Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till en vit månad! Tror också att du fixar detta, du är så stark nu. Känner du dig det minsta osäker, ta Antabus. Det viktigaste är att inte ramla tillbaka in i gamla ovanor. Önskar dig lycka till! ♡

Mirabelle, ligger nog en del i parallellen till rökningen. Jag slutade för ca 25 år sedan. Började aldrig igen, men var tvungen att prova några gånger för att inse hur äckligt det smakar.

Mary, förstår att det finns frågor, jag undrar också en del. Planeringen har ju pågått någon vecka, det är bara det att jag stått emot. Försvarat mig med näbbar och klor. Jag orkade inte längre. Ett glas vin, en whisky, sedan blev det nattinatti. Så fruktansvärt trött av så lite.

Det blev ingen positiv upplevelse alls. Allt elände hann uppkomma på den pyttemängden. Hann bli småtjafsigt sur, vaknade mitt i natten, var extra morgontrött och fick krånglig mage.

Så mitt i alltihop uppnådde jag den effekt jag ville: Det är INTE värt det - inte ett dugg. Har inte det minsta sug nu. Så skönt! Som jag skrev i går, det är sällan det slutar så här, så jag gör nog inte om det.

Trevlig lördag önskar en lite tilltufsad, men bestämd och hoppfull Vinäger! Nu håller vi i det här! ♡

en dag i taget.

Återfall eller reality-check? Man kan se det olika... Jag drar paralleller till att jag är en rökfri rökare. Slutade röka för många många år sedan, i samband med min första graviditet. Under de första åren var suget outhärdligt. Jag föll några ggr med ca 6-8 mån mellanrum och var återigen rökare i ca en månad, innan jag insåg att det inte gav mig något, egentligen. Så slutade jag igen. Sådär höll jag på i flera år. Nu har jag inte varit en sån där månads-rökare på säkert 10 år. Ändå kan jag få för mig att jag bara MÅSTE testa för jag blir galet sugen. Tar ett bloss och inser att bläää, skitäckligt, inte alls det jag var sugen på. Senaste reality-checken var nog julafton 2015, tror jag. Kontentan av mitt svammel - om du är fortsatt nykter var det bara en reality check du just gjorde. Inget att hänga läpp över. Nu håller vi det här!

Japp, det var oundvikligt - återfallet! Ledsen att behöva skriva det, men det fanns ingen återvändo. Efter de senaste veckornas prövningar visste jag att det skulle bli ett (1) återfall. Det var på något sätt planerat, att det råkade bli på dagen som två månader nykter var dock en slump. Tror jag...

Var tvungen att känna hur det var, eller fortfarande är, att dricka. Återfallet innebär ingen större mängd alkohol - så långt ifrån en karatefylla man kan komma - bara tillräckligt för att jag ska känna berusningen, det var förstås den som jag ville åt. (Vissa skulle förmodligen inte ens kalla det ett återfall. Men, jag har druckit...)

Som jag tänkte, känner jag inget mer sug nu. Det hade jag garanterat gjort om jag inte gett upp den outhärdliga kampen som utspelade sig inuti mig.

Tidigare har jag skrivit att jag bestämmer hur jag vill räkna mina nyktra dagar. Istället för att börja på dag 1, väljer jag att räkna 61-1 dagar. Rent psykologiskt är det en stor skillnad. Är lärare i grunden, då väljer man att alltid fokusera på det positiva. ?

Känner ingen större besvikelse, det var ett medvetet val. Ingen oro just nu, inte ens berusad, tror och hoppas att det var en dum engångsföreteelse. Vill dock inte uppmuntra någon att prova. Sist jag gjorde det, slutade det med att jag föll in i gamla vanor igen. Så blir det inte nu. Sådeså!

Glorian hamnade lite på sned. Förlåt! Men... kom igen, nu håller vi i det här i fortsättningen! ♡

Wow vilken effekt! Verkligen bra jobbat!

Hej Mirabelle. Jag har samma yrkes situation som dig och du har helt rätt att jag är både introvert och extrovert. Du fungerar exakt som jag gör och känner igen dessa dagar som man inte vill gå hem och jobbar hellre. Vi får stötta varandra. Kampen har inte börjat än och du förstår vinnarskallen och jag är en projektmänniska och tränat på elitnivå.

