Senaste kommentarerna i forumet

Snart 6 månader utan alkohol.
Det har jag klarat förut.
Det är nu det blir svårt för nu mår jag så bra och alla katastrofer känns långt borta, nu börjar jag tänka att jag kanske kan ta ett litet glas vid något festligt tillfälle. När inte barnen är med. När jag inte ska träna/jobba nästa dag. Om jag inte ska ut sen. Ifall jag bara provar lite...
Det är så förrädiskt.
Så lätt det är att glömma.
Längtan efter att vara som alla andra och njuta ett gott glas vin ibland..
Jag ska inte.
Jag bara önskar jag kunde.

...för den listan! Känner igen mig på några punkter men inte alla. Vi som skriver här inne har ju så olika bakgrund och jag är helt imponerad av dina 59 dagar. Meningen: Jag får dricka men avstår ska jag också packa ner i mitt bagage nu när jag ska ut och resa där jag efter mycket våndande och tänkande hit och dit bestämt mig för att ta några glas vin om jag känner för det. Sinnesstämningen i mitt huvud blir lättare då.

Jag tänker 30 år berusad och 30 år nykter. Det är svårt, det är tungt, det är ensamt att gå igenom men om man kan vara lite nyfiken på hur det är att leva nykter så blir det lättare. Rikta energin mot allt som ger något tillbaka.
Ta all hjälp du kan få!
Grattis till ditt beslut!

Var dödstrött igår och visste inte riktigt vad jag skulle göra timmen innan läggdags. Jag är inte intresserad av TV men slog mig till sist ner med ett par avsnitt av en serie på Netflix. Det var faktiskt ganska underhållande. Det var underbart när jag äntligen fick gå och lägga mig. Har bestämt att jag inte kan gå och lägga mig innan yngsta barnet - det måste jag klara.
Jag känner mig som ett kantrat skepp som sakta vänder sig på rätt köl. Skeppet är stort och tungt och innan räddningsinsatserna började var det på gränsen att skeppet skulle sjunka. Skeppet är stort och tungt, ungefär som Wasa. Med den bilden framför mig så förstår jag hur mycket arbete jag har att göra med mig själv och att jag måste ge det tid - mycket tid. Tröttheten och yrseln kommer och går. Det är hela tiden en kamp för att klara av mitt nya arbete.
Nästa vecka är det ett två dagars ledningsmöte med övernattning. Middag på kvällen, gissar att det kommer att erbjudas vin. Jag önskar att jag inte tänkte på det redan nu men jag inser att jag kommer att få frågan och jag vill träna in svaret. Kanske ska jag bara nöja mig med att jag Viktväktar och inte har points så att det räcker till vin. Alla vet att jag håller igen så det kan ju vara ett naturligt svar. En människa som inte är alkoholist skulle antagligen inte ens fundera över detta - den skulle antingen se till att det fanns points till vinet eller välja att lägga alla sina points på mat och kanske efterrätten. Vad vet jag? Eller points på vinet och avstå efterrätten för det är inget problem.
Att vara alkoholist är inte enkelt.
Det vidare livet är ett vanligt liv som innebär att jag inte har mer att skriva om just nu. Det vidare livet utan alkohol är lite tråkigare på insidan av min skalle. Jag får inga härliga fantasier och mina känslor är inta så starka som under berusning. Det är väl bara att acceptera. Kanske kan jag fylla på med annat på något sätt. Annars får jag acceptera att det lite tråkigare känslolivet vägs upp av större närvaro, en friskare kropp och mer energi. Det borde inte vara det - men det är svårt.

Tack !

Så stark du är. Riktigt inspirerande. Stark.. och ärlig.. viktigt inlägg du la in här senast. En bra lista att kopiera och läsa när man vacklar. Tack för den. Kram till dig!

Tack för feedback! Ja, hur ska någon förstå min problematik, när jag knappt gör det själv... Ingen skugga över min man, han gör precis allt för att både försöka förstå, hjälpa och samtidigt inte göra mig livegen.

Vill visa ett gammalt inlägg som jag kollar ibland när jag behöver påminnas om varför jag inte vill dricka:

Jag vill slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor.

