Senaste kommentarerna i forumet

Miss lyckad ... Som jag känner igen mig .. så många kluriga gömställen för a .. ljuga .. smyga .. gömma .. kompensera .. ..Men Verkligheten , livet , sanningen kom ifatt mig .. Jag kraschade .. Men Lycka ? Att det går att hitta tillbaka till livet igen .. Tacksam .. Kramar Till dig .. som också hittat tillbaka ?

Maj månad. Fortsätter mitt liv som nykter och är nöjd med det.

Du finns i mina tankar och jag hoppas du ska må bättre i morgon.
Du är inte jobbig du är en människa som reagerar på en jobbig situation.
Kram?

Tack ...HyperD
Det du skriver hjälper mig framåt. Visst tjänar känslorna ett syfte och klarar man att bejaka dem går man åt rätt håll. Men när känslorna är starka blir åtminstone jag blockerad. Nu när rädslan är på tillbakagång och knuten i magen börjar släppa kan jag ta det till mig. Jag skall nu börja fundera över vad denna känsla(rädslan) vill säga mig.
Ikaros

Jag har inte klarat den här resan utan antabus. Har inte haft några biverkningar, men däremot gått hos en psykolog och fått lite hjälp hur jag ska tänka när suget kommer och livet känns så otroligt tråkigt utan alkohol. För mej var det så, jag drack ofta när jag hade tråkigt och kände mej deppig, men kunde inte sluta och så kom ångesten och skammen. Jag kan se tillbaka på mitt drickande som ett heltidsjobb med smygandet, planerandet. Är så lycklig och stolt för varje nykter dag som går. Kämpa på alla, det går om man vill och orkar. Kram

Och upprepar detta om och om igen.!Men allt känns så overkligt nu.Just nu känns det som jag är i en "bubbla" som jag inte kommer ut ifrån.Som jag kvävs. Mitt liv har varit lite komplicerat.Och från andras ögon kan det nog ses som hårt och svårt.Och det har inte alltid varit lätt.Men jag tror att alla svårigheter gör så man blir förstående, inget tunnelseende och inte har giftet i sig som gör att man dömer och ser ner på folk på olika sätt.Alla har sina egna problem och smärtor. .Så jag är ändå "glad" att man har varit med om vissa saker/levt på ett visst sätt så man har dessa egenskaper.Men det har även gjort att man tror att man kan klara allt och kan lösa allt, och även att inte kunna be om hjälp.Men om jag inte hade haft mina negativa erfarenheter som har visat att jag har lyckats att hantera det,och då kunnat ställa mig upp varje gång-även om man har velat ge upp.Så skulle jag exempelvis fortfarande varit med ASET eller till och med inte levt idag (men samtidigt om jag inte hade druckit så skulle j inte ha träffat honom.Eller gett honom en chans)..Men där var jag tvungen att be om hjälp och visa min sårbarhet även om skamen va stor.Men där va jag tvungen till slut.

Så även allt som skett i mitt liv.Så tror jag att jag aldrig haft sådan ångest som jag har nu !!

Förlåt om jag inte ger respons på allt ni skriver.Men nu är hjärnan helt förlamad.Men tro inte att jag inte läser och uppskattar de SÅ mycket..❤️

Att du kan hitta känslan som tidigare föregått återfall. Att du kan se oron för depressionen. Även om insikten om att oron inte måste vara befogad inte tar bort själva oron, och därför inte tycks hjälpa, är det något som hjälper, eller hur? För du är ju nykter.
Man kan förledas att tro, eller hoppas, att förståelse för sig själv och acceptans av känslor skulle ta bort det som är smärtsamt eller obehagligt och bli besviken när man fortfarande mår lika dåligt. Men syftet är inte att ta bort svåra känslor. Utan att tillåta dem utan att döma och förstå det mänslkliga i att ha dem.
Precis det du nu gör, beskriver för dig själv (och oss) hur det känns och vad du upplever, är vad som hjälper.
Kram

