Senaste kommentarerna i forumet

Vet hur fördjävligt det kan kännas om och om igen. Jag vet också hur det känns att känna sig bakbunden och utan val.
Men en vacker dag kommer du till en punkt där du inte längre styr, där du med all kraft få ha tillit till att det löser sig och då löser det sig på ett helt annat sätt än vad du själv tänkt dig.
Alkohlism är en sjukdom och vi faller olika i den sjukdomen. Att din man vet att detta inte är bra det tvivlar jag inte en sekund på men han vet inte hur han ska lösa det.
Under tiden ska du stå rakryggad och inte ta skit! Förmedla det med hela dig!
Stor kram!

känner jag igen mig i det vad du skriver Ullabulla.
Och så klart kommer också mitt beteende "att vara till lags" från barndomen. Oftast blev jag straffad hårt när jag hade åsikter och var för kaxig, när jag ville säga vad jag tycker.
Du har en svår resa framför dig.
Du skriver: "Köra sitt eget race, men inte på någon annans bekostnad.". Tyvärr, är det inte så enkelt. Antagligen har du redan börjat upptäcka att när du säger vad du tycker, när du gör vad du tycker, upplever folk att detta gör du på deras bekostnad och försöker belasta dig med dåligt samvete. Men är det verkligen så eller tycker de så? Väljer de se situationen på detta sätt?
Varje person som ansvar för sitt eget liv.
Ditt exempel med kvinnan som dansade och kanske även strippade. Jag tycker att du har 100% rätt att säga ifrån och gå därifrån för att du tycker som du gör och så klart ska du göra så att det känns bra för dig. Sitt aldrig kvar om det känns som du beskrev!
Jag skulle stanna för att sex och sexualitet är viktiga för mig, jag älskar att beakta nakna kvinnokroppar, även mer än manliga kroppar trots det att jag är heterosexuell. Jag sexualiserar min kropp för att jag trivs med det, så klart inte "utan gränser", men jag älskar underkläder, tränar, tar bilder på mig själv och försöker bejaka min sexualitet. Jag hoppas dock att jag inte gör det på något störande sätt för personer som inte gillar denna typ av beteende. Fast... Juste. Måste jag vara till lags (som mamma har krävd av mig) och får inte provocera åtminstone lite, ibland? Jag vet inte. Jag kanske borde anpassa mig och inte ha så tighta tröjor på jobbet, kanske sluta med högklackad...
Det finns inga rätt och fel svar, tycker jag. Men det går inte att köra sin race utan att någon tror att man gör det på denna personens bekostnad, det har jag lärt mig. Och jag hoppas att då har du styrkan att stå på dig, och acceptera det, även om man mår dåligt av det. Det kämpar jag med, och det krävs enorm styrka för att klara det.
Jättestor kram på dig! Kämpa på :)

Jag hade rätt. Det var silent treatment först. Sedan startade jag ett samtal där han sa kanske fem ord. Sedan fortsatte tystnaden. Och plötsligt sa han förlåt. Och nu är allt frid och fröjd. Så som jag kan gissa att det är i många familjer där nån dricker. För husfridens skull släpper man det jobbiga. Och för att slippa ångesten av att vara ovänner. För att man inte orkar. Livet har nog med problem. Att vara osams med nån man bor med är ju det sista man behöver.

Det är som att jag har bestämt mig för att jag tänker stå ut. Jag skulle gå under psykiskt av att skiljas nu. Och jag vill inte skiljas. Jag vill att han ska sluta dricka ??

Grattis till stor förändring och lång nykterhet men visst är det ibland oförklarligt varför man sitter där med dricka utan riktig anledning? Läskigt när man förlorar kontrollen.

Men kör på igen, du klarar det. Tror vi behöver påminna oss om hur det går när vi tror vi är safe och ”testar igen”? Är ju bara att läsa bakåt i våra trådar.

Jag har bara klarat cirka 50 dagar i rad men nu ska det bli hundratals.

Jag drack ?
Det har jag inget riktigt bra svar på, det blev en dimma i skallen.
Sen satt jag plötsligt med ett gäng öl i soffan och då va det kört.
Dagen efter va jag bakis och tänkte, äh jag tar en dag till när jag ändå är igång.
Så fortsatte det i några dagar.
Men men, tre månaders nykterhet är det jag fokuserar på när jag tänker bakåt.
Framåt tänker jag att det ska bli längre än så, aldrig mer ?

God morgon!

Eller god och god.

Igår var jag på en middag med vänner och hade det så trevligt. Min man var hemma med barnen. Han drack öl. När jag kom hem var han glad och vanlig men jaa... han stank.