Med detta önskar jag er en nykter kväll, för mig den 59:e i rad. Nu håller vi i det här! ♡

Bra beslut! Risken att dö av en hel massa sjukdomar borde minska rejält om man stryper överkonsumtionen av alkohol va? Så du kanske har längre nykterhet än 10-20 år att se fram emot :) Eller tänkte du typ att sen när ena benet är i graven så släpper jag loss och dricker av hjärtats lust igen? Så tänker jag själv ibland när det känns för sorgligt att vinka adjö till ruset för all evighet... Jag kan visst dricka vin igen, sen när jag är nästan död, för då kan det knappast spela någon större roll. Jag hoppas att jag inte är för rakt på nu, så du tar illa vid dig... Ett väldigt bra beslut har du fattat, och du ska vara stolt över att du sökt hjälp. Det kräver mod! Så bra att du kan sätta fingret på mönster i ditt sätt att ta dig an livet... Högpresterande, belöningar, kickar, ytlig charm... Det låter som om alpha-hannen inom dig har mognat och är redo för nästa nivå i livet. Självförverkligande på ett annat plan... Önskar dig all lycka och välgång (och rejäla doser själv-medkänsla när det behövs).

Jag håller helt med där. Ett enda glas blir man ju bara frustrerad av... Jag har nog inte enns fattat att det finns folk som INTE funkar som vi. Folk som på riktigt är nöjda med ett glas, bara för att det är gott. Åtminstone så borde de väl vilja ha mer om så endast för att det smakar gott? Så himlastormande gott kan det väl inte vara om de inte vill ha mer!? Min hjärna kan inte ta faktumet att vissa är måttliga i sina begär... Jag tror att de ljuger. Det är rätt illa ställt med mig va?

fina Jullan65... och man får lov att vara svag.. vi människor kommer gå under om vi inte sluta sätta all den här pressen på oss själva och varandra.. vi gör så gott vi kan och vi lyckas med mycket.. du har lyckats med väldigt mycket.. bara att minska din ångest e en seger.. att du tar dig fram dag för dag.. vilken enorm styrka.. vi har sol där jag bor idag... ska också ge mig ut.. idag e en vit dag.. underbart när man tänker efter.. hang in there... vi kommer finna en väg det är jag säker på.. :) Krya på din förkylning . Sånt e INTE kul! Kram till dig.

Tack odette för raderna. Ja man känner sig inte speciellt stark, men man är väl det på nåt sätt iallafall ?. Känner dessutom att en förkylning är på väg, så ör lite ynklig idag. Dag läggs på dag, och jag tänker tid... över tid blir det bättre. Och faktum att jag slipper en del ångest, känner mig piggare i kropp o knopp. Dalat nåt kilo i vikt och att mina nära är betydligt gladare, gör att jag ganska lätt väljer ett nyktert dygn till. Nu blir det en tur i busvädret. Se upp din gamla adjävul , nu kommer jag....

Inget onormalt eller konstigt att du känner på det sätt du beskriver Smultron! Vi är inte vaccinerade mot verbala övergrepp och det gör alltid mer ont när någon vi älskar gör oss illa. Så starkt och bra att du avsäger dig och dina barn en sådan destruktiv relation. Bara det vittnar om att du har en sund självkänsla. Det faktum att han har tinder när ni varit samman i tre år, säger väl allt. Mitt råd är att söka proffshjälp så att du får handfasta råd att motstå vidare kontakt. Det är ju så svårt när kärleken finns där, jag vet, men ett måste. Alkoholister med elakt beteende är livsfarliga för den som älskar och ensam är det tufft att få rätsida på allt. Ta hjälp!

Jag följer sin kamp och känner igen mycket med mannen som inte har ett alkoholproblem och därför aldrig riktigt kan förstå. Det är nog bara varje individ som själv kan försöka förstå sitt beteende och beroende.
Det finns tydligen inte utrymme varken i ditt eller mitt liv för det där enda glaset och jag gläds med dig när jag läser sista meningen - Det är mitt val, ingen annans.
Kram

Dygn 21 har gått och jag har varit nykter hela 2018. Nu har jag etablerat nya vanor och nu trevar jag efter rutiner som passar mitt nya liv. Jag upplever känslor som jag förträngt med hjälp av vin. Jag har varit undvikande och otydlig. Det kommer att påverka min relation till mannen här hemma och jag hoppas att det finns en kärlek under berusningen som är vacker och verklig. Det kommer att bli krockar - det blir krockar redan nu. Jag lovar mig själv att andas och ta det lugnt i min nya tydlighet.

