Senaste kommentarerna i forumet

Jadu Lim, nä, sanningen är väl den att jag fortfarande inte vill bestämma mig för att sluta helt. Fortfarande tror att jag kan dricka socialt ibland. Och det funkar, men sen börjar jag återigen medicinera stress med alkohol, ensam hemma ( eller i smyg hemma). Du har säkert rätt och att fortsätta dricka socialt och då och då återvända till ett osunt drickande det kanske inte är värt de kanske 2-3 glas vin då och då som ett socialtdrickande är för mig. Och just det som händer i kroppen..., att det ska vara så jäkla svårt. Känner mig lite som "träningstanten" just nu och fyller på med 0.or i loggan istället. Får se, det går i alla fall inte åt fel håll just nu, tvärtom.

lyssnat på min mamma. Hon hävdade alltid att man ska leta igenom fickorna på alla plagg innan man lägger dom i tvättmaskinen. Jag kan förstå resonemanget men har aldrig riktigt tagit det till mig fullt ut, förrän nu. När jag öppnade tvättmaskinen nu senast var den full av tobak, pappersbitar och cigarrettfilter. Tydligen har jag glömt kvar ett cigarrettpaket i en bröstficka på en skjorta under dess åktur i klädernas nöjespark. Så nu har jag ett trevligt pysslande framför mig, förhoppningsvis finns det åtminstone något slags filter gömt i maskinens innanmäte där tobaksresterna har samlats för en stunds samvaro. Jag vet inte riktigt varför jag förr har brytt mig om att dricka över huvud taget; jag har ju en utomordentlig förmåga att trassla till det för mig redan som spik nykter.

Jag tror förresten jag såg en äkta narcissist igår, på vägen hem. Jag flög via Frankfurt och vårt plan tilldelades ingen gate så vi parkerade ute i obygden någonstans och fick åka buss in till terminalen. En av passagerarna, en tysk med tillhörande hustru och litet barn, fick då för sig att han absolut måste ha sin bilbarnstol som han hade checkat innan avresan. Jag förstår inte riktigt varför personalen gick honom till mötes, men alla vi andra passagerare fick snällt sitta i bussen och vänta medans man rotade igenom planets innanmäte efter han dyrbara stol. När vi så kom till terminalen använde han den inte ens; han gick och bar den medans barnet satt i en sele på mammans mage. När jag någon gång får för mig att jag har sett allt dyker det alltid upp något som bevisar motsatsen.

Ha en fin dag alla!

Tack Sannah, Sisyfos och miss lyckad för era kommentarer!! Ni gjorde mig glad!!

Ja rastlösheten är nog faktiskt den känslan jag allra mest minns just nu. När jag drack var jag alltid rastlös. Förutom när jag drack. Tror nästan den känslan gjorde mig deprimerad för den var helt omöjlig att få bort nästan. Och den gjorde mig spänd, irriterad, ledsen, stressad och missnöjd. Alltså ger ju alkohol bara dåligheter. Visst, en timmes skön känsla i kroppen (eller? Det var också en stress att ha den känslan för man ville inte att den skulle ta slut). Men sedan kommer ju bara skit. Oj, alltså jag saknar det inte alls.

Bestämmer du dig någon gång för att sluta dricka helt Sisyfos? Du skulle slippa så mkt inre stress ?

Kram till er alla och glad Halloween! ?

Hej miss lyckad. Du är så stark och kommer att ha gått igenom sorgeprocessen när du sörjt klart. Kanske är det som när vi slutar dricka? Det tar tid och man måste gå igenom nästan ett helt år med allt vad det innebär, utan alkohol. Sedan vet man att man kan och man får nya vanor. Ibland när man är ledsen kan man ju också råka tänka "fel". Tro att det där gamla är vad man saknar och behöver fast det inte ens finns kvar även om man skulle gå tillbaka.

Ditt ex kanske försöker skynda på processen. Och dessutom med alkohol alkohol i kroppen då och då. Han läker inte alls men det gör du. Han kommer nog må ganska dåligt om ett år tyvärr men det är jag säker på att du inte kommer att göra.

Du har en fin framtid framför dig och nykter som du är kommer den dessutom vara klar och frisk och du kommer kunna bearbeta allt du känner.

