Senaste kommentarerna i forumet

Och vi är närvarande i allt vi gör.
Det är något av det bästa.
Närvarande i livet. Med våra barn.
Med bara ett glas vin i kroppen så startar den obehagliga processen.
Att hjärnan börjar fokusera på mer alkohol.
Med ett glas vin så upphör närvaron direkt med dom som betyder mest i världen.

Därav så struntar jag alltid i att ta det första glaset.

Älska livet <3

Jag är också osedvanligt trög... Tidigare har jag levt ultraeffektivt och hållt så många bollar i rullning att jag blir yr bara av att tänka på det. Nu känns allt mest överväldigande och segt, så ofantligt segt. "Hur ska jag orka?" är den förtvivlade tanken som har skavt inombords. Nu har jag kommit fram till att jag orkar inte, och det får vara så. Det är rätt befriande faktiskt. Släppa bollarna och låta dem falla litet hur som helst. Erkänna för mig själv och utvalda i omgivningen att jag klarar inte av det här längre. Om just den bollen ni vill ha i rullning ska rulla så måste NI ställa upp och rulla den. Jag är helt slut. Och vad gäller de bollar jag inte kan frånhända mig så gäller just som du skriver "good enough". Det är en ovan tanke. Ibland reser sig nackhåren i protest... Men det är den enda hållbara vägen framåt.

Upp igen bara, vilket du har gjort!! Fantastiskt att du varit nykter i mer än 2 månader! Hatten av! Ha en fin söndag!

Känns självklart, helvitt! Är fortfarande ödmjuk inför de frestelser jag kommer att utsättas för även i framtiden. Men i detta nu känns det bra och det är huvudsaken.

?? Just i dag är jag stark...??

63-1! Kom igen, nu kör vi! ♡

Du är så positiv. Det smittar verkligen av sig. Det vita livet hägrar och jag längtar till dagen då jag tar emot nykterheten utan att kämpa mot alkoholen. Den dagen då jag bara kan finnas på riktigt i livet. Du har fått mig att förstå att den finns där. Jag kommer dit så småningom. Tack! Ha en fin dag! ♡

Å MondayMorning, vilket fint inlägg. Jag blir så glad att du följt mig såsom jag följt dig även om jag är dålig på att skriva i andras trådar. Men jag har alltid tänkt på dig och läst.

Det är förvirrande med att vara nykter så ofta och ändå sedan ha perioder av för mkt alkohol. Den dubbelheten har varit irriterande men kanske också en räddning? Men precis som du skrivit tidigare i min tråd (läste tillbaka lite i gamla inlägg vilken var nyttigt!) så eskalerade dryckesperioderna. Så blev det för mig med.

Tack för att du har hjälpt mig känna mig lite mindre ensam i denna periodiska alkoholism ❤

Imorse när jag vaknade så hade jag ont i halsen och därav en inte så god smak i munnen. I kylen stod apelsinjuice som jag kände skulle hjälpa. Och samtidigt kom min man upp (bakis... plågad. Men han säger "trött".... han drack vatten och gick sedan och lade sig igen som vanligt). Då fick jag sån flashback! När jag var bakis förr vilket ju var ganska ofta, så kunde jag bara dricka apelsinjuice. Det var det enda jag inte mådde illa av. Och jag minns hur jag kunde få panik om det inte fanns. Och det var ganska ofta det inte fanns och då var jag tvungen att dricka vatten men det smakade hemskt. Bara att få slippa den lilla obehagliga morgonrutinen är så otrolig. För den var verkligen gräslig.

En annan sak är att helgerna av ledighet är ju så kort. Två dagar ska man hinna umgås och också fixa olika sysslor samt förbereda inför en ny jobbvecka. Nu när NOLL tid går till att köpa A, dricka A och återhämta sig från A så hinner jag så mkt. Och då lägger jag hela lördagen på att bara ha kul med barnen. Och trots att hela lördagen bara var kul så kommer jag att hinna med tvätten etc idag eftersom att jag mår bra! Och eftersom att jag är skuldkänslofri så kan jag till och med strunta i tvätten om jag vill och åka till stan istället. Jag har ingen skam jag ska kompensera för genom att vara perfekt. När jag drack var jag som en arbetsmyra men det var pga skammen. Jag mådde så dåligt. Nu orkar jag mer i veckorna också så jag heller inte två ton tvätt som väntar. Jag har balans i hushållssysslor och roligheter. Förut var allt en röra och fastän jag hela tiden kämpade så låg jag efter med allt men det var ju för att jag lade så mkt tid på alkoholen! Och jag prioriterade fel när jag drack. Istället för att fixa tvätten började jag möblera om ett rum som i slutet bara var kaos och sedan hade jag ÄNNU mer att göra.

