Senaste kommentarerna i forumet

Att se fram emot helgerna med förväntan på närvaro och vila istället på förväntan om att flyta in i dimman. Annorlunda och vilsamt på något sätt.
Kram

Min rädsla för närhet. Den är så djup att jag håller känslorna långt inne även när jag är kraftigt berusad. Därför inser jag ju att dricka inte skulle hjälpa ikväll. Men en tanke, inte ens i närheten av önskan eller sug, på att just nu skulle jag verkligen behöva lindra symptomen på mina övergivenhetstrauman.
Det ligger en spänning i luften mellan oss, som om vi känner - vet - någonting men inte vågar erkänna det för oss själva.
Som magneter med stark dragning, ända tills vi kommer för nära då polerna plötsligt vänds.
Min rädsla handlar mest om att jag kan ha misstolkat signaler och den skam det skulle innebära om jag avslöjar vad jag känner och blir avvisad. Vem tror jag att jag är som skulle kunna attrahera någon så mycket yngre än jag...
Och en stark rädsla för att förlora den värdefulla vänskap och närhet som redan finns. Rädslan handlar även om min egen kropps reaktioner. Jag fryser till is. Kan inte styra det med tanken. Tänk om rädslan, som kommer av att känslorna är så starka, misstolkas som avvisande från min sida?
Nu, om någon gång, skulle jag kunna riskera att trigga ett återfall bara för att komma över den rädslan. Det skulle vara värt det. Om det hade fungerat. Kanske bra att jag redan vet att det inte fungerar...
Jag måste helt enkelt flyta med och vara närvarande i min rädsla. Just med den här personen kan jag få vara rädd. Om det går så långt kan jag sätta ord på rädslan och bli förstådd. Jag tror det är därför jag fallit för honom också. För att jag kan vara precis den jag är.
Ännu en nykter barrunda ikväll. Berusad av känslor.

Har inte tagit piller idag...men joggat ????

Tack Lerigen!! ??

Försökte posta ett inlägg nyss men det försvann. Kvar blev "bredvid spisen står en flaska" ? fortsättningen på det var "glögg, alkoholfri förstås".... Och att jag tycker det borde finnas glöggflaskor som ser ut som fina saftflaskor istället för som vinflaskor.

Resten orkar jag inte skriva om ?

Tack igen Lerigen.

Godnatt alla ?

Lim .. Såå glad att det går bra för dig och jag är helt övertygad om att du kommer att hålla ditt löftet om ett nyktert 2018 ⭐️⭐️⭐️ Kramar till dig

Tack vinäger och miss lyckad ??❤❤

Jag sitter och funderar på nästa sommar. Det blir min andra sommar sedan jag lyckades sluta dricka helt. Jag tänker mig att jag kommer att vara stark och må bra då. Inte tveka och få sug som sommaren som var.

Ser som målbild hur jag kommer att ha ork på ett helt nytt sätt. Inbillar mig (och hoppas) att jag ska vara som ett vandrande träningsväsen ?? Nä det lär ju knappast ske, men jag ser iallafall framför mig hur jag kommer att ha kraft. Inte lika mkt behovs av att vila som i somras och inte lika trött som nu på vintern. Det känns härligt att fantisera lite ?

Nu är jag trött som om det vore natt och det är bara att acceptera. Snart är det nytt år också. Det ska bli fint att skriva nyårslöfte, HELT NYKTER HELA 2018. Och jag vet att jag kommer hålla det ????

Kramar!

Men hjälp vad du är modig!! Både att ta steget att åka och träffa mannen men också att gå på AA möten! Du är otrolig!

Jag är imponerad ?

Försök släppa taget om de som stör din sinnesro. Man behöver inte sluta bry sig om någon men man kan behöva behålla sin energi till sig själv ibland. Jag har släppt en väldigt nära anhörig pga att hen i många många år enbart tog min energi och gjorde mig olycklig och orolig. Jag bryr mig om hen fortfarande men jag vet att jag inte kan ändra på hen alls och därför kan vi inte ha kontakt. Ibland gråter jag pga det och fattar inte att jag kan vara så hård men sedan landar jag i allt igen och inser att ett halvt liv av psykisk terror och oro är orsaken till det hårda och sorgliga beslutet ? men lätt är det inte. Inte när man har ett hjärta.

Sköt om dig och heja dig ???

Vilken skön känsla. Och inte minst, du låter piggare igen. ? Nu håller vi i, håller uppe och håller ihop.

Helt otroligt ? Det är så härligt! Att det äntligen var dags ?

Höstens vinsörplande är över, glöggtidernas inträde portförbjudet. Fantastiskt!

Dagarna trillar på, som pärlor i ett radband. Lika som bär, nyktra vi är ❤️?❤️

Känner mig trygg och stabil i min nykterhet och hoppas att det får fortsätta så. Mår så mycket bättre.