Många kramar fina miss lyckad ?

själar läker inte i ensamheten

Hej!
Jag har ca samma problem! Mitt är när jag vaknar och så har de varit sen jag slutade att dricka och det var för ca 6 veckor sen. Väldigt tröttsamt men som tur är så går de över efter någon timme! Tar de heldre än en dag av bakfylla (men jag tog oftast en återställare så mådde lite bättre efter en stund) då jag får vara klar och nykter i hjärnkontoret ? Men om de inte går över så får man söka upp läkare pga för mig kan jag få lite ångest först och måste ta de lungt, men om jag ska åka o jobba så har man inte den tiden att andas ut och då stannar känslan längre! Om de påverkar dig för mycket så tycker jag att du ska kontaktar någon pga de är sånt som kan trigga igång så man börjar dricka igen. Och man ska inte gå runt och må dåligt om man inte måste!
Lycka till ?

Läser ditt inlägg och ler, så fint du gör som kollar av din inre upplevelse med "verkligheten". Klok som en bok.

Härlig tråd du har,

hej och hopp om god fortsättning.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har varit nykter i många år för att de senaste åren gått en vinglig väg med perioder av alkohol i varierande mängd. Nu har jag inte druckit på ett par veckor. Visst har jag mått dåligt ibland även när jag varit nykter, med ångest och depressioner, men aldrig precis samma känsla som vid bakfylla förut. Det blir dubbelt obehagligt, eftersom jag känner mig misslyckad över något som jag inte ens har gjort. Hoppas också att det släpper snart.

Att kapa dom själsliga banden från någon efter ett långt liv ihop tar tid.. Försöker att skära av banden genom mentala bilder. Ett rejält hugg för varje år. Så lossnar själen från någon annans som jag inte vill höra ihop med längre. Man kan inte skynda på förloppet genom att ta in en ny person.. Räknar med att vara fri någon gång nästa år.. Sorg saknad acceptans och sedan nyorientering.. Nästan som att någon dött.. Ja vår kärlek är död...alkoholen dödade den.. Men det var exmannen som gjorde valet att dricka. Det kan han aldrig skylla på någon annan.. Jag ska ta hand om min skadade själ och bli hel.. För första gången på många år❤️Kram✨✨✨

... har du varit nykter?

Hjärnan kan spela en spratt ett bra tag efter att man nyktrat till. Sömnbrist gör nog inte saken bättre.

Hoppas det släpper snart!

Italiensk mat är fantastisk. I Italien är verkligen mat kultur! Man äter mat, man pratar mat, man är mat. Precis som hemma hos mig...

... på ett mail jag skickade till chefen i imorse.

Han verkar inte alls lika stressad över situationen som jag vill inbilla mig själv.

Typiskt alkoholistbeteende!? Försöka projicera över problemet på nån annan, tom. (eller framförallt) på de som försöker hjälpa mig.

Skrattar och gråter åt mig själv om vart annat.

där har jag spenderat en tid nu. Inte helt fel som avbrott i den dystra Svenska hösten. Temperaturen låg mellan tolv och tjugo grader och solen visade att den fortfarande existerar i all sin prakt snart sagt varje dag. Men det bästa var, som alltid där nere; maten. Visserligen åkte jag dit för att jobba men det var inte mer betungande än att jag kunde njuta av en överdådig måltid snart sagt varje kväll. Jag älskar Italiensk mat, jag tycker den lyfter en i anden; varje måltid gör mig glad och nöjd. Där nere är ju faktiskt ätandet en sysselsättning, ett synnerligen behagligt sätt att fördriva kvällen, långt bättre än att sitta framför tv'n med en påse chips i näven.

Men vinet då, tänker någon, hur gick det med vinet? Tja, för mig har vinet aldrig varit något annat än ett berusningsmedel, inget jag har intresserat mig för. Inte ens när jag drack som mest kunde jag förstå varför man ska ha ett glas vin på bordet när man äter. Vin halsar man direkt ur flaskan, eller, om man vill vara lite fin i kanten, hinkar i sig ur ett välfyllt dricksglas. Jag tror inte många kockar skapar sina rätter med något speciellt vin i åtanke, de lagar maten för att den ska smaka bra alldeles på egen hand. Så ett glas vatten har varit den naturliga följeslagaren på bordet, och maten har talat till mig utan att någon tjattrande Valpolicella har fått chansen att överrösta den.

Och nu, när jag sitter här och tittar ut på min bil som står med frost på rutorna, vill jag bara tillbaka.

Ha en bra dag!

... är visst inte min bästa gren.

