Senaste kommentarerna i forumet

Ja tack!
Ja jag förstår det är inte alla som känner för det=)

Det var riktigt listigt att boka Scandic! Och strålande att planera för träning under borta-kvällar! Jag läste någonstans att det ger bättre framgång att ersätta en dålig vana med en bra vana, än att bara försöka sluta med den dåliga. Tomrum är inte bra. Lycka till nu!

Gratulerar till det nyktra lyckoruset! ? Jag blir utmattad bara av tanken att vara ute på galej mitt i natten, med eller utan A... Men kul att höra att du kan ta del av detta som skänker dig glädje, och hålla nykterheten ?

Vi lever i en positivitetsdyrkande kultur. Man ska styra sina tankar och därmed känslolivet, bara tänka positivt, känna positivt. Men alla våra känslor har en funktion. Vi är utrustade med var och en av våra känslor för att försäkra vår överlevnad. Det gäller även så otrevliga känslor som skam. Skam hindrar oss från att upprepa handlingar som riskerar att vi sänker vår status i flocken. Eller tom blir uteslutna ur flocken och går en säker, ensam död till mötes. Skam räddar liv!

Nu håller vi det här! Kram

Igår hade jag så skoj!
Först mötte ja upp min familj och andra vänner som var och besökte mig vi åt middag ute. Jag drack mikkeller tror jag den heter och massa vatten.
Sedan drog vi till hotellrummet och dem drack mer mer alkohol och jag drack läsk. Det var super trevligt fast blev lite trött...
Men sedan vid 00.00 så drog jag och 2 andra ut på krogen. Vi satt och drack. Jag drack en god alkoholfri öl.
Det jag inte kunde sluta göra det var att kolla RUNT på folk och se om ja kanske kände någon eller efter nån snygg kille. Detta har jag inte gjort på länge haha det har typ varit svart eller så har jag sett dubbelt eller så har jag inte brytt mig om min omgivning... tragiskt.

Jag var as trött men kämpade mig igenom kvällen för att jag hade såå kul. Såg en super snygg kille men vågade inte gå fram... vilket jag ångrar nu. nästa gång så..!;) Jag orkade ända till 02:30 sen var jag tvungen att gå då var jag helt slut och orkade knappt vara social för att jag var så trött. Ska nog ta en alkoholfri kaffe drink nästa gång;)

Jag tror att vi ändå är på god väg att sticka hål på den där romantiska bubblan. Våra ungdomar har inte alls samma förhållande till alkohol som vi hade på vår tid. När jag var ung var den som söp sig fullast oftast den som var coolast. Ligga och spy i en buske var helt ok och ganska lustigt beteende. Jag har barn i både yngre och äldre tonåren. De ser dem som öht super sig fulla som loosers. Den som inte behöver alkohol för att umgås får högre status. Ligga och spy... Då är man bortgjord för lång framtid. Jag läste någon artikel som bekräftar att supandet gått ner drastiskt bland ungdomar i storstadsmiljöer. En anledning var just den här attitydförändringen kring fylla, men också att de inte är ”ute och drar” på samma sätt längre pga dagens informationsteknologi, spelkulturen osv.

Ja tack nyttan!
Detsamma! =)=)

Nu har jag i vanlig ordning analyserat gårdagens händelse och kommit fram till följande:

Det var skammen som höll mig i schack i går. Det var skammen som fick mig att avstå från att fråga efter alkohol. Det var skammen som räddade mig från att bryta den nyktra perioden.

Det blir lite tudelat, ena stunden vill/bör/ska jag inte känna skam över mitt problem och i den andra är det just den som ser till att jag håller mig på banan. Så egentligen är jag mest tacksam över den ändå, då det primära är att avstå. Knepigt!

Självklart är jag extra glad i dag, då det verkligen inte var någon "piece of cake" i går. Jag menar, det är ju inte svårt när det flyter på. Som sagt, tuffare den sista veckan än det varit under resan hit mot den 56:e dagen. Vad som triggat igång allt just nu vet jag inte, får se om det går att ringa in något.

Nu sväljer jag dock all besvikelse, all ambivalens, sträcker på mig och går med huvudet högt. Trots att jag bor i landet där Jantelagen regerar, ropar jag: "Hey, jag är så sjukt stolt över mig själv!" Sådeså!

Tack ännu en gång för all pepp, det betyder så mycket. ♡ Kul att få vara en inspirationskälla. Det gillar jag.

I dag blir det garanterat nyktert. Nu håller vi i det här! ♡

Tänker på mina ungdomar som hela tiden lägger upp bilder på ölprovning, 1000 ölsorter, vinglas och paraplydrinkar. Jag slutar ”lajka” dessa från och med nu.
Härligt med löprundan!
En skön och fräsch vecka önskar jag oss alla!!

