Senaste kommentarerna i forumet

Ja några sug har satt in i helgen, lite vin till maten och helst vid tillagning skulle setat fint. Adjävulen viskade lite då o då. Och skulle jag ge efter???nä inte en chans. Accepterade tankarna återigen och lät dom löpa iväg bara. En lite småtråkig helg, så som livet innehåller ibland. Märker att jag har mycket tid, för mycket tid... och i takt med att energin återvänder behöver jag nog kanalisera den på något sett. Likaså att acceptera att man ibland inte har ett dugg att göra. Ja ja allt får ta sin tid helt enkelt och nykter idag känns självklart. Go for it kram

Godmorgon Lim!
Jag tycker du skriver så bra! En sak du skrev blev det mycket hög igenkänningsfaktor och var även en sak som gjorde att jag föll flera gånger. Jag har inte heller någon som ger ”beröm” för att jag håller mig nykter. Jag kämpade på, tyckte det var så jobbigt att klara av stora utmaningar samtidigt som jag kämpade med att återvinna tilliten från min familj. Jag kände deras oro om jag skulle iväg på något och det kändes väldigt jobbigt (dock fullt förståeligt) och var en av mina största triggers. Jag orkade inte bära ångesten från dem också och då flydde jag flera gånger genom att ställa till det och dricka igen.
Jag inser ju hur kontraproduktivt det är, hur obota dumt... men så är den här sjukdomen. Visst blir det lätt för a-djävulen att vinna när han bara kan viska: ”de tror ju ändå att du ska dricka, då kan du likarna göra det och få lugn och ro en stund”. Jättesmart.
Saken är den att de inte förstår vilket jobb jag gör. Man kan aldrig förklara ett misssbruk för någon som inte har det så de verkligen förstår. Jag förstår det inte själv, inte på det rationella planet. Det ÄR inte rationellt eller logiskt.
Vid senaste dikeskörningen i oktober försökte jag sätta ord på detta mer. Jag berättade att det var väldigt jobbigt att klara av så mycket och så länge men att det inte räknades. Det enda som räknades var när jag gjorde ”fel”. Jag kan inte säga att vi kom fram till en lösning, jag är här istället för bekräftelse när det blir tungt eller när man bara behöver någon som ser och förstår vilken kamp som ligger bakom (i slutet av veckan firar jag 100 dagar),
Jag får nog nöja mig med att mina nära inte kan uppskatta fullt ut vad jag gör just nu, det är lättare att acceptera det nu när jag är inne i en bra period. När min nykterhet mer blir en självklarhet kan de kanske se. Oavsett vilket ser jag och jag måste öva mig på att det ibland får räcka.
Kram

Godmorgon Lim! Vad ledsen jag blir när jag läser att de du har omkring dig inte förstår vad du uppnått och vilken kamp det är. Själv har jag inte mötts av något annat än beundran och positiva reaktioner från människor jag berättar för (förutom en då som helt uppenbart lever i förnekelse ang sin egen konsumtion). Det är ju så stärkande med andras stöd men såklart behöver vi ju inte få höra det hela tiden och inte vill vi bli höjda till skyarna konstant fast lite pepp hjälper oss ju. Och beröm också för att trycka ned oss själva är vi ju så bra på..
Men om din omgivning inte ser och kan erkänna hur fantastisk du är så ligger problemet hos dem. Och som du själv säger, problemet med deras egen relation till alkohol. Fast visst är det tungt att känna sig ensam oavsett om de runt omkring en har fel...
Här är du inte ensam dock!! Vi finns här allihop och tycker du är suverän!!❤️❤️❤️
Hoppas du får en fin dag! Kram!☺️??‍♀️

Tack snälla bästa vinäger och Lerigen ❤❤❤❤ det betyder massor för mig med ert stöd! Tack fina ni!

Åter en vit dag att vakna upp till. Läste lite här på morgonen nu och känner mig stolt över att höra hit.

Och åter igen oerhört tacksam.

Ha en fin dag allesammans och skulle den bli dålig av nån anledning så kom ihåg att A är inte svaret.

