Senaste kommentarerna i forumet

Först och främst, stort tack för all respons! Ni är guld värda. ♡

AlkoDHyperD, förstår vad du menar, men inget jag reflekterat över hittills. Får ta mig en funderare till över dina ord.

Känner mig vilsen i A-träsket. Hör liksom inte hemma någonstans. Förstår självklart att allas alkoholproblem är individuella, men tycker ändå att det går att kategorisera några till viss del. Vinlullare, festprissar, periodare, ensamdrickare... Jag upprepar och betonar att allas problem är individuella, men lite grovt går det att hitta en del gemensamma dryckesmönster hos ganska många. Inte sällan läser jag hur folk känner igen sig exakt i olika inlägg.

Dock är jag nog lite multi, då jag inte känner igen mig riktigt någonstans, eller - rättare sagt - nästan överallt. Vet snart inte vad jag ska göra. Famlar och försöker hitta samband och sammanhang, men förgäves...

Tycker och tror absolut inte att det är mer synd om mig än någon annan, men känner mig så förtvivlat fel i allt jag företagit mig för att få ordning på detta. Under ett halvår har jag hittat så många olika lösningar på mitt A-problem och lika många gånger har det dykt upp ett annat.

Min absoluta svaghet är, som jag nämnt många gånger, tillgänglighet i ensamhet. Jag KAN F-N INTE låta bli, det går inte. Känner mig usel som har så dålig karaktär. Det gick ju så lätt de första månaderna... Jag blir tokig snart. Har inte druckit sedan toa-tetrorna och innan dess tio dagar, men A-hjärnan "går med på det" bara för att den vet att den får vad den vill ha en annan gång, nästa gång tillfälle ges.

Det handlar inte om tristess, tycker inte att det är tråkigt utan alkohol. Det handlar inte om stress, får tvärtom ofta hjärtklappning när jag dricker numera. Det handlar inte om återställare, har ingen abstinens. Det handlar inte om att det är gott, dricker precis vad som helst som innehåller alkohol, ju högre, desto bättre.

Så vad handlar det om då? Jag vet snart ingenting längre. Det sjuka är att jag egentligen inte mår dåligt just nu. Har haft en helt underbar helg, förutom ovan nämnda tetror.

Fokuserar jag för mycket på A? Från morgon till kväll tänker jag på att jag inte ska dricka. Analyserar allt jag gör utifrån A. Hur det än är har jag ju varit nykter den allra största delen av de här sex månaderna, vilket jag ofta helt glömmer bort. All fokus ligger på återfallen. Den berömda inre hårda domaren, ni vet...

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske bara vara och sluta att konstant tänka på A ett tag kan hjälpa. Törs jag det? Har en stress-så-in-i-helvete-vecka framför mig. Och nej, det mesta av det kan jag inte undvika. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det skrevs nästan av sig självt...

Hälsningar Fröken Rådvill

Fina Jasmine? Jag är trött. Men det är ändå bra. Jag dricker inte. Ibland tänker jag att jag vill men det går att låta bli, jag är inte i det svarta hålet jag befann mig i för någon vecka sedan. Försöker hålla mig borta från kanten där marken är lös och hal.
Men jag tänker ofta på hur otäckt starkt beroendet är, hur manipulativt det är. För snart, 31 juli, har jag varit nykter ett år, minus två dagar. Och ändå... Ändå har alkoholen ett stadigt grepp om min själ. Tvånget ligger någonstans inom mig och slumrar, väntar på att få vakna igen. Jag tänker att jag får fortsätta som jag gjort, en dag i taget och fokusera på mitt liv och sånt som gör mig stark och glad.
Idag har jag varit på stranden hela dagen med barnen och jag är tacksam över att inte behöva sitta där ibland alla andra barnfamiljer och smussla med vin i en kaffemugg... slippa känna sig som en värdelös mamma och människa.
Det är en lättnad att inte ge mig själv det alternativet.
Kram till dig Jasmine, jag vet att du kämpar och jag önskar dig all styrka i världen❤️Det är du värd?☀️

Jajamen. I kiss och spya hissen i centrumet där jag bodde tidigare, kl 10.05 en vardagsmorgon. Den där hissen där dom där alkisarna dricker sin billiga sprit. Och där dom kissar. För när min hjärna hade bestämt sig för att dricka så hann jag inte hem. Vansinnet var ett tvång att börja redan i hissen ner. 4 meter från SB. Där har jag stått med min alkohol och spytt av lukten i hissen och klunkat rent sprit. Som en parbänks-alkis.
För att jag är fullblodsalkoholist.