Söndag morgon.
Ingen huvudvärk, inga exem och jag hör kylen/frysen burra över min tinitus. Den har jag för övrigt haft sedan 90-talets besök på alltför många konserter utan öronproppar. Inte tänkte jag på att musik kunde skada mina öron! Så jag har lärt mig leva med den som en ständig följeslagare av min egen dumhet.
Kroppen känns ett par hekto lättare, jag kan ana det andra beskriver med lystern i ansiktet. Jag har faktiskt fått en annan färg. Det lite rödrosa är inte lika framträdande och jag har till och med gått osminkad till jobb efter träningen i fredags.
Kaffet smakar annorlunda - vet inte om det är bättre eller sämre. Bara annolunda.
Lördagen gick till att sova ut, arbeta några timmar, vila, plocka ner granen och julpyntet. Sedan var det plötsligt eftermiddag och vi tog beslut om att laga middag hemma och se en film med den lille. En alldeles vanlig lite tråkig kväll i full nykterhet. Mannen tog ett glas vitt vin till maten. En flaska som för övrigt låg öppen i kylen sedan trettonhelgen - tänk att att den fått vara ifred :-) Jag drack Ramlösa. Helt oberörd.
Vi pratade lite försiktigt om mitt drickande och mannen backade där han var på väg att börja skämta om hur mycket jag druckit under åren. Jag försökte att på ett bra sätt förklara, utan att ta på mig offerkoftan, hur svårt det var att om igen bryta själva vanedrickandet. Att det inte är värt att dricka igen när det är så svårt att sluta. Han förstår inte det eftersom han bara slutar dricka när han inte vill ha mer oavsett om det finns mer i glaset/flaskan/baren. Men han har ju noterat hur jag häller i mig vinslatten på söndagen eller att jag ibland kan dricka en hel flaska vin på en vardageftermiddag/kväll. Han har dock inte tyckt det var så farligt eftersom jag aldrig blir otrevlig, sluddrig eller störig på något vis. Bara varm och go´ enligt honom. Så han förstår inte att det händer något annat på insidan. Han har inget speciellt hälsotänk heller så han har inte reflekterat över våra alkoholvanor speciellt. Hur som helst är han med mig och ger mig sitt fulla stöd. Jag måste acceptera att andra dricker och att det inte är för mig. Livet är inte rättvist.
Utmaningar framöver.
En tjänsteresa i veckan med övernattning blir det framöver. Ingen som ser mig på kvällen, ingen som vet vad som händer på hotellet och en liten miniflaska rött vin på varenda hotelrum utom på Scandic.
Så jag har bokat Scandic veckan som kommer. Det kan ju vara en strategi för att skydda mig själv. Och så har jag köpt träningskort som gäller på de orter där jag kommer att vara mest. De stora kedjorna är inte så dumma ibland. Tänk att få till träningen den kvällen i veckan då jag är borta - det skulle vara guld värt. Det kräver disciplin att träna in den vanan. Jag gör ett försök med stor ödmjukhet!
Nu ska jag köra min avslappning - kör ”sluta dricka alkohol” ett tag till eftersom jag inte hittat något annat som tilltalar mig.
En alldeles vanlig, grå, kall söndag mitt i vintern känner jag varm lycka inombords över livet som det är utan bedövning.

Tre månader - helt fantastiskt!
Din rastlöshet - ja, acceptera den och kanalisera den mot saker som ger något bra tillbaka.
Följer dig hack i häl!

??

Starkt jobbat! Du är en inspirations källa. Kärlek o kramar från mig ?

Klart att du är värd beröm, så synd att du inte får uppskattning av människor runt dig. Det är nog som du tror, många förstår inte vilken bedrift det är och vilken kamp vi utkämpar. Bra att du inser att det kanske är anledningen.

Du får i alla fall ett helt fång rosor och beröm av mig. ??? ???Tack för pepp hos mig, jag behöver det nu. ❤

Åh, vad jag längtade efter det i kväll. Eller rättare sagt två-tre... Magen vred sig i ångestsug, livet kändes så jä-a meningslöst. Jag grät som ett barn - har inte fällt en tår sedan dagen då jag berättade för min man. Visste att jag bara behövde be om en så hade mannen med den magiska nyckeln hämtat, om än kanske motvilligt.

Men någonting gjorde att jag lät bli. Stolthet, styrka, förnuft - skit samma vad det var, huvudsaken är att det inte blev något. Men fy, vilken jobbig kväll det blev, 55 dagar in i nykterheten.

Trots all besvikelse är stoltheten över mig själv den starkaste känslan just nu. Jag klarade det, jag är nykter i kväll också!

Nu håller vi i det här! ♡

Verkligen bra kämpat, vi kör vidare?