Kramar!

Vaknar tidigt - gick och la mig tidigt så jag har sovit sju timmar. Drömde en lång, lång dröm som var ihållande och viktig. Nu kan jag inte fånga den men det är helt klart så att jag bearbetar en hel del under natten. Att vakna tidigt är inget konstigt när det gäller mig. Jag är född morgonmänniska och har alltid varit först på jobbet. När jag var ung arbetade jag en period som frukostvärdinna på ett hotell och det passade mig perfekt. Jag har aldrig lidit av morgontidiga barn och den siste, den lille, han och jag har vår stora stund tidigt varje morgon. Det hoppas jag få ha kvar några år till.

Idag väntar ”nya jobbet” som jag delvis förberett (om ifall att jag fick det) med en ny konstellation och jag är enormt förväntansfull. Den extra tidiga timmen är ett tecken på min otålighet - den är säkert också en del av mitt alkoholberoende - min drivkraft som är så stark att den ibland måste dämpas. Nu får den utlopp i en ny yrkesroll och jag behöver kanalisera ENERGIN på ett friskt sätt så att jag inte driver för hårt nu. Jag tror faktiskt att jag uppnått den mognad och insikt som gör att jag kan ställa om och fördela min kraft lite bättre än tidigare. Jag tänker att jag drar nytta av årstiderna och i takt med att ljuset återvänder sätter jag mina nya vanor en efter en - jag har en längtan till naturen och en bild av att hitta både natur och motion i en enklare form. Promenader och kallbad kombinerat med gympa och hemmamys. Balans mellan yrkesliv och familjeliv så som det är - utan bedövning.

Det senaste dygnet med familjen och utan söndagsslatten känns magisk. Jag har en helt annan skärpa i sinnet, tycker jag ser bättre och att det susar mindre i mina öron. Jag tycker att mina tankar är mer sammanhängande.

Det vidare livet väntar inte på mig - jag går ut och lever det nu!

Du har rätt! Forumet har varit mitt bollplank många gånger på min nyktra väg..Och många andras också..Nu har jag varit på AA möten och där träffat människor i verkligheten..Alla har sin väg i nykterheten..Mycket bra jobbat med dina snart 2 månader????Kram❤️

Jag som inte har någon annan än min man att bolla med känner att det är forumet som gjort att jag klarat av att först sluta och sedan hålla det så länge som jag gjort. 56 dagar nu, helt otroligt! Vilket stöd och pepp här finns. ♡

...Mirabelle! Har ibland haft liknande tankar kring skam, men de har känts nästan förbjudna. Allt ska vara positivt och helst ska vi ha roligt hela tiden. För att inte tala om lycka, det konstanta lyckoruset. Blir alldeles matt... Inte konstigt att vi inte orkar, med sådana förväntningar på livet.

Håller iaf med dig till hundra i ovanstående. Tack! ♡

Kan bara hålla med Vinäger .. Lim , du är grym ... du är Såå bra ?? Du är värd allt beröm i hela världen ???

Blev också glad att du skriver inlägg. Gillar verkligen ditt sätt att uttrycka dej.

... är ungdomarna och barnen klokare än oss. De kanske också fått uppleva ofräscha och sluddriga föräldrar, vilket förhoppningsvis är avskräckande.
Låter jättebra att verkar vara status i att skippa skiten ?!

Tack lim och jullan för att ni finns som hjälp och stöd. Det är så både forumet, AA och andra grupper fungerar..Man stöttar varandra i nykterheten..Du har rätt jullan, har sett flera på AA som kommer tillbaka efter återfall.. Dom är alltid varmt välkomna..Vad bra lim att ditt liv som nykter fungerar bra..Du är superduktig..Kram❤️

Ja tack!
Ja jag förstår det är inte alla som känner för det=)

Det var riktigt listigt att boka Scandic! Och strålande att planera för träning under borta-kvällar! Jag läste någonstans att det ger bättre framgång att ersätta en dålig vana med en bra vana, än att bara försöka sluta med den dåliga. Tomrum är inte bra. Lycka till nu!

