Senaste kommentarerna i forumet

På något sätt är det ju så att någon som har uttalat att de haft ett problem anses ha en risk att falla tillbaka. Därför är många av oss oroliga för att vara ärliga med vår bakgrund. Jag tror inte du tar för lätt på detta, och du bör följa din magkänsla. I många relationer uppstår det ju problem under resans gång, och jag ser ärligheten hos din partner som positiv, och inte något som gör att du måste backa. Lycka till!
//PP

undrar om nån kan ge dig råd i den frågan ? Det är nog ett beslut du måste ta själv, tyvärr.

Du känner honom bäst och jag tror du har en magkänsla att gå på ?

Jag är nykter alkoholist och jag har heller inga problem med att folk dricker runt mig OM det inte blir för mycket. Då drar jag mig undan för det blir jobbigt att se hur jag en gång gjorde. Jag har en stabil nykterhet och har förmånen att få haft det så i några år men jag vet ju att mitt återfall bara är ett glas ifrån katastrofen. Min medicin mot återfallet är att påminna mig om hur det en gång var.

Spontant känner jag att ni kanske skulle vänta ett tag innan ni sätter er med stora skulder och stort ansvar ?

Kram ♥

En del av de som skriver här på forumet.
De som kämpar så hårt med att hålla en länk kvar till alkoholen.
Antingen för att de inte har så stora problem,om än dock problem.
Eller de som helt enkelt inte har förmågan eller kraften att sluta.

Jag som då har en massa beroenden,men inte till just alkohol är rätt fascinerad av de inläggen.
Där de gång på gång kommer fram till att de faller.
Men upp på hästen igen och så påt igen.
Och faller.

Jag menar inte att på något sätt ringakta deras försök.
Jag tror nog bara att det kanske är samma kamp som vi alla människor för inom oss själva.

Jag borde inte,jag måste avstå eller dra ned.
Men jag vill inte.
Just detta ordet vill..
Så länge man inte vill så kommer det inte att gå om man är beroende av en substans,kärlek eller någon sorts görande.

Hur mycket viljestyrka kan man uppbåda och i vilket läge.
Jo när det kostar mer än det smakar.
Om och om och om igen.
Då kanske man på allvar överväger att släppa taget om det som egentligen skadar en på djupet.
Ger ringar på vattnet så att hela ens liv blir påverkat i negativ riktning.

Jag är själv där på andra plan.Även i mitt fall så smakar det fortfarande för bra.

Om än jag i mina klara stunder ser vad jag borde göra.
Varför är det så svårt att vara människa.
Varför kan man inte bara fatta rätt beslut och hålla fast vid dom?

Läste utdrag ur bra bok.
Hur man kunde välja E4:an och köra på. Sen kommer då skyltarna som talar om för en att man borde välja en viss sak. Eller kanske tom väja för att något farligt kommer i vägen som skrämmer en eller är för svårt.

Då skulle man helt enkelt välja att strunta i skyltarna och fortsätta framåt.
Försöka läsa vad det stod på skyltarna på andra sidan vägen.
Eller tom skriva texten själv.
Så enkelt och så tydligt.

Inga är så anti rökning som ex-rökare. Du har blivit likadan fast med alkohol ? Och folk i din omgivning kan gott höra det! Vrider de på sig av obehag så har de nog själv problem.

Ja Lerigen, alldeles snart kan vi börja julpynta. Men jag tycker det är skönt att det är ett par veckor kvar för jag är inte riktigt redo för jul än. Så säger jag nu men säkert står jag här om en vecka redan och byter ut lamporna till adventsstakar ? Så brukar jag göra haha. Det ska bli mysigt. Lite snö vore kul också när december kommer.

När jag tänker på jul så blir jag direkt lite stressad. Men jag ska verkligen försöka att lugna ner mig. Vill inte bli en sån som blir stressad av jul för då kan vi lika gärna sluta fira. Det sista vi behöver är väl ytterligare anledning till stress. Det vi behöver är lugn och ro och själslig återhämtning. Inte ännu mer hets och materialism... Så jag ska låtsas att jag är ett barn när jag tänker på jul. Då blir det otvunget och mysigt mest. Och så får man dricka massa god julmust!