Nykterheten har gett mig balans. Det är helt är fantastiskt hur livet kan vända och förändras i grunden av balans. Alkohol ger den totala motsatsen.

Ha en fin söndag ❤?☕?

tack för din positiva hälsning!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hela familjen har kommit in i en period då det mesta går fel. Det är motgångar och motstånd överallt. Mitt i detta står jag med min nya nykterhet. Igår hände en bekant en olycka på kvällen och jag körde personen till akuten! TÄNK ER! JAG var nykter 21:30 på en lördagkväll! Det har inte hänt många gånger på 30 år! Nu kan jag räkna 4 lördagkvällar på rad i nykterhet. Jag är förundrad mitt i min enorma trötthet.
Jag upplever att vissa delar av hjärnan inte hänger med - mest är det logikdelen - jag får inte ihop vissa matematiska resonemang som jag nu tvingas lära på mitt nya jobb. Kanske har det med åldern att göra, kanske har det med min begåvning att göra, kanske har det psykologiska orsaker som gör att jag just nu är hjärntrött. Jag vet inte. Jag inbillar mig i alla fall att det har med mitt tidigare alkoholintag att göra kombinerat med den enorma ansträngning det är att sluta dricka.
Jag upplever också att vissa saker tar enormt lång tid - det är ju ett intressant fenomen. Det känns som om min kapacitet är lägre än när jag dricker. Det har ju inte varit ovanligt att jag korkat upp vinaren på en lördageftermiddag för att sedan sortera, organisera, rensa, möblera om och fylla sopsäckar som fått åka på tippen dagen efter. Nu när jag ska organisera i vårt nya hem så tar det en evighet och jag har svårt att komma till beslut. Jag känner det emellanåt som om jag går i klister.
Jag är morgonpigg men nu börjar det gå till överdrift. Vaknar vid 04 och kan inte sova mer. Antar att detta också kommer att gå över. Det är mycket som liknar utmattningssyndrom i en mildare form och jag försöker vara uppmärksam och rädd om mig. Jag vet egentligen inte vad som är stress i vardagen och vad som är stress över utebliven bedövning i form av vin. Jag har u upplevt vinet som lugnande, belönande och stillande på mina tankar. Jag har aldrig tänkt på det så här förut men jag har nog alltid haft enormt mycket energi, full fart framåt på allt och jag har aldrig gjort något halvdant. Det har alltid varit 110% in i vartenda projekt, arbete, sport, umgänge - jag har nog självmedicinerat med vinet. Jag har känt att det varit så ett tag.
Nu har halva mitt liv passerat och jag ångrar ingenting. Jag har upplevt så mycket man kan begära och jag har fått insikten om att dåligt och bra följs åt. Jag låter som en gammal sång men jag känner faktiskt så. Nu när åldern bromsar ner mig lite så är jag redo att ta det lite lugnare, arbeta med tålamodet och andas med magen. Jag älskar livet och jag är redo att leva del två utan alkohol, utan bedövning. Även om tålamodet tryter. Det här att sluta dricka vin efter 30 år med ett vinglas i handen är så svårt och så jobbigt att det inte är värt att trilla dit igen. Vad det gäller varningsklockorna på stressen - en dag i taget - små steg framåt och ”good enough” i alla sammanhang. Det är nog min största utmaning.

Ännu en dag utan alkohol. Blir nog ett besök på länkarna imorgon. Det är så härligt med gemenskapen bland mina länkkamrater

Vissa trådar har fastnat hos mig. Din gjorde det i Februari 2017. Kommer så väl ihåg den kvällen när jag läste ditt första inlägg. Det var så likt mitt första. Liksom - känner någon igen detta? Är jag alkoholist? Kan man vara det med så långa perioder med nykterhet? Tveksamheten...

