisk jag varit... Tur jag har er? Men här finns en fara, ett belöningsbehov som surrar i bakgrunden.
Lukten på jobbet när jag jobbar kväll är inte heller den bästa för mig. Jag serverar andra A och lukten kommer jag inte undan. Den sitter fast i näsan på mig när jag kommer hem...
Numera kan jag lätt gå på fest utan att dricka, vardagskvällar hemma tänker jag inte längre på A, myskvällar saknar jag inte vinet så länge jag har kaffe. Men det som stör mig är att när jag är i det tillstånd jag älskar mest: uppe i varv, i flow, i kontroll. DÅ kommer suget. Som om jag vill förstärka det. Det handlar inte om att varva ner. Det handlar om att fortsätta. Och förstärka det jag känner.
Ofta har det nog handlat om att förstärka något, glädje, energi, ilska, sorg... Är det så kanske, att jag alltid velat att allt hela tiden ska vara starkare, förstärkt.
Mycket möjligt.
Men jag identifierar detta nu tycker jag, jag tror och hoppas att det räcker. Därför tror jag att, hur roligt jag än tycker att det är och hur bra jag än är på det, borde jag inte jobba så mycket kväll i restaurangen... Vilket jag inte heller ska.
Kram på er alla❤️ Jag skickar styrka till er alla inför midsommar, njut av mat och trevligt sällskap (vilket jag hoppas ni har!!), det är det man behöver, inget annat!
??❤️??‍♀️

Härligt Lim ... med 3 lediga dagar o fira midsommar , såklart a-fritt .. och som du säger drycken är oviktig .. ? följer din resa .. Stor Stor kram till dig .. ❤️

Exakt 40 dagar idag.

Mer energi så träningen kommer väldigt naturligt.
Minskad depression.
Bättre hy.
Minskad sexlust (men det är väl varken eller, låg lite över på det ;).
Bättre självförtroende fast det är svårt att mäta, men känner mig stark varje gång jag står emot.
Viktnedgång men vet inte hur mkt som är alkoholfrånvaro och hur mkt som är ökad träning.

Grattis till det miss lyckad. Vad skönt! Hoppas du kommer trivas och vilja jobba där länge! Och skönt med omväxling.

Jag har haft en dryg dag på jobbet. Jag var ganska irriterad men det kan man ju inte visa. Så jag höll på att explodera nästan.

Nu sitter jag i kökssoffan och dricker kaffe och njuter av att det är tre lediga dagar framför mig. Det regnar tyvärr, men vad annat väntar man sig innan midsommar? ?

Jag vet inte hur jag tänker riktigt kring firandet imorgon. Om jag ska köpa med mig nåt alkoholfritt eller bara strunta i det. Egentligen är ju drycken inget jätteviktigt. Maten är det ju som är prioritet. Kanske dock alkoholfritt rosévin vore trevligt? Men samtidigt så onödigt ? Jag föredrar ju ändå vatten eller läsk rent smakmässigt. Eller loka med en jordgubbe i. Det får det nog bli.

Nu ska jag titta på senaste avsnittet av min favoritserie.

Ha en fin kväll alla där ute. Kram!

Hurra för ökad sexlust - jag hoppas min pojkvän får samma glada bieffekt av att sluta dricka.

Stort grattis också - bra jobbat! Fortsätt hålla utkik efter positiva effekter, tycker jag - det uppväger ju det som kanske känns jobbigt då och då :)

Hej Carina!
Tack för tipset, jag får kolla upp det alternativet. Känns inte som att jag är i kris, men jag förstår att det är jag. Läkarna säger det iaf, och nu du med.
Kanske blir man hemmablind av sitt egna mående. Jag uppskattar verkligen tipset tho.