Efter midnatt har jag varit nykter i 9 månader. 10 februari har det gått ett år. Jag tycker om att den här vintern blir som en slutspurt mot årsdagen för det motiverar mig att orka med vintern. 10 februari är det fortfarande vinter men den börjar gå mot sitt slut då. Önskar det fanns nån som ville fira det med mig ? Men jag tror de flesta skulle störas av ett sånt firande. Min man skulle nog kunna vilja fira mig för jag vet att han är stolt över mig. Men resten... jag tror mest det skulle besvära dem. Det är ingen som förstår. De förstår nog varken alkoholberoende eller att man kan vilja vara nykterist heller. Nog för att jag tycker några verkar bry sig om alkohol lite för mkt men det är inget de personerna nånsin skulle hålla med om. Eller erkänna. De vill vara i sin bubbla där alkohol är fint och sofistikerat medan jag direkt vill spräcka bubblan och hävda att alkohol aldrig kan vara fint. Det är en omöjlighet, för det är ofint av sin natur. Det är ett gift som skadar och det kan inte vara fint hur mkt folk än försöker hävda det. Det är lögn.

Bla bla bla vad jag skriver och skriver. Jag har varit sjuk hela veckan och det gör att jag har för mkt tid till att tänka ?

Godnatt allihopa!

Jag tror som bedrövadsambo att det är tiden som måste få gå. Men jag kan tänka mig det är svårt när du påminns hela tiden om honom genom barnen.

Kanske är det ännu jobbigare när det är barnen som kommer till skada... då blir man maktlös på nåt sätt. Det är svårare att bearbeta nåt som inte händer direkt mot en själv men händer de man älskar mest och vill skydda.

Hoppas det känns lite bättre idag. Många kramar till dig ❤

Härligt Lim att du kan njuta och må bra av livet ... trots mörkret ? och snart är det advent och vi får tända ljus o pynta ... Livet blir ännu ljusare ?

Om jag ska utveckla det så har det nog varit någon sorts sanningssökande i allt detta resursslöseri.
Så många förljugna bilder,attityder och relationer folk haft till mig och i viss mån även jag till dom.
Så har jag nu i den senare delen i mitt vuxna liv gått till ytterligheter med att försöka reda ut saker,få fram sanningen på bordet.
Förändra saker till det bättre.

Att jag i den kampen också blivit fartblind och väldigt trött har jag inte riktigt förstått.
Att bara lugnt och fint kunna konstatera att så här är det,och det här kan jag göra i min egen cirkel har varit en omöjlighet tidigare.
Vad hjälper det om jag städar i min egen cirkel om de andra inte städar i sin.

Men det gör det.
Mitt förhållande till omvärlden blir så mycket lugnare om jag kan inse det självklara.
Inget annat är egentligen föränderligt.
Annat än ibland och på ytan om jag tvingar fram lösningar som jag ofta gjort tidigare.
Som inbegripit andra personer än jag själv.

Välja mina strider och hushålla med min energi är viktiga ledord i mitt liv. Då känner jag mig som mest harmonisk. Som ung kastade jag mig in i allt med hull och hår, helt fartblind. Och det slutade alltid med en krasch mentalt.

med fjärde steget. Trots mitt ett år långa själsinventering så blir jag liksom inte riktigt klar med vem jag är.
Men nu börjar det komma till någon sorts avrundning.
Just med hjälp av alanons häfte där man mer ingående får inventera sig själv så får jag också tydliga signaler på vad det är jag behöver jobba med.

Och det kanske inte riktigt var de bitar jag trodde jag skulle jobba med.
Det som varit min ledstjärna,min energi,mitt mod min framåtanda och min kanske lite buffliga framtoning bör mattas.
Just för att jag ska bli mer lagom.

I början ville jag protestera mot detta.
Man ska ju inte gå mot sin natur,sitt innersta väsen och försöka stöpa om sig i en annan form,det går ju inte.

Men ju mer jag läst och också testat andra förhållningssätt till saker så ser jag att mitt liv blir smidigare,enklare och mer hanterligt.
När jag söker jämvikt istället för ytterligheter.
Någon sorts balans i det jag företar mig oavsett vad det är så mår jag bättre.

Jag kanske inte är lika kul att spegla mig i,vare sig för omgivningen eller mig själv.
Men jag är i mer harmoni och studsar inte så lätt iväg i mina känslovindlingar.

Så det som jag kanske hållit främst med mig själv,det som gjort att min stjärna lyst lite klarare än genomsnittet.Är också den del av mig som jag behöver dämpa för min egen skull.