Livet utan alkohol får växa fram. Just nu är det arbetet och familjen som står i fokus. Min viktminskning går lite av sig själv på grund av det minskade kaloriintaget och att jag verkligen anstränger mig för att inte ersätta vinet med mat. Jag har svårt att intressera mig för mat - det är bara något man ska ha. Visst uppskattar jag när det smakar gott men jag har inget riktigt intresse. Det kanske kommer nu när bedövingen släppt. Vi får se. Jag struntade i min viktväktarklass i helgen som gick men ska försöka ta mig dit på lördag ändå. En klädstorlek mindre så har jag en hel garderob som väntar. Det hade varit fint att kunna plocka fram den.

Familjen innebär mycket praktiskt kring vår nya bostad och barnen. Jag har en förhoppning om att nå min man på ett lite djupare plan utan alkoholen - vi har suttit och fyllnat till alltför många fredagar som sedan innebär att vi är sega på både lördagen och söndagen Det blir liksom ingen riktig kontakt och känsla mellan oss. Eftersom han knappt druckit under dessa tre veckorna upplever jag en vilja hos honom att möta mig. Det bådar gott även om det inte är enkelt.

Jag tillåter mig att begränsa det sociala livet i övrigt. Det har byggt mycket på middag+vin, drinkar och sena diskussioner. Vi har inte mycket umgänge längre men de få riktiga vänner vi har ska jag vårda. Just nu håller jag dem lite på avstånd för att bli trygg i min nykterhet och inte utsätta mig för frågor. Jag är inte mogen för det.

Så har vi den sköna träningen. Jag ska vara snäll mot mig själv och berömma mig för den träning som blir av. Inga schema, inga direkta mål, inga höga krav just nu. Löpningen får vänta och jag väljer bara den motion som har minst skaderisk. Har köpt klippkort på de orter jag rör mig i veckorna så att möjligheten finns men inget månadskort/årskort stressar på.

Arbetet står i fokus. Här gör jag en planering för att kunna hålla ett högt tempo med inbyggd återhämtning. Det är ett pussel som kan sysselsätta en överaktiv hjärna.

Med våren får nya insikter och intressen komma. Jag vet inte vad ett nyktert liv innebär - jag har varit mer eller mindre påverkad av alkohol i 30 år. Det blir spännande att upptäcka vad ett nyktert liv har att erbjuda!!

Hej j_r,

Det finaste med Forum är att här finns ALL kunskap du behöver för att klara ett liv utan alkohol. Det är bara att välja och vraka bland modellerna som kanske passar just dig! Plocka ihop ditt eget paket! Jag minns inte vem det var men jag fick rådet av någon att ”ta rygg på dem som lyckats” och lär av deras erfarenheter. Det är nog det bästa rådet jag har fått som gör att jag är helt säker i att jag inte kan dricka alkohol.

Heja dig! Gissar att ditt alias talar om din ålder :-) Tänk att kunna gå ut och dansa och ha kul och som du skriver - det inte var svart. Jag får flashbacks till min aktiva period på krogen som var underbar men också min inkörsport till mitt ensampimplande. Du är stark och fantastisk som har insikt och gör något åt din situation!!! Följer dig!

Härligt att läsa din historia! Jag ska också följa några råd som folk har lämnat på din tråd ??

Tjänsteresa 2 utan minibar
Tuff dag på jobbet. Heldagsmöte, inställt tåg och en lockande lounge. Vad mer kan man begära? Ensam och ingen som ser.
Seglade förbi några uppsluppna sällskap utan en blick mot glasen. Upp på rummet, avsminkning och ett telefonsamtal hem. Somnade gott och vaknade hungrig och fräsch. Dusch, frukost och en heldag i möten. Hemma igen - nykter, klar i huvudet och lycklig.

Tack Amanda och nyckelpigan!

Precis så.... beröm behövs inte hela tiden för det räcker med fördelarna som kommer med att vara A-fri för att det ska vara peppande och värt det. Men jag kan känna nästan förvåning över hur ointresserad min omgivning är? Eller är jag fånig kanske. Det kanske är så naturligt för dem (jag har ju haft långa A-fria perioder förut och en del i min närmsta familj till och med har knappt nånsin sett mig dricka). Jag antar att de helt enkelt tror att det är skitlätt för mig. Kanske har det till och med kommit till en punkt då de skulle känna sig pinsamma av att prata om det. Alltså de skulle känna sig som alkoholister själva om de skulle fråga hur jag kände.... De kanske vill låtsas att det är lika naturligt för dem som för mig att inte dricka?