Samma om mig! :) Det skapar en inre konflikt att å ena sidan vara så utåtriktad, och å andra sidan föredra att vara för sig själv... Jag undviker alla sammanhang med många människor på min fritid. Min professionella roll går däremot ut på att hantera människor och stå i centrum. Ibland får jag ångest inför jobbet, om jag just då är i ett introvert sinnelag. Det känns överväldigande att möta och bemöta alla dessa människor... Extroverta dagar har jag väldigt svårt att vara ledig istället, eftersom jag byggt en väldigt introvert fritid...

Jag tror som du att nykterheten är lättast nu, när det är ett projekt, en nystartad kamp. Vinnarskallen är påslagen. Vart eftersom tiden går svalnar kämpaglöden. Det är nog egentligen då den riktiga kampen börjar. Vi får stålsätta oss inför den fasen, och stötta upp varandra!

Tack Mirabelle.
Jag försöker tänka på det som fungerar bra i mitt liv och vilka styrkor jag har som person och förstärka dem. Tidigare har jag misslyckats med att avstå från alkoholen på grund av att ångesten har blivit för stor och att jag inte har förstått min problematik med alkoholen på ett djupare plan. Det är enklare att tackla ångest nu när jag vet att jag är alkoholist och det är en tröst att läsa andras tankar om sin kamp med alkoholen och jag ska ta all hjälp jag kan få för att inte trilla tillbaka. Nu är det lätt och det är ett projekt och jag rider ut stormen och är nöjd med mig själv, men sedan kommer sommaren och alla fina minnen med att sitta ute i solen med en öl i handen och bara vara. Det är många fällor som jag måste ha koll på och den sociala fällan när man ska ha roligt med sina kollegor och träff med kompisar från förr. Jag är både introvert och extrovert som person och stora sociala sammanhang är rena döden för mig. Jag sitter mycket hellre med någon och spelar schack än vara med ett stort gäng där man ska dunka varandra på ryggen. Måste förstå mina egna begränsningar som människa och avsaknad av den insikten har slutat med supande. Den inre stressen tar över för att jag vantrivs och är understimulerad.Alkoholen kan få en att bli rolig till en början men när man inte har ett stopp så blir det inte lika lustigt mot slutet av kvällen.Dagen efter är rena tortyren psykiskt när man har festat med ett gäng och värst har det varit att släpa hem helt fel person dessutom. Nu pratar jag om den ytliga ångesten som är pinsam men helt fruktansvärd. Att festa med gänget har man halkan in i många gånger men senare åren har det varit parkbänken i vardagsrummet och jag har undvikit allt med andra människor för att få krypa in i min mysiga alkogrotta. Nu ska jag ut och njuta av det vackra landskapet som jag är omgiven av och vara glad och tacksam för det och är evigt tacksam för att inte bolaget är runt hörnet.

Tycker du är superduktiga Jullan65. En månad.. wow!!!! jag vill också klara det.. !!! Att få ordning hemma är befriande.. bra att du fokuserar på bra saker. man får vara liten och känslig.. vi är MÄNNISKOR inte maskiner. Jag förstår att semesterresan är ett problem och orosmoment.. jag hade varit minst lika orolig.. om du kan så tycker jag du ska fundera på antabus. Jag tror det kommer hjälpa dig.. och kanske att försöka se semestern som en detox semester istället.. sol palmer lugn.. träning ( om du känner för det) och hälla i sig alkoholfria härliga fruktrinkar.. äta nyttigt.. njuta av styrkan som kommer med detta.. lättare sagt än gjort helt klart.. men om NÅN fixar det så är det du med din envishet.. du har klarat en månad.. det är en SEGER och så ska du också se på det.. ta en minut i taget.. ta med dig antabus som säkerhet.. om suget sätter fart på allvar på din semester.. en krycka som du har all rätt att använda. Det kommer gå bra Jullan65.. jag tror stenhårt på dig! KRAM

Tack för de fina raderna odette, och självklart kämpar vi vidare. En månad vit idag. Känns skönt. Energin som återvänt har jag delvis lagt på att få ordning här hemma. Skrymslen och vrår får sig en omgång. Precis som mitt inre. Känner mig liten och xtra känslig just nu. Tror att det är nån form av reaktion på min nykterhet , känslorna hoppar lite hit och dit, lite för snabbt. Om jag minns rätt, stabiliseras humöret om ytterligare ett par månader, och jag hoppas och ser fram emot det. Ska snart ut på en planerad semesterresa, vilket gnager lite. Funkar det verkligen att inte dricka under palmerna? Och hur ska jag förbereda mig? Kanske jag tar till antabus faktiskt. Litar inte riktigt på mig själv. Vet hur snabbt det kan gå....men idag ska jag vara nykter 24 h. Kram

Stort grattis och vilken kämpe du är.