När jag öser på som mest.
Bygger framtid visioner eller saker som komma skall så tömmer jag också min energi.
Min bensin och står där till slut med en bil som inte rullar längre.

Återhållsamhet..försiktighet,hänsyn
Så långt ifrån buffelullabulla.
Känsligheten finns där,men när jag ska göra min stämma hörd.
Min poäng tydlig så öser jag på,blir övertydlig.
Skriver folk på näsan.
Ungefär som att de vore född i farstun.

Nä,bli lite hemlig ullabulla ;-)
Som en öppen bok till hemlig,kanske mission impossible.
Men man får väl sätta ribban högt och se hur långt man når..

God morgon, en ny dag är här. Det är grått ute men ljuset ute påminner mig om nånting. En tid för 6 år sedan när vi precis flyttat hit där vi bor nu. Jag ångrade flytten det första halvåret för jag var så van vid att bo mitt i stan.

Nu trivs jag här och känner mig avslappnad och ledig när jag kommer hem på vår gård.

Det här är det första året på många år som jag inte håller på att dö inombords av mörkret. Jag tycker det är tråkigt att bli så trött snabbt eftersom det är mörkt som på natten klockan 16. Men jag får inte panik som förr i tiden. Jag kommer absolut att känna så flera gånger i vinter, det vet jag, men just nu 9 dagar in i november så känns det ändå okej. Och så brukar jag inte känna. Den enda förklaringen som finns är ju att jag slutat dricka. Tänk om jag visste om det förut, att jag hade kunnat stoppa mitt dåliga mående. Tänk om jag anat vad mycket bättre livet skulle vara.

Så småningom kommer våren igen. Med sol och gröna träd.

Ha en fin dag allesammans.

från Frankrike kan jag konstatera att all fransk mat är inte så hemsk som jag har fått för mig. Jag jobbar sällan i Frankrike, mycket på grund av språkbarriären; jag talar inte franska och det är få fransmän som talar, eller ens förstår, engelska. Den här gången hade jag en tolk med mig, vilket både underlättar och försvårar. Jag känner ju inte den här människan, så jag har ingen aning om hur väl han lyckas översätta nyanserna, själva stämningsläget i det jag säger. Det hela blir väldigt sakligt och opersonligt, föreställer jag mig. En trevlig person var det dock, med en intressant metodik när det gällde val av restaurang. Han stoppade helt enkelt folk på gatan och bad dem rekommendera ett bra ställe. Följaktligen åt vi på små krogar utanför de stora stråken, och gott var det, alldeles fantastiskt gott.

I övrigt måste jag säga att jag har full förståelse för de franska fackföreningarna och deras arbete. Arbetsvillkoren där är en helt annorlunda än vad vi är vana vid. Jag var vid Atlantkusten, i norra Frankrike, och det var inte direkt varmt, kanske tolv grader och med den fuktighet som följer med läget. Inne i industrilokalen vi var kändes det ännu kallare; det var en gammal plåtbyggnad, helt utan uppvärmning. Folk jobbade i täckjackor och varma tröjor och det är varken säkert eller nyttigt för kroppen. Här hemma rekommenderar vi att man jobbar i kortärmat eftersom det minskar risken för att något klädesplagg fastnar i en maskin, men hur ska man kunna göra det när lokalen är kall som en matkällare på vintern? Man undrar hur ägarna tänker, inser dom inte att produktiviteten går ner när folk fryser?

Ha en fin dag alla!

Så glad för din skull ?

Tack bedrövadsambo, Jasmine och AlkoDHyperD för era svar. De betyder mycket. Jag är själv superdålig att skriva i andras trådar och det är för att jag känner press att skriva nåt bra och smart då. I min egen tråd skriver jag ju bara vad som helst utan att fundera så mkt. Men jag läser andras trådar och följer andras resor här i med och motgång.

Det är konstigt nog väldigt lätt för mig att vara nykter trots att min man dricker. Vi har alltid druckit på olika sätt han och jag så mina vanor återspeglar sig inte i hur han dricker. Men det är inte bara därför. Till exempel så hatar jag lukten av alkohol. När han luktar det så vänder det sig i magen på mig nästan. Och det blir man ju inte så frestad av...

