Senaste kommentarerna i forumet

Tack:) känns redan bättre:)
Det va inte kul fick gå hem från skolan för att sova 1-2t. B.la. så det va mycket trötthet. Men tror den börjar avta nu. Är så lycklig för varje dag just nu! Känner mig som en helt ny person. Nu försöker ja dricka alkohol fri öl på olika ställen. Och försöker hitta mina favoriter. På nyår blir det Herrljunga cider alkoholfri så klart å alkoholfri öl som ja köpt. Ser framemot ett nytt år med mycket möjligheter och ett helt nytt kapitel!!

Gott nytt år!

... lyckas med konststycket att ge mig perspektiv. Plötsligt, när jag läst en stund, har jag inte bara en vidare omloppsbana; det är som att jag kretsar runt en helt annan planet. Allt det vi dras med, vi människor, är jordiskt och tungt och sliter. ET visar på ett alternativ och ett enkelt förhållningssätt gentemot smärta som funkar alldeles utmärkt på mig - tills jag glömmer bort alltihop och åter vandrar krumryggad med tunga, packade plastpåsar som skär in i handflatorna. Det är liksom något helt annat. Ja, läser du Tolle så ser du hur du påverkas, Stingo. Jag ska inte tjata ihjäl dig om hans förträfflighet.

Tack själv, Renée! Lycka till på din resa!

Ja, jag fortsätter på den snitslade banan och hoppas att ingen tagit bort några band. Om så är fallet tar det mig faktiskt bara lite längre tid att hitta rätt igen, för helt vilse tänker jag inte irra omkring.

Lena Nyman,
va bra skrivet!!

Ska läsa om (och om) igen.
Tack!

Vänliga hälsningar / R

LenaNyman! Trevligt att höra från dig. Jag har försökt titta efter då och då om du är kvar här, men inte sett något. Stor kram tillbaka och ett riktigt fint 2018.

Själv upplever jag att det jag nu skrev om är något annat än den inre domaren. Han är så mycket större, starkare och styggare och håller sig till all lycka mest borta nuförtiden. Men kanske du har rätt, det kan vara en annan sida av samma mynt. Tack för den tanken, skall se vart den leder. Måste kanske ta mig en närmare titt på Tolle också något tag. Han dyker upp litet varstans.

Vilka problem jag har i detta ögonblick? Jag behöver verkligen gå på dasset :)

Vilken bra liknelse att du inte körde över den helstreckade linjen.
Det är ingen fara skedd, du kommer att klara dig och vara mer observant framöver tror jag!
Kram ?

Ullabulla: Intressant att få så stark igenkänningsfaktor från medberoendesidan - Men visst! Jag har varit starkt medberoende i mitt förhållande också. Även om problemen där mera handlat om annat än alkohol- eller substansberoenden.

Hej Stingo!
Jag minns - som igår nästan - hur du i ett tidigt skede här skrev om den inre domaren. Jag tänker på hur färgad man kan gå runt och vara, kanske utan att ens reflektera över det, av sin barndom och uppväxt. Nån klok människa sa att "om du tror att du befriat dig från barndomens bojor; prova att spendera dom nästa två veckorna med dina föräldrar". Nåt i den stilen. Själv har jag förbjudit mig själv att inte ha några direkta fritidsintressen. Att det är alldeles för självförverkligande och "farligt". Pappa var rigoröst emot det mesta jag ville hitta på så för det mesta låg jag i sängen med en bok. Det gör jag fortfarande.
Det slår mig hur otroligt mycket i huvudet vi är för det mesta. Eller i dom känslor våra tankar föder. Ett citat av Eckhart Tolle kommer för mig:
"Fokusera din uppmärksamhet på nuet och berätta sedan för mig vilka problem du har i detta ögonblick."
Vad händer om jag går upp i det allestädes närvarande ögonblicket? Så till den grad att jag andas med varje por i min kropp. Det är ... det är bortom ord. Där finns ingen plats för det vi upplever som problem. Vi har alltid klart vatten i vår målarfärgsmugg.
Jag finner det trösterikt att ta del av Tolles ord. Det är svårt att styra tankarna, dom är bara där, som ett bevis på att vi är utrustade med mänskliga hjärnor. Visst har vi ett personligt ansvar också, men mycket av all smärta våra tankar vållar oss; det är ett masstillstånd, en global folksjukdom, som har sin upprinnelse i det kollektiva medvetandet. Det går att dra paralleller, tycker jag, till det faktum att vi alkoholister bär på en sjukdom; alkoholism.

