Senaste kommentarerna i forumet

Jag är också kvar och kämpar vidare med mitt medberoende.
Välkommen tillbaka.

Så är det hänt. Sophie gick sin egen väg ändå. Hon föll... rakt i armarna på en annan man. Stackars sate, han kommer inte att få det lätt. De som följt med min resa har säkert insett att det inte var en slump att jag valde namnen från boken/filmen Sophies val. Vår relation var aldrig enkel, relationer mellan skadade själar är aldrig enkla. På vissa plan har vi gett varandra så mycket, på andra har vi bara tagit, hindrat och begränsat.

Det hände plötsligt och häftigt. Jag har mött hennes vrede och hat förut, så på något plan var jag trots det beredd. Men det gör ändå väldigt ont.Jag är ensam. Den värsta tiden på dygnet är att gå hem från jobbet. Komma hem till en överstor, tom lägenhet, som känns väldigt kall i höstmörkret.

När jag kommit hem tänder jag en brasa och känner att det här nog ändå var för det bästa. Vi hade kopplat strupgrepp på varandra, kvävde varandra långsamt samtidigt som vi kysstes och älskade. Tårarna rinner. Älskad, saknad, hatad, föraktad...

Jag lugnar mig med alkohol. Inte i stora mängder. För en vanlig man skulle ett tillfälligt bruk som det här inte vara ett problem, men med min bakgrund är det inte bra. Det inser jag lätt. Just nu klarar jag ändå inte att slåss mot både ensamheten och alkoholen.

Jag behöver bygga ett nytt liv. Hitta nya mänskor. Hitta mig själv. Vem är jag? En hurudan man kan jag vara utan en så stark och krävande person som Sophie att leva via och spegla mig i? Vad är jag när jag är mig själv? Stora, djupa frågor, som tiden får svara på.

Jag är rädd men hoppfull inför framtiden. Jag är fri.

Läste din tråd, känner din förtvivlan, känner din sorg, vart är du på väg i ditt liv?. Mitt problem känns väldigt litet i jämförelse. Jag känner inte dig men min spontana känsla är att jag skulle vilja krama dig och säga att det finns ett ljus i slutet av tunneln, men när kan jag inte berätta. En tanke från min sida är att jag kanske kan trösta mig med en annan man,bara lite, bara för att få den bekräftelse jag inte fått på så många år. Känner skam när tanken kommer, vad är jag för slags människa? Att bara tänka på mig själv och svika min älskade elaka särbo som egentligen behöver mig även fast han inte vet om det?

Och om du påminner om mig.
Så kroknar den alltmer och till slut tar man kontakt fast man vet att man inte borde.
Man vill liksom ha en skärva av personen som ju egentligen gör en illa pga sitt drickande.

Läs gärna min tråd,jaha och nudå.
Där beskriver jag min kamp att avstå kontakt.
Mina lyckade försök och mina alltfler misslyckade...

Snart inne i min 12 månad som nykter. Julbord och andra sociala aktiviteter står för dörren. Ser fram mot det.

Så otroligt bra jobbat!
Var stolt över dig själv och minns detta i svåra stunder.
???

Jag hängde på dig direkt där i min tråd, som en regnrock i ösregn, lodenrock i snöstorm, kofta en sommarkväll, hänger jag dig på mig! Påhängd ☺️

Och grattis!! Bra jobbat och härlig inställning till livet!
Kram?

Så jävla bra är du ????????????? Men det är bra att du tänker på skräckminnena ibland, för att aldrig hamna där igen!

.

Wow, vilken resa du har gjort. Är djupt imponerad. Känner igen mig i din beskrivning av eländet runt alkoholen. Ser mig nu som en av dem som lägger detta bakom mig och blir otroligt peppad av att läsa inlägg som dina. Än en gång - grattis! ♡

Tänk att jag vågade ta steget att berätta till slut. Jag vill dock verkligen framhålla att det till största del var ni på forumets förtjänst. All pepp och konstruktiva ifrågasättanden. TACK! ♡♡♡

Blir också rörd över era fina ord i de senaste kommentarerna. Trots att jag inte skrivit här så länge förstår jag att gemenskapen kan bli mycket värdefull.