Jag kan faktiskt känna mig helt förundrad över hur jag helt bara absolut inte vill dricka. Hur kan man gå från att vilja dricka alldeles för ofta till att inte ens vilja ha ett glas? Det är så häftigt att det kan vara så.

Idag var jag på affären och när jag passerade ölhyllorna för att jag skulle hämta festisar som var mittemot, så ville jag inte ens titta på ölen. De äcklade mig. Tänkte på hur jag förr med nervositet i magen brukade ta ett sexpack och lägga snabbt i korgen. Jag mådde dåligt av det då men ville ändå ha.

Min tråd heter ju nykterist och alkoholist i en kropp och så har det verkligen känts för mig. Nykteristen i mig har alltid hatat att köpa alkohol. Hatat att köpa så lite som en enda öl. Alltid känt att det är fel för mig även innan jag började dricka för mycket. Är det därför det är så skönt och lätt för mig nu kanske... jag gör äntligen det som Nykteristen i mig har önskat hela tiden. Det som hon desperat har önskat...

Man ska vara snäll mot sig själv tycker jag. Inte hata sig själv för att man dricker för mycket. Det är inte lätt att vara en som är beroende av nånting som gör att man mår uselt. Det kan jag säga nu.... för nu känner jag så mkt medlidande för mig själv och den jag var för 9 månader sedan. Det var faktiskt synd om mig. Jag tog mitt ansvar och slutade. Men det var faktiskt sorgligt innan jag gjorde det helt. Jag var ju bara en vanlig människa som hamnade i klorna på den vidriga drogen alkohol. Vi alla är ju bara vanliga människor som vill vara lyckliga och göra våra nära och kära lyckliga.

Men då måste alkoholen bort. Annars är man fast i det där sorgliga och nedbrytande träsket. Och skadar både sig själv och andra. Det är inget bra liv...

Godnatt allihopa ❤ önskar er sköna drömmar och styrkan att fortsätta den nyktra vägen. En dag blir den lätt att följa!

Känn den. Tacka den för att den finns, även om den är obehaglig, för den kommunicerar med dig.
Undersök känslan, fråga dig själv vänligt vad den vill säga dig. Finns det någon annan känsla under? Ilska eller irritation kan ibland mörka andra känslor.
Varför ska man nu göra detta, när all populärpsykologi så klämkäckt ropar ”tänk positivt!” Grotta ner sig i sin ångest och sorg? Nej, det är inte så det går till. Grotta ner sig gör man när man fastnar i grubblande över hur man ska komma undan känslan, eller dömande av att man ens har den.
Har du försökt tänka positivt och märkt att det inte fungerar kommer missnöje och upplevelse av misslyckande på posten. Jag tänker fel, känner fel....
Men när det man känner får finnas och bli accepterat kommer det klinga av. Antingen genom att man förstår och tröstar sig själv eller genom att man hittar någon form av problemlösning när stressen över att kämpa emot känslan inte längre blockerar tankeförmågan.
Kram

Jag har varit på utlandssemester för några veckor sedan. Den första på ett och ett halvt år, av olika anledningar. Jag kände skillnad nu mot tidigare. Just semesterresor kunde väcka lite alkoholtankar men nu känner jag att alkoholen verkligen hör till det förflutna. Det är helt naturligt för mej att inte dricka alkohol. Inget sug, inget tycka-synd-om. Det enda jag reflekterar över är att jag inte vill åka på nån utfärd som inkluderar vinprovning. Där skulle jag känna mej udda men sånt går lätt att undvika.
En sak jag tänker på är att folk inte dricker så mycket. Jag såg inga berusade människor, folk verkar väldigt måttliga. Det tänkte jag inte på förut. Jag hoppas att det inte märktes hur mycket vi faktiskt drack på den tiden! Nu när jag är nykter drickar min man betydligt mindre, förr höll inget honom tillbaka. Tvärtom, jag tog gärna en hutt på morronen, "för magen", och så drack vi på lunchen.
Jag har gått i pension och det är tydligen en tid för eftertanke, nån sorts bokslut. Man får mera tid att tänka, på gott och ont. Jag är väldig tacksam för att jag är nykterist för riskerna att drickandet skulle eskalera skulle vara stora annars. Jag har tänkt igenom mycket av mitt liv hittills. Vad jag gjort rätt och vad som blev fel. Det verkar som om felen framträder tydligare. Det känns som att jag försonats med det förflutna, jag har bestämt mej för att låta det gamla vara. Jag börjar om med rent blad. Det är ju faktiskt så att varje dag är ny, det förflutna är det onödigt att grubbla på.
Jag har lärt mej väldigt mycket av allt som hänt och det är det viktigaste. Att ta tillvara lärdomarna."Your past was never a mistake if you learned from it". Inte bara kring alkoholen förstås men allt som händer. Jag utsattes under 1,5 år för trakasserier och förtal av en narcissist, en person jag inte kan avfärda eftersom mina barnbarn blir inblandade. Jag har ofta tänkt på vad jag kunnat göra annorlunda som skulle besparat mej både lidande och pengar. Men det har också lugnat ner sej nu och jag har lärt mej väldigt mycket. Om mej själv också.