Den vita stenen .. vilken underbar Gåva till dig själv , Lim ... att bära och påminnas om vilken väg som du har valt ... Lycka ❤️

... snart 3 veckor in i det nya. Bra med träning, fräsch kost (inget slisk), frukt istllet för godis och framförallt ingen öl..., vips så var 5 kg borta ?. Förutom det fysiska finns ju aå många andra fördelar. Detta är livet!!

Efter över 30 år i kommunens tjänst på ett 10-tal olika boenden, inom psykiatri, omsorg och nu senast med ungdomar, ska jag pröva mina vingar på annan ort.Jag har fått möjligheten att jobba till sjöss.Känns otroligt spännande och fantastiskt..Jag var ju på sjön i min ungdom och gick iland för att ha familj, vilket kan vara svårt att kombinera med sjöliv.Denna möjlighet hade jag aldrig vågat eller tyckt mig klara av som aktiv alkoholist.Känner mig oerhört peppad och samtidigt lite undrande inför vad mitt liv tar för vändningar..Nu är det spännande att leva..Tack igen forumsvänner för stöd i med och motgång❤Ikväll blir det aa möte med "mannen vid min sida" Kram?

Verklugen impad, 340 dagar! Jag räknar 60 i dag och tycker att det är stort. Fint att ge dig själv en present. Beskrivningen låter så passande. ♡

Ha en fin kväll, du med! ♡

Som du skrev i min tråd så är det hög igenkänningsfaktor mellan ditt och mitt eget missbruk.
Bra jobb med massa ansvar, smygdricker för frun/mannen, blir sällan eller aldrig för full utan bara få den där sjukt sköna känslar, framförallt efter 1a supen eller glaset.
Min största motivation till att sluta denna gången kontra förra är hälsan. Jag dricker mer nu än tidigare, dock märks det mindre. Har några kollegor på jobb som fått problem med bukspottskörtel, och en med njurarna pga av alkohol. Deras började i åldern som jag kommer att infinna mig i om ca 2-5 år. Dessutom känns det ju oerhört patetiskt att vara deras chef när man samtalar om deras fd. Missbruk, patetiskt att cykla till barnens utvecklingssamtal och vara (omärkbart) påverkad, smygdricka inför en fru som tror man är nykterist, hitta på bortförklaringar i vardagen efter jobb för att undvika bilkörning, ha småångest för att bli påkommen, planera och smussla för att alltid ha tillgång till A hemma, bygga upp en paranoia på att hitta något frun smyger med för att rättfärdiga sig själv osv osv osv. Nu jävlar räknar vi dagar ihopps!

God kväll allihop.

Känns som att jag är i en slags väntetid.... väntar på att våren ska komma, resor ska äga rum, en högre lön ? och så min årsdag som nykter. Om 23 dagar är det. Så idag har jag alltså varit nykter 340 dagar. Det är ganska många "en dag i taget" ?

Jag har beställt en ring till mig själv i present till den dagen. Med en vit sten. Den symboliserar mitt vita liv och den styrka jag har inom mig att ha makten över mitt liv och göra val som är bra för mig och mina barn. Och de valen börjar alltid med att vara nykter.

Ha en fin kväll alla ❤

Viktväktarna är väl en superbra ursäkt att ta till. Dessutom är det ju helt sant. Vill man gå ner i vikt ska man definitivt inte hälla i sig tomma kalorier. Tråk-tankarna känner jag igen. Tänker att det nog släpper med tiden... Hjärnan hänger bara inte riktigt med i svängarna. Hoppas att det är så. Kram

Jag tror alla ställt till med skit i varierande grad... Det är bara det att vi som levt i alkoholhaltigt lullull har lyckats undvika att bearbeta våra tillkortakommanden varteftersom. Så nu i nykterhetens kranka blekhet kommer alltihop på en gång som en megastor käftsmäll. För mig finns det iaf ingen ände på vad jag kan våndas över sedan jag valde att leva nyktert. Väldigt mycket av det är urlarvigt. Jag borde inte låta det stjäla en minuts själsfrid. Men jag antar man måste ta sig igenom och sortera allt det där som man lyckats förtränga... Att du på det hela taget är nöjd med livet som det ser ut, och kan njuta av den enkla vardagsglädjen, ger dig styrkan att gå igenom den processen och rida ut ångestvågorna!

Otroligt vad fort tiden går!

Tack för all respons! ♡ Härligt om jag lyckas inspirera någon/några. Från början skrev jag enbart för min egen skull, men nu även för att förhoppningsvis hjälpa andra.

Tyvärr sitter suget i, knogarna är vita och jag själv uppgiven. Det var ju så enkelt i början... Jaja, jag kämpar på nykter i alla fall i dag.

I morgon är det ofattbara två månader som vit. Känns stort! Stolt över mig själv. Nu håller vi i det här! ♡

...någon annans upplevelser! Jag har tagit mig till dag 57 nu så vi ligger rätt så lika. Det här med suget stör mig alldeles enormt mycket. Jag mår ju bättre nu än tidigare men ÄNDÅ är jag sugen på att dricka, på att få skingra tankarna och platta ut känslorna liksom... Kan det inte bara försvinna...

Nå heja dig och heja mig! Vi rör oss framåt en dag i taget! ?

Dessa tankar kommer även till mig då och då så jag förstår dig helt och fullt! Men fråga dig själv en fråga: om du varit nykter 6 månader tidigare och sedan börjat dricka igen, hur har det slutat?
Det kanske ger dig svaret som hjälper dig att orka vara ”onormal”...
Jag brukar plocka fram bilden av mig själv som berusad, jag behöver inte ens gå så långt som att föreställa mig själv som full för att drabbas av ångest och känna avsmak inför mitt beteende. Jag tycker helt enkelt inte om den människa jag förvandlas till och det är jag glad för. Förr tyckte jag att jag blev mer som jag ville bli men det förändrades någonstans på vägen i takt med att mitt beroende utvecklades tror jag. Nu är jag bara den där som tömmer sitt glas fortast, blir lite självgod och skränig....
Den sortens berusning jag längtar efter är long gone och priset för att försöka nå dit igen är helt enkelt för högt att betala.
Men jävligt trist är det och jag förbehåller mig rätten att klaga, precis som du har all rätt att göra detsamma?
Kram på dig och grattis till 6 månader! 31 januari är även jag där!?????‍♀️

Tack för era inlägg.
Gudars vad svårt det var att ringa om hjälp och tala om sin alkoholism och tack för er stöd.
Det är mycket skit som kommer upp till ytan när man är nykter och insikter som är obehagliga om sig själv. Jag som trodde att jag var en snäll kille..
Jag hoppas att jag kan vara nykter 30 år till men jag är nöjd med de dagarna jag får som nykter. Jag relaterar till min far som dog av alkoholism och var i min ålder. Jag har följt min fars fotspår utan att förstå det själv men i annan skepnad med lite dyrare vanor och vackrare fasad. Men med åren har jag misskött min ekonomi och kommit närmare min far på alla plan. Jag har levt för dagen och låtit pengarna rinna ut i sanden och varit nöjd med att sluta kvällen berusad. Det fungerar inte att leva utan framförhållning om man vill ha ett bra liv;leva för dagen är inte en bra slogan för den som dricker dagligen.
5:e dagen nykter och njuter av att se snöhögarna utanför och kommer ibland in i lyckorus och är det som jag känner nu så är jag nöjd med livet. Men ångesten kommer ibland som en käftsmäll och det är inte lite skit som jag har ställt till med.

Grattis till snart 6 månader! Bra gjort! Det är helt ok att känna som du gör. Tankar kommer och går. Man kan sakna vinet och att kunna vara "normal". Det gör jag nån gång ibland, alltmer sällan dock, efter 5,5 år nykter. Huvudsaken är att du inte agerar, att du inte lurar dej själv att du kan dricka. Min absoluta övertygelse (inte bara min) är att man inte kan dricka måttligt om man druckit sej till ett beroende. Det fina är att det går aldeles utmärkt att leva utan. Så mycket bättre faktiskt. När tankarna kommer så gå igenom för- och nackdelar med nykterheten. Men också kan man tillåta sej att sörja över att det blev så här. Men det finns värre saker och vi ska vara stolta över att vi tagit oss upp. Lycka till i fortsättningen!