Idag var jag på AA Möte. Det var verkligen jätte bra.Gick dit med min kompis och hans förlovade. Kändes skönt att ha två stycken att hålla handen mentalt. Jag kommer fortsätta gå dit, och till andra möten. Det är så självklart nu. Jag tänker inte räkna dagar eller timmar, det är inte slut med alkohol det är start för nykterhet. Jag är klar. Det kom på tal om vita veckor eller vita helger. jag känner för ett vitt liv.
Förra gången var det som att jag förlorat något, jag saknade berusningen ibland. Det misstänker jag att jag kommer göra denna gången också, men jag kommer ta hjälp. Fick numret till en sponsor, och köpte "stora boken". Den ligger på köksbordet nu och väntar på mig. Känns som att inte kommer börja läsa den idag, tror det räcker med intryck för en dag. Men mötet var bra, det gav energi och hopp. Folk som varit nyktra i dagar, månader och år. 25år. Nästan lika gammal som jag. De vet något jag inte vet, men jag kommer lära mig. Klart jag känner en viss typ av ledsamhet över att det är såhär, att jag inte kan vara som många andra. Att jag är sjuk, det suger verkligen. Men jag är hellre sjuk nykter än bara sjuk. Jag är klar med att bli redlös, med att tappa bort mig själv. Trött på spyor och vårdslöst beteende. Jag är trött på att vara rädd.

Hoppas ni har en bra dag idag, och om ni får tillfälle så testa att gå på ett möte.
Det är verkligen inte så läskigt eller farligt som det låter. Och kaffet var gott.
Kram

Tack, ja det är dags nu. Men jag har en omgivning med beroendeproblematik och det är sommar. Jag funderar på att gå på ett aa-möte men är rädd dels att någon skulle känna igen mig dels att jag inte skulle passa in.

Hej Studenten!

Det susade förbi en snabb tanke när jag läste ditt inlägg. Du skriver att du vill ha samtalsstöd. Det är ju kanon! Men att du behöver vänta i väntekö... En annan variant är att du kanske kan kolla upp genom ditt arbete som brukar ha avtal med företagshälsovård där man kan få samtal eller om du har ett försäkringsbolag, då de kan ordna samtal vid kris. Och utifrån det du varit med om så kan man räkna det till kris (tycker jag i alla fall).

Hoppas du får den hjälp du behöver!

So long!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

På det här med dysfunktionella relationer.
Där en är stark,den andre svag och man hjälper varann upp eller ut i livet på olika sätt.
Med kryckor i form av medicin,alkohol eller kanske en god vän som stöttar en.

Så långt allt gott,bortsett kanske från alkoholen då.

Men efter ett tag så cementeras liksom rollerna lite grann.
Jag var igår i en situation i min nära krets där jag såg detta så tydligt då jag själv inte dansar just deras dans.

Jag har också nyss upplevt det i min närhet i ett annat fält.
Och jag står liksom utanför och tittar på och tänker:
'Visst är det fantastiskt att vi ser andras brister och kan vara där och hjälpa till med det vi är kunniga på.
Men samtidigt så förminskas ibland den andra personen om det har blivit vardag av alltihop

Jag vill inte på något vis ställa mig i en särposition.
Jag har spelat det här spelet och dansat den här dansen i hela mitt liv.
Sakta men säkert så vänjer man sig vid dessa roller och får chansen ellr möjligheten att vara just svag och stark.

Vad ska man annars göra?

Man kan inte riva upp andra människors innersta med att peka finger och säga,men du..

Jag står inför detta kanske i kombination med att jag jobbar med första steget.
Jag har bara rätt att ändra på mig själv.
Och när jag faktiskt inte "får" gå in och stötta upp där andra brister så blir det liksom tydligare.
Detta spel som pågår hela tiden och på så många plan.

Att faktiskt istället bara visa på alternativ om personen ber,eller kliva fram endast när det är absolut nödvändigt.
Så svårt,för att inte säga omöjligt för mig tidigare.
Men nu då istället dessa "utanför" tankar.
Stegarbetet ska väl leda mig vidare i hur jag bättre ska kunna identifiera om och när jag får vara behjälplig utan att det kostar på för mycket eller försvårar mitt tillfrisknande.

Nåja,det var mina morgontankar.

Det känns konstigt att vakna upp utan honom. Vi pratade lite på text igår, och jag förstår intw hur någon man litat och älskat kan bli så kall. Jag visste ju att han älskade mig. Han älskar mig än, men han orkade inte.
Ham orkade inte bära mig mer.
Någonstans förstår Kag intw riktigt att det är slut, för jag väntar lite på att han ska komma tillbaka.