.., tror jag förstår vad du menar ?. Ja, vila hjärnan och vara o nu:et är viktigt för mig (och förmodligen dom flesta). Har en tendens att grubbla över saker jag gjort, speciellt alla dumheter, vilket bara gör en ledsen och de driver ångesten o s v. Och här funkar ju a som en tillfällig lindring, men vi vet ju att den inte funkar hållbart.
Träning, golf, se film, spela wordfeud, lyssna/läsa en bok är mer konstruktiva 'flykter/hobbies' för mig.
När man är ledsen eller nedstämd, ska man då bara vara i den känslan till den går över? Hittills har jag i mitt liv försökt bryta den via ngt, t ex träning, se film, alkohol. Jag har i perioder haft svårt flr att gråta, men gör det relativt ofta, vilket är skönt.
Nå väl, fortsättning följer och stort tack för ditt stöd ADHD ?!

Det låter som att du försöker finna ett sätt att vara du utan alkohol. Sannolikt har du en brokig resa framför dig men du har redan börjat ta steg i den riktning du vill. Du är här! Jag ser att du fått svar i en annan tråd och jag hoppas att du finner stöd här inne. Ibland tar det tid innan nya trådar får fart.

Vad har du mer har gjort eller tänkt för att förändra din situation? Du skriver att du länge känt ilska och ledsenhet och att du vill arbeta för att andra känslor ska få utrymme. Att må bra, vad innebär det för dig? Berätta gärna. Igen, välkommen.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Eller, varför inte gräva lite i vad detta innebär. Dissekera varandet i det som är och det man gör..
Vilka moment i det varande som är livet behöver klaras av och vilka kan bara levas?
Kanske beteendet att agera på känslan som leder till tanken att jag måste fly, bli av med känslan, bort från det som pågår inuti mig. Kanske ”att klara av” det, genom att förändra det, kan omvandlas till att inte klara av det alls utan leva det.
Varandet i känslan (icke-agerande) istället för görande (agerande för att komma undan).

Nu gäller detta all energi och ansträngning vi använder för att ändra en känsla eller upplevelse.
Den energin behövs för att hantera verkligheten.
Så nästa bit i det här filosofiska ordbajseriet är: ok, bara vara. När ska man göra då?
Agera i det fält du kan påverka.
Om du känner ångest, eller kaos i hjärnan, är det inte känslan som ska ändras, den är ju bara där för att berätta något.
Situationen runt upplevelsen kan däremot vara möjlig att påverka.
Precis som du skriver, Morgondag, vila hjärnan regelbundet i förebyggande syfte. Och insikten om de mönster som kanske ligger bakom önskan om flykt, där har du ditt ”görande” när det kommer till livsstilsförändring.
Dela upp dessa mönster i enskilda beteenden (även tankekedjor är beteenden) så är plötsligt allt det där diffusa och stora som ska klaras av mer hanterbart . Du behöver inte längre klara av hela livsstilsförändringen eller hela livet, utan konkreta enskilda beteenden.
Kanske inte ens alla på en gång...
Hoppas det gick att ut något av mitt krångliga resonemang ?

Du är så stark! Förstår inte hur du klarar att vara nykter när din sambo/man verkar dricka en hel del. Du gör det fantastiskt bra! Fortsätt dela dina känslor här om det hjälper- vi är nog många som läser även om vi inte alltid kommenterar. Kram och godnatt!!