Har inte några planer att drickaig full på julledigheten. Det hade jag förra ledigheten. Det slutade i katastrof. Men inget ont som har ngot gott med sig. Jag är fri från alkoholen idag och släppt tankarna om att någon gång framöver ta en fylla i smyg. Somnar nykter och vaknar nykter.

Jag vet att de låter som en klyscha. Men att du har skrivit de du har skrivit är en början.Och även att du delade det här. Att du inser att ditt drickande gör skada betyder att du är medveten och har klarhet att det är ett problem. Och de är en jäkla bra början ☺️ Även om du kommer stå stilla ett tag så har du ändå tagit ett steg framåt även om du inte känner och ser de nu. För när en tanke har börjat växa så försvinner den inte så lätt ?
Önskar dig all lycka

Har nu varit och träffat mannen..Mycket härligt och spännande.Gick på 2 aa-möten..Fantastiskt..Framför allt yngre män som kunde prata känslor och hade humor..Helt underbart..Alla vänliga och välkomnande.Jag förstår nu vikten av att träffa liksinnade i verkligheten..Vi talade verkligen samma språk..Mannen och jag har mycket gemensamt, men allt har sin tid och blir som det ska..Jag går nu på aa här hemma.Får kanske med mig flera jag känner som har alkoholproblem..Nu känns livet bra..Finns dock personer i min närhet som stör min sinnesro..Önskar att jag kan släppa taget om dom och känna mig helt fri..Vinterkramar❤

Hej igen,
Härligt o läsa att tiden rullar på bra i din nykterhet. Bra jobbat!❤️ Jag har hört flera som triggas av själva smaken och även lukten även fast det har varit alkoholfritt. Jag har låtit bli det pga risken men känner ibland att jag kanske överdriver. Fick alkoholfritt bubbel på en jobbtillställning och smakade lite. Det kändes så konstigt och det påminde för mycket om vin så jag ställde bort det. Tack för att du delar med dig för det gäller att vara på sin vakt. En påminnelse för mig oxå. Irritationen är säkert ett tecken på något du reagerade på. Sug är så individuellt och ibland diffust men mitt sug som jag nu i efterhand kan identifiera, var just irritation och även en rastlöshet.
Får bli julmust på julfesten för min del.?
Kram
Ellan

Du är så bra! Jag har följt dig länge.Du är en fin mamma och vän..Ta hand om dig, du är viktigast i ditt liv, glöm aldrig det❤??Kramar

Alkoholhjärnan är verkligen knepig.

Trots att jag inte vill dricka mer alkohol, är inte det minsta sugen, kan jag drömma om den härliga, men ack så förrädiska, känslan när alkoholen rusar ut i blodet. Särskilt ruset efter att ha svept ett glas starksprit, den där supersnabba kicken.

Samma sak när jag slutade röka för mer än 25 år sedan. Jag visste att jag inte skulle ta fler bloss, ändå tänkte jag hela tiden på känslan då giftet spred sig i kroppen.

Det är viktigt att ge hjärnan belöning på andra sätt, hitta alternativa kickar, eller endorfinpåslag som det egentligen handlar om. Att träna är bra, men så tråkigt, enligt mig, särskilt styrketräning, vilket jag envisas med att förknippa det med. Raska promenader är sköna, men ger ju inte riktigt samma känsla. Löpning är ok, men knäproblem gör att jag inte vågar springa fullt ut.

Hur/vad gör ni?

Ha en ljus, fin och vit luciadag!

Mörkt, kallt, långtråkigt och ensamt...? Ja, men vad bra att det är bra i övrigt då! ;-) För egen del skulle jag heller inte ha något emot ett aktivt liv i solen... Men med några snöflingor utanför fönstret, så är det lite ljusare i alla fall. :-D

Det är väl helt mänskligt att känna som du känner? Det vore väl också konstigt om en människa som man levt länge med, bara kunde kliva ur ens liv, utan att det sätter några spår? Jag har själv flera separationer bakom mig. Tex ett samboförhållande som gick i krasch för att jag var ung och jäkligt dum i huvudet. Men också en uppslitande skilsmässa. Även om det i båda fallen, precis som du beskriver, inte fanns någon återvändo - så var det skitjobbigt. Jag mådde skit och pannkaka i ett år efter skilsmässan och det kändes som jag sörjde precis som efter ett dödsfall. Detta trots att jag också VILLE skiljas... Men jag gick starkare ur detta, när tiden väl var inne. Härefter visste jag också vad jag ville ha i ett förhållande, men framför allt vad jag INTE ville ha.

Jag tror jag fattar vad du menar med tankarna. Den närmsta tiden efter uppbrottet så kändes det som om jag gick omkring i ett vakum eller i någon form av parallellvärld. Tankarna kretsade hela tiden kring exet och allt som hänt under åren. Men jag tänker att det är en del av det oundvikliga sorgearbetet. Här har man ett val. Antingen stänger man av, vägrar känna och stoppar huvudet i sanden. Eller så tillåter man sig att verkligen sörja, älta, tänka och samtidigt lära sig något om sig själv.