Gratulerar till det nyktra lyckoruset! ? Jag blir utmattad bara av tanken att vara ute på galej mitt i natten, med eller utan A... Men kul att höra att du kan ta del av detta som skänker dig glädje, och hålla nykterheten ?

Vi lever i en positivitetsdyrkande kultur. Man ska styra sina tankar och därmed känslolivet, bara tänka positivt, känna positivt. Men alla våra känslor har en funktion. Vi är utrustade med var och en av våra känslor för att försäkra vår överlevnad. Det gäller även så otrevliga känslor som skam. Skam hindrar oss från att upprepa handlingar som riskerar att vi sänker vår status i flocken. Eller tom blir uteslutna ur flocken och går en säker, ensam död till mötes. Skam räddar liv!

Nu håller vi det här! Kram

Igår hade jag så skoj!
Först mötte ja upp min familj och andra vänner som var och besökte mig vi åt middag ute. Jag drack mikkeller tror jag den heter och massa vatten.
Sedan drog vi till hotellrummet och dem drack mer mer alkohol och jag drack läsk. Det var super trevligt fast blev lite trött...
Men sedan vid 00.00 så drog jag och 2 andra ut på krogen. Vi satt och drack. Jag drack en god alkoholfri öl.
Det jag inte kunde sluta göra det var att kolla RUNT på folk och se om ja kanske kände någon eller efter nån snygg kille. Detta har jag inte gjort på länge haha det har typ varit svart eller så har jag sett dubbelt eller så har jag inte brytt mig om min omgivning... tragiskt.

Jag var as trött men kämpade mig igenom kvällen för att jag hade såå kul. Såg en super snygg kille men vågade inte gå fram... vilket jag ångrar nu. nästa gång så..!;) Jag orkade ända till 02:30 sen var jag tvungen att gå då var jag helt slut och orkade knappt vara social för att jag var så trött. Ska nog ta en alkoholfri kaffe drink nästa gång;)

Jag tror att vi ändå är på god väg att sticka hål på den där romantiska bubblan. Våra ungdomar har inte alls samma förhållande till alkohol som vi hade på vår tid. När jag var ung var den som söp sig fullast oftast den som var coolast. Ligga och spy i en buske var helt ok och ganska lustigt beteende. Jag har barn i både yngre och äldre tonåren. De ser dem som öht super sig fulla som loosers. Den som inte behöver alkohol för att umgås får högre status. Ligga och spy... Då är man bortgjord för lång framtid. Jag läste någon artikel som bekräftar att supandet gått ner drastiskt bland ungdomar i storstadsmiljöer. En anledning var just den här attitydförändringen kring fylla, men också att de inte är ”ute och drar” på samma sätt längre pga dagens informationsteknologi, spelkulturen osv.

Ja tack nyttan!
Detsamma! =)=)

Nu har jag i vanlig ordning analyserat gårdagens händelse och kommit fram till följande:

Det var skammen som höll mig i schack i går. Det var skammen som fick mig att avstå från att fråga efter alkohol. Det var skammen som räddade mig från att bryta den nyktra perioden.

Det blir lite tudelat, ena stunden vill/bör/ska jag inte känna skam över mitt problem och i den andra är det just den som ser till att jag håller mig på banan. Så egentligen är jag mest tacksam över den ändå, då det primära är att avstå. Knepigt!

Självklart är jag extra glad i dag, då det verkligen inte var någon "piece of cake" i går. Jag menar, det är ju inte svårt när det flyter på. Som sagt, tuffare den sista veckan än det varit under resan hit mot den 56:e dagen. Vad som triggat igång allt just nu vet jag inte, får se om det går att ringa in något.

Nu sväljer jag dock all besvikelse, all ambivalens, sträcker på mig och går med huvudet högt. Trots att jag bor i landet där Jantelagen regerar, ropar jag: "Hey, jag är så sjukt stolt över mig själv!" Sådeså!