Så slog den igenom igen, min rädsla. Den som förmodligen varit motorn i mina återfall. När den känslan kommer har jag svårt att värja mig. Intellektet avtrubbas och viljan likaså. Dagen mulnar och allt blir grått och känslan förstärks av oron över att en depression kan vara på väg. Nu är det säkert inte på det viset men insikten om det hjälper föga. Flykt är den tanke som kommer. Fly från det hela. Fly från vad?
Jag är medveten om att flyktbeteendet är naturligt när man blir rädd. Rädsla är förmodligen en överlevnadskänsla som ställer in organismen på kamp eller flykt.
Vad kommer då rädslan ifrån. Vad har jag att vara rädd för i dag. Faktiskt inget förutom mina egna hjärnspöken som besöker mig på natten och gör uppvaknandet svårt. Men jag minns pojken som hade alltför lätt för att vara rädd. Minns hur jag inte vågade gå till skolan eftersom fröken läste om Hans och Greta på lördagarna.
Men nu är det något bättre efter dessa rader. När jag skrivit har insikten kommit till mig om hur mycket värre det skulle vara om jag drack. Av någon anledning slipper jag det just nu. Den flykten är för tillfället inte aktuell. Något jag skall försöka ta till mig när jag brottas med känslor och tankar. Tankar och minnen som blir till en flod som gör mig trött.
Vad dessa känslor vill säga mig är jag inte klar över men något är det. Jag skall försöka tänka kring detta och kanske skriva ner några rader, men för det år jag ännu inte redo.
Ikaros

Du skriver att ni har en bra kontakt.. du behöver henne. Sätt dig ner tillsammans med henne, berätta allt, berätta att du försökt klara detta själv för att du inte velat oroa... berätta om detta forum.. hon kommer vara stolt över dig som nu vill ändra, att du kommit till insikt.. hon kommer finnas för dig... det kommer hjälpa dig på resan..RING henne idag! Lycka till... jag sänder dig styrka???‍♀️

... som skickade det där meddelandet till mig så hade jag bara undrat varför du inte berättat tidigare och erbjudit min hjälp om du ville ha den. Jag hade blivit känslomässigt berörd och tyckt synd om dig som har fört din kamp ensam. Jag hade velat veta om jag var din syster.

Nu vet jag iofs inte vilka andra konflikter/besvikelser ni har bakom er, men jag hoppas och tror att din syster ser att du försöker och att hon stöttar dig i det. Kram!

Jag tycker din text är vacker i sin nakenhet. Den visar en människa som för en desperat kamp, visst. Men en människa som faktiskt tar kampen och är på väg mot livet så som hon vill leva det. Det är mer än man kan säga om många Svenssons där ute... Var och en med sina hemliga laster, och sitt hemliga lidande. Jag tror din syster tänker sig för många gånger innan hon gör något alls med detta. Hon kanske inte enns tar upp det med dig. Beror helt på hur mycket råg hon har i ryggen. Förvånansvärt många skyggar för naken, brutal sanning och låtsas hellre som ingenting... Men jag hoppas ändå att hon ska visa sig vara av en annan sort. Att hon ska visa sig vara en sådan syster som kommer till undsättning, för att lindra plågan och hålla dig under armarna när du är som svagast. Det önskar jag dig. Kram

Jag vill bara visa igen de jag sms:ade av misstag till min syster.Jag delade detta här (30/4) och igår skickade jag det till henne!

Nu är Tina igång igen.Inget stopp.Och giltigheten om j dricker eller inte finns inte.Så jag dricker. Hade inte kvar något stark vin/öl nu ikväll så va i affären och skulle handla.Tanken va ju självklart att köpa hem folköl.Som jag gjorde.Men jag bråkade med mig själv hela tiden i affären.Gud vad jag är trött på detta!! Jag orkar fan inte med detta mer.Hur länge ska jag fortsätta nu? 1-2-3-4-5-6-7-8-9 år. Nu kan jag jämföra livet med alkohol och utan.Och HUR kan jag välja detta.Jag är så satans arg på mig själv. Den härliga befriande känslan jag hade under mitt 1/2 år som nykter hur kan jag bara glömma !! och VÄLJA detta.Började dricka när jag va ca 13 år. Efter det så tror jag de längsta utan va ca 2 veckor.Men det har nog legat ca 1 vecka om ens det efter jag var 20. Och sen blev de fler dagar per vecka osv osv. Och när jag var 27 så tog jag min "riktiga" återställare pga jag mådde dåligt och pga jag inte orkade med abstinensen (minns den dagen) och sen har jag druckit varje dag sen dess.(Någon dag där och då utan, men då aldrig frivilligt) tills 2017-09-21.
3 dagar innan jag fyllde 34 år.Och sen var jag nykter 5 månader, 3 veckor och 4 dagar!Men nu sitter jag här ingen.Och INGET har förändrats.Förutom att nu vet jag hur det känns att INGET eller INGEN kan styra mig. Att bara få vara sig själv och den man är. -Den känslan är otrolig.Ren lycka!!
Så det gör så ont nu och hopplöst att man gör detta igen när man vet. Varför?

För mig när jag läser de nu och vet att min syster har läst detta.Det känns som livet har stannat.Och OM hon visar detta för min mamma eller pappa!! De klarar jag inte.Mitt liv var långt ifrån perfekt.Men jag levde de på mitt sätt så gott jag kunde.Och nu har j ingen kontroll! Helt ärligt jag vet inte vad j ska göra..

Nej det kanske är nu som det börjar livet på rätt sida. Där ni kan vara ärliga med varandra.
Är det inte då när man är oförbehållsamt ärlig som man verkligen kan börja om börja på nytt med sej själv och andra nära.
Jag vet inte vad du avslöjat för din syster men visst försöker alla hålla masken och dölja sina bristet och tillkorta kommande för hela världen.
Till och med för sej själv försöker man hålla garden uppe jag mår bra ?????
Se hur bra jag är hur bra jag mår man spelar spelet lurar sej själv först sedan alla andra som VILL bli lurade.
För visst finns de andra symtomen de på att allt inte är så bra.
Om du nu har berättat en hemlighet som har belastat ditt liv gjort det tungt. Något att dölja.

Nu har du inget att dölja längre korten på bordet.
Du skämms gör inte det. Bara du är chef
över ditt liv.
Om hon vill kontrollera dej.är det säker av kärlek men det är lika jobbigt och ocharmigt för det.
Du har aldrig känt dej lägre / mindre/ ovärdigare än nu.
Och den syster som inte älskar dej nu /då när du behöver det som mest är inte värd din kärlek tillbaka.
Denna dag är bara en dag just nu snart är den historia.
Glömd
Kram

Min barndom var ju inte som mina barns. Min mamma drack aldrig alkohol när våi var små..Däremot en pappa som både jobbade mycket, och drack mycket..Mamma lämnade min pappa på grund av hans drickande. Jag blev a-beroende i stället känns det som.Hade nog lämnat mitt ex tidigare om jag inte börjat dricka själv..Kram

Allt är inte förstört. Att du inte har delat ditt hemliga lidande gör dig inte till en annan person. Du ÄR allt det positiva du visat omvärlden. Den bilden är inte en lögn. Du är just så duktig, glad, skämtsam, rättskaffens, ytlig och livlig som du har visat. Man måste inte färdas genom livet helt transparent. Alla döljer vi något nära våra hjärtan. Av integritetsskäl. Av omtanke för andra. Det gör oss inte till andra personer än de vi utger oss för att vara. Oavsett hur din syster ställer sig, dömande eller ej, så är du samma person hon har haft framför sig hela tiden. Det är tragiskt om hon inte inser det, men det kan du inte lasta dig själv för. Det ligger i så fall hos henne. Dina positiva sidor och allt positivt du har åstadkommit i ditt liv tillhör fortfarande dig. Kram

Behöver verkligen det nu.Men just nu så vill jag helt ärligt bara försvinna.Paniken bara växer. Inte velat läsa det jag hade skrivit.Men gjorde det precis.Vare sig hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte komma med någon lögn eller bortförklaring.Allt står där öppet
som en jäkla bok .Det är SÅ specifikt..
Och självklart dricker jag nu.Och nu vill jag verkligen inte sluta. Ångesten är fruktansvärd.

Jag älskar min syster.Hon har haft ett svårt liv.Och pga det så hade jag kanske önskat att hon hade varit mer förstående.Men tyvärr är hon inte det.Hon har blivit en kontroll freak.Rätt dömande osv, Även om hon har det tufft fortfarande idag. Jag skulle förstå om hon blir besviken och lite arg pga att jag har levt i en lögn. Visat en fasad som har varit falsk och då sagt och beteet mig falsk inom mycket ! Hela min livstil.Den är absolut inte något märkvärdigt.Men ändå prövat visa en "duktig" person som gör rätt för sig och gör det man ska göra!! Att allt är bra och okey! En fasad som -Duktig,livlig,skämtsam,glad och "ytlig" ..

Allt är förstört..!

Inte gjort samma sak själv men däremot så anförtrodde jag mig åt en person som jag trodde att jag kunde lita på och som lovade att inte berätta något men trots det har hen berättat för många andra.. Ledsamt och tråkigt att man inte kan få ha privata saker och kunna berätta det till de man vill när man själv vill.
Oavsett så tänker jag på dig och hoppas att det kan kännas bättre snart igen! Kanske kommer det något bra ur situationen på lång sikt, även om det inte känns så just nu?
Kram

Du förstår ditt eget drickande..Det gör det hela bättre och ”enklare” Du/vi har redan försökt massor av gånger att minska, byta sorter, festliga tillfällen, osv..Det funkar ett tag, men inte i längden..Ta hand om dig på bästa sätt..Du är inte ensam om att känna dig usel..Vi har alla haft den känslan..Men vi vet också att det går över..Håll dig nykter och upp på hästen igen..Varm kram till fina dig..

Bäst vore ju förstås om din syster gjorde som du bad henne, så att du får be om hennes stöd den dagen du är redo istället. Tänker på dig! Kram

Jag blir också rädd när jag läser... Rädd för att hamna i samma sits. För det är ditåt vägen hand i hand med A bär, iaf efter att man passerat den där gränsen, som ingen riktigt vet var den är. Du ska ta dig ur det här Vinäger. Och jag hänger med dig åt rätt håll. Jag behöver verkligen inte gå samma väg där du redan varit, bara för att kolla om det verkligen är så illa som det låter. Jag tar dig på orden! Kram

och genomtänkt är din hållning, Vinäger! Du har förutsättningar att lyckas med det du åtagit dig, tror jag.

Tror att du behöver det lite extra nu. ♡ Hoppas att det ordnar sig med syrran. Kram

Jag håller på dig enda in i benmärgen... :-)

Har haft en klump i magen sedan jag skrev det tidigare inlägget. Är sedan uppväxten så rädd att göra fel och hamna i konflikt.

Vet att du har en annan problematik och respekterar det fullt ut. Alla kämpar vi på olika sätt, som sagt.

Just nu är jag i ett mörkt hål och famlar efter ljuset. Det finns där, jag vet, ska bara ta mig upp. Min psykiska baksmälla är tusen gånger värre än den fysiska.

Fortfarande vill jag mycket hellre vara duktig, rolig och peppa istället för att klaga. Men just nu är det väl det jag behöver, skriva av mig mina mörka tankar.

Nu tar vi nya tag! ♡ Stor kram tillbaka, John.

Det bli kortare nu. Men tack för att du ger mig ett personligt svar. Stort tack!
Vi har olika sätt du och jag och varierande tillstånd beroende av A. Jag är ju här för att må mindre dåligt eller
för att få ett bättre förhållningssätt till A. Är skör som alla andra här.
I förra inlägget skrev jag att jag hade en tår i ögat. Jag har det nu också..
Inget du skriver har sårat mig. Jag hoppas att du kommer att må bättre snart.
Björnkram...

John