Vill så gärna komma upp på banan och kommer framåt med livet. Visst, jag vet att det är viktigt att ta det lugnt, ta en sak i taget, inte pressa sig eller stressa... men dagarna går och jag är lika trött, har samma galna huvudvärk och alla vill att jag ska ta viktiga beslut. Min chef, min fru, jag själv...

Har en ny läkartid nu på fredag och hoppas på ytterligare nån veckas respit. Har mailat min chef och lovat besked på måndag om jag ska säga upp mig eller hur jag tänkt mig det hela. Gå tillbaks till jobbet känns inte som ett alternativ.

Vill komma igång med en egen verksamhet och har 100% stöd från frun trots att det kommer att bli knackigt ekonomiskt.

Min energinivå ligger på typ 5% av normatl och jag kan inte tänka klart när huvudet bara dånar och ilar om vart annat.

Går på AA-möten nästan varje dag, det är mitt lilla andningshål och ungefär vad jag orkar med.

44 dagar nykter. Alltid nåt...

Nu var det lite länge sen du skrev om dig, hunden och dina livsreflektioner. Det har väl inte hänt nåt där i mörkret?

Jag hör och känner en starkare energi hos dig lim.. Härligt. Vi har ju alla vårt mående att jobba med. Jag är i en separationsfas som går upp och ner. På dig låter det som om du äntligen fått mycket harmoni i ditt mående. Så skönt! Kram?

För vad händer om man inte gör det själv?
Vad händer om man är sårbar?
Vem skulle fånga mig om jag faller?
Vem skulle
Vem
Jag har också hjälpt mig själv, analyserat mig själv.
Utbildade mig till och med till socionom, och sedan terapeut, och sedan ännu mera olika skolor inom området. I syfte att göra det ingen annan kunde göra. I tonåren, unga vuxenår, medelåldern....dvs ge mig den hjälp jag behövde för att reparera anknytningsskador som fortfarande sitter så djupt att jag har svårt med nära relationer. För att kunna få min tillit måste den förtjänas genom att bevisa att man kan bättre än jag själv.
För tilliten till andra är skadad.
Lättnaden när jag hittade en terapeut som kunde. Och en läkare på psyk som kunde. Båda vinna tillit genom äkta engagemang och visa att de var kunniga - kunnigare.
Anknytningspersonerna måste vara trygga, trovärdiga, kärleksfulla, och starka. Jag hade en som inte var något av detta. Och en som var allt utom stark. Och en däremellan som bara var kärleksfull. Så jag blev tvungen att vara den starka.
Det är ensamt att vara stark.
Hoppas du hittar tilliten som gör att du vågar vara sårbar så du slipper bära alla dina bördor själv.
Kram

Du skriver att du brukade känna dig låg och rastlös tidigare och tror att det berodde på alkoholen. Jag kan verkligen bekräfta det. Eftersom jag fortfarande medicinerar stress med alkohol, men rätt sällan så kan man vara lite uppmärksam på det som händer i kroppen. Och precis som du skriver så känner jag mig väldigt rastlös efter att ha druckit. Det ökar på den fysiska känslan av stress som är just det jag försöker få bort. Usch, vilket jäkla gift det är. Så stå fast vid ditt beslut att inte dricka, inget blir bättre av det. Du är så bra, Lim.

Nu är du en förebild som hjälper! Tack för att du delar med dig och dit du är idag vill jag vara med! Jag ska dit! Tack för inspiration ❤️

Din beskrivning av att vara den som kan mer än andra och borde veta bättre är exakt sådan jag är vad gäller alkoholen - än så länge! Känns inte som om jag sviker någon annan än mig själv om jag avslöjar hemligheten.

Att du inte förstod mina katastrofscener är inte så konstigt. Jag var luddig nog att inte beskriva några detaljer, eftersom det inte finns på kartan just nu att berätta.

För några år sedan fick jag ganska svår panikångest. Beökte till slut först KBT-terapeut och sedan psykolog, men det fanns inget de sa eller gjorde som jag inte redan läst mig till och provat. På egen hand är jag nu mycket bättre, om än inte bra. Det konstiga är att jag inte skäms ett dugg över detta. Är tvärtom lite av en frontfigur för "vem som helst kan trilla dit"-folket. Även den smarta, duktiga, sociala och roliga tjejen.

Måste alltså på eget sätt fixa detta - tror jag. Är dock övertygad om att jag kommer att klara även det. Naivt kanske, även om jag inte är sådan i min personlighet.