Tack ännu en gång för all pepp, det betyder så mycket. ♡ Kul att få vara en inspirationskälla. Det gillar jag.

I dag blir det garanterat nyktert. Nu håller vi i det här! ♡

Tänker på mina ungdomar som hela tiden lägger upp bilder på ölprovning, 1000 ölsorter, vinglas och paraplydrinkar. Jag slutar ”lajka” dessa från och med nu.
Härligt med löprundan!
En skön och fräsch vecka önskar jag oss alla!!

Söndag morgon.
Ingen huvudvärk, inga exem och jag hör kylen/frysen burra över min tinitus. Den har jag för övrigt haft sedan 90-talets besök på alltför många konserter utan öronproppar. Inte tänkte jag på att musik kunde skada mina öron! Så jag har lärt mig leva med den som en ständig följeslagare av min egen dumhet.
Kroppen känns ett par hekto lättare, jag kan ana det andra beskriver med lystern i ansiktet. Jag har faktiskt fått en annan färg. Det lite rödrosa är inte lika framträdande och jag har till och med gått osminkad till jobb efter träningen i fredags.
Kaffet smakar annorlunda - vet inte om det är bättre eller sämre. Bara annolunda.
Lördagen gick till att sova ut, arbeta några timmar, vila, plocka ner granen och julpyntet. Sedan var det plötsligt eftermiddag och vi tog beslut om att laga middag hemma och se en film med den lille. En alldeles vanlig lite tråkig kväll i full nykterhet. Mannen tog ett glas vitt vin till maten. En flaska som för övrigt låg öppen i kylen sedan trettonhelgen - tänk att att den fått vara ifred :-) Jag drack Ramlösa. Helt oberörd.
Vi pratade lite försiktigt om mitt drickande och mannen backade där han var på väg att börja skämta om hur mycket jag druckit under åren. Jag försökte att på ett bra sätt förklara, utan att ta på mig offerkoftan, hur svårt det var att om igen bryta själva vanedrickandet. Att det inte är värt att dricka igen när det är så svårt att sluta. Han förstår inte det eftersom han bara slutar dricka när han inte vill ha mer oavsett om det finns mer i glaset/flaskan/baren. Men han har ju noterat hur jag häller i mig vinslatten på söndagen eller att jag ibland kan dricka en hel flaska vin på en vardageftermiddag/kväll. Han har dock inte tyckt det var så farligt eftersom jag aldrig blir otrevlig, sluddrig eller störig på något vis. Bara varm och go´ enligt honom. Så han förstår inte att det händer något annat på insidan. Han har inget speciellt hälsotänk heller så han har inte reflekterat över våra alkoholvanor speciellt. Hur som helst är han med mig och ger mig sitt fulla stöd. Jag måste acceptera att andra dricker och att det inte är för mig. Livet är inte rättvist.
Utmaningar framöver.
En tjänsteresa i veckan med övernattning blir det framöver. Ingen som ser mig på kvällen, ingen som vet vad som händer på hotellet och en liten miniflaska rött vin på varenda hotelrum utom på Scandic.
Så jag har bokat Scandic veckan som kommer. Det kan ju vara en strategi för att skydda mig själv. Och så har jag köpt träningskort som gäller på de orter där jag kommer att vara mest. De stora kedjorna är inte så dumma ibland. Tänk att få till träningen den kvällen i veckan då jag är borta - det skulle vara guld värt. Det kräver disciplin att träna in den vanan. Jag gör ett försök med stor ödmjukhet!
Nu ska jag köra min avslappning - kör ”sluta dricka alkohol” ett tag till eftersom jag inte hittat något annat som tilltalar mig.
En alldeles vanlig, grå, kall söndag mitt i vintern känner jag varm lycka inombords över livet som det är utan bedövning.

Tre månader - helt fantastiskt!
Din rastlöshet - ja, acceptera den och kanalisera den mot saker som ger något bra tillbaka.
Följer dig hack i häl!

??

Starkt jobbat! Du är en inspirations källa. Kärlek o kramar från mig ?