Jag räcker upp en hand!
Jag har smygsupit över halva Sverige. Sunkiga toaletter som luktar piss, långt bak i bussar, överallt.
Varför förnedra sig så?
För att jag är en fullblodsalkis.

När suget kommer försöker jag klä suget i allt det sunkiga.
Det finns nämligen inget att romantisera över i äckliga toaletter med billigt vitt vin.

Jag minns en kvinna på Youtube som förklarade begreppet.
Det handlar om att man är så sjuk så man dricker dygnet runt för att vara "normal".
Hon höll på att dö av sin alkoholism med dödligt hög promillehalt.

Jag har själv varit mitt i den dödliga spiralen och det är absolut vidrigt.

Jag önskar dig hälsa och styrka.
Skriv och läs ofta! ?

Det är det bästa, så man är vid sina sinnens fulla bruk..Det har skrivits allt möjligt på fyllan på forumet och det brukar inte sluta så bra..Men det smartaste är att inte skriva onykter på några medier, det kan ju bli fel..Om du läser mycket på forumet så hittar du nog strategier som passar dig..Rom byggdes inte på en dag..För vissa går det lättare, vet inte vad det beror på? Men alla har stora möjligheter oavsett..Kram

När jag läste ditt senaste inlägg tänkte jag på hur man kan ge den inre känslan av skam ett ansikte - eller göra känslan begriplig - genom handlingar som väcker avsmak/avsky.
Det är inte alltid situationsbundet eller direkt kopplat till en tydlig tanke eller händelse och det krävs en hel del inre utforskande för att spåra triggern.
Så här skrev jag i min anteckningsbok för några månader sedan:

” Är mr Hyde inte bara ett behov av att döva?
Jag fick en tanke som inte var ett sug utan mer en impuls att iklä mig identiteten som de senaste periderna av brutalt supande varit förknippad med.
Formulerade den för mig själv och en vän.
Jag kände för att bli mr Hyde alldeles nyss. Hinka i mig ren sprit och bete mig fullkomligt oansvarigt. Men det är inte effekten av alkoholen jag vill åt, den kan jag få bara genom att vara i nuet och i mina känslor. Det är bilden av mig själv, identiteten som mr Hyde, så som jag ser mig utifrån när jag går in i den.
Och senare samma kväll kom tanken igen. Jag gick igenom situationen och mina känslor. Sorg och uppgivenhet i samband med att jag inte blivit förstådd och lyssnad på av ett av barnen. Jag fick ta emot missnöje och protester för att jag bryr mig om den långsiktiga hälsan och trots att jag gjort allt ”rätt” genom kärleksfulla gränser och kontakt. För att jag är den enda som vågar vara förälder. Jag förstår att det är jag som är trygg och stark nog för att ta emot deras frustration från andra områden i livet, men ändå kändes det orättvist.
Där och då kom jag på att mr Hyde kanske är syndabocksrollen extrapolerad. ”Om jag ändå uppfattas som den dåliga kan jag lika gärna se till att det finns konkret anledning att uppfatta mig så. ”
Kontroll genom att göra skulden/skammen begriplig.
Jag behövde inte spela ut den rollen. Såg mönstret, kände in mig själv och lät sorgen komma ut i tårar när jag var ensam senare. ”

Kram

... och mår bättre! Bad får alltid mig på bra humör, speciellt om vattnet är kallt?. Kram till dig!

Var är du? Hur mår du?