Plötsligt slog det om. Han började dra upp saker han bråkat om miljoner gånger. Tryckte på alla knappar han kunde hos mig för att få mig arg eller ledsen. Han var så grälsjuk som en blixt från klar himmel. Han vill skiljas för att jag är kall mot honom när han dricker. Han vill flytta. Nu sover han. Jag har ingen aning om vad han kommer säga när han vaknar. Han utövar ofta "silent treatment" så det kanske är det jag har att vänta om inte jag drar igång en diskussion idag. Jag är verkligen helt oskyldig i hela grälet för det var alkoholisten som talade igår i honom. Om tio år gamla saker. Som han redan bråkat om 200 gånger minst. Samma samma jävla rundgång.

Jag önskar jag kunde säga idag att han får ta och packa och sticka. Men saken är den att läget i mitt liv nu med barnen gör det omöjligt. Mitt ena barn har det jobbigt i skolan och all min kraft går till att försöka lösa det och stötta där. En skilsmässa med en alkoholiserad svartsjuk bitter människa mitt i det?? Nej det går inte. För jag vet att han inte vill skiljas. Han kommer ångra sig angående det och då kommer jag låta det vara.

Men nångång får det väl vara nog?? Ska alkohol få tillåtelse att förstöra ett äktenskap för att en människa vägrar inse sina problem?? Jag tycker det är så fel. Jag slutade dricka fastän ingen nånsin bad mig sluta. Ingen hann må dåligt över mitt beteende. Ändå slutade jag. Hur kan en människa ställa till så mycket skit för andra och ändå inte sluta dricka?? Jag kan inte förstå det alls.

Han såg mig i ögonen igår när jag var upprörd och så sa han "jag ser att du har druckit. Jag ser det. Det syns i dina ögon". Ska jag skratta eller gråta? Jag hade inte druckit en enda droppe. Men han var tvungen att underminera mig och det jag sa genom att få det till att det är jag som var berusad!! Han ser tydligen inte skillnad på ledsna ögon och fulla ögon.

Önskar jag kunde slippa honom men det går inte. Och inget jag gör hjälper.

Hur kan nån välja alkohol före allt annat????

Nu ska jag försöka ha en bra helg. Han jobbar imorgon så det ska bli skönt att slippa honom.

Fan ta alkohol.

Jag kommer i alanoprogrammet som mycket handlar om en egen resa.
Ju svårare blir det att hålla masken och vara oärlig.

Att liksom glida i det sociala spelet med alla masker för att passa in och bli accepterad är ju förstås ett måste också.
Man kan inte bara ösa på i sin egen fåra.

Men att någonstans lära sig att istället för att jamsa med kanske vara tyst.
Att istället för att tvinga in sig själv i konstellationer eller vänskaper som inte längre är bra för en, avstå kontakt.
Att släppa taget på denna vilja till anpassning in absurdum.

Köra sitt eget race,men inte på någon annans bekostnad.
Våga stå kvar i sig själv istället för att vika ned sig när man möter motstånd.
Utan att sänka sig till att gapa och skrika för att få sin vilja fram.

Öppna örat för andra synsätt och argument.

Jag inbillar mig att jag är i någon sorts nyorieteringsfas efter min rejäla kris jag haft i över ett år.
Jag har nästan grävt klart och börjar komma upp till ytan.
Redo för vad detta nya liv ska innebära när jag inte längre springer framför och bakom alla och ska laga och rädda.

Får se hur det går,många många fällor kvar än är jag rädd.

En i den långa raden av oftast kvinnor som önskat, hoppats, försökt och blivit besviken... Jag var en av dem när jag hittade hit för sju år sedan och många, många har passerat genom åren - samma berättelse även om den yttre ramen varierar. Ditt beslut är det enda kloka här och nu precis som PP skriver. En människa med den a-konsumtion och det mönster du beskriver klarar inte att "unna sig" att dricka på helger eller i annan begränsad form.
Läs här på anhörigsidorna så kommer du att känna igen dig. Jag har också haft stor nytta av att läsa på missbrukarsidorna, där har jag förstått kampen och maktlösheten i beroendet. Fortsätt gärna skriva, det är ofta till stor hjälp i den egna kampen att göra sig fri och hitta sin egen styrka.
Allt gott, kom ihåg att du är inte ensam! / mt

Skriv ner dina framgångar och hur du känner. Såklart ska du vara stolt över dej själv! Och får berätta det. Vi som är här vet alla hur svårt det är och vi blir glada när andra lyckas. När du skriver hur bra det går sporrar du andra som tvivlar att dom klarar det. Skriv vad du vill men utan press.