Jag tror inte han kommer komma tillbaka. Men jag väntar ännu. Det kommer gör ont igen när jag förstår att han är borta på rikrigt.

Egentligen tror jag inte att vår relation kanKe var så bra. Jag kommer inse det I framtiden. Men just nu är jag fortfarande så emotionellt fast med honom.

Jag ångrar lite att jag öppnade mig så för honom. Att jag släppte in honom. För nu hade jag verkligen behövt hans stöd. Jag får hitta stöd i mig själv.

Jag har testat en hel del antidepressiva mediciner, Cipralex, Mirtazapin, Fluoxetin och nån mer som jag glömt namnet på - den som funkat bäst är Voxra, och det är den jag slutade med nu. Den fungerade bäst, men det betyder inte att det fungerade bra. Hade den fungerat bra så hade jag inte känt behovet av att "bättra på" medicinen på morgonen med starksprit. I allmänhet är det en dålig idé att blanda antidepressiva med alkohol, och i synnerhet Voxra. Men det är så lätt att tänka kortsiktigt - och jag vågar generalisera och gissa på att de i det här forumet för det mesta tänker mer kortsiktigt än andra människor.

Fast det är mycket bakom antar jag, medicin är ju trots allt bara en liten skjuts - är man fortfarande villrådig och utan stöd så kommer det inte att hjälpa nämnvärt med att styra upp livet.

Ta det försiktigt med nedtrappningen bara, rekommenderar inte att trappa ner allt på en gång, om du fortfarande har abstinenssymptom med alkohol, utan en sak i taget annars kan det bli total kaos i kroppen. Själv hade jag ju hållt upp med alkohol i 3 månader eller så när jag började trappa ner medicinen. Första gången jag varit så förståndig - med alkohol i bilden blir det i alla fall för mig "vem bryr sig om psykmedicin eller att trappa ner, jag slutar på en gång" och går över helt på öl. Smart.

Faktiskt är det först nu som närminnet börjar bättra sig igen - efter så lång tid, skrämmande men sant. Snart är jag på full kapacitet. ;)

Jag känner mig mer positiv just nu än igår, och det är alltid nåt.

Det funkar så länge det funkar helt enkelt.

Tack för svar, det var välbehövligt.

Drömmer om min 163:e dag :)
Fyf vad otrevligt gjort av din gamla bekanta. Kan det ha varit så att han själv börjat igen i smyg och inte kände att han hade energin? Annars kanske en dålig dag bara. Häng inte upp dig på det och älta det. Var stolt över din egen bedrift.
Gick du på citalopram? Jag har funtat på att lägga av också för att se vad som händer men i så fall är det nedtrappning som gäller. Får ”elstötar” i hjärnan annars.
Men jag vill nog också ha 163 dagar under bältet innan det blir aktuellt. Bra jobbat och fortsätt i den riktningen, ger oss andra hopp.

Skönt att du har såpass stöd mitt i kaoset och att du nu bestämt dig!
Jag håller alla mina tummar och sänder styrkekramar i massor till dig????

Tack finalisa för de fina orden, de värmer idag.

Vaniljsmak, jag fick hjälp av akutavdelningen för våldtagna i början. Sen slussades jag ut till öppenvården. Där har jag fått en sjukskrivning på en månad nu, men ingen direkt hjälp. Det är långa väntetider. Jag fick några sömntabletter (eftersom jag inte kan sova). Men de börjar ta slut nu. Försöker förnya receptet men fattar inte riktigt hur jag ska göra.
Jag vill ha samtalshjälp, så jag väntar. Annars klarar jag mig med hjälp av vänner och egna verktyg med mindfullness och acceptans.
Ja och han som gjorde slut igårkväll. Han har varit det största stödet. Fan också.