Min man ska också på rättegång i veckan, hade 3.13 i promille. Går på övervakade pissprover samt samtal som skötts utan anmärkning sedan det hände. ca 3 månader sedan även jag fick lämna pissprover p.g.a. av detta då soc. vart inblandade och det fanns oro för barnen efter polisanmälan.
Jag som sambo fick lämna prover i ca 2 månader fast jag inget gjort. Jag ifrågasatte detta så många gånger varför jag skulle tvingas göra det då jag inte begått brott, betett mig onyktert eller något annat. Det grövsta jag gjort att jag fått parkeringsböter för 15 år sedan. Jag har ändå gjort det då jag var typ tvingad om jag inte ville mista mina söner.. gjorde alla utan anmärkning.
Men för att återgå till ämnet så har min man erkänt sin alkoholism och har inte druckit sedan han togs för denna rattfylla. Åker han in eller får han samhällstjänst vad är troligast?

Ja, att släppa, let i go bara -är nog viktigt när det gäller mycket.

Tiden går inget är skrivet i sten för att man mådde dåligt igår behöver man inte må dåligt idag.

Jobbar på det!

Önskar dig en fortsatt trevlig semester, blev det ngt dopp?? Är själv dålig på sådant, väntar till i mitten av juli ?

Tack för svar. Jag har haft flera användarnamn här och skrivit om allt möjligt men jag kommer inte ihåg dom till nästa gång jag vill skriva. Jag tror inte alls att man måste ta besluten när man är nykter. Det är jättelätt bestämma saker då. Man behöver bestämma när man mår dåligt och komma ihåg varför man tar beslutet och att det är på allvar. Jag menar allvar. Och jag kommer ihåg inloggningsuppgifterna denna gång!

Ytterligare en vecka tillagd i mitt nya nyktra liv. Känns fortfarande toppenbra. ? Sömen är nog allra bäst. Sover djupt och tungt, precis som om kroppen tar igen all stress-tid som A har lagt beslag på.
...och morgnarna!!! Morgnarna som inte längre startar med ångest och självanklagelse. Såå befriande att bara få se fram emot en kopp kaffe. Jag känner mig grymt stolt över mig själv. ...och FRI!

Hade jag lovat mig själv att sluta dricka eller minska..Massor av gånger föll jag igen..En gång slängde jag resten på bag-in-boxen i soptunnan på morgonen..För att fiska upp den igen till kvällen..Jag ville så gärna få kontroll på mitt drickande..Det gick till slut..Men man måste ta beslutet för sin egen skull, ha strategier för olika tillfällen. Sätta upp en plan, och jag tog en dag i taget, ibland en stund i taget..Det går att bli fri från supandet. Läs och skriv på forumet, det är jättebra..

Låt inte den lilla vinskvätten förstöra semestern. Du bara testade om det var värt det. Det var det inte. Fint så. Carry on :)

kommer?

Jag har aldrig ens haft det innan jag slutade dricka nu kommer det i vågor. Jag känner efter för mycket blir yr sen kommer hela skiten över mig.

Häromdagen hade det hållt på hela eftermiddagen, framåt kvällen tog jag två lugnande tabletter som jag vanligtvis får för flygrädsla ( som inte hjälper ett dugg ) och efter en halvtimme blev jag NORMAL igen. Inget rus ingen lull-känsla, bara normal. Alla spänningar försvann all ångest all värk i kroppen och all trötthet.

Det är så sjukt och samtidigt betryggande att andra också känner det där obehaget. Behöver strategier om hur jag ska handskas ned det.

Emma

Det kan verkligen förändras från sol till storm på ett ögonblick. Allt känns frid och fröjd.Man njuter riktigt i nuet.Att man faktiskt inte dricker och även att man inte har något speciellt sug.Sen kommer de som ett brev på posten.Suget som är så kraftig så man vet inte vad man ska göra. "Paniken" som stiger för att man inte litar på sig själv, frustrationen att man inte kan styra "suget/känslan/tanken" det enda man vill är att dricka. Det är inte endast suget man måste kämpa emot det är oxå känslan/tanken till varför man vill dricka oxå.