Så där ja. Var bara tvungen att bemöta din text om den inre kritikern. Är du på riktigt elakt och dåligt humör kan du ju bara vråla att domarjäveln ska ut, eller hur?

Stor kram och med önskan om ett rikt, blomstrande och fröjdefullt år 2018.

Bra jobbat med 9 dagar!
Vi måste komma ihåg hur underbart det är att vakna nyktra!

Det är inte alltid så lätt men det är helt klart värt det.

Kram och kämpa på! ?

Så länge man är på tå,igång eller på väg så är allt ok.
Så länge läget är lite halvkärvt,helt ok osv.

Men om man av misstag lyckas slappna av,njuta eller må bra av egen maskin eller yttre stimuli så kommer skuldbördan dragandes med sin rullvagn med strunt.

Varför skulle du få?
Varför tror du att du är värd..

Jättetuffa demoner att slåss mot.
Sunt förnuft och normal intelligens räcker ingenvart.

Läste någonstans om reptilhjärnan och tänkarhjärna.
Att de liksom slåss med varann.
Kanske är man så inpiskad med skam och skuld i reptilhjärnan att tänkarhjärnan inte har en suck.

Köp och gör lyxefterrätter och avnjut långsamt.
Hitta andra överdrivna lyxerier att ösa på dig.
Få din ångest över det och så småningom kanske vänja lillpojken som bor i dig att du också är värd.

Som nykter är över. Ingen längtan, ingen sorg över det. Märker att jag läser lite mer än vanligt här i samband med "alkohelger". Kanske för att uppdatera mig, kanske för att inte glömma. Nyårsdagens morgon har blivit till något riktigt bra. Då och på midsommardagen kan jag riktigt mysa i tanken av hur väl värt det är att avstå alkoholen!
Hoppas allt fler av oss får lyckas med att bryta med missbruk, och ett riktigt Gott nytt år alla!
//PP

Hej Mulletant!

Jag läser dina tänkvärda inlägg
och uppmuntrande svar
till hopp och tröst i olika trådar här.
Tacksam att jag får förmånen att läsa.

Jag ska göra som du;
”Se och ta vara på det goda
och lämna det som var
och det som inte kan bli annorlunda”.

Önskar Dig och Din familj ett Gott Nytt År!
Varma hälsningar ♡ / R

när du berättar det och när du nämner det här med ansträngd ekonomi och skam- skuldbeläggande ringer det en klocka hos mig! Själv kommer jag från trakterna av Tornedalen där både Leastadius och Stalin var starka. Född i brytningstiden mellan krig, armod och framväxande välfärd, anar jag något av den speciella problematik du antyder. Den kan gå i arv på ett försåtligt vis. Ett obehag som ofta är svårt att förstå och som man lätt kan få ett behov att dämpa med till buds stående medel....

Det är nånting inom mig som spärrar emot. När det gäller sånt som kostar pengar kan man kanske försöka förklara med att jag är finländare och mina föräldrar var med om kriget och de knappa åren efteråt. Spåren av sådant kan gå i arv väldigt länge. Men det kan knappast förklara varför jag inte låter mig sitta ned med en bok.

"Lilla lata Stingo" - så definierades jag ofta när jag var barn. Jag tror inte jag var särskilt lat, men jag var mycket yngre än mina syskon, hade lätt att drömma bort mig och hade litet svårt att komma igång. Vilket ledde till att det ofta behövde sägas till åt mig före jag gjorde saker hemma. Dessutom styrde min mamma familjen med skuldbeläggande.

Samtidigt som jag var sladdbarn, så var min familjs ekonomiska situation betydligt bättre, då jag var liten, än den varit för mina syskon. Det här ledde till att mina föräldrar kunde ge mig saker, som mina syskon inte fått. Jag lärde mig tidigt att själv begränsa vad jag bad om, antagligen för att inte reta upp syskonen.

Grunden ligger med andra ord i barndomen. Säkert finns det mycket mera som inverkat, men de där kom jag på just nu.

Tack för frågan, Surkärring.

9 dgr nykter. Sover bra nu. Känslorna svajar lite. Tänker på mitt beteende med a. Gömt, smygdruckit, ja listan kan göras lång. Hur kan man egentligen förneka så starkt. Man vet ju att det inte är ett normalt beteende?? Sanningens kranka blekhet är ikapp mig, men väljer idag att gå ut i solen med mannen. För att senare ta en bio med mina barn. Ha det gott o vitt nu alla kämpar, en dag i taget. O tack för pepp vinäger:-)

Ett litet felsteg bara, inget att ödsla tid på. Rätt tänkt, 1/41 dgr. Ser man till det positiva ser det ju helt annorlunda ut:-). Vi med aprovlem är verkligen experter på att slå på oss själva..... nä se framåt, eller bara för idag. Jag hänger med dig nu?gott nytt vitt år

Nu fick jag sånt där lyckorus..... jag dricker inte! Nånsin.

Det är så viktigt att komma ihåg varför jag mår bra och jag är tacksam över att jag faktiskt förstår att jag mår bra pga att jag aldrig dricker. Jag är så glad för att jag inte glömmer det och tror att jag kan dricka igen. Det är väl den förståelsen kanske som gör att jag faktiskt lyckats denna gång.

Jag känner mig grym som möter alkohol i tid och otid men enbart känner avsmak.

Hej på er alla denna nästa sista dag på året.

Jag sitter och tittar på när barnen spelar tvspel. Dricker kaffe. Och kollar på hus i telefonen. Skulle vilja flytta till ett lite större hus och det har stressat mig förut (den dåliga självkänslan som A gav mig förut nästlade sig till och med in i boendefrågan). Men nu kollar jag helt utan stress. Det kommer ta några år innan det blir möjligt och det gör inget. Och under den tiden kanske jag till och med hinner ändra mig och hellre flyttar till en lägenhet i stan. Ingen stress.

När min självkänsla var låg och jag hatade mig själv pga vad alkoholen gjorde med min hjärna, då hittade jag fel i allt och kunde grubbla en hel natt över att jag inte bodde lika fint som "alla andra". Tyckte allt var fel.

Det är så skönt att den känslan är försvunnen. Det har tagit ett tag och kom inte direkt jag blev nykter. Men jag är ändå säker på att det är tack vare att jag är nykterist nu som jag ser på mitt liv annorlunda nu. Jag har lättare för att se det som är bra och inte fastna i det jag inte är helt nöjd med. Det finns alltid saker jag vill ändra på men det blir inte fokus i mitt liv att tänka på allt det. Förut var det så.

Idag ska jag kanske städa undan julen. Tänkte hålla mig ett tag men jag känner behovet av att rensa undan lite. Det hjälper mig att ge mig själv ett nytt löfte om att fortsätta det nya året lika sunt som detta år.

Det viktigaste är att se allt det som är bra i ens liv. Klyschigt är det men det är sant. Det går inte att jaga annat hela hela tiden. Jag har blivit bättre på att inte jämföra mig med andra men jag ska träna på att bli ännu bättre. Det finns nån mening med att mitt liv är just som det är.

Ha en fin lördag allihop. Kram till er!

Varför inte?
Varför har du inte lov?
Vad hindrar dig?

Tack för din peppning igår när jag ny på formumet behövde lite stöd! Har läst din tråd och vill bara säga att jag följer dig nu och skickar positiva tankar. Du kommer att fixa det!

...gillar jag. Att förebygga genom att vara förberedd. En helgardering är förstås ännu bättre. Bra jobbat!

Nu håller vi i det här. Gott nytt år! ☄?☄

Den här insikten blev konkret för mig under och efter en meditation den här morgonen.

Jag har inte lov att ge mig själv den tid och omsorg som jag både behöver och är värd.
- jag har inte lov att i lugn och ro sitta ned med den bok som jag tror kunde hjälpa mig framåt just nu
- jag har inte lov att bara vara och t.ex.lyssna på musik eller bada bastu för mig själv.
- jag har inte lov att meditera
- jag har inte lov att gå i terapi
- jag har inte lov att...

Jag har inte lov att ge mig den lilla lyx som jag verkligen har råd med.
- jag har inte lov att äta ensam på restaurang, ens på arbetsresor
- jag har inte lov att använda taxi
- jag har inte lov att köpa kläder, böcker eller filmer till fullt pris
- jag har inte lov att köpa den goda osten i stället för den billigare
- jag har inte lov att gå till frisör eller massör
- jag har inte lov att...

Jag har inte lov att be om eller ta emot hjälp

Jag har inte lov att njuta???
Jag har inte lov att vara nöjd och lycklig ???

Eftersom den här berättelsen på senare tider mest handlat om min relation till Sofie, vill jag göra helt klart att det här inte kommit från henne, utan är något som sitter mycket djupare i mig själv. Tvärtom ligger säkert det här bakom flera av de problem vi haft tillsammans och är saker hon snarare försökt hjälpa mig framåt med. Sofie har däremot begränsat mig på många andra plan, så hennes inverkan blir diffus.

Självklart finns här också en grund till de problem jag haft med alkoholen. Ett par öl hemma på kvällen ger lov att slappna av, en flaska vin med vänner ger lov att öppna upp...

Att inte ge mig själv lov att fördjupa mig i en god bok samtidigt som jag använder timmar till onyttigt surfande på internet är bara så vansinnigt... Mycket av det "jag inte har lov till" gör jag till all lycka ändå, men ofta med en svårdefinierbar oro i kroppen.

(Hmm, jag undrar om jag skrivit något liknande här tidigare.Jag är alltför bra att glömma bort sådana här insikter bara för att hitta dem om igen).

Japp, nu är jag tillbaka - på rätt sida dessutom! Körde aldrig över den helstreckade linjen. Nykter, förutom två folköl, under 41 dagar. Bestämde mig för att inte kalla det ett återfall, utan ett varningsfall. Har ju ingen betydelse för någon annan än mig själv, hur jag väljer att se på det.

Mår bra igen! Åtminstone jämförelsevis.

Gott nytt vitt år! ☄?☄ Nu håller vi i det här!

Coco, jag räknar också.. och hoppas en dag kunna dricka normalt igen. Men jag vet innerst inne att det inte kommer att gå. Så jag peppar mig själv och försöker tänka att det är lätt, fast det är svårt.

Du har klarat ett och ett halvt år! Så starkt av dig! Åh jag önskar att du inte tänkte så rationellt kring ett återfall. Jag tror verkligen du kan fortsätta utan. Du är ju inne i det, tänker jag. Kanske en drink men inte idag. Håll fast vid det!

Jag ser tillbaka. I 25 år har jag misslyckats med att ta det lugnt. Vissa minnen skrämmer skiten ut mig och jag är otroligt tacksam att jag fortfarande lever. Dag för dag bryts minnena ut mot nya. Längtan efter det sträva vinet får ersättas av känslan när jag sprungit ett bättre tempo än förra gången. Minnet av kvällen på krogen får lämna plats åt en riktigt god brunch, utan bakfylla.
Och när suget blir för starkt, att få känna GT'n svalka strupen så ska jag ta fram minnet tillsammans med bilden av mina barn när de får veta att jag släpper mitt löfte. Då är det inte lika svårt att låta bli. En dag till.

Coco allt gott inför det nya året. Vi ska nog klara det också.
Kram

Hej..
Jag känner igen mig i de du skriver när j hade varit nykter i ca 2 månader.Men för mig så försvann de bara helt plötsligt utan att jag "märkte det" man får bara vänta ut det. Tröttheten var frustrerande pga man inte fick någon gjort. Och att gå runt o vara gråtmild kändes hopplöst.Men som sagt det kommer att avta så ge inte upp ❤️