Och det är snart ett år sedan jag läste detta. Magiskt. I många av dina inlägg har jag kunna känna igen mig. De låga perioderna. Och de euforiska.
Att dansa på små moln. Säkerheten att veta vilken väg som är den rätta. För den säkerheten läser jag hos dig och jag har den själv. Vi går ju där båda två.

Otroligt bra med ett års nykterhet.
Vi fortsätter så.

Kram

MM

Ett tips är att koka sockerlag med olika smaker. Saffran, chili, ingefära. Lätt att koka. Låt stå och dra. Blanda med lite limejuice eller citron och toppa med nått gott drinkvatten. Har t.o.m lyckats få till en alkoholfri gin och tonic, gjord på enbärs sockerlag, citron, apelsin. Annars rabarbersaft, tranbärsjuice, lime och lite sockerlag. Magiskt gott :D

Tack snälla vinäger, Lerigen och jullan!!

60 dagar är jättebra och jättestort vinäger! På riktigt. Två månader är det få som håller sig undan alkohol. Till och med bland de som inte ens är riskdrickare. Så grattis till 60 fina dagar som din kropp och själ tackar dig för. Bra jobbat!!

Jag funderar på att köpa lite a fritt bubbel till ikväll. Eller en a fri öl. För jag känner att jag har lust att ta fram ett fint glas och dricka nåt gott men jag har druckit så mkt läsk av olika slag, särskilt i vinter, att jag känner att jag saknar en festlig dryck. Jag tycker nämligen inte om att äta chips och godis så mkt så det blir att jag dricker nåt gott (läsk, juice, kaffe). Och det blir så mkt kaffe på helgen att jag nästan känner av magkatarr. Jag läser i vissa trådar om de som har massa goda a fria drycker hemma och jag ska också försöka ha lite sånt. Dessutom skulle det vara så himla härligt att kunna bjuda på det. En a fri öl istället för vatten.

Jag köpte förut en blåbärsdryck som var god också men helt för dyr enligt mig.... ska jag spara in pengar på mitt nyktra liv kan jag inte köpa små blåbärsdrycker för nästan 100 kr ? Fast iof sparar jag inte mkt pengar utan jag har snarare lagt dem på annat detta år. På barnen, på parfym och smink och inredning etc. Och så ger jag pengar till en till välgörenhetsorganisation. Så pengarna går åt men till bra saker nu! Saker som ger guldkant utan en bitter eftersmak.

Hoppas ni alla får en fin lördag. Vi är många som ska vara nyktra så känn er inte ensamma i det ❤ forumet kan vara vårt virtuella vardagsrum ?

Då gårdagen trots allt påverkade (!) mig, läser jag kommentarerna en gång till - och ytterligare en gång.

Mirabelle, reality-check, för f-n, det är ju en klockren beskrivning av vad det var! Fokuserade endast på det du skrev om just rökningen, så missade huvudtemat. Tack, så himla bra! ♡

Mary, vad bra att det kom ut något gott av mitt (åter-) fall - "inte värt det!" Kul att du fokuserade på just det - det är precis de orden jag också upprepar i dag. ♡

Grattis till en vit månad! Tror också att du fixar detta, du är så stark nu. Känner du dig det minsta osäker, ta Antabus. Det viktigaste är att inte ramla tillbaka in i gamla ovanor. Önskar dig lycka till! ♡

Mirabelle, ligger nog en del i parallellen till rökningen. Jag slutade för ca 25 år sedan. Började aldrig igen, men var tvungen att prova några gånger för att inse hur äckligt det smakar.

Mary, förstår att det finns frågor, jag undrar också en del. Planeringen har ju pågått någon vecka, det är bara det att jag stått emot. Försvarat mig med näbbar och klor. Jag orkade inte längre. Ett glas vin, en whisky, sedan blev det nattinatti. Så fruktansvärt trött av så lite.

