Senaste kommentarerna i forumet

för ett fantastiskt inlägg <3 / mt

...för att just någon här ska veta vem jag är?

Fick kalla fötter och tog bort texten. Är nojig vad gäller att bli igenkänd.

Bra avslut att hälla ut skiten! Nu blir det bara bättre! Kram

Slut för den här gången och förhoppningsvis för alltid. Hällde ut det sista, så jä-a trött på skiten.

Vill verkligen vara hundra procent helvit. Finns inget dividerande vad gäller detta.

Förresten vad bra du skrev om hur något av dina barn eventuellt upplevt det när du drack förut. Så målande och nyttigt att se det ut deras perspektiv.

Kram igen!

Tack FinaLisa och miss lyckad ❤❤❤

Hoppas folk är rädda om sig ikväll. Hoppas barn somnar tryggt i sina sängar ikväll ❤

Miss lyckad, jag har också tänkt på det ett bra tag. Men jag läser sällan själv där för jag orkar inte riktigt engagera mig. Så jag fortsätter skriva här i "förändra sitt drickande" även fast jag inte vill förändra det längre (vill ju bara fortsätta såhär).

Vill ha kvar min tråd också. Vet inte om man kan flytta den.

Kram!

Skönt att du är på väg tillbaka :) Det där med stolthet är bäst att inte grunna för mycket över... Alla bär vi på alldeles för mycket skam och skuld av olika orsaker. Det är så det är att vara människa. Ha en fin Valborg och sov ut imorrn <3

På att byta till det vidare livet..Avskyr ifall jag skulle misslyckas och ta återfall..För mig känns det lika illa som att börja knarka..Jag är nog lite skrockfull också..Men snart gör jag det..Undrar vad den tråden ska heta..Kan ju hänga här också ibland..Kram..

på varför man börjar dricka och vad som fungerar för en som motgift?

Tack för hälsningar, gör gott för en sargad själ. Har tack och lov inte så mycket A kvar nu, ska bli skönt att slippa tvångssupandet. Kanske inget perfekt ord, men det enda jag kommer på nu som beskriver eländet.

Det finns inget bra med A för oss som är beroende. Punkt! Debattera med mig hur länge som helst, jag står fast vid detta. Är man beroende mår man bäst utan skiten. Punkt!

I morgon är jag nykter igen. Om jag är stolt vetefan efter de här dagarna, knappas troligt, men nykter, det är jag garanterat - och det räcker långt.

Trevlig Valborg!

Tack för ett fint inlägg!
När jag släppte logiken blev jag nykter. Och jag behöver det känslomässiga och andliga mer o mer. Är inne på mitt tredje år som nykter och detta år utforskar jag just detta. Det är en spännande resa vi är inne på.
Kram
Ellan

blev ingen bra månad, för ett par veckor sedan ett test att dricka en helg och nu är det förstås varje dag igen. Maj ska bli mycket bättre tänker jag. Men måste förmodligen hitta någon form av behandling.

Japp. Känner igen mig precis. Skönt att det beteendet numera tillhör det förflutna. ?

Jaja, klockan är över 11, men tekniskt sett är det förmiddag... Jag har massor att göra idag. Tagit ledigt från jobbet för att hinna allt. Jag var upp en sväng och drack kaffe, men ligger nu i sängen igen med yrsel och illamående. Försöker övertala min tunga, matta kropp om att den visst klarar av att resa sig och ta itu med allt den redan borde vara igång med... Bedrövligt. Men kika in och skicka dig en kram, det orkar jag :) Kraaaaaam

Sänder en hälsning med hopp & tacksamhet för att du ger oss en inblick i hur det kan vara att vara människa. Du bidrar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Och så svåra att leva efter för både anhörig och beroende.
Men likafullt sanna.
I filmen avatar så kopplar ett kärlekspar ihop sig med tentakler för att liksom komma åt och in i varann.

Kanske det är så vi anhöriga också gör i lite högre grad.
Vi kopplar in oss på den sjukes system och får vårt eget system förgiftat.
Så svårt sen att koppla loss och ut i det friska.
Eller tillbaka till vårt eget friska jag.
Men som du skriver mt.
Ju mer vi lyckas bygga på vårt eget jag.
Ju starkare blir självet och ju friskare val kan vi göra.

och vanmakt när jag tittar in och läser på forum.... speciellt när jag läser inlägg från (nästan alltid) mammor som lever i oro inför helger och den stora överskuggande frågan är ’hur ska min man bli nykter? Vad kan jag göra?’

Även om jag vet, alltför väl, att alla måste ’göra sin egen resa’, komma till sin egen insikt, drabbades jag imorse av en stark önskan om en tråd för samlade erfarenheter. Främst för barnens skull, alla de barn som lever i oro inför helger och sommarlov med fylla och bråk. Eller tystnad. Jag vet att det inte är en rimlig tanke men jag känner förtvivlan över det pris barn betalar medan en förälder väntar och hoppas och försöker.... ibland genom att vrida ut och in på sig själv .... och den andra föräldern kämpar (i bästa fall) för att hålla sig mer eller mindre ’i skick’. Eller ännu värre anser sig ha rätten att välja att dricka.