Om någon kommer och berättar för mig att det har problem med A är det som jag nämnde tidigare inget annat än respekt och mod jag känner inför denne, så skammen gäller bara mig själv.

Läser igenom det jag skrivit och förstår om det tolkas som att jag tycker mig vara förmer än andra. Så är det inte. Har haft en ganska tuff uppväxt, där min självkänsla under en period var mycket låg och resulterade i ett självmordsförsök och mycket annat tok i tonåren. Har efter det nog varit tvungen att bevisa för samhället att jag duger.

Nej, nu blir det mest osammanhängande svammel, känner jag. Ska i väg snart.

Vill iaf tacka dig, ADHD, för otroligt bra analyser, pepp och kanske, kanske en och annan ögonöppnare. Stort tack!

Ha det gott där ute i er kamp, nu kör vi en nykter tisdag!

Just det vi kan vara så rädda för... att vi ska spricka när vi kommer ut i ljuset...?!

Mig själv har jag pratat med allt för länge nu. Med eller utan spegel.
Men förstår vad du menar, se mig själv först, ge och få tillit till mig själv.
Av och till har den alltid funnits, för det fanns ingen annan.
Självständighet, självtillräcklighet, gör-det-själv, bara själv, ensam.
Nä. Ögonkontakten vill jag träna på någon annan nu.

De är ju verkliga för dig. Kunde dock inte låta bli att servera lite alternativa tankar inom parentes.

Det värsta som skulle kunna hända om du berättade att du har problem med alkohol och vill sluta dricka.
Fick inte riktigt ihop vad som är det värsta scenariot.
Är det att din bild utåt, den duktiga flickan, skulle behöva målas om? (Till den mänskliga duktiga flickan, bärandes ett bagage i ensamhet pga fullkomligt mänsklig skam över att avslöjas)
Är det att du tycker dig svika andra, genom att ha dolt detta? (andra delen av meningen inom parentes ovanför)
Är det för att du tycker att du borde klara mer än andra och antingen veta bättre än att dricka för mycket, eller kunna sluta på egen hand och när som helst? (varför skulle din hjärna ha en helt annan struktur än resten av mänskligheten? Och varför har du inte redan löst problemet genom att sluta dricka eller begränsa det om det nu bara handlade om att vara tillräckligt duktig..)
Eller...vänta nu.
Det är ju inte du som valt att få alkoholproblem!!!
Vänd på det. Om någon berättade för dig, skulle du döma och se ner på personen, eller skulle du försöka stötta och tycka det var strongt att tala om det och vilja förändring?
Jag tycker att du ska visa dig så som du är, iallafall för dem du litar på. Vacker, stark, sårbar, i behov av stöd, kompetent 8nom vissa områden och vilse inom andra. Precis som de flesta människor med andra odr ❤️

God kväll!

Jag ligger i sängen och funderar över smågrejer. En mix av olika saker. Och några saker skapar lite stress. Men så känner jag mig ändå relativt lugn... för mitt i alla vardagens bestyr så slipper jag ju åtminstone försöka sluta dricka! Vilken lättnad det är att ha det stora bekymret ur världen.

Kände också idag att jag faktiskt mår ovanligt bra.... Alltså jag tjatar om hur jobbig hösten är för mig och bla bla. Men jag mår faktiskt rätt så bra. Törs knappt tro att det är på riktigt att jag mår såhär bra. Inom mig liksom. Brukade vara så vansinnigt låg och rastlös förut. Men det känns inte så nu. Och jag är HELT säker på att det är tack vare att jag aldrig dricker. Varken lite eller mycket.

Jag tycker fortfarande det mörka vinterhalvåret är jobbigt men det känns ändå annorlunda detta år... hittills.

Jag behöver hålla igång för att må bra dock. Vara utomhus mycket och hitta på saker när vi är lediga. Men jag har ju energin till det eftersom att jag är giftfri.

Snart har jag varit nykter lika länge som en graviditet är lång. Sedan är det bara tre månader kvar till min årsdag som nykterist. Det är ju inte klokt! Jag har klarat en del av en vinter, en hel vår, en hel sommar och nästan en hel höst. Och jag är så glad för det!!

Kram till er alla!!

PS. Miss lyckad tack för dina tips ? vitaminer äter jag och jag försöker äta bra i övrigt också. Badhuset åker vi till kanske en gång i månaden fast där fryser jag mest ? men det beror väl på att jag badar i äventyrsdelen bland alla barn ?