Det blev ingen positiv upplevelse alls. Allt elände hann uppkomma på den pyttemängden. Hann bli småtjafsigt sur, vaknade mitt i natten, var extra morgontrött och fick krånglig mage.

Så mitt i alltihop uppnådde jag den effekt jag ville: Det är INTE värt det - inte ett dugg. Har inte det minsta sug nu. Så skönt! Som jag skrev i går, det är sällan det slutar så här, så jag gör nog inte om det.

Trevlig lördag önskar en lite tilltufsad, men bestämd och hoppfull Vinäger! Nu håller vi i det här! ♡

en dag i taget.

Återfall eller reality-check? Man kan se det olika... Jag drar paralleller till att jag är en rökfri rökare. Slutade röka för många många år sedan, i samband med min första graviditet. Under de första åren var suget outhärdligt. Jag föll några ggr med ca 6-8 mån mellanrum och var återigen rökare i ca en månad, innan jag insåg att det inte gav mig något, egentligen. Så slutade jag igen. Sådär höll jag på i flera år. Nu har jag inte varit en sån där månads-rökare på säkert 10 år. Ändå kan jag få för mig att jag bara MÅSTE testa för jag blir galet sugen. Tar ett bloss och inser att bläää, skitäckligt, inte alls det jag var sugen på. Senaste reality-checken var nog julafton 2015, tror jag. Kontentan av mitt svammel - om du är fortsatt nykter var det bara en reality check du just gjorde. Inget att hänga läpp över. Nu håller vi det här!

Japp, det var oundvikligt - återfallet! Ledsen att behöva skriva det, men det fanns ingen återvändo. Efter de senaste veckornas prövningar visste jag att det skulle bli ett (1) återfall. Det var på något sätt planerat, att det råkade bli på dagen som två månader nykter var dock en slump. Tror jag...

Var tvungen att känna hur det var, eller fortfarande är, att dricka. Återfallet innebär ingen större mängd alkohol - så långt ifrån en karatefylla man kan komma - bara tillräckligt för att jag ska känna berusningen, det var förstås den som jag ville åt. (Vissa skulle förmodligen inte ens kalla det ett återfall. Men, jag har druckit...)

Som jag tänkte, känner jag inget mer sug nu. Det hade jag garanterat gjort om jag inte gett upp den outhärdliga kampen som utspelade sig inuti mig.

Tidigare har jag skrivit att jag bestämmer hur jag vill räkna mina nyktra dagar. Istället för att börja på dag 1, väljer jag att räkna 61-1 dagar. Rent psykologiskt är det en stor skillnad. Är lärare i grunden, då väljer man att alltid fokusera på det positiva. ?

Känner ingen större besvikelse, det var ett medvetet val. Ingen oro just nu, inte ens berusad, tror och hoppas att det var en dum engångsföreteelse. Vill dock inte uppmuntra någon att prova. Sist jag gjorde det, slutade det med att jag föll in i gamla vanor igen. Så blir det inte nu. Sådeså!

Glorian hamnade lite på sned. Förlåt! Men... kom igen, nu håller vi i det här i fortsättningen! ♡

Wow vilken effekt! Verkligen bra jobbat!

Hej Mirabelle. Jag har samma yrkes situation som dig och du har helt rätt att jag är både introvert och extrovert. Du fungerar exakt som jag gör och känner igen dessa dagar som man inte vill gå hem och jobbar hellre. Vi får stötta varandra. Kampen har inte börjat än och du förstår vinnarskallen och jag är en projektmänniska och tränat på elitnivå.

Samma om mig! :) Det skapar en inre konflikt att å ena sidan vara så utåtriktad, och å andra sidan föredra att vara för sig själv... Jag undviker alla sammanhang med många människor på min fritid. Min professionella roll går däremot ut på att hantera människor och stå i centrum. Ibland får jag ångest inför jobbet, om jag just då är i ett introvert sinnelag. Det känns överväldigande att möta och bemöta alla dessa människor... Extroverta dagar har jag väldigt svårt att vara ledig istället, eftersom jag byggt en väldigt introvert fritid...

