Senaste kommentarerna i forumet

Nä men urk. Ångesten jag har nu är inte nådig. Jag vill krypa ur mitt skinn.

Får så många flashbacks. Pratade nyss med min ena sons kompis förälder. Och minns hur det var förr när jag pratade med andra föräldrar... kände mig värdelös och sämre än dem. Hade så låg självkänsla. Så har jag inte känt sedan jag slutade dricka. Men nu mindes jag känslan så exakt att den kryper i mig.

Herregud jag tycker synd om mitt förra jag som mådde såhär VARJE dag när jag drack. Hur orkade jag ens? ?

Imorgon när min ångest lagt sig så kommer jag nog känna mig tacksam igen. Men nu känns allt så sorgligt... Hur jag hade det....

Hade förträngt ett minne som handlar om detta. Skulle på barnkalas. Var så nervös innan och kände mig som vanligt sämre än de föräldrar vi skulle till. Jag studerade då och kände mig så fel bredvid dem som var egna företagare eller jobbade på kontor osv. Min man var dessutom bortrest. Jag kände mig ensam och dålig på alla sätt.

Så innan kalaset hällde jag upp ett glas rödvin som jag egentligen skulle ha på kvällen hade jag intalat mig. Drack ett glas. Kände mig bättre och nästan lite glad. Hällde upp ett till. Drack lite snabbare för snart skulle vi på kalaset. Innan vi gick hällde jag snabbt i mig ett tredje glas. Tog med mig en påse halstabletter. Spenderade flera timmar på kalaset och kände mig så fel. Sedan på kvällen på väg hem i snön var jag såååå ledsen. Började bli lite bakis antaligen. Så sorgligt. Och pinsamt om de märkte nåt på mig?

Det kommer aldrig bli sådär igen och det är väl en tröst men just nu är minnena så levande. Det är som att den där "hälsodrycken" som var allt annat än hälsosam var ett serum som tog mig tillbaka till mitt tidigare alkoholistliv. Var det meningen att jag skulle påminnas om det just idag? För att göra mig rädd? För isåfall funkade det.

Blä säger jag bara .....

Nä men urk. Ångesten jag har nu är inte nådig. Jag vill krypa ur mitt skinn.

Får så många flashbacks. Pratade nyss med min ena sons kompis förälder. Och minns hur det var förr när jag pratade med andra föräldrar... kände mig värdelös och sämre än dem. Hade så låg självkänsla. Så har jag inte känt sedan jag slutade dricka. Men nu mindes jag känslan så exakt att den kryper i mig.

Herregud jag tycker synd om mitt förra jag som mådde såhär VARJE dag när jag drack. Hur orkade jag ens? ?

Imorgon när min ångest lagt sig så kommer jag nog känna mig tacksam igen. Men nu känns allt så sorgligt... Hur jag hade det....

Hade förträngt ett minne som handlar om detta. Skulle på barnkalas. Var så nervös innan och kände mig som vanligt sämre än de föräldrar vi skulle till. Jag studerade då och kände mig så fel bredvid dem som var egna företagare eller jobbade på kontor osv. Min man var dessutom bortrest. Jag kände mig ensam och dålig på alla sätt.

Så innan kalaset hällde jag upp ett glas rödvin som jag egentligen skulle ha på kvällen hade jag intalat mig. Drack ett glas. Kände mig bättre och nästan lite glad. Hällde upp ett till. Drack lite snabbare för snart skulle vi på kalaset. Innan vi gick hällde jag snabbt i mig ett tredje glas. Tog med mig en påse halstabletter. Spenderade flera timmar på kalaset och kände mig så fel. Sedan på kvällen på väg hem i snön var jag såååå ledsen. Började bli lite bakis antaligen. Så sorgligt. Och pinsamt om de märkte nåt på mig?

Det kommer aldrig bli sådär igen och det är väl en tröst men just nu är minnena så levande. Det är som att den där "hälsodrycken" som var allt annat än hälsosam var ett serum som tog mig tillbaka till mitt tidigare alkoholistliv. Var det meningen att jag skulle påminnas om det just idag? För att göra mig rädd? För isåfall funkade det.

Blä säger jag bara .....

Hej allihopa.

Sannah, jag känner precis igen det där. Jag började också dricka mer pga mitt förhållande. Skyller inte heller drickandet på min man men det bidrog helt klart!

Miss lyckad och Sannah, visst är det berusningen folk vill åt. Visst de kanske har vant sig vid smaken av alkohol men om de nu tycker det är gott så är det ju pga att de blivit kidnappade av alkoholen. De vill åt procenten för att man blir berusad av den, inte för att det är gott i första hand. Men de flesta skulle aldrig erkänna det, inte ens för sig själva.

Idag gjorde jag ett misstag. Jag blev bjuden på ett litet glas som skulle svepas med ingefära och annat i. Som en shot mot förkylning. Svepte den och kände att nåt var helt vidrigt med den. Det var 35 procentig alkohol i. Det var inte mycket men jag kände det ändå både i smaken och sedan i kroppen. Men det var ångest som kom, absolut ingen skön känsla eller nåt. Jag kände mig som när jag drack förr i ångestnivå nästan. Direkt. Fan också. Hade jag inte varit bland folk hade jag stoppat fingrarna i halsen.

Känner mig ångestfylld nu. Oron rör sig i magen fast det var ett par timmar sedan. Det var så himla lite men ändå får det mig så ledsen. Det är som att min hjärna direkt varnar mig för det här giftet som kom in i mitt system. Det var bara några cl men ändå.

Jag är lite chockad över hur starkt jag reagerar. Egentligen är det väl obetydligt lite men det känns ändå jättejobbigt. Jag tror nästan jag blivit allergisk? Jag mår nästan illa fortfarande. Eller är det psykiskt påhitt? Fast nej det känns inte så. Det känns som jag skulle ha druckit bakterier eller nåt och blivit sjuk.

Tänker inte räkna detta som att jag druckit men det känns ändå väldigt tråkigt.

Försöker hitta nåt positivt med det hela och det är ju min egen reaktion på alkoholen. Jag är bara helt avskräckt. Kommer aldrig ta ett återfall kan jag ju säga. Man ska väl aldrig säga aldrig men jag kan nästan göra det alltså. Fy fan vilket vidrigt skit. Känns helt obegripligt att jag brukade dricka sånt där frivilligt? Till och med hade svårt att låta bli?? Det är verkligen ett bevis på att man vill åt berusningen och inte smaken. Nu när jag inte vill ha berusning så smakade den lilla mängden alkohol fruktansvärt. Och det är ett bevis på hur giftigt och beroendeframkallande det är. Om man vill ha det fast det är så vidrigt.

Nä på fredag har jag varit nykter i 9 månader och det tänker jag ff räkna det som för det som hände idag var helt omedvetet och som tur var så väldigt lite. Hade jag inte svept det hade jag kanske hunnit stoppa och känna vad det var.

En till sak inser jag.... det är att om jag nånsin tar ett återfall kommer jag bli knäckt. Känner mig nere pga såhär lite så vad skulle jag känna om jag tog ett glas vin eller öl eller flera stycken?? Jag anar att det är så många känner... Blir så knäckta att de inte vet hur de ska hantera det och därför kanske fortsätter? Om det är ett återfall alltså.

Drack jag nu vore det ett återfall eftersom min intention är att inte dricka. Förr i tiden kände jag mer att jag hade uppehåll när jag inte drack. Uppehåll i ett par månader. Sedan när jag började dricka igen så var det normalt för mig, pausen var slut. Men det är långt ifrån så jag resonerar nu. Skulle jag dricka nu så är det ett återfall i en sjukdom. Även om jag inte exakt definierar mig som alkoholist så tycker jag nog att det finns det nånstans i mig. Men jag kanske inte vill tro det.

Ångesten jag fick idag och som känns ännu påminner mig starkt om hur det var för 9 månader sedan. Och den känslan känner man inte om man inte har alkoholproblem. Den grymma ångesten orsakad av alkohol.

Länge leve nykterheten ?

Har haft en period på ett par veckor då jag inte skrivit så mycket. Har känt mig tom och också lite vacklande i mitt nya liv. Har ju också tyvärr fallit några gånger, men ingen katastrof. Men har nu insett att min livsstilsförändring inte bara handlar om att välja bort giftet, utan även andra mönster som gör att jag mår dåligt. En slags flykt på olika sätt. Har nog alltid varit en person som behövt stänga av ett tag och har gjort det på olika sätt. Inget fel med det att få vila sina tankar, sin ångest och sin oro. Men en del av mina "flykter" är ju såklart mindre konstruktiva, där alkohol är en av dessa. Träningen och motionen är ju en mer positiv aktivitet och inget som ger mig skuldkänslor o s v. Jag håller det inte på den nivån heller. Det jag däremot ska återuppta och som jag provat litegrann är att slappna av via en stunds meditation. Jag behöver vila mitt system ibland och förmodligen några gånger om dagen. Nu känner jag den inre motivationen och framtidstron igen. Tappade den litegrann känner jag för några veckor sedan. Eller rättare sagt började tappa tron på att jag kan klara av detta "nya" liv. Men nu tar vi ett steg framåt igen mot en lite annan morgondag :-)!

funderat på ditt inlägg Li-Lo och jag måste säga att jag har varit mest överraskad. Att det kan vara till hjälp för någon har jag inte alls tänkt. Mest har jag nog fokuserat på att jobba med mig själv för att inte orsaka massa emotionella disaster runt omkring mig.

Sista dag i Italien och det går att inte dricka här. Även om så klart tankarna kring vin är mycket påtagligare än annars, trots allt god mat, mysiga restauranger... Jag måste säga att suget efter sötsaker, glass och annat gott är nog starkare och jag har fallit för detta ett par gånger, inte för alkohol.
Både alkohol och socker dödar min kropp. Däremot det ologiska är också att jag har tappat så mycket i vikt att jag ser helt sjuk undernärd ut. Undervikt. Jag får inte i mig tillräckligt mycket kalorier genom vanlig mat.
Vad ska man njuta av om man har sina två dödliga fienden så nära?
Shopping så klart. Och mycket närhet med mannen :) Det dödar inte, ha ha.

Med en man som har och haft sitt helvete på jorden.
Två missbrukande barn (aktiva) och en död mamma till dom.

In kliver ullabulla och ska laga dom alla.
Jag kan väl säga på ren svenska att det har gått åt helvete..

Jag sitter och gapar från mina höga hästar hur de alla ska lösa sina liv och de lyder inte nämnvärt.

Då kliver jag ned och tar på mig offerkoftan och lierar mig med dom.
Funkar inte heller.

Sen faller jag med jämna mellanrum ned i svackor eller upp på min häst igen.

Just nu jobbar min skalle och mitt förstånd stenhårt på att försöka kontrollera framtiden ?
Eftersom jag uppenbarligen inte kan kontrollera nuet.

Återvänder till min trygga grotta för att slicka mina sår och sen ut i hetluften igen.

Vad sägs ullabulla om att lyda dina egna goda råd?
Led in häststackarn i stallet så den får vila mat och omvårdnad.

Lägger inlägget här trots att det kanske passar bättre i min andra tråd.
Men jag behöver påminnas om mina "fyllor" som bara skapar ångest och inte leder någonvart.

Hej ni kämpar ❤️

Jag har nu varit nykter i 6 v och 5 dagar! Jag har skrivit varje dag i min "dagbok" om tankar, känslor, händelser - då som nu, reflektioner /funderingar. Jag kollade tillbaka till dag 2 idag då hade jag skrivit *konsekvenser av mitt drickande och mitt mående*! Man vet och tar upp dom där självklara sakerna som påverkar när man dricker - Familj/vänner blir lidande, ekonomiskt, jobb, ångest osv. Då fick jag 31 punkter och idag efter snart 7 veckar nykter så kan jag lätt fördubbla de, de finns så mycket som påverkas utan man ens tänker på de när man är i dimman.

De jag håller är att jag skriver varje dag (kan se fram emot de ?) och tänka - dag för dag! Jag tänker inte att jag ska "kämpa" /kriga mot A *att de är A mot mig* för då kommer jag förlora. De enda jag kan göra är att bygga upp mig själv och bli den jag egentligen är och bli stark och starkast så jag väljer MIG och inte A. För de ligger hos mig, för Alkoholen/Alkholisten i mig kommer alltid finnas.
Om jag har en dålig dag så får jag ha de, när jag behöver en hand så frågar jag någon, när jag mår super så njuter jag! ? En känsla varar inte för alltid de är hur man hanterar de när just
den kommer vare sig om den är dålig, lagom eller super ?
Säger ABSOLUT inte att de inte varit en bergodalbanor av förvirring, smärta och ångest! Men så var de oxå när jag drack ? Men som nykter så kan de inte bli sämre. Med A så skulle man bara stampat på samma ställe hela tiden (som man har gjort)
Jag prövar inte leva i förnekelse så jag sätter mig inte i situationer som utmanar och kan fresta mig än! Som sagt de ska inte vara en kamp mot A och mig! Att mitt ego ska vinna och jag ska klara de bla bla bla! Bara de allra minsta sak kan trigga igång beteendet igen så varför ska jag sitta med någon just nu som njuter av ett glas vin!? Lika mycket som den personen ska få njuta av de glaset så ska jag få välja att inte riskera min nykterhet! Vare sig hur tråkigt och ensamt de är/kommer vara ett tag nu. Jag träffar mina vänner på dagarna istället och gör saker på kvällarna så har man något att göra ? Om någon vill anpassa sig efter mig då och då och intd dricka så är de jätte snällt men de är inget man ska begära och då veta bättre och göra annat! Jag kommer inte kämpa imotvind
Jag kan göra de lätt för mig eller svårt! De är mitt val..

Ha en ljuvlig dag ni allesammans❤️❤️

Ja, det är inte kul att vakna upp varje dag och inte veta var man är. Min kropp liksom stängs av lite hela tiden. Känns det som.
När jag inte dricker är min kropp så himla skakig. Liksom darrhet. Kan bero på medicinen men jag vet inte.
Men det är typ den främsta symptomen, annars är det väl det andra vanliga. Dåligt minne och så.
Ekonomin är ju åt skogen, men vet inte om man kan kalla det en symptom.

Det tar sin tid helt enkelt. Ta en dag i taget, och plötsligt mår du bara mycket bättre. Känn det du känner och sätt ord på vad du känner och tycker, och plötsligt en dag är känslorna inte lika starka, och det känns inte längre nödvändigt att i alla lägen säga vad man tycker. Man har gjort det redan, det får räcka. Flyt med helt enkelt!

Barnen pratar med varandra..Dom är hos mig nu..Vill inte vara hos honom när han har sin "tjej" där. En av barnen har lånat hennes hårborste som hon lagt på toaletten och borstar katterna med den.Jag säger inget.Dom är besvikna..Själv mailar jag med en man som verkar smart och kunnig om alkoholberoende..Han har varit nykter i flera år..Han är mitt bollplank när jag är ostabil..Vill ju absolut inte ha exet tillbaka.Inte ens om han varit nykter i åratal..Vår tid är förbi..Han har bränt skeppen, raserat broarna, supit bort känslorna..Tips till att bli stabil efter separation mottages tacksamt..Kram..

Alla vill åt en förändrad sinnesstämning.Det är max 2 glas som ger bra effekt enligt undersökningar.Resten blir sinnet bara sämre av.Jag känner ingen som nöjer sig med 2 glas..Det har jag alltid hävdat.ingen tycker om vin första gången, utan man vänjer sig för att komma åt fyllan.Kram

Jag försöker ju inte gömma någon av mina sidor. Får inte ihop det.
Kanske handlar det om att jag under uppväxten ofta blev beskylld för att manipulera eller ha andra avsikter än jag ens själv visste om och därför är så oerhört angelägen om att visa upp alla dåliga sidor för att inte riskera att lura någon?

Hoppas att du har rätt. Just nu känner jag mig mest uppgiven. Kram till dig

Om rädslan att älska och bli älskad.
Att våga släppa taget och inte skydda sig.
Gardera sig och ha flyktvägarna klara.

Jag bygger murar,hinder barriärer runt mig själv när jag känner mig hotad.
Av arbete,flyktbeteende och ord.
Ord och analyser som ska hindra mig att nå till min innersta kärna som jag inbillar mig är ful och fel.
En sorts varböld som om den får komma ut kommer att förpesta min omgivning och få dem att sky mig.
Förkasta mig och avstå fortsatt kontakt.

Det är förstås inte sant.
Men just känslan av att skydda det där innersta,onda eller goda barnet så att ingen får veta hur det är,på riktigt.
Även från mig själv,för jag vill inte se.

Jag vill inte acceptera att jag är både och.
Jag vill bara se det rena och vackra och ärliga som jag håller så högt.
Inte det svaga,rädda otrygga som ingen kan orka älska.

Om rädslan att älska och bli älskad.
Att våga släppa taget och inte skydda sig.
Gardera sig och ha flyktvägarna klara.

Jag bygger murar,hinder barriärer runt mig själv när jag känner mig hotad.
Av arbete,flyktbeteende och ord.
Ord och analyser som ska hindra mig att nå till min innersta kärna som jag inbillar mig är ful och fel.
En sorts varböld som om den får komma ut kommer att förpesta min omgivning och få dem att sky mig.
Förkasta mig och avstå fortsatt kontakt.

Det är förstås inte sant.
Men just känslan av att skydda det där innersta,onda eller goda barnet så att ingen får veta hur det är,på riktigt.
Även från mig själv,för jag vill inte se.

Jag vill inte acceptera att jag är både och.
Jag vill bara se det rena och vackra och ärliga som jag håller så högt.
Inte det svaga,rädda otrygga som ingen kan orka älska.

Tack igen alko,för att jag fick låna dina ord och göra om dom till mina egna.

Dina kloka ord sätter fingret rätt i prick hur man vill leva och känna i ett bra liv!
Så som du beskriver det är lycka!
Jag vet även hur det känns att leva med en person nära som dricker för mycket! Klokt att du försöker släppa det! För jag gissar att du försökt på många olika vis få honom att minska sitt drickande.
Det gjorde jag och det höll på att ta kål på mig! Det slutade med att jag själv drack för mycket även när vi separerat.
Nu vill jag inte skylla på honom att jag drack det gjorde jag så bra själv men jag mådde så dåligt tillslut.
Hur tänker ni kring de personer som säger sig att de inte vill vara utan vin eller öl med procent i för att det är så gott?
Jag själv drack för att det förändrade min sinnesstämning och jag slappnade av på konstgjord väg.
Kram till dig Lim

God morgon alla.

Ja miss lyckad, jag hoppas också han vill det. Å andra sidan orkar jag inte ens gå runt och önska det för det tar också massa energi. Jag har önskat förändring förr så mycket att jag nästan blivit galen och inte har det hjälpt. Jag hoppas men förväntar mig ingenting. Jag tror att om han fortsätter såhär för länge så kommer han ta kål på sin kropp. Han har fått andra hälsobekymmer som inte är kopplat till alkohol. Och de besvären blir knappast bättre av en förgiftad kropp, dålig kost på grund av det, rökningen som ökar när jag han dricker etc. Jag som rör på mig mycket, har bra sovrutiner och varken dricker eller röker kan själv känna mig trött och sliten så om jag levde som han.... då hade jag inte orkat leva. Så för min mans egen skull utöver för min och barnens så hoppas jag verkligen han slutar.

Han och alla som dricker har inget att förlora om de slutar. Det finns bara vinster. Det man tror man förlorar är bara falskt. För om man inte kan njuta av en fredagkväll eller god middag utan vin, så är nåt fel och det behöver ändras. Jag vet att jag själv tror ibland att jag vill ha vin på fredagkvällen men det är en falsk tro. Det är inte vin jag vill ha. Det är sinnesstämningförändring och det kan man få på andra nyttiga sätt. Nu när jag är helt nykter och är det helt frivilligt och har landat i det så kan jag njuta mycket mycket mer av både middagar och fredagskvällar. Jag bara ÄR och låter allt vara vad det är. Jag behöver inte tvinga fram nåt som inte finns. Med vinet ville jag ju göra om verkligheten på nåt sätt. Göra om min egen uppfattning av verkligheten genom att bli suddig och onykter. Istället för att vara i den sanna verkligheten. Och när jag accepterat det så älskar jag det. Älskar att vara klarsynt och klartänkt och att inte må smått illa hela tiden.

När jag behöver ändra sinnesstämning numera så lyssnar jag på musik, tittar på en bra film eller serie, äter nåt gott, dricker kaffe (det lugnar mig ofta), går ut och rör på mig, åker till stan med barnen eller nån annanstans. Men nu när jag är nykter behöver jag det inte på samma sätt. Jag behöver inte fly ur mig själv hela tiden.

Haha när jag skriver såhär känns det som att jag låter så självgod. Men det är absolut inte så jag menar. Jag vill bara skriva ner allt jag tänker om det här så att jag kan läsa det senare när jag kanske är på väg att falla. Jag vill aldrig nånsin förstöra det här för mig själv och då vill jag ha det på pränt.

Jag har ff dåliga dagar men de är så få om jag jämför med för ett år sedan bara.

Ha en fin nykter söndag allihop! Det är ni värda!

Kram!

När man är mitt i något är det svårt att fokusera och se klart.Du lim har hjälpt mig många gånger att se klarare...❤Nu är jag fri från en aktiv beroendeperson i mitt hem..Hoppas jag är helt fri från honom så snart det går..Jag hoppas din partner också vill bli fri från alkoholen...Som du och jag..Varm kram❤

...som är självmedkänsla och sinnesro är att förstå vad det är jag saknar. Längtar efter.
Jag saknar förmågan att lita på mina känslor. Hitta känslan av sorg och verkligen känna den. I sammanhang där jag tror att den skulle finnas. Gråten som hittade fram förut har smugit sig undan igen.
Jag kan säga det nu.
Tillsammans med andra kan jag sätta ord på det jag inte kan släppa fram.
-Jag vill egentligen bara gråta, men kan inte.
I orden finns ett hopp om att känna. Att locka fram känslan genom orden.
Och det svåra ordet längtar. Kan säga det till mig själv nu.
Och förstår anledningen till att det är så svårt.
Tilliten. Till mina känslor och tolkningar av omvärlden.
Varför längta efter något om det alltid samtidigt inneburit sorg och just sorg inte fått finnas eftersom trösten uteblivit. Längtan efter tröst som blir sorg som väcker behov av tröst som uteblir och så vidare.
Och längtan efter villkorslös kärlek.
Rädslan för att vara fel, för mycket, tro fel, missförstå, känna skam. Bli avvisad.
Skammen om jag misstolkar, skyddet genom att analysera, ambivalensen mellan rädsla och längtan efter närhet gör mig distanserad och klängig om vart annat.
Är jag innerst inne rädd för att möta den där avståndstagande, föraktfulla, skrämda, oförstående blicken? Mer rädd för den än för ensamheten...

Jag vill inte vara ensam längre. Hur kommer det sig att jag tycks vara så annorlunda? Så intensiv. Har inte andra människor samma behov?
Finns det ens någon som jag?

Och när jag förstår mig och accepterar mig kommer en lättnad inifrån.
Drivet att döva med alkohol är borta nu. Paniken och rastlösheten, till och med uppgivenheten kommer ibland. Den får finnas.

Det vände efter senaste samtalet med min terapeut. Den veckan började jag närma mig tillit till vad jag känner. Med massor av tvekan, javisst, och tvivlet var möjligt att validera. Frustrationen över att vilja känna och uttrycka kan valideras. Rädslan för att det är en tillfällig sinnesro kan valideras.
Acceptans för de snabba svängningarna i humör och energinivå, det är så här jag fungerar. När det går för fort behöver jag vila. Försöker göra det så gott jag kan.
Jag har inte druckit sedan dess. Gjort annorlunda val. Läst massor (som vanligt).
Om självmedkänsla och anknytningsmönster. Desorganiserad anknytning och komplext PTSD. Förstår med känslorna, inte bara huvudet. Det är så här det kan bli när det är så här det har varit. Jag hittar inte på.

Allt väl, är på miniweekend med familjen. Lugnt och skönt. Hoppas allt är väl med dig också. Kram!

Du är en kämpe och det ska du vara stolt över! Bara det faktum att du kämpar mot alkoholen gör ju att du dricker lite mindre och kommer en bit på vägen mot ditt mål. Jag tänker mig att om man bara kämpar vidare så borde det ju vara så att man gör det från en lägre a-nivå efter varje snedsteg. Ps tack för välkomnandet i min tråd. Kram

Ja miss lyckad, jag håller med. Ibland tror jag nog att en del bara är slitna av andra orsaker men nu tänker jag att det kanske faktiskt är alkohol oftare än man tror, även i "måttliga" mängder. Bilderna på mig själv till exempel, jag ser inte alkoholiserad ut men pluffsig, grå, svullen.... Sedan när jag ser bilderna där jag vet att jag inte drack, då har jag lyster i huden och i ögonen och ser även finare ut i håret faktiskt.

Idag är jag lite orolig och ångestfylld. Men jag vet att det är pga att min man drack hemma igår. Känner liksom bakisångest nästan och så oroar jag mig för hur vintern ska bli om det är såhär det ska vara. På sommaren var det ändå lättare när han drack för då var han mindre deppig. Han säger inte att han är deppig men jag vet det för jag ser det på honom. Såg i hans ögon idag att han behöver dricka igen. Och jag mår dåligt av att se det där. Kanske för att jag minns känslan? Även om jag är helt säker på att jag aldrig varit så illa som han. Jag har aldrig druckit lika mycket och ofta som han kan göra. Jag hade ändå nån slags gräns.

Det är åtminstone skönt att jag för egen del mår bra. Vore det inte för min mans problem (som han inte ens anser sig ha) så vore livet väldigt bra just nu. Och det är väl en tröst ändå att känna att mitt eget beteende och leverne är bra för mig. Och samtidigt irriterande att nån annan förstör min inre ro.

Idag ska vi på roligheter i alla fall så min oro försvinner snart.

Ha en fin lördag.

Kram!

Åh, vilka fina ord från dig, än en gång, ADHD. Behöver verkligen få vara liten och sårbar nu. Min man håller om mig och stöttar, men jag förmår mig inte att berätta om det dagliga drickandet. Vet inte varför, då jag vet att han aldrig skulle döma mig - tvärtom! Just nu är det svårt! Kram till alla som vill ha och behöver en ♡

Allt väl med dig?

Om ångest är förknippad med baksmälla kan hjärnan associera till detta så du rent fysiskt känner dig bakis när du har ångest. Speciellt om du precis vaknat och är lite sömnig i tankarna. Kanske har du även drömt om någon tidigare dryckesperiod utan att komma ihåg det.
Har hänt mig också, men jag kan känna mig glad och lättad när jag kommer ihåg att jag varit nykter. Tar det mer som en påminnelse om hur det skulle kunnat vara och tackar mig själv för att det inte var sant.
Ångest hör ju livet till så den kan du ju få leva med då och då, men kopplingen till baksmälla försvinner nog med tiden så länge du fortsätter vara nykter.
Kram