Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan! @Andrahalvlek, känner så igen det där med hur jobbigt och stressande det är med papper, bokföring, redovisning och sånt där. Siffror har aldrig varit min grej liksom. Musik och kul film och sånt är bättre grejer.
Men paradoxalt nog är ordning och reda i pärmar och på hyllor och såna grejer som när det väl är klart, något som gör mig rätt så lugn faktiskt. Blir så himla stressad av oreda.

Det är väl det här att ens inre strävar efter en balans kan jag tro. Såg efter att jag hade ätit riktigt goda kåldolmar från mikron som jag längtat efter ett tag att solen sken som bara den. Hela världen utanför min balkong i stora rummet skrek liksom, kom ut nu och sitt inte inne och häcka en så här fin dag. Men hade inte så mycket ork och energi kvar sen utflykten på stan igår.

Men skämdes nästan lite och kände mig stressad av att inte vara ute och njuta av dagsljuset. Men tror nog att lite mer utevistelse kommer det med snart. Jag är då spiknykter även denna dag och det känns rätt så bra faktiskt. Dricker lite alkoholfri äppelcider och kör just nu lite blandad pop och allmänt diskodunk i min coola bluetooth-högtalare här i köket vid datorn och mår faktisk nästan oförskämt bra alltså. Hoppas att du fick dig en trevlig promenad med din lillprins.

Ha en fin lördag kompis!

@Varafrisk Där har du en punkt på din lista
- känner ingen gnista inom mig, känns som om jag vill fly
Tittade tillbaka i din tråd för att se vad mer du skrivit om hur du egentligen mår men ser att det är tunt. Någonstans efter samtal med FK skriver du att du är ju utmattad, du konstaterar det själv. Och det är ju just det här du kämpar mycket med nu, kontakten med dig själv, den behöver man för att kunna beskriva dina symptom. Men även om det varit tunt tänker jag att andra punkter för din del är.
- känner mig låg
- Har stark oro för min dotter
- alltid trött, kan inte vila mig pigg
- saknar den lust till saker som brukat tycka om att göra
- Orkar inte gå på promenad trots att detta är något jag tycker mycket om i vanliga fall
- känner oro för att gå tillbaka till arbetet/känner oro för att inte klara fokusera tillräckligt på arbetet
- kan inte fokusera på läsning trots att jag vill
- känner inte ens glädje över att solen skiner
Du får ta mig för den jag är nu Varafrisk, ovan punkter är sådana jag tycker mig ha läst mig till i din tråd. När jag tittar igenom dem så tänker jag att du bör testas för depression också, är det gjort? Har jag fel så säg det bara, vill bara väl och hjälpa dig på traven med beskrivningen. Den är så viktig! Att du kan konkretisera och exemplifiera när du pratar med dem du behöver prata med. Att du söker dig till Företagshälsovården tycker jag låter som en utmärkt idé.
Jag håller på dig! Kämpa lite till nu så du får träffa en läkare som lyssnar på dig! Du måste det - för din skull. Det är din tur nu att hitta tillbaka till dig, din livsglädje och kraft.

Kram!

NU är jag klar med dotterns redovisning till överförmyndarnämnden. Pärmen är påfylld med alla papper, blanketterna ifyllda och påskrivna. På tisdag kör jag och lämnar pärmen till ÖFN. Gött!

Nu ska jag noga varje månad fylla i det nya elektroniska systemet så att jag nästa år kan trycka på en knapp ”Skapa årsräkning”. Alla fakturor och kvitton ska fotograferas och bifogas som bilagor i systemet. Men för att orka med det krävs det att jag gör det varje månad när jag betalar hennes räkningar.

Wish me luck! Det hade varit så otroligt skönt att slippa det här åskmolnet hängande över mig i januari-februari vartenda jävla år.

Nu ska jag gå en långrunda med lillprinsen 🐩 Det är soligt ute idag 😎

Kram 🐘

@Varafrisk Ja du kämpar verkligen! Försök att hålla dig på en armlängds avstånd mentalt till dem som påverkar ditt sinne. Så att du förblir klok i dina möten.

Att inte få prata om din dotter låter helt absurt. Hos oss pratar vi om vad som helst. Ibland blir det fel. Någon som försöker bli gravid blir ledsen över bebisprat. Någon som har det tufft ekonomiskt tappar hakan åt den mer bemedlade personens resor etc...Så är ju livet. Vi har olika liv och olika utgångspunkter och förutsättningar. Jag fattar inte riktigt varför just du inte får prata om ditt liv?