Vad fint att din historia kan komma att hjälpa andra att göra samma förändringar som du har gjort. Det är ett väldigt bra mål.

Och vad underbart att det sker förbättringar hela tiden ❤

Kram!!

Åtta helger är toppen!! ???❤

Miss mary poppins, ja så är det nog att man inte slutar tänka på A. Men man tänker på ett annat sätt än förr. Ibland stör tankarna mig men jag bearbetar det och får väl se det som en del i sjukdomsbilden. Eller vad man ska säga... det får ingå helt enkelt. Sedan kommer perioder tankarna på A är få och sällan. Det går i vågor. För mig i alla fall. Nu för tiden är jag ju så anti alkohol att mina tankar kan vara ganska arga, vilket ju är rätt jobbigt. Men hellre arg än sugen på att dricka ? ❤❤

Lerigen, tack!! vad fint det känns att veta att du vill läsa hur det går för mig ?❤ blir varm i hjärtat ❤

Nyckelpigan, tack för kramen och stor kram tillbaka ❤❤

Jag tyckte alkoholen störde min hjärna kring jul och nyår. Kände nån form av saknad efter det antar jag. Men nu när snart halva januari passerat och jag vet att många (även de som inte anser sig dricka för mkt) vill bli nyttiga detta nya år känns det extra skönt att jag liksom bara behöver forsätta där jag redan är. De hade de lätt runt jul och nyår (typ?) men nu är det jag som har det lätt. Det stärker mig.

Ibland känner jag mig ensam och liten och som den enda som inte dricker alls. Så kändes det verkligen på nyår. Då var jag INTE sugen men jag kände mig rätt ledsen och besviken över att alla andra vuxna drack och jag kände mig faktiskt udda. Utanför på nåt sätt. Men som att jag är den enda som fattar nåt. Det var irriterande att sitta där och veta att jag är den enda med ett klart sinne. Och att jag skulle känna mig udda fast jag gjorde det enda rätta (enligt mig). Det är störande att det naturliga (att vara nykter) är det avvikande ibland.

Känner att jag inte formulerar mig bra alls och jag vet inte om nån kan förstå det jag skriver ? Jag är så trött. Har varit på badhuset hela dagen så jag är helt slut nu. På ett skönt sätt dock.

Jag är så glad över detta forum. Jag har insett att ingen i mitt liv förutom min man ibland (väldigt sällan) säger nåt bra till mig om att jag inte dricker. Ingen berömmer mig eller vill prata om det ens. De köper A-fritt till mig och ifrågasätter inget men de säger heller aldrig nånsin nåt positivt till mig (kanske nån liten grej jag glömt). Det har inte stört mig förut men gör mig lite ledsen nu. Jag tror de skyddar sitt eget drickande och de vill inte diskutera hur dåligt A är. Socker kan de prata illa om en timme eftersom de inte vill äta socker men alkohol vill de ju ha. Ironin....

Så det är tur att detta forum finns och tur att jag blivit bra på att peppa mig själv och reflektera på egen hand kring fördelarna i mitt nyktra liv. Men ja ibland vore det trevligt om nån i min närhet hade lust att berömma mig lite. Men å andra sidan har jag inte berättat hur läget var innan jag slutade. Ingen vet om mitt problem så de vet ju inte heller vilken bedrift det är att inte dricka nånsin. Fast jag vet att de flesta runt mig själva faktiskt inte skulle klara det. Och de vet nog det själva också så därför vill de inte prata om vilket jäkla gift A är.

Kramar till alla (och som jag sa, jag har en del arga tankar kring A ?)

Så impad av dig!
Keep up the good work ♡

Jätte bra kämpat!!!

...läste också den här artikeln, (skriven av en mycket tillförlitlig forskare och journalist), och blev lite förvånad över osäkerheten beträffande alkoholens farlighet. Förstod att faktorer som tillgänglighet, acceptans, beteenden (fallskador, våld, etc), att så mycket forskning gjorts, drev upp farlighetssiffrorna. Jag hade tänkt mig att det var alkoholen som sådan, bl.a. med dess egenskap av nervgift, som gjorde den så farlig rent fysiskt.
Det verkar som om alkoholens skadeverkningar bedöms på grupp- och inte på individnivå statistiskt sett. Forts följer hoppas jag. Och att a slutar romantiseras, vilket fortfarande sker i alltför stor utsträckning.