Vi är så många som gått igenom det här och insett att det inte är möjligt att ’vara så’ att en annan blir nykter. Så många som utan att önska det, i bästa välmening, stannar kvar hos den som är fången i sitt missbruk.

Förstås har min förtvivlan sina djupaste rötter inom mig själv, i en barndom där alla helger drunknade i spriten och dess konsekvenser. Våra barn har inte drabbats på samma sätt då jag länge höll mannen i ett hårt grepp. När vindrickandet eskalerade var de utflugna. Alkoholen har ändå orsakat dunkla områden i familjen och gett upphov till mycket smärta. I det arbete jag haft har jag mött otaliga som kämpar med sår i spåren av liknande erfarenheter. Kan alkoholens glädje nånsin vara värd sitt pris? Säger jag som också haft en livsperiod där det var otänkbart att ha fest utan bubbel och vin...

Nyligen skrev någon i Förändra sitt drickande om utmaningen att de som insett att det enda möjligheten är att inte dricka alls ska samsas i samma tråd som dem som vill lära sig att dricka måttfullt. Jag förstår problematiken och just det problemet är ju inte mitt. Men i stort berör alkoholfrågan så många, många....

Just Valborg är ju en av mina märkesdagar, den kväll då mannen för sex år sen tog sitt förhoppningsvis sista återfall som förde honom till det avgörande vägskälet. Just idag lider jag med vuxna och barn som ser fram emot att fira vårens ankomst med oro och vanmäktiga försök att bevara kontroll. Just idag skulle jag önska ett inlägg i eldskrift som säger ’Ge upp’ och välj nykterheten, närvaron, den genuina gemenskapen...

Vi ska göra allt det vi gjort under så många år - de senaste helt nyktra! Samlas många vänner, nära och kära runt en eld. Släpa ris, kratta fjolårsgräs och äta sotiga korvar. Inte många barn... de har blivit vuxna och är på egna vägar men några halvvuxna och kanske några vänners barn. De kommer att få uppleva en gemenskap där åtminstone några vuxna är helt nyktra. Jag känner tilltro till att en av dem är mannen i mitt liv. Den man jag intensivt avskytt och tagit avstånd ifrån som den han förvandlades till då han drack. Idag är han den ’sanna X’ den jag längtade efter och alltid sagt att jag vill leva mitt liv med. Idag kan han säga att ’jag, som alla alkoholister, är en skadad människa’. Underligt nog är det lugnande att höra. Jag vet ju, jag har sett och upplevt hans smärta och sår som de kommer till uttryck då han sökte den falska trösten i flaskan. Jag vet också hur det är nu då vi delar våra liv utan att förvanska oss i ’vinets värmande yra’ som Barbro Hörbergs skriver i en av sina fina visor.

Det blev långt... jag har skrivit ur mig mina tankar. Till dig som orkade läsa till slut önskar jag en ljus och glad Valborgsmässoafton och Glad Vår. Minns att vi var och en gör våra egna val och att det är möjligt att ta makten i sitt liv ☀️??

Och är ute och i vårvädret..Härligt att oron har släppt..Håller med om att livet är lättare att hantera som nykter.Man behöver aldrig sova ruset av sig eller planera sitt drickande och missa trevliga saker för att alkoholen är i fokus..Kram

Igenkänning!!! Jag har sett om en del filmer som jag faktiskt inte minns slutet på pga av att jag varit onykter. Tittade mycket på film och serier i början av nykterheten. Ett skönt sätt att få tiden att gå och så var ytterligare en dag slut. Skönt att det gick bra att ha egen tid utan vinet. Ännu mer kvalitet på egentiden.
Kram
Ellan

Visst är det så att anonymiteten gör att vi vågar visa oss så som vi är... Allt det trasiga, vilsna och luggslitna i vårt inre, som vi döljer för omgivningen. Här är det tryggt att ösa ur sig det onda och slåss öppet mot sina demoner. Gå inte under vännen min. Vi är många som hejar på dig och längtar tills du är på bättringsvägen igen. Stor varm kram!

Jag skickar en cybertanke laddad med hopp och motivation. Låt inte den jäkla reptilhjärnan lura dig till att skruva av korken ? Tro inte på alla dina tankar som pratar med dig. ??

Tror att det är superviktigt för att visa vem vi verkligen är. Förmodligen inte den vi förväntas vara.

Jag är definitivt inte den mina närmaste tror.

Skicka en hälsning om ni vill, känns som att jag går under annars... (jag som inte gillar tiggandet av empati i normala fall...)

Finns det en gräns? 75 dagar? 100? 1 år? Jag tror du vet själv när du är där. :)

Det vidare livet ja, har funderar på den tråden men är osäker på när man är redo för att flytta dit.... Tänker att det kanske är lite kaxigt att tro sig tillhöra det gänget efter 75 dagars nykterhet ?