Ang dina symtom. Bra ide att skriva en konkret lista. Utmattningssyndrom är ju mycket att värdera pat symtom, svårt att mäta objektivt. Vi använder bla KEDS (Karolinska Exhaustion Disorder Scale). Subjektiv skattningsskala för stressrelaterade utmattningssymtom. Mäter olika vanliga symtom vid utmattning.

Har lite bråttom, hinner inte skriva mer just nu. 🌸🍃🌸

Glömde skriva….att oavsett flyktkänslan finns det ingen tanke på att dricka alkohol. Känner inget sug och jag vill absolut inte dricka!Mina 392 nyktra dagar vårdar jag ömt och även mitt tillfrisknande i nykterheten🙏🏻❤️

Var h min terapeut igår vilket kändes så skönt! Hon får mig tillbaka på banan…att inte tappa bort mig helt och hållet. Dvs att inte tappa min värdighet, min styrka och den kloka kvinna som jag faktiskt är. Det är ju lätt att tappa bort sig när man inte blir lyssnad på….när man inte beräknas kunna bedöma sin egen förmåga att orka jobba. När jag pratar m en rehabkoordinator som inte speglar mig utan har en neutral ton. Likaså min chef …som inte heller speglar mig utan all min trötthet beror på mitt privata inte ngt på min arbetsplats där jag inte riktigt kan känna sammanhang. Jag förstår på riktigt inte hur jag ska orka….och jag vet inte hur jag ska orka möta chefen igen. Det var otroligt kränkande hur hon bemötte mig i onsdags. Hur kan hon säga att jag inte får prata om min dotter??? Andra pratar om barn och barnbarn. Det visas bilder hejvilt på barnbarn som gör diverse olika saker..finns det bara plats för det positiva?

Vad jag tänker göra är att skriva en lista med punkter på vilka hinder jag stöter på i min vardag pga min trötthet. Jag ska fråga chefen om jag kan få kontakt med läkaren inom företagshälsovården. Hursomhelst kan jag ringa själv ett samtal dit. Kolla m övriga vårdcentraler (en privat och en till inom regionen) huruvida man får träffa läkare fysiskt el ej. Ska även prata med det fackliga ombudet, berätta och höra vad jag kan få för hjälp. Vill inte utsätta mig för ett sådant samtal m chefen igen där jag blir Varafrisk 10 år…..

Det som är så svårt att acceptera är att jag hittar ingen gnista inom mig…det känns som om jag vill fly. Igår grät jag hejdlöst för det är en sådan sorg att min dotter mår så dåligt igen. Nu kommer det ta tid igen innan hon får pengar pga att det tog tid innan hennes sjuksköterska på vuxenpsykiatrin svarade och ytterligare tid in hon fick träffa läkare. Han skrev intyg som min dotter skickade t arbetsgivaren som förmodligen inte anmält t försäkringskassan för det är ju först då som hon kan ansöka om sjukpenning. När jag ansökte om pengar h försäkringskassan tog det drygt två veckor innan jag fick pengar. Så dottern kommer förmodligen behöva gå t soc för den här gången kan vi inte hjälpa henne m pengar.

Solen skiner men den stressar mig snarare än ger mig ro. För jag känner att jag behöver gå ut….

Kram☀️🌺

Kom också på nu att där på en konferens, om jag tagit en godbit eller en godis så har jag smygätit mer när ingen ser! Jag har även stoppat fickorna fulla av mer godis för suget är så stort efter sött. Proppat i mig. Verkligen ett beroendebeteende och som när man smygdricker. Efteråt mår jag alltid dåligt, småångest och magen helt uppblåst. Så varje gång jag går på liknade tillställningar, bestämmer jag att denna gång tar jag inget, för det blir annars allt!