Jag tror som du att nykterheten är lättast nu, när det är ett projekt, en nystartad kamp. Vinnarskallen är påslagen. Vart eftersom tiden går svalnar kämpaglöden. Det är nog egentligen då den riktiga kampen börjar. Vi får stålsätta oss inför den fasen, och stötta upp varandra!

Tack Mirabelle.
Jag försöker tänka på det som fungerar bra i mitt liv och vilka styrkor jag har som person och förstärka dem. Tidigare har jag misslyckats med att avstå från alkoholen på grund av att ångesten har blivit för stor och att jag inte har förstått min problematik med alkoholen på ett djupare plan. Det är enklare att tackla ångest nu när jag vet att jag är alkoholist och det är en tröst att läsa andras tankar om sin kamp med alkoholen och jag ska ta all hjälp jag kan få för att inte trilla tillbaka. Nu är det lätt och det är ett projekt och jag rider ut stormen och är nöjd med mig själv, men sedan kommer sommaren och alla fina minnen med att sitta ute i solen med en öl i handen och bara vara. Det är många fällor som jag måste ha koll på och den sociala fällan när man ska ha roligt med sina kollegor och träff med kompisar från förr. Jag är både introvert och extrovert som person och stora sociala sammanhang är rena döden för mig. Jag sitter mycket hellre med någon och spelar schack än vara med ett stort gäng där man ska dunka varandra på ryggen. Måste förstå mina egna begränsningar som människa och avsaknad av den insikten har slutat med supande. Den inre stressen tar över för att jag vantrivs och är understimulerad.Alkoholen kan få en att bli rolig till en början men när man inte har ett stopp så blir det inte lika lustigt mot slutet av kvällen.Dagen efter är rena tortyren psykiskt när man har festat med ett gäng och värst har det varit att släpa hem helt fel person dessutom. Nu pratar jag om den ytliga ångesten som är pinsam men helt fruktansvärd. Att festa med gänget har man halkan in i många gånger men senare åren har det varit parkbänken i vardagsrummet och jag har undvikit allt med andra människor för att få krypa in i min mysiga alkogrotta. Nu ska jag ut och njuta av det vackra landskapet som jag är omgiven av och vara glad och tacksam för det och är evigt tacksam för att inte bolaget är runt hörnet.

Tycker du är superduktiga Jullan65. En månad.. wow!!!! jag vill också klara det.. !!! Att få ordning hemma är befriande.. bra att du fokuserar på bra saker. man får vara liten och känslig.. vi är MÄNNISKOR inte maskiner. Jag förstår att semesterresan är ett problem och orosmoment.. jag hade varit minst lika orolig.. om du kan så tycker jag du ska fundera på antabus. Jag tror det kommer hjälpa dig.. och kanske att försöka se semestern som en detox semester istället.. sol palmer lugn.. träning ( om du känner för det) och hälla i sig alkoholfria härliga fruktrinkar.. äta nyttigt.. njuta av styrkan som kommer med detta.. lättare sagt än gjort helt klart.. men om NÅN fixar det så är det du med din envishet.. du har klarat en månad.. det är en SEGER och så ska du också se på det.. ta en minut i taget.. ta med dig antabus som säkerhet.. om suget sätter fart på allvar på din semester.. en krycka som du har all rätt att använda. Det kommer gå bra Jullan65.. jag tror stenhårt på dig! KRAM

Tack för de fina raderna odette, och självklart kämpar vi vidare. En månad vit idag. Känns skönt. Energin som återvänt har jag delvis lagt på att få ordning här hemma. Skrymslen och vrår får sig en omgång. Precis som mitt inre. Känner mig liten och xtra känslig just nu. Tror att det är nån form av reaktion på min nykterhet , känslorna hoppar lite hit och dit, lite för snabbt. Om jag minns rätt, stabiliseras humöret om ytterligare ett par månader, och jag hoppas och ser fram emot det. Ska snart ut på en planerad semesterresa, vilket gnager lite. Funkar det verkligen att inte dricka under palmerna? Och hur ska jag förbereda mig? Kanske jag tar till antabus faktiskt. Litar inte riktigt på mig själv. Vet hur snabbt det kan gå....men idag ska jag vara nykter 24 h. Kram

Stort grattis och vilken kämpe du är.