Varför ska saker vara så jävla jobbiga för?
Alkoholen känns idagsläget inte som det största problemet. Jag vet att det kommer bli tufft senare, jag är inte dum.
Jag grät lite för min exman i morse och ältade att jag inte orkar må såhär och att saker aldrig ändrar sig (vi har en jätte fin relation fortfarande, tacka gudarna) men då sa han till mig att "du har många kriser, men denna gången är det första gången som du tar bort alkoholen i kris utan att tveka. Du ändras. Var stolt"

Jag bestämde mig egentligen redan igårkväll. Har en vän till mig som är nykter alkoholist sedan 25år, så jag ringde honom och berättade.. Han sa att det var på tiden. Det är han och jag som ska på möte i morgon. Jag skäms inte, jag tänker ta all hjälp jag kan få.
Pratat med nära och kära att nu slutar jag. Bett dem att inte bjuda mig vid tillfälle. Sagt att jag har problem.

Jag gömmer mig inte. Jag behöver hjälp. Jag tänker ta hjälp. Det är jag som väljer.

Jag måste fråga om du har hjälp utifrån? Det känns som att allt det där är mer än en människa ska behöva bära ensam kära du.

”Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu.” Vet du att precis så känner jag med! Tyvärr insåg jag sist jag hade min nyktra period att alkoholen inte var roten till allt ont i mitt liv, men de gjorde då rakt av ingenting bättre, inte i längden! Vissa problem finns kvar, även i nyktert tillstånd. Sådant får jag jobba på och det är faktiskt lättare att göra det utan alkoholdimman.

Fortfarande kan jag känna att”fasen vad bra det har gått med allt” ändå har jag haft ett år med mycket jobbiga händelser..Du verkar ha piggnat till ordentligt lim! Ja solen gör susen för humöret på många..Fick ja, på tjänstledighet just idag av den nya chefen! Känns härligt.Börjar i juli på allvar, på båtjobb, sen får vi se hur länge det blir..Förhoppningsvis länge..Nu har det mesta lagt sig till rätta i mitt liv..Tror sommaren blir härlig för oss alla..Kram?

"En liten ledsen ångestboll"

Jösses, den beskrivningen gick rakt in i hjärtat på mig?
Vilka brutala jobbiga upplevelser du haft!
Jag har inte läst din tidigare historia här på forumet för jag är ny för i år.

Men brustna hjärtan brukar lagas med tiden även om ärren finns kvar.
Smärtsam process men går inte att komma runt.

Första steget till läkning är att inte dricka utan hitta alternativa vägar.
Du behöver mycket stöd och hjälp och en del får du ju här.

Sänder en stor och varm Bamsekram till dig.???

Tack Carina, det kommer jag göra.

Vaniljsmak! Kul att se dig :)
Tack för komplimangen, för det äe det ändå.

Det är väl inte sådär jättebra med mig. Det har faktiskt varit väldigt tufft det senaste året. Gått igenom en skilsmässa. Flyttat. Blivit gravid av misstag. Gjort abort. Blev våldtagen. Blev kär i en ny, men vi gjorde slut igårkväll.
Gick in i väggen pga stress. Är sjukskriven sedan april.
Jag drack väldigt mycket under hösten och vintern. Dragit ner på det sedan april, men inser att fan jag har inte kontroll Fasten jag tror jag har det.

Jag blir inte bra med alkohol. Jag tappar livslusten. Blir destruktiv. Skadar mig själv, och andra.

Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu. Vägrar fylla 30 och fortsätta göra samma misstag som jag gjort i 10 år. Jag ser mig själv nu. Jag ser mitt beteende och vilka konsekvenser jag utsätter mig själv för.

Tips för hur man klarar ett brustet hjärta tas emot tacksamt, för idag är jag en liten ledsen ångestboll.

Kram

Stort välkommen till forumet! Har hittar du många kloka människor som tampas med liknande problem och en önskan om att förändra sin alkoholkonsumtion. Ett tips är att du startar en egen tråd. Då blir det lättare för andra att hitta din tråd och svara just dig.

Men så länge, hoppas du hittar mycket inspiration när du läser här!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag tror din tidigare tråd var den första jag läste när jag väl hittat hit och den hjälpte mig väldigt mycket.

Hur är det med dig nu för tiden?

Hej Studenten!
Du är stort välkommen tillbaka! Starkt av dig att våga se på problemet och att gå på ditt första (2a) AA möte i morgon. Du får gärna berätta här hur du upplevde att det var.

Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej teamet son jobbar på andra sidan hemsidan.
Tack för att ni finns. Ni är grymma ?