@Himmelellerhelvette Härligt att du är på det! Funderar lite högt och tänker att vad det gäller all slags beroende så är det nog kört med en fri vilja, att man kan göra något medvetet val när man väljer att bruka något man är beroende av. Det är nog svårt för det är beroendehjärnan som tar över, där i skymundan i det omedvetna, och man märker inte det. Man tror att man själv väljer sin handling när det gäller något man är beroende av. Utgår från mig själv när jag säger detta. Jag har aldrig kunnat bara dricka lite, fast jag trott att jag kan och valt det, då när jag tog första glaset. Lika med glass eller sött, det är liksom allt eller inget. Får jag en påse godis äter jag allt eller inget. Det enda valet jag kan göra är att ta allt eller avstå allt. Inget mittemellan. Blir det mittemellan på tex en konferens, en godbit, så tänker jag hela tiden på att jag vill ha mer, men kan avstå för att det finns folk omkring. Men det är kämpigt! Därför väljer jag oftast att avstå och det blir då inte en kamp inom mig. Precis som med alkohol. Så min uppfattning är att jag kan inte göra ett, som jag kan tro, ett medvetet val pga av mitt beroende, för min beroendehjärna kickar igång direkt bara jag tänker tanken och jobbar stenhårt på att övertyga mig om att jag visst kan bara ta lite. Och jag går på det. Mitt enda val är att avstå och då håller beroendehjärnan sig undan. Idag funderar jag tex på att få unna mig glass, beroendehjärnan kickar igång direkt! Ja! Yes! Men har dividerat och nu bestämt att det blir ingen glass! Det blir en lättnadskänsla för nu har jag bestämt mig och gjort mitt val. Inget mer att fundera över. Säkert kan en tanke komma om att det skulle varit gott ikväll, men då ska jag dricka massor av bubbelvatten och tänka att det är precis som med alkohol i början, suget går snabbt över och jag bestämde, inte beroendehjärnan. Så visst kan allt som brukas, missbrukas när man har en beroendehjärna.

Bra jobbat med att upptäcka din inre kritiker, den lömska fan! Uppåt! Framåt! Ha en fin lördag!❤️

Obalans! Så viktigt att inte komma i obalans! Att vara uppmärksam på att man är påväg år fel håll, att vara uppmärksam på att man tappat bort stigen man gick på. Att man börjat glida in på motorvägen, den vägen som man kört så många år att den från att vara en stig blev en motorväg.

Jag är duktig på att ljuga för mig själv, eller som vi kallar det på forumet så är alkoholdjävulen duktig på att luras, det är samma del av hjärnan som ätstörningen. Den kan lura mig till att det är jag som tar detta beslut. Som när jag drack så fick den mig att tro att jag valde att dricka många gånger, jag kunde till och med skämta med mig själv om jag var ensam hemma en helg, att ”nu ska jag leka alkoholist och dricka hur mycket jag vill i tre dagar, få busa till det och dricka från jag vaknar till jag somnar.” Jag trodde på att jag valde det själv. På samma sätt har jag trott att jag väljer det själv med att hetsäta! Jag har tänkt att jag väljer detta nu för att bli av med nikotinberoendet! (Jag missbrukare nikotinet också, rökte, snusade och tuggade nikotintuggummi tills jag kallsvettades, fick diarré och spydde) självskadebeteende! Flykt!
Därför var jag tvungen att sluta med nikotinet! Det blev farligt! Jag använde det för att dåsa bort även om jag viste att konsekvenserna blev att jag mådde fördjävligt, för det var ingen fylla alla fall, övertalade jag mig själv. Den gick över på nån halvtimme sen mådde jag bra igen och var klar i huvudet!

Allt som går att bruka går att missbruka! Mitt grundproblem ligger i min dåliga självkänsla! Jag har till och med blundat för den! I alla terapiböcker (självhjälpsböcker i olika terapiformer) jag läst kommer det påståenden som ”ifall man säger till sig själv att man inte duger som man är, om man säger till sig själv att man är ful, tjock, äcklig m.m.)
Där har jag tänkt att sån är inte jag, jag är väldigt nöjd med mig själv! JAG KRITISERAR MITT UTEENDE DAGLIGEN! Hur har jag kunnat gömma det dömandet för mig själv? Varje dag hittar jag något att kritisera med mitt utseende. Jag kan vara jättenöjd men sedan ser jag mig i en spegel i ett annat ljus och då är jag inte alls nöjd med det jag ser. Kan känna att kroppen känns så härlig sedan timmen senare känner jag mig bara svullen och tjock!

Nu har jag genomskådat min inre kritiker! Jävlar va lömsk den är!

Nu uppåt, framåt! ❤️🙏

@Himmelellerhelvette Så fint att ni kan prata mer på djupet ❤️ Tyvärr har jag få sådana tillfällen IRL att prata om känslor. När jag träffar andra vill jag mest tjöta, prata om ditt och datt och skratta mycket. Det är nog också en slags flykt? Eller så är jag just nu på en bra plats, i balans. Jag vill bara må bra, vara lugn och tillfreds. Fylla mitt liv med saker som ger mig harmoni.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, så är det verkligen. Lätt att köra på för hårt och bli övertrött. Då har man passerat gränsen, blivit fartblind och gasen är i botten. Skönt att du kunnat bromsa och trycka på pausknappen. Tid för återhämtning och vila och ladda om batterierna. Då blir det lättare att använda sina verktyg när sikten blivit klar och hastigheten är lagom.