.... - sant eller falskt? Precis läst en artikel i dagens SvD där en skribent med stöd av undersökningar/studier försöker svara på den frågan. Slutsatsen i denna är att det finns viss statistik som ger stöd åt att alkohol totalt sätt är farligare än andra droger. Med det menas att eftersom så många brukar alkohol på ett mer eller mindre skadligt sätt, så blir totalen denna. OM man väl brukar droger som heroin, crack, metamfetamin så är dessa såklart skadligare för just dessa betydligt färre brukare. Alkohol är skadligare även för andra.
Ja, vi vet ju att alkoholen kostar oss en väldigt massa på många olika plan.
Vi får ju hoppas att den romantiska bilden håller på att förändras ungefär som det var med rökningen för några decennier sedan. Hade Facebook funnits på 60-70 talet hade säkert bilder från rökande personer figurerat i flödena. "Sitter och röker och tittar på solnedgången!" tror jag inte så många lägger ut nu. Beskriver inte den där lyckliga bilden man vill visa upp för omvärlden så att säga
Än så länge verkar det vara så att folk "lajkar" glaset med bubblet, eller den kalla starkölen, men jag hoppas att om några år är det helt fel.

Det kanske också är där vi som har alkoholproblem och som vill skippa skiten, behöver landa i. Slå hål på romantiken och sluta längta efter nervgiftets tillfälliga bedövning. Det blir ju lättare också för oss alla om alkoholen tar samma väg som rökningen gjorde.

Det var några lite ostrukturerade tankar så här på lördagsmorgonen och en påminnelse till mig själv (och förhoppningsvis andra). Vaknat pigg och fräsch. Snart väntar en 12 kilometers löprunda på Djurgården. En skön och fräsch helg till oss alla!

Ja du lerigen, oxå expert på att inte hitta sakerna dagen efter?. Och vinäger, tänk vad skönt och slippa smyga och planera sina dagar efter alkoholen. Det är en befrielse. Idag lördag, blir träning idag med. Så skönt att slå in hörlurarna och lyssna på Ted samtidigt som man kör på gåbandet. Som motion och meditation i ett. Ikväll ska vi laga nåt gott och umgås, gubben och jag. Lite spänt är det mellan oss, och igårnär han kom hem märkte jag att han tittade ingående på mig och fick två pussar. Vet att han ville kolla om jag druckit nåt, känns sorgligt. Spriten förstör verkligen allt det fina i livet. Tänker oxå, att det är inte vad jag säger som betyder nåt, utan vad jag verkligen gör . Och idag ska jag vara nykter i hela 24 h. Kram alla kämpar

Har sovit ändå till 08:45 och missat min Viktväktarklass. Det gör inget. Jag är oändligt glad att jag vaknar nykter. Det känns egentligen inget speciellt - mer naturligt. Det är en fälla för jag vet att jag vid andra tillfällen, när jag haft en vit vecka, intalat mig själv att det inte är någon skillnad, utan att jag känner mig precis som bakfull fast jag inte druckit. Så går alkoholhjärnan igång och säger att "det är inte så farligt att dricka vin". HA, den här gången får dessa tankarna åka iväg - jag ska tränga ut dem med viljestyrka och med motion. Hjärnan ska få fullt upp med matematik.

Jag är trött av flera anledningar precis som alla andra. Det var längesedan solen sken mer än några timmar, dagarna är fortfarande allt för korta för min smak och jag har en längtan efter våren som inte är realistisk. Samtidigt så passar mörkret och det grå mig bra - det håller nere förväntningarna på hur skönt och fint och roligt allt ska vara.

Vid en del tillfällen sköljer en trötthet över min hjärna och jag kan både känna lite svindel, illamående och yrsel. Jag inbillar mig att det är så man kan känna när man är på väg mot utmattning fast i liten omfattning. Det är inte i närheten av vad människor beskriver men jag undrar lite ändå om det har med mitt tidigare så stora alkoholintag att göra, om det är abstinens och att jag kommer att återhämta mig. Och så tänker jag att jag kanske är sjuk i något annat som jag nu tränger bort. Ja, jag håller nog på att bli hypokondriker. Får väl beställa en hälsokontroll.

Fredagen nykter - det var den andra på många, många år. Ja, det fanns ett ögonblick då längtan efter det första glaset vin gjorde sig påmind men jag lät den passera och satte på en kopp kamomillte. Var uppe en hel timme längre än vanligt och sov följaktligen två timmar längre än vanligt. Tänk att kunna bli lite mer sällskaplig, bara lite. Mannen drack en halv öl till maten och en halv wiskey till "På spåret". Jag noterade att han inte uppskattade det som vanligt. Jag har inget emot att han dricker "normalt", jag ska lära mig att vara med så länge så möjligt när det blir dags för fest och ha överseende när folk blir fulla. Det finns alkohol överallt omkring mig och jag måste lära mig leva med det och att det inte är för mig.

Tänker att jag räknar mina dagar till dag 21. Jag har lärt mig att det tar 21 dagar att träna in en ny vana. När 21 dagar har gått går jag över till att räkna veckor i nykterhet.

Jag kommer att få anledning att besöka min dagbok här ofta och läser Muränans lista över goda råd.

Jag älskar det nyktra livet!