De fick lov att finnas, förstås och kläs i ord.
Du såg dig själv som du var tidigare. Kunde känna medkänsla med ditt tidigare jag. Med dig så som du hade det då.
Smärtsamt, ja. Såren öppnades och ångesten du beskrev är varet som behöver komma ut för att möjliggöra läkning.
Påminnelsen om hur det varit kom i form av en ofrivillig ”sup”. Ibland kommer den till oss i form av mardrömmar. Skrämmande och verkliga.
Pusta ut nu, tacka dig själv för att du tar dig på allvar, tacka dig själv för att du har förståelse för dina reaktioner.
Kram

Det är väldigt tydligt att alkohol är både fysiskt och mentalt så jävla fel för dig. Då har du lärt dig det. Aldrig mer. Inga bakdörrar öppna. Och att din man också öppnat upp för att vilja bli nykter är ju kanonbra! Han har ju värsta läromästaren på hemmaplan ?

Hej min cybervän☺️ Vill verkligen tacka för dina inlägg i min tråd, de betyder mycket för mig. Har läst din tråd och även om vi är olika så finns det massor jag förstår.
Så länge jag kan minnas fick jag mina intentioner ifrågasatta, även som väldigt liten.
Glömde jag städa upp efter mig var det för att jag egentligen hyste förakt för min mamma, valde jag att spela kort med min pappa var det för att straffa henne och vända honom emot henne, kom jag för sent var det för att jag inte älskade henne. Vet inte hur många gånger under min uppväxt jag fått höra ett mycket sorgset och uppgivet: "ja, barn måste ju inte älska sina föräldrar..." Jag var alltså manipulativ innan jag ens visste vad ordet betydde... Jag valde att bli det jag hela tiden fick förklarat för mig att jag var. Du väljer att vara övertydlig. Man hanterar olika men man måste ju hantera det på nåt vis.. Jag minns att jag började tvivla på mina känslor tidigt, litade inte på att jag kände det jag kände. Är ju lite trist när man är sådär 8-9 år. Tror inte det är meningen att barn ska behöva känna sig falska och beräknande...Tyvärr har det ju fortsatt även som vuxen men jag jobbar på det!!
Dock har min mamma de senaste åren börjat få ångestattacker över just detta. Jag har ju alltid älskat henne och har förlåtit även om jag aldrig glömmer. Vår relation är bra om än lite bräcklig. Men när detta drabbar henne ljuger jag, säger att det inte var så farligt. Säger det hon behöver höra. Så som hon lärt mig att säga...
Jag tycker du är modig, fortsätt med det❤️
Kram Amanda

Nu pustar jag ut. Nu har jag ridit ut ångesten och nu är jag lugn inombords igen. Mitt psyke och min själ verkar förstå att det var falsk alarm, jag har inte börjat dricka.

Jag tror nästan det var det hela mitt jag gjorde.... larmade med sirener och blåljus och ville desperat påminna mig.

Nu andas jag vanligt igen, tack Gud.

Haha tur jag har en egen tråd här som jag kan skriva massa i nu utan att jag stör nån ?

Fick ett stort behov av att skriva ner allt jag känner.

Min man sa igår för första gången på länge att han vill sluta dricka. Han tycker att jag är så duktig sa han men att han glömmer att säga det till mig. Han sa att varje gång han kommer hem med öl så tänker han på vad duktig jag är som inte gör det. Han sa att han vill jobba mer för att inte vilja dricka. Han tycker det är tråkigt att vara ledig för mycket. Jag visste att han kände såhär för jag har sett det i hans ögon de senaste dagarna. Sett att det tär på honom att fortsätta dricka. Jag har sett i hans ögon exakt samma sak som jag kände pga det som alkohol gjorde med mig. En sorg och en ledsamhet och en livsströtthet som kommer när man dricker. Den syns i ögonen på nån som dricker för ofta eller för mycket.

Jag sa till honom att det tog mig ungefär 6 månader att helt acceptera nykterheten och börja tycka den är lätt och självklar. Han måste kunna ge det tid om han vill sluta på allvar.

Jag känner på allvar just nu när jag levt en stund i alkoholångest (tänk om "vanligt folk" visste att nån kan bli såhär ångestfylld av typ 4 cl alkohol, om ens det.. De skulle väl skratta åt mig) att om jag skulle börja dricka igen så skulle jag nog inte orka leva. Så allvarligt deprimerad blir jag om jag dricker.

På återseende kära vänner. Mycket möjligt att jag skriver igen ikväll ?