Ha en fin fredag!❤️

Glömde ju skriva att jag också läst den boken🙏❤️

@Daemon Så härlig läsning🙏❤️Kram

@Andrahalvlek Ja prata ut gick inte, det gjorde för ont med skammen dagen efter ett fyllebråk.

Idag är jag och min man jättemycket bättre på att prata ut. Jag har övat mycket på att berätta hur jag känner sedan jag blev nykter. Jag har kunnat öppna mig för min man på ett helt nytt sätt. Lärt mig att visa mig sårbar och prata om det som gör fruktansvärt ont och det är en otrolig befrielse när jag har kunnat sätta ord på trauman och på hur jag använt mig av alkoholen. Den smärtan de känslorna skapat är så märklig för den gör fysiskt ont, verkligen obeskrivlig ont, men jag har känt mig oerhört stolt över mig själv när jag har kunnat berätta. Att få berätta min sanning och låta det göra ont men ändå våga prata har verkligen hjälpt mig otroligt mycket. ❤️

Har du börjat våga prata känslor?

@vår2022 Jag har lättare för att använda mig av teknikerna jag lär mig när jag inte gått på sparlåga. Jag borde stoppat mig i tid men jag lyssnade inte på kroppen denna gången utan har bara kört på. Jag vet ju att jag inte får göra så, det skapar obalans och är jätte farligt både för nykterheten och ätstörningen. Nu har jag i alla fall tryckt på pausknappen. 🙏❤️

@Himmelellerhelvette Likadant att ”prata ut” i en relation tex. I ett alkoholisthem låtsas man som ingenting nästa dag. Oavsett vad som skett eller sagts kvällen innan, under påverkan av alkohol. Jag gjorde likadant i relationen med barnens pappa. Gick bara vidare som inget hänt. Men han tog initiativet till att prata ut om de bråk vi haft. Och det var fruktansvärt obehagligt. Blev lite bättre på det med åren dock.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja det kan vara så att vi stängt av känn-känslorna. Jag var tvungen att göra det, det var min överlevnadsstrategi som barn men nu försöker jag lära mig att känna dom, det är svårt när min första reaktion alltid är att stänga av. Det sker per automatik, folk tror jag är känslokall för jag är så bra på att maskera. Det kan kännas som ett hugg i hjärtat men jag visar inte en min! Läskigt kan jag tycka idag. Det är som jag aldrig vågar tappa ansiktet, ska alltid vara förberedd, stark, låtsas som att inget kommer åt mig…

Hej!

Ett år alltså! Ett år är stort! Grattis i förskott!

Jag kommer nog aldrig klara det "hel-nykter" tyvärr...men har lyckats begränsa mig ganska mycket. Ramlar hårt ibland,men har perioder jag klarar det bra...så livet funkar liksom. Men skulle gärna fixat det som du gör...Imponerande!

Hursomhelst. Vi har funnit våra vägar att överleva och LEVA. Bra så!

Önskar Dig allt GOTT!

/Mic /Kompisen från förr :)

@Andrahalvlek @Himmelellerhelvette Jag har också börjat läsa i boken ”Kroppen håller räkningen”. En riktig klassiker gällande traumaterapi. Jag har gått hos en traumaterapeut för att jag ville undersöka om jag hade trauma som satt inom mig. Mådde så psykiskt dåligt. Det var i samband med att jag slutade dricka. Hade så mycket skam och skuld som tyngde mig. Relationen till min mamma var riktigt infekterad och jag kände massor av ilska och hat. Jag gick runt, runt både kring min alkoholism och annat i början, skammen, skulden, men sedan släppte jag garden helt och vi kunde börja jobba. Vi kom till vissa starka händelser som satt sig och påverkat mig i livet och jobbade med dem. Några enskilda starka händelser och ett slags mönster i mitt liv med triggers i bagaget. Vi kom åt min skam och skuld och det var en oerhörd befrielse att få sätta ord på det och att jag själv kunde se den och jobba på att göra mig av med den, för den tillhörde inte mig! Jag kunde känna medkänsla med mig själv och försonas med mig själv. Det är nu ett par år sedan jag slutade i terapi och jag processar vidare själv och idag är min relation till min mamma helt annan. Jag känner inte ilska och hat och relationen är även på mina villkor. Jag har satt gränser i den och jag kan känna kärlek.