Alltid när jag har ett slags obehag i kroppen så relaterar jag det till början av ett epilepsi anfall eller en panikångest attack. (Haft det sen tonåren) Och då har jag alltid tagit till Alkoholen pga det tar bort rädslan och ger mig ett lugn igen.Obehagkänslan försvinner. Så där har A hjälpt så det har blivit till de "bättre". Och de kan jag inte blunda för.Men sen vet jag ju att A förstör allt annat i mitt liv,så de överväger.Men det är väldigt svårt när jag har dessa obehag pga de har styrt mitt liv sen jag var 16 år. Och sen märkte jag att A kunde mildra dom och det hjälpte mig först.Men när A tog över mitt liv helt och hållet så kom ju obehagen oftare och absolut som bakis,och då blir/blev det en ond cirkel..

Obehagen i kroppen kommer då och då.Och just då är det väldigt svårt att brottas med..

Ta dina beslut i nyktert tillstånd och reflektera så ökar nog chanserna.

Det är verkligen något konstigt med mig när chansen/risken finns. Hjärnan kopplar om på en sekund. I går utspelade sig följande:

M ska hämta bilen en bit bort i semesterparadiset. Jag noterar i samma sekund att jag står utanför Systembolaget och väntar. Utan att ens förhandla går jag in och köper två 25 cl-tetror. Japp, bara sådär.

Det blir dock än mer tragiskt. Jag går in på en illaluktande offentlig toalett, öppnar och sveper båda. Fy f-n så billig och misslyckad jag känner mig; ljummet vitt tetravin i den snuskiga miljön. Det är sådana tillfällen som påminner en om att man har problem - om man nu i ett svagt ögonblick skulle få för sig att så inte är fallet.

Kommer ut till bilen och känner mig så smutsig. Berättar dock inte för M, men tar inget ner under dagen. Vill inte ens ha, tvärtom...

Det korta ruset var förstås inte värt känslan av total maktlöshet inför A. Tror inte att detta förstörde min nykterhet inför framtiden, snarare min tro på mig själv, min förmåga att fixa detta. När jag är "under kontroll" funkar det hur bra som helst, men när jag blir enam och tillfälle ges känns det hopplöst.

Har det annars fantastiskt bra här, solen skiner fortfarande och jag njuter av varje nykter stund. Och alldeles nyss bestämde jag att jag inte tänker låta 50 cl äckelvin förstöra min semester. Då får ju A ännu mera makt över mig. Så jag skriver ned detta och sedan släpper jag gårdagens händelse för tillfället och njuter av det vackra vädret. Vem vet, kanske jag rentav tar ett dopp.

Trevlig fortsättning på helgen! ☀️

Eller skänker från ovan... Vad vet väl vi... Men underbart att få uppleva de där stunderna av frid, då sammanträffanden (som vi uppfattar det) skapar den där magiska atmosfären då vi är tillfreds med att bara vara i stunden. Här och nu. Fler sådana glimtar av själsfrid önskar jag oss alla :) Kram

Jättejobbigt när oro och jobbiga känslor blir ständiga följeslagare.Jag hade så ett tag. Det handlade om min framtid, ifall jag blev tvungen att säga upp mig..Vad jag skulle leva av osv..Sov dåligt och skrattade sällan. Jag ältade saker med vänner och arbetskamrater. Fick även stöttning på forumet..T o m min förra chef sa till mig att jobb finns överallt. Det är ingen fara. Det hjälpte mig mycket eftersom han jobbat inom branschen över 30 år..Jag har fortfarande inte klart med ledigheten, men nästan, tror jag..I ditt fall lim så gissar jag bara..Att du tar hem jobbet, svarar på Mail hemma? Gör fritiden till jobb mer och mer? Inte bra i så fall..Sen din man som ska ge dig energi..Han har väl fullt upp med sig själv och sitt beroende? Ingen energi och stöttning från honom till dig gissar jag..Dina barn ger dig energi..Nu kanske du får lite dåligt samvete när du tänker på annat när du ska vara närvarande med dom..Jag kan ha helt fel..Men oavsett, så ska du veta att det blir bättre..Sätt ner foten, ordagrant. Börja med det du tycker verkar enklast..När du klarat det så fortsätt..Gör saker bara för dig..Gå ut och gå i skogen, kolla filmer, umgås med dom du tycker om. Sätt gränser för din man, som gynnar dig och barnen..Du är en fantastisk kvinna som har slutat dricka. Du är en fin och omtänksam mamma, en duktig medarbetare, kanske för medgörlig som partner som inte gynnar situationen? Ta väl hand om dig själv nu, säg ifrån på jobbet, och till mannen. Resten löser sig sedan..Stor varm Styrkekram..