Jag blir så glad av alla er som kämpar.

.

Misstag är mänskligt. Men det är bra om man lär sig något av dem. Så man kan undvika dem framöver.

Du skryter inte! Du föregår med gott exempel ? Och det behövs det massor av på detta forum!

Det du skriver Santorini!
Det fungerar inte.
//PP

505 nyktra dagar är fantastiskt bra! Att du varit nykter så länge och fortfarande räknar dagar låter för mej som att du verkligen fått kämpa och fortfarande kämpar. Du säger ju att du är besatt. Så jobbigt! Jag hoppas att du inte gett efter för suget och att din känsla av meningslöshet sjunkit undan.
Det du skriver tyder på att du har haft ett problemdrickande, missbruk. Eftersom du slutat dricka och fortfarande får kämpa. Då kommer du inte att kunna dricka 3 standardglas och stanna där. Det kan gå en gång och säkert flera gånger men har man druckit sej till ett beroende så kan man inte plötsligt nöja sej med det. Tyvärr inte, det vittnar många om. Jag hoppas du kan stå emot och finna mening. Det är svårt men inget blir bättre om du börjar dricka igen. Håll ut så lättar det till slut.

Jag har ju både vuxna och yngre barn..Känner när det händer saker att jag ger mitt liv för mina barn..Ändå har jag gett dom elände och skit..Känns ändå skönt att vara en välfungerande mamma igen..Är helt säker på lim att du och barnen har närhet när dom blir större.Det är nu du bygger på dom relationerna..Kram.

Men du har fattat ett beslut som säkert är rätt, åtminstone för nu. Det kan fortgå i år och du verkar redan nu ganska påverkad av hans missbruk. På anhörigsidorna finns många berättelser som påminner om din. Lycka till och var stark i ditt beslut.
//PP

Va glad jag blir "sur"kärring!

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu.
Vad ska jag skriva här?
Inte lönt att skriva bara för skrivandets skull, jag vill inte bara skriva hur bra allt går för det känns som att skryta och skryta är fult.
Tänker lite grand att hälsan tiger still.
Om jag kommer på något klokt att tillföra återkommer jag.
Tack fina ni för pepp och stöd.
Kram

Tror jag klarade 80-90dagar!
Sen kom bakslaget, torsdagen förra veckan drack jag ett antal öl.
Samma fredag och lördag. Sen på söndagen drack jag hela dagen.
Halkade på golvet så dottern såg det ?Mådde så dåligt som aldrig förr på måndagen, ångesten men framförallt bakis.
Skakade hela kvällen och vaknade tre ggr på natten när hela jag skakade i sängen.

Sen dess har jag varit nykter, blev faktiskt rädd om livet!
Så nu kör vi igen, dag fem!
Eller ska vi säga 90 med fem dagars svart hål.

Ha en super kväll med ramlösa och chips.
Även cola är ok :))

Väldigt bra jobbat, litemindresurkärring
?

Förstås! Inbillar mig att bara för att mitt liv inte ser ut som många andras, är mina problem mindre. Jo, tjena... Tullade ur whiskyn i början av veckan, vilket innebar att jag var tvungen att köpa ny och fylla på. Vad tror ni hände med resten av innehållet? Köpte jag möjligtvis något mera när jag ändå var inne på bolaget? Herregud, har druckit varje kväll. Varit runt halva vår stad för att dumpa tomma flaskor och burkar. Blir så trött på mig själv. Varför håller jag på så här?

.

Du har det rätt tufft just nu och har svårt att se på vilka sätt dina val gör skillnad samtidigt har du en önskan om att oavsett det vara nykter. Ingen bryr sig... jo jag gör det, jag läser, skriver och känner. Du har fått svar här inne av andra som bryr sig. Och du bryr dig.

Det är starkt av dig att du sätter ord på dina tankar och känslor, det är verkligen ett sätt att få rätsida på alla motstridiga impulser. Du har flertalet skäl att känna dig nedstämd efter en avslutad relation och det låter som att du känner dig trängd av din vardag just nu. Du vet säkert att många känner just nedstämdhet under en period efter det att man slutat dricka alkohol. Det har med en obalans i belöningssystemet att göra. Det går över!

Jag önskar dig fortsatt styrka och att du stannar här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

har börjat med antabus har gått o käkat det var tredje dag i tre veckor nu men ist kommer tankar på när jag kan börja dricka igen
efter antabus? såg på ett forum att man ska vänta en vecka efter man slutat käka antabus