Psykologen var utbildad i EMDR- en förkortning av ”Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy”. EMDR är en psykoterapimetod som kan hjälpa människor att minska besvären efter upplevelser från det förgångna och som kan störa i det dagliga livet. Det används ofta vid trauma och är en effektiv metod och finns även beskriven i boken ”kroppen håller räkningen”. Jag är oerhört fascinerad av metoden och jag har en nära vän som jobbar med den. Jag har fått höra om vilka otroliga effekter det kan ge för personer i svåra trauman och som fått sitt liv tillbaka.

Det är från denna terapi jag fått med mig ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Det är min ledning för att uppmärksamma mig själv om mina tankar och vad jag fokuserar dem på. EMDR, ACT och mindfulness går hand i hand kan man säga. Hur vi tänker och prata om oss själva, var vi kan vila och hitta en trygg plats hos oss själva dit vi kan gå om det är för mycket. Ja, det finns så otroligt mycket att skriva om detta och det har blivit min ”religion”😁.

Ha en fin fredag!❤️

@Daemon Skönt att läsa att du och familjen har det bra 😍 Håller med om att livet som nykter blir mycket rikare i form av nya erfarenheter. Det finns så mycket tid att fylla med roligheter ❤️

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag har precis börjat lyssna på ljudboken ”Kroppen håller räkningen”. Med tanke på min pappas missbruk så tror jag att jag har en del trauman i bagaget. Resan med min yngsta dotter är också i viss mån ett trauma. Jag har en tendens att alltid bara gå vidare, vilket är vanligt för medberoende.

Jag tror att jag har en del trauman som behöver frigöras för att jag ska känna känslor på riktigt. En autist jag känner brukar säga att hon har vet-känslor men inga känn-känslor. Hon vet hur hon ska agera och bete sig, vad som är social kutym. Men hon känner inte på riktigt. Ibland känner jag mig likadan.

Kram 🐘

@Amanda L , hoppas du fått en bra början på 2024! ❤️ Julen och Nyår avklarade i stilig alkoholfri stil. 👍😁 Man byter gärna ut nubben mot en julmust nu!

Februari redan, man börjar nästan sikta in sig mot mars. Tiden flyger fram, men det gör inget, för man utnyttjar ändå tiden bättre nu - som nykter. Vilket bra liv man kan få! 🤩

@Smillans Tack för ditt tips❤️ Ska tänka på det en annan gång. Finns ingen representant fr mitt fack i min stad men någonstans finns hen🤔

@Sattva❤️ Ja, vi har särskilt svårt att lyssna när det gäller våra barn då vill vi gärna förklara. Så det är en utmaning men så viktig! Då visar man att barnets röst är viktig. När det gäller min chef så utgår hon ifrån att vi är den absolut bästa arbetsplatsen med helt fantastisk personal så om man då skulle säga ngt negativt då går hon i försvar. Min kuratorskollega har pondus så min chef säger inte emot henne. Och, jo jag tänker att hon vet att jag vill bli lyssnad på. Hon är inte van vid att jag säger emot henne och då visar hon en helt annan sida gentemot mig.

Det blev ingen bra dag idag. Eller jag har svårt att känna lust t saker. Orolig för hur det kommer bli på jobbet. Rädd för ensamhetskänslan. Jag har inte jobbat sedan 19/12 då jag var en kort stund på jobbet men annars är det den 13/12. Något händer med en när man är sjukskriven och borta fr jobbet fast det känns som tiden stått stilla på jobbet.

Nej, nu blir det sängen och dax att sova😴

Kram 🌺

Hej vinäger!
Ville bara titta in och säga hur glad jag blir att läsa dom senaste sidorna här. Du och jag började skriva på forumet ungefär samtidigt för över sex år sedan och det är fint att se att du fortfarande är aktiv här. Dom flesta trådar jag följde då slutar annars tyvärr ganska tvärt.
Jag har varit nykter i 6 år och 3 månader. Häng kvar på den vita sidan. Visst är det så mycket bättre här?

Det bästa med att vara nykter är ju att man har koll på allt, minns allt och inte försätter sig i dåliga situationer på grund av alkoholen.