Stor kram till dig också snälla Lerigen ❤

Jag borde sova nu men tänkte att det är min dag idag. Nykter i 1 år och 3 månader nu.

Jag har så mycket som pågår inom mig och det har varit så ett par månader nu tror jag. Jag är ganska stressad pga mitt jobb. Det nästlar sig in överallt och har även börjat ta över min fritid på ett sätt som inte alls är bra. Men det ska bli bättre snart och jag ska inte låta det fortsätta såhär.

Jag får katastroftankar, svårt att sova, ännu värre tinnitus än det vanliga jag alltid har. Och jag tänker på hemska saker som händer i världen och hur människor far illa etc. Jag kan vakna med ett ryck och börja tänka på fruktansvärda saker jag läst om eller sett på tv. Det är oerhört jobbigt.

Min självkänsla är sämre också. Den som varit så bra sedan jag slutade dricka. Tror det är kombinerad stress och nån form av årtidsbunden dipp.

Men så låg jag och tänkte nu.... jag mår såhär... stressad, lite ledsen ibland, rörig i huvudet. Men jag är totalt vit. Inte en droppe alkohol. Det är väl en otroligt positiv sak! Varenda "ursäkt" till att dricka dyker upp i mitt liv men jag tänker inte ens på alkohol som en tillfällig lösning. Min hjärna som är i ett stort behov av paus tänker inte på att dricka.

Jag suckar högt istället. Försöker andas. Får lite panik när tankarna fastnar vid för mkt ondska. Men jag är nykter.

Jag förstår att folk tar återfall dock. Jag är bara så enormt tacksam över att min hjärna verkar ha fattat galoppen. En stunds paus med hjälp av alkohol leder till ännu värre våndor efteråt. Och min hjärna förstår det utan att jag behöver hjälpa till att tänka det ens. Jag är så tacksam för det för jag skulle inte orka med livet nu om jag dessutom bjöd in alkoholdjävulen igen.

Jag tittade på dokumentären som miss Lyckad tipsade om i sin tråd. Louis Theroux tror jag han hette, han som gjorde den. Den var intressant. Och jag tror sådana skildringar av helvetet alkoholen ställer till med förstås bidrar till att min hjärna inte tror att alkohol skulle ge avkoppling. Jag har en bank i minnet av liknande dokumentärer som jag gissar hjälper mig utan att jag alltid är medveten om det.

Godnatt allesammans ❤

Oj vad du är värd ett sådant moment!

Blir varm av att läsa det du skriver. Vilken tur att man får sådana hoppingivande livsglimtar emellanåt.

Jag gick en kvällspromenad vid havet och fick också lite lugn. Grundad. Äntligen kom den, våren, fast det känns nästan som sommar. Vi får försöka komma ihåg det nästa vinter ☺️

Tack för att du delade med dig av din stund??

Är på långhelgs-mys-semester med mannen i mitt liv.

Solen är stark, temperaturen hög, utsikten fantastisk, hänförande.
Uteserveringen har just öppnat och vi sätter oss. Jag beställer en A-fri öl. M ska precis göra detsamma när jag hör mig själv säga:
- Ta vad du vill ha.
- Men, är det ok för dig?
- Mmm, nickar jag.
- Är det säkert? frågar M för att förvissa sig om att det verkligen är det.
- Ja, svarar jag, i dag går det bra. Just i dag är jag stark.

Musik hörs i högtalarna och i samma sekund som ordväxlingen ovan spelas en jag låt jag inte hört på säkert trettio år. Underbara Noice:

"Du lever bara en gång och den gången e nu. Det finns bara en som vet hur du ska leva och det e du."

Är en person som tror mer på slumpen än ödet, men blev ändå alldeles varm i hela kroppen och kände att orden var riktade till mig.

Life is rätt så good ändå!