Hur eller hur, så kommer inte alkoholen att hjälpa dig och den kommer heller inte lösa några problem. Låt inte det här bli en legitim anledning att skapa nya problem för dig själv. Det kommer inte vara värt det. Inte på något sätt. Jag lovar. Så låt det vara tyst och tomt på kylskåpshyllan - och låt det istället vara fullt av dig där hemma.

Var snäll mot dig själv, ta hand om dig och kämpa på. Bamsekram

I dagarna så firar jag 10 månader som nykter, ska göra något fint i februari när det gått ett år. Så intressant att läsa i sin egen tråd. Jag var väl medveten om mitt alkoholsug men ändå blev jag överrumplad i helgen. Jag drack alkoholfritt bubbel som en vän hade köpt till oss. Reptilhjärnan gick igång och suget triggades pga att bubblet smakade så likt alkohol. Jag hade inte känt ett så starkt sug på 10 månader, och därför blev jag förvånad. Och fick obehag och ångest i hela kroppen. Insåg återigen vilka starka krafter det är jag kämpar mot. Var lite smått irriterad hela dagen efter, kan det bero på suget?
Nu var det alkoholfritt och det ledde inte till att jag drack alkohol men jag fick mig en rejäl tankeställare. Behöver värna om min nykterhet!

Tack för frågan, Muränan. Barnen är igen på andra stället och att komma till ett tyst och tomt hem i slaskmörkret känns fortfarande väldigt tungt. Sover dåligt (med eller utan A) och sörjer djupare än jag vill erkänna. Jag vet att jag har möjlighet till ett bättre liv utan Sophie, men vägen dit känns tröstlös och lång.

Känslan är kanske inte så väldigt långt ifrån hur det var att bli av med alkoholen. Tankarna om Sophie känns som en addiktion, som jag desperat vill bli av med. Till Sophie finns ingen återvändo, men hur lämnar man en tanke på kylskåpshyllan?

De ger nog hopp till många. Det är så stärkande att läsa alla positiva inlägg. Själv behöver jag dock båda sidor. Blir oerhört inspirerad av dem det går bra för och samtidigt skrämd till avhållsamhet av dem som ännu inte klarat av att sluta, som fortfarande är där jag nyligen har varit och dit jag inte vill igen.

Känner igen mig i att även fast jag inte ville dricka, så visste jag att jag skulle göra det ändå. Har också kommit till den punkten då jag helt plötsligt bestämde mig "på riktigt". Det var när jag, efter att ha läst här och fått pepp, äntligen tog steget och berättade för min man. Sedan dess känns allt så ärligt enkelt.

Tack för alla inspirerande ord! ♡

man i går. Skönt och lugnt. Skrev julkort. Slog in julklappar. Lyssnar på julmusik, för att känna stämmning. Skall ta en promenad i regnet i dag. Går på gym. månd. onsd. fred. Bridge torsd. För övrigt mycket serier på TV. Fick fråga om att öppna AA på nyårsafton. Det kan jag. Göra service är bra för den andliga spänsten.

Finfint Murisen!
Eller föresten, ok ska jag väl kanske säga. Uttråkad en smula. Har hamnat i en avkrok, saknar det gångna årets mer aktiva liv på platser i solen. Mörkt kallt långtråkigt och ensamt, men annars är det bara bra tack! ??
//PP

Tack snälla pi31415 ❤❤?

Ja visst är det skönt att kunna koppla av på ett sätt som inte går om man dricker! För så är det, jag kunde aldrig göra det förut. Varken berusad eller nykter. Men nu, med en läkt kropp och ett läkt sinne så går det!! Å vad jag önskar jag kunde ge alla den känslan i julklapp. Låta alla förtvivlade som försöker sluta dricka få den här känslan.

Det är en stor önskan jag har... att alla som behöver sluta dricka gör det och att hopplösheten och rädslan försvinner.

Jag glömmer aldrig när jag var ute och sprang (jag har skrivit om det här tidigare för det är ett starkt minne) och jag var bakis. Jag VILLE sluta dricka. Och jag sprang och hade panik i hela bröstet för jag visste då att min vilja inte räckte. Jag trodde att jag aldrig skulle lyckas sluta och det var så avskyvärt att inte kunna lita på mig själv. Där och då ville jag inte dricka men jag förstod att jag skulle göra det snart igen ändå. Och det gjorde jag. Många gånger till.

Men plötsligt var jag redo och trots att det stundtals var jobbigt de första månaderna så kunde jag låta bli att dricka.

Ibland blir jag rädd att jag nångång ska börja dricka igen. Och då minns jag att jag var så rädd jämt förut. Nu är jag det bara ibland om jag tänker på framtiden men jag hoppas och tror att jag kan fortsätta såhär resten av livet. Allt annat vore bara så dumt och sorgligt...

Kram och godnatt ❤ och styrka till alla som kämpar!