Två saker har jag funderat över. Det ena är att jag faktiskt visste att min man skulle ta det bra, men ändå inte kunde berätta tidigare. Det hela kändes så skamfyllt även inför honom. Vi som har stöttat varandra i vått och torrt i trettio år och gått igenom både svåra sjukdomar och annat jobbigt. Fruktansvärt att just alkoholproblem är så tabubelagt, trots att så många (vanliga) människor lider av det.

Det andra är förstås varför jag lät det gå så här långt. Vi har verkligen haft det bra tillsammans och därför känns det extra knepigt. Jag vet förstås att en del av oss utvecklar en beroendesjukdom, men ändå... Tror att vardagsdövandet började så smått när jag drabbades av panikångestattacker för några år sedan. Från att smygdricka någon enstaka vardag eskalerade det till att bli så gott som dagligen. Stressfyllt arbete som innehåller en del obekväma beslut har självklart inte gjort det lättare.

Nåja, bara grubblerier som jag antar att många känner igen sig i.

Just nu finns inte en tillstymmelse till längtan efter alkohol och jag är tacksam så länge det får kännas så enkelt att låta bli. Vet att det kan ändras fort. Är dock en riktigt envis jä*el så hoppas och tror faktiskt att detta kommer att gå vägen.

Kram på er alla fina. ♡ Hoppas ni får en härlig och nykter kväll.

Det viktigaste är att du lär känna dig själv och vad som händer just dig. En del människor ska avstå helt, andra klarar att dricka utan att återgå till ett beroende. När jag själv läste en sån här kommentar när jag kraschade och insåh att jag hade problem så snöade jag in på att det kanske går- och visst det kanske går (finns forskning) men igen, det viktigaste är att du själv hittar vad som är bäst. Om du varit i 12 stegs program och inte tycker att det passar så behöver du tänka om helt (svart/vitt vs. Grå)
Lycka till!

till 2 år i frihet.

Javisst är det underbart att ha lämnat A-eländet bakom sig, att friskna till, få tillbaka livsglädje, kunna känna riktig glädje, kunna ta motgångar utan bedövning, kunna göra nyktra och sunda val, etc. etc.

Gläds med dig, och alla andra som gjort valet att leva nyktra här inne.

Hoppas också att du även har framgång med ditt projekt med Amors pilar Miss Lycklig.

Idag firar jag min födelsedag..Men det finns en ännu större anledning att känna sig glad idag, då jag varit nykter i 2 år!?..Jag ska äta räksmörgos dricka gott kaffe..Inte vaknat bakfull, utan minne från gårdagen, illaluktande av gammal fylla, dimmig och tankar som, ska jag till jobbet? Kan jag köra bil? Vad har jag för promille? Ringde jag någon igår i fyllan?Var det något bråk? Ska barnen till skolan? Hinner jag duscha? Har vi alvedon? Vad ska jag dölja lukten med? Gå ut i huset och kolla om det finns spår av gårdagen..Oftast ställt vinglaset på diskbänken..Ibland ställt ett vinglas i sovrummet.Och så detta dåliga samvete..Fy fan vad kass jag är..Beroende av denna jävla skit..När ska detta helvete ta slut..Nyktra kvällar bad jag med med knäppta händer.Universum och ni .kära på andra sidan..Hjälp mig att sluta dricka..Snälla hjälp mig, jag vill inte ha det så här... Hjälpen kom och nu börjar livet bli bättre och bättre..Nu är jag en frisk och välmående kvinna i mina bästa år☺som ska leta upp den rätta mannen..Finns han inte, så klarar jag mig själv..Stark och beslutsam känner jag mig oftast..Livet har sina goda stunder..Dom blir längre och längre..Önskar alla ett gott nyktert liv..Vi bör alla se till att leva livet som vi önskar..Kram❤??

Det fungerar inte för mig heller.
Jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna dricka normalt och ibland så verkar det som om ingen annan förstår läget..

"Jamen ett glas ibland, kan ju vara gott" tycker de flesta...
"man behöver ju inte dricka så mycket" säger någon.
De förstår inte att det är döden i grytan för mig. Ett glas blir aldrig ett glas.

Ett glas väcker odjuret i bröstet som viskar "bara lite till..." och som sen förvandlas till ett vrålande monster som gör allt för att få mer, ändå tills mörkret tar över och jag hamnar i ett oroligt töcken som byts ut emot extrem ångest dagen efter.

Det är inte värt det.

Är uppe på hästen igen, dag nio idag.
Tänkte bara meddela det, nu krigar vi på vidare.