Jag ska nog inte lägga så stor vikt vid det. Men man får ju dippar ibland och där runt jul och nyår hade det varit underbart för mig om nån bara hade sagt "vad grym du är!". Det hade räckt. Men de kanske inte tycker det. De tycker kanske det är tråkigt att jag inte deltar på samma slags villkor som de gör.

Jag spekulerar bara.... jag vet ju inte vad de känner eftersom jag inte frågar och det gör jag inte eftersom att jag märker att alkohol inte är ett önskvärt samtalsämne om det inte handlar om att hylla en drink eller ett vin.

Det låter nu som att min omgivning dricker hela tiden. Så är det inte. Det var bara nu vid jul och nyår som det blev två täta tillfällen som påverkade mig negativt. Alltså så till den grad att jag inte har lust att åka dit igen fastän jag brukar älska att umgås med mina nära. Men sist kände jag mig som barnet med de smått berusade föräldrarna. Kände att de var opålitliga fastän de inte gjorde nåt konkret. Jag känner att jag inte tycker om att de jag umgås med inte har helt ärliga, sanna och uppriktiga känslor och tankar. Inte ens om de blir gladare. För glädjen är inte på riktigt. Och skulle de dricka för mkt och vi ska sova över hos dem till exempel så hatar jag att veta att de kan vara bakis dagen efter. Jag vet ju av erfarenhet att bara ett lätt bakrus är så hemskt. Och fastän alla låtsas må kanon och skyller tröttman på att vi lade oss sent så vet jag att de ljuger och det känns så deppigt att veta vad de sysslar med. Förnekelsen. Den är deprimerande att se.

Förr hade jag trott dem när de låtsas vara trötta. Men inte nu. Det känns som att alkohol aldrig kan lura mig igen. Jag vet allt.

Vem av er kloka forumvänner var det som skrev att vi är så snabba att döma vårt egna a-sug men andra "vanliga" blir ju sugna på vin jätteofta utan att det är nåt konstigt. Läste den kommentaren en morgon men hade inte tid att skriva nåt svar och nu hittar jag inte kommentaren igen. Men jag tog det till mig mycket! De som inte dricker för mkt kan ju varje helg bli sugna på vin Och dricka det och det är inget konstigt. Deras sug är okej. Men om jag får ett sug en gång i halvåret eller om jag upplever nåt som liknar ett a-sug så slår jag på mig själv och tänker att jag känner nåt fel. Men egentligen kan man ju bli sugen på allt möjligt utan att för dens skull agera på det. Jag kan bli sugen på att röka fast jag aldrig ens provat ? det gör mig ju inte till en rökare precis och jag börjar inte plötsligt säga till folk att jag är det. Samma är det ju med A också egentligen. Jag dricker inte bara för att jag saknar det ibland.

Men saknad av A är ju så laddat för mig eftersom beroendet av det en gång höll på att ta livet av mig psykiskt. Det är väl därför jag hatar om jag nångång blir sugen även om det händer väldigt sällan. Suget eller saknaden skulle leda till min undergång om jag agerade på det.

Hur som helst...

En person pratade om en festhelg hon haft. Men den ägde rum på en fredag för hade det varit på lördagen skulle hon inte kunna jobba på måndagen. Hon behöver två dagar att återhämta sig. Hur kan man kasta bort två lediga dagar sådär? Jag gjorde också så förut och jag kan inte fatta det nu!! Att vara illamående och ha ångest i två dagar och därtill sabba signalerna i hjärnan, bli deprimerad och beroende. Kan inte förstå att detta är den sociala NORMEN 2018?? Inte bara en sjukdom utan norm! En norm som sedan när den leder till sjukdom SKAMBELÄGGS så att den drabbade inte ens vågar söka hjälp eller ens prata högt om det?! Ah jag blir knäpp ???

Oj vad mkt jag skrev. Skönt att få ur sig lite till av frustrationen ?

Ha en fin dag allihopa i stormblåsten!

Det är oerhört jobbigt att lämna ett destruktivt förhållande. Ditt ex har ju misshandlat dig psykiskt och brutit ner dig. Du behöver hjälp för att bygga upp din självkänsla igen - annars är risken stor att du går tillbaks till honom.
Tag kontakt med vårdcentralen direkt och hör vad de har för möjligheter att hjälpa dig. Ägna dig åt dig själv och barnen och tyck för guds skull inte synd om ditt ex! Ta inte kontakt med honom och om han ringer så var rak och tydlig med vad som gäller och gå inte in i diskussioner med honom.
Destruktiva förhållanden är livsfarliga och så svåra att ta sig ur men det går - jag lovar!

Vad bra att du gjort slut och gjort en polisanmälan. Vilken fruktansvärd situation och person du haft att göra med. Kanske kan du få lite bättre råd och tips på anhöriga-sidan. Finns väl lite kontaktuppgifter även på denna sida för dom som levt med missbrukare. Du verkar ha levt under stor press ett tag, kanske gå och prata med någon terapeut?
Lycka till på din väg!

Jag tänker att det är ett val att inte dricka. Jag FÅR om jag vill, men VÄLJER att avstå. För mig vore det enklast om alkohol aldrig mer skulle finnas i min närhet. Men det är klart att det inte fungerar att leva så. Det hänger alltså på mig, om jag väljer att dricka eller inte. Däremot undviker jag fortfarande tillgänglighet i den mån jag kan.

Min man vill inte att jag ska dricka alkohol, men han är alltid noga med att han inte bestämmer över någon annan, i alla lägen. Blir lite knepigt ibland, som i lördags. Tidigare har han inte uttryckligen sagt att det är jag som bestämmer, så därför blev det annorlunda tänk i min A-hjärna.

Med mitt förra inlägg ville jag poängtera skillnaden på att ha problem och inte. Att ta ETT glas finns ju inte i åtminstone min värld - vad skulle vitsen vara utan rus? Och tvärtom för M, har han bestämt ett enda glas är det inget problem för honom att ta just ett.

Som vanligt, tack för respons! Det gör det extra givande att fortsätta skriva här.

Dag 58 är jag nykter. Och det är mitt val, ingen annans. Nu håller vi i det här! ♡

Starkt gjort att du stod emot ☆

Fick frågan om jag visste varför lördagskvällen satte igång den plötsliga och oerhörda längtan efter alkohol som den gjorde. Har funderat och tror att jag vet.

Min älskade M, som tycker om att ta ett glas, men som inte alls har problem, har ju stöttat mig från första stund jag berättade om mitt smygdrickande. Han har inte druckit något alls sedan helgen efter mig, då två glas vin under en fest. Han säger att han kanske kommer att ta någon öl om han ska bort, men väljer att avstå om jag är med. Lite impad blir jag allt. ♡ Jag har självklart svarat att han naturligtvis får dricka något om han vill.

I lördags sa M att han aldrig tänker föreslå att vi ska ta ett glas, men om jag känner att jag vill det någon gång behöver jag bara säga till: "Vi kan ju bestämma att vi i så fall bara tar ett glas vin till maten eller en enda whisky till kaffet." "Nja, om jag ska ta något, vill jag ju ha minst två-tre glas vin eller whisky", svarar jag, "det är så min problematik fungerar, det är ruset jag är ute efter". Han replikerar: "Ok, då förstår jag, men jag vill att du ska veta att det är du som bestämmer."

Min bästa, finaste man, som vill så väl och försöker hjälpa mig. Hans ord gör mig övertygad om att han inte har problem - och inte heller förstår hur det fungerar för den som har det. Klandrar honom inte ett dugg, tvärtom, är glad att inte han också behöver kämpa, det räcker med en i familjen.

Det var alltså hans ord om att jag bara behövde säga till så skulle han hämta något att dricka som satte igång allt. Det var sedan skammen över att behöva be om det som bromsade mig. Har sagt förut att min värsta fiende är tillgängligheten. Nu blev det indirekt möjligt, men som tur var fanns M med nyckel där som en psykisk bromskloss för mig.

Den där tillgängligheten i ensamhet skrämmer mig klart mest. Törs inte lita på mig själv för fem öre just nu. Skrämmande! Men nu, den 57:e dagen, är jag nykter. Bra så! Nu håller vi i det här! ♡

Mycket av det du skriver stämmer in på mig.. "fyllestädandet " är spot on! :) . men jag blir inspirerad av att läsa om din styrka och känner att jag kan väl kanske också klara av detta då.. funderade precis själv på om det inte skulle vara ok ändå att dricka vin idag.. men sen läste jag här... och gick och gjorde en god lunch med citronvatten istället .. mätt och belåten. Just nu.... är A djävulen tyst.. Tycker du är otroligt stark. Stor kram till dig.