Vad modig och stark du var som berättade och vilken fantastisk respons du fick! Exakt det som du behövde och kanske inte vågat hoppats på? Som många här säger, det lyser av kärlek i det du skriver. Och vilken lättnad du måste känna som sagt. Tänk att våga ta det steget och så blir det ett sånt otroligt fint mottagande!

Nu har du stöd och känner dig lättad och stark! Du klarar det här!

Kramar!

...skrev nyss till dig i min tråd och läser nu här. Tårögd ❤️

Vad härligt! Jag gläds med dig, med er och tror att du hade varit densamma för honom i en omvänd värld ?

Tack för stöd i min tråd...Jag behöver det, så är det...

Det syns kärlek i dina rader. Och det är precis vad du behöver. Kärlek, omsorg och förståelse.
Du gav dig själv detta, genom att berätta. Du behövde och gav dig själv omsorg genom att be om det du behövde. Och fick det.
Ja, något har du ju gjort för att förtjäna denna man, eller hur. Det du precis gjorde, till exempel.
Genom att berätta, visa din sårbarhet, be om hjälp, sökte du närhet och kontakt. När man gör det ger man samtidigt närhet och kontakt. Du gav samma sak till din man som han nu ger dig. Kanske han tänker samma som du - vad har jag gjort för att förtjäna denna fantastiska kvinna....
Kram

.

Tror att du kommer lyckas och du får så fin coachning på vägen. Ha det gott!

Var rädd om honom! Och dig själv förstås ❤️

Var ju kanske inte så snällt att berätta i morse vid femtiden, inför en arbetsdag, men det var då eller aldrig kändes det som. Jag var helt enkelt tvungen att ta tillfället i akt. Under dagen har vi hörts av och sms:at ett par gånger.

Nu har vi kramats och pratat och jag har berättat mer och mer. Min man blev chockad, främst över att jag druckit på vardagarna. Att vi länge tyckt att helgkvällarna hört ihop med alkohol är en annan sak. Han trodde från början att jag menade att jag smygsupit på helgerna.

Nu håller han om mig, vill göra allt för att stötta mig. Avstår gärna själv helt på helgerna. Däremot sa jag att om vi har gäster vill jag att de ska kunna dricka vin. Jag måste ju lära mig att tacka nej. Mannen undrade också om jag ville att han skulle plocka undan öppnade flaskor för att underlätta för mig att låta bli. Jag är så tacksam över att han frågar och inte bara bestämmer.

Vi konstaterade att jag tycker att vi ska försvåra åtkomsten här hemma, men vi båda vet självklart att vill jag dricka, så kan jag förstås handla hem. Just nu känner jag i alla fall absolut inget sug, ingen längtan, bara avsky.

Det enda han verkligen ville att jag skulle lova var att berätta för honom om jag trillar dit igen. Detta för att han skulle kunna försöka hjälpa mig. För att jag ska slippa kämpa i ensamhet.

Nu ska vi tänka ut aktiviteter som är roliga att göra tillsammans - självklart utan alkohol. Många gånger har jag undrat vad jag har gjort för att förtjäna denna helt fantastiska man. Känner mig oerhört priviligierad.

Just nu är det svarta hålet öppnat och ljuset blir bara starkare och starkare. Precis som jag! Känner mig så motiverad, så håll tummarna för att det håller hela vägen nu.

Slutligen, tack för alla kommentarer, tänk att ni lyckades att få mig att berätta till slut. Kramar i massor och lycka till ni andra också.

Välkommen förresten!

Du ställde en fråga i en annan tråd om måttligt drickande. Jag ser att du lämnat den person som talade om att dricka måttligt. Jag lånar din tråd och ger lite info om hur vi "professionella" ibland använder ordet måttligt eller kontrollerat drickande och då brukar det för en vuxen frisk man innebära att personen dricker mindre än 14 standardglas i veckan och aldrig mer än 5 glas vid samma tillfälle. För en kvinna är det som mest 9 glas per vecka och inte fler än 4 vid samma tillfälle. En annan tumregel är att helst inte dricka mer än ett glas i timmen.

För att veta vad "5 glas" är så kan det översättas till cirka 3 stora starköl eller en knapp flaska vin. I vår faktaflik finns mer info om standardglas om du är intresserad.

Jag vet inte om detta blev hjälpsamt för dig nu..

Varma hälsningar och fint att du är här och tar steg i den